Förlåt. // m.m. // Barn av vår tid

Fan, jag spelar ett spel. Och fan, det jävla spelet knäcker mig. Det jävla kukfittaspelet knäcker mig så att jag tillslut bara MÅSTE SKRIVA med stora bokstäver och SvOrDOmar !!! OCh fan, jävla kuk fitta bög hora, snabel. Om du hade stannat inne på msn tre sekunder längre så hade jag inte suttit här nu, jag hade skrivit att jag älskade dig, gjort ett sånt där hjärta, och en blinkande gubbe, och allt hade blivit bra. Nu sitter jag här och skriver skit. Förlåt mig, förlåt mig så jävla mycket ni som sitter här. Förlåt så jävla mycket att ni läser det här. Men dra, lämna mig i sticket, för fan. Du skulle stannat inne på MSN lite längre. FAN. Allt är egentligen inte mitt fel.

***

Förlåt.

***

Ikväll ska jag lägga mig i sängen som om jag aldrig någonsin kommer därifrån, aldrig kommer att kunna resa mig igen, aldrig kommer kunna stå. Och jag ska lägga mina käraste ägodelar under huvudet, som kuddar, och några kex och en kopp te, på golvet bredvid sängen. I det nakna rummet. Jag ska sova på kuddar, så att hjärnan smälter ihop med orden, och sen om hundra år, så att man inte kommer kunna urskilja varifrån orden kom. Om böckerna var en del av min hjärna, eller om min hjärna var en del av böckerna.

***

11.5 timmar på dagis i dag. Alltid i centrum. 20 minuters rast:

* Läser en fakta-bok om delfiner: "Delfiner och människor har alltid varit bra vänner, det finns många historier om delfiner som räddat drunknande människor." Tio minuter senare, Benny kommer fram: Du, det är tack vare en delfin som min mormor fanns. Hon räddades av en delfin.

* Kajsa, 3 år: "Jag är kär i Oskar i femman".

* Vid matbordet: Olle till Max: "Du är bossen, du kan riva ett höghus, du har två xor på ryggen." Fem minuter senare: "Max slog mig". Läraren: "Max du får inte leka så hårt". Max: "Det är ingen lek".

***

Förlåt. Förlåt. Förlåt.

***

Jag ska lyssna på Stone Roses ikväll. Fly bort med tiden och kanske stanna där.
Igår lyssnade jag på Smiths, hela kvällen. "I know it's over" tog mig tillbaka till Manchester, och jag förstod hur olycklig jag var. Och kanske, hur olycklig jag är.

***

Stone Roses - I wanna be adored

***

Jag springer in, jag springer tillbaka, jag springer fram, och sen tappar jag allt. Sen går jag inte mer. Jag drar bara runt, med huvudet sänkt och letar efter det jag tappat.

***

Sagan om oss som inte höll måttet och föll ut för ett stup huvudstupa mot avgrunden och alla cementkvarter i utkanten av stan som bara byggdes för alla dom som redan bodde där och tog bussarna ut, nu för att slåss, mot högre makter, och samhällets lott, som fan, skrek dom i gångtunnlarna, och nummer i botten av glas på en skolmatsal av vita tapeter som för varje år fylls igen, med 6:ornas prat om skoldans och 1:ornas loppmarknadsprylar och sånt där för nummer på botten av glas blir åldrar för en del och några kommer ändå inte dit och jag fick ofta nummer ”29” i botten av glaset och räknade på fingrarna hur gammalt det var, och 6:ornas skoldans, sen några frågor chans, och det enda som hänt, halvvägs dit och lite till, är att min snopp har blivit en kuk, och kissemissarna har blivit fittor. Och vad tänkte William Burroughs på när han skrev ”Naked lunch”, och jag har kommit förbi det där, liksom, rumpor på MTV och censurerade ”FUCK”. För sånt angår inte mig, och är vi inte alla bara trasiga skyltar mot den porrbransch vi så föraktfullt förkastar, ner i tinningen och Benno’s morsa tänder alla ljusen, för vi är, vi är, är, Barn av vår tid. Vi är Barn av vår tid, (och tinnertrasan tänder alla ljusen, då är vi barn av vår tid och tinnertrasan blir bussen in till stan, skälen till varför vi sitter där, och också, ett sätt att vara, eller, kanske mest ett sätt att inte vara. Jävla stroppar som Kenta och Stoffe sjöng ”Små knegare”, om). Och är vi inte alla skyldiga samvetet ett knull, så fort vi korsar gatan och inte tänker på barnen i Afrika, som om dom bara var stora ögon, och små magar, med ett behov av mat och inget mer. Och, är inte allt vi gör bara handlingar för att komma närmare urmoderns livmoder, där hon talar för riksdagen om att barnen som säger ”KNULLA” faktiskt borde visas ut. För vi är, alla skapade med samma kraft, och av samma styrka, som egentligen är viljan efter att en gång, någonstans, få återse vår urmoders vagina. Så friskt, och bara för oss, inbillar vi oss, och blir alla kompisar med omslagsutviken på Slitz och Playboy och sånt där, (som om dom höll oss i handen och kliade oss på ryggen och då och då fick vi oss ett skjut men vi säger ingenting för we’re too proud to say we’re in love with the girl next door who’s famous for showing her tits). Jag tittar inte. Jag har. (Några drömmer, och runkar sig. Några runkar, men orkar inte drömma mer; det är dom som runkar sig och vänder blad. Skadat gods och båten till Tallinn för en utlandsvistelse på fyrstjärniga hotell och paraboler med digitalboxar och porrkanaler som visar äkta gods, när andrahandssorteringen ligger bredbent bredvid och chippar efter andan, på alla sätt och vis). Men en kisse och snopp är bara folk i ett främmande land. För kuken och fittan, är allt annat än deras egna spegelbild främlingar i ett eget land. Vad som händer från snopp till kuk och från kisse till fitta, vet ingen. Bara det faktum att vi en gång vaknar upp med drömmen om vår urmoders vagina, fortfarande i vår famn, och sen inte släpper det, bevisar att vi alla är slavar, och slavar i ett främmande land.


***

När jag har styrkan att skriva flytande meningar, finns aldrig orden där. Och när orden väl finns där, finns ingenting annat där.

***

Jag spelar bara lite Pro evolution soccer 4 ibland. Jag har spelat CM tills jag missade flera prov i rad, och försov mig på lektioner och tentor som aldrig kom in. Nu vet jag resten, vart hämtar man ut patenten?

Svar: Ett fotbollsspel, där man är en enskild spelare. Ungefär som i andra spel, som i ”World of warcraft”? … Den här fotbollsspelaren tränar man sen, stenhårt, på egen hand. Och spelar tuneringar, kanske Gothia Cup om man är tillräckligt bra. Men man är hela tiden bara en spelare, och sätts i system genom internet att bilda egna lag med andra. Korplag, som kanske sen klättrar genom seriesystemet. Upp i landslaget. Eller bara en evigt lång karriär som korpspelare. Om man blir tillräcklig bra kan man köpas av andra lag, som spelar ihop på internet, mot summor som förhandlas fram, av klubbledare och klubbägare. Alltså byggs ett nytt fotbollsrike upp, ett nytt fotbollsimerium, fast på internet.

Är det smart? Är det en bra idé?