"DU RÖKER HASCH!"

Alla tycker att jag är konstig nu. Alla tycker att jag är skev. Alla tycker att jag är skev. Alla tycker att jag är konstig nu. Du kunde inte riktigt hålla med när jag sa att kärleken var osäkerheten. För att jag hade läst Oscar Wilde. Du ville ha framtiden, tryggad och klar. Att börja leva nu. Jag ville ha den sen, och först, innan det, leva klart. Du grät när jag sa att jag skulle åka till Kina. Jag sa, what ever. Fuck me. Jag är så jävla nere. Fan, ta mig. Ingen förstår. Och när jag ska tänka tillbaka på den tiden, som är nu. Om jag ens kommer dit: sen, om tusen år. Så ska jag inte bara tänka på alla ord. Som står här, lutade mot varandra. Vaggade i vals. Jag ska tänka på allting som kom i vägen, alla middagar när besticken klickade mot tallrikar i rummet bredvid, säkert ljusår härifrån, och jag låg i min säng, under täcket, och var ensam. Med en mobiltelefon, som aldrig rörde sig. Eller lät. När jag skulle offrat min ena hand, för ett SMS, från "Älsko" i telefonboken, heter fortfarande likadant. Fy fan. Och min morsa fattar inte vem jag är. Hon tror att jag är sån bara för att jag vill. Vad fan vill jag? Hon borde se. Hon tror att jag inte tycker om henne, bara för det. För att, när hon kommer, ibland, jag inte orkar lyfta handen och hälsa "hallå". Jag hatar henne för det. Och när hon kommer in i sovrummet, och ser mig. Helt uppgiven. Ringer, "är du vid liv?". Tittar in, drar upp täcket och skriker att "varför är du så här?". Du röker hasch. "DU RÖKER HASCH!". Eller den gången, hon skulle ringa polisen. Och ringde min flickvän så att började gråta. För ett slags korsförhör, som ingen, heller mådde särskilt bra av. Bara för att hon trodde att jag hade hasch under sängen. Och hon skulle skicka mig på ett läger, långt härifrån. För att hjälpa mig. Vad, hjälpa mig?

Hon borde fatta bättre än så.
Tills dess, och kanske 4-ever, så hatar jag henne.
För det.
Och tills dess. Ligger jag i min säng.
Tills dess kommer jag ligga min säng.
Under täcket. Och bara,
ligga kvar.

Jag är ett vrak, som ni kan plocka delar ifrån. Jag är ett vrak, som redan ramlat ner. Och ligger, isär. Jag är ett vrak. Ett jävla vrak. Spotta på mig, spotta mig i ansiktet. För jag vill veta om kärlek finns.