Sprit

Jag ville ha kärleken som den var på film,
hon ville leva sitt liv.
Det var allt. Och det är allt som finns kvar.
Filmen med bara en man, en som säger allt.
Och snubblar fram.
Han som skrattar och ler, och gråter ibland.
Men vänder sig om, till slut,
och ser att han är ensam kvar.
De vissna blommorna,
på ett skevt matsalsbord,
med tallrikarna, och två tomma glas rött vin,
där, precis som det var.
Och doften,
den söta doften av parfym,
som den fräna doften av rått kött,
kan fortfarande ge mig någonting.

***

Kastas, hånas, och fyller munnen med sprit. Kastas runt, hånas, och fyller munnen med sprit. Kastas bort, hånas, och sväljer. Spottar ut resterna, ren sprit är skit. Sväljer ändå, gång på gång. Spyr upp det som rann ner för långt, och går vidare med nya direktiv.

Där står hon med stora bröst, där står han på lut. Rubriker läses högt, och skrattas åt. Kallprat om läget på börsen, egentligen ingenting att bry sig om. Laddar ner en låt till, låser dörren, och stänger kylskåpet. Rättar till det som bröts itu, igår; tar ner alla fotografier. Det är en ny tid. Det är en ny tid, den hånar mig, kastar ner mig, och fyller munnen med sprit.

Rädslan för döden, har gått överstyr. Rädslan fångar mig, så att döden egentligen bara blir en slags befrielse. Rädd ändå. Läser Stig Dagermann, försöker rätta till det som gick snett. Skickar ett SMS, väntar. Väntar, kollar på Club Goa, och undrar om sånna människor finns. Det känns som ett högstadium, överallt. Jag sitter hos rektorn och pratar skit, om läget på börsen och skrattar högt åt rubrikerna på stan. Kommer försent, hånas, kastas ner, under skolbänkarna och fyller munnen med sprit.

Ni hade rätt era jävlar, men det förändrar ingenting.

Jag slarvade bort allt, det var mitt fel. Ni hade rätt. Dom bygger en tunnel under, det är svårt att gå rakt. Stjärnor faller på rad, sen landar alla som en hög, i en studentkorridor. Mellan biljardborden och matsalsmöblerna. Använda portionssnusar, och smulor av knäckebröd. Blandar allt i munnen, och sköljer ner det med sprit. Någon ropar "böghög!", och alla springer förskräckta därifrån.

Jag kan se kärleken på håll, men jag kan inte känna den. Jag har läst alla fina ord, alla brev, och romantiska SMS. Kommer du ihåg när vi badade på natten, och bryggan gled ut som en flotte på öppet hav. Vi visslade små låtar, du lärde mig "Dallas"-vinjetten, och spelade upp tonerna på en mobiltelefon. Jag lärde dig "Björnes magasin"-låten, den som Björne visslar varje kväll. Och vi visslade på hjälp, men egentligen spelade inte det någon roll.

Nu, jag kan se bryggan sträcka sig mot ännu en horisont. Och om den glider ifrån igen, så sitter du där med en annan man. Då ska jag komma och rädda dig, jag ska simma så fort jag kan, med huvudet under ytan som en svärdfisk glider fram.

Det blir bra, allt blir fint igen.