Farsan och Combray och Dean Martin.

En doktorand på Lund håller ett föredrag om något hon tycker om, och det låter verkligen ointressant.

***

En målare försvann in i skogsdungen, med en färgburk i varsin hand. Undrar vad han ska göra med dom. Han ska nog måla blommorna i en annan färg, och göra våren till sin. Sen sätta sig ner, och låta småkrypen och fjärilarna dekorera sina egna hem.

***

Men vad som är good för Janis & Bobby McGee är inte good enough for me.


***

18:e maj: Jävla arbetsgivare: Skrev fel på min lapp, när jag skulle börja, och jag kom för sent: Fick skiten i ansiktet: Sedan, ingenting: Elvis "You were always on my mind" måste vara världens bästa låt.

***

Reitziger upphävde offsiden och när Ortega väl fintat klart var Van der Saar löjligt enkel att överlista.

***

Eller när Placido Domingo sjunger "Nessum dorma". Den 18:e maj var sannerligen dagen då jag fick tårar i ögonen 1:14 in på "Nessum dorma", och sen hela vägen vidare till kanten, och stupet ner i oceanen.

***

Litterära gudar: De fem snillar, och jävla snillar som förändrat litteraturen: 1. Shakespeare, 2. Proust, 3. Goethe, 4. Dostojevskij, 5. Kafka. (Jag var tvungen att sortera upp jävlarna på något sätt, för att veta, och se vem jag ska slå först. Jag älskar dom, jag avgudar dom, jag helgar dom, och gråter ibland, jag tackar dom för att dom offrade mitt liv, men hatar dom just därför att för varenda blad jag läser, överallt, blir en ständig påminnelse om att jag nu borde offra mitt liv åt att lovprisa dom, bara för att: visa min tacksamhet. Jag har aldrig kunnat älska, utan att känna någon skyldighet, mot att det jag älskar, också borde älska mig. Eller snarare, att den kärlek som slår mot mig, alltid måste bli besvarad. Jag är förlorad, det tycks alltmer uppenbart.)

***

Ord som försvinner bort från journalistiken: Den, Det, Att, Är.

***

Farsan lade sig i sin säng, med dörren halvöppen som alltid, och jag hade spisat Dean Martin hela kvällen för att han skulle förstå, eller tvingas att ta in tonerna, tonfallen, och på så sätt, stämningen. Han är varenda varelse i en Dean Martin-låt. Han är varenda skymd skepnad, vartenda dunkelt sken. Och han har en kompis som alltid lyssnar på Frank Sinatra och kan födelsedatumet, och födelseorten på alla i Rat pack, och farsan snackar alltid om honom, och jag har växt upp med honom, utan att egentligen veta vem han är. Han är nog Dean Martin. Och från sovrummet, och ut igenom den halvstängda dörren hörde jag en vissling, en ljus stämma, och några långsamma, vaggande, slag mot täcket. "Let it snow, let it snow, let it snow". Jag skrattade högt, satte på låten, och han vaknade. Han frågade vad som hade hänt, och jag sa att han hade sjungit det där, som han hade sjungit på. Han skrattade också, och somnade om. Jag satt kvar med Dean Martin, lite till. Innan också jag gick och lade mig.

***

Proust: På spaning efter en tid som flytt. Vad är meningen med alla dessa ord? Som att bygga världens största byggnad, helt utan funktion. Och sedan, på de, som om inte det var nog, skulptera den med avbitna naglar, ända in till nagelbanden. Bara för att aldrig komma därifrån. Combray, och Mr Swann, Combray. Combray. Combray. Hela jävla kvällen har jag sagt Combray. Vad fan är Combray. Varför, fan, jävla dig, stackars Proust, skrev du det där? Och jag säger nog trots allt, att bara byggnader utan verklig funktion, är vackra på riktigt. Som Taj Mahal i Indien.

***

Dean Martin – Houston
Dean Martin – Houston
Dean Martin – Houston
(Hjälp mig, rädda mig)

***

Dahlin faller för Kalla och då faller även domaren för det.

***

När vuxna män gillar Luke Skywalker mer än sina egna barn, även du Brutus, måste ju hålla med om att världen är sjuk.

***

Och du som så befängt rättar till korsetten, varje gång den trillat ner, är det inte dags att börja röra sig nu?

***

Det 17:e maj, 2005, har varit dagen då inte hotmail fungerade. Och jag behövde verkligen hotmail idag. Fan, fan, fan, vad det är synd om mig (och barnen i Afrika). Och jag känner mig instängd.