Tidigare opublicerat material: "Så kyss mig"

24 dec, 2004:

Jag vet inte vad som händer. Jag har faktiskt ingen aning i hela världen. Jag ska bara skriva allt och inte fatta någonting. Jul idag och jag mår så jävla kass, och jag tänkte inte ens ringa dig för jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville bara skrika ut att jag älskar dig, men så fort jag ska skrika är det en sten som lägger sig över stämbanden. Och med alla fina ord. Jag kanske är störd. Vem vet? Elvis Costello - Psycho. Det kanske inte ordnar sig, ikväll. Allt kan hända, och åtta öl och julafton och jag mår piss och vad fan ska hända ikväll. Men jag orkar inte bry mig. Jag orka inte titta mig i spegeln och se hur ful jag är. Det är en dimma, och jag går runt i dimman och vet att jag inte fattar vad jag ser och om en vecka kommer jag inte minnas en enda sekund av de här tre dagarna. Jag är knappt medveten, det är bara som det ser ut, som ett sätt att vara för att inte andra ska bry sig. Och du är den enda som förstår, för du är den enda som ser att det är ett stort, jävla, moln av dimma omkring mig. Alla andra tittar åt motsatt håll och pratar med mig. Jag ska dricka åtta öl ikväll och ingen vet vad som kommer att hända sen. Men jag dricker åtta öl för att inte veta vad som ska hända, själv. För att inte veta vad som händer. Och du ska träffa den där Carl. Och jag är inte svartsjuk, alls. Men han vill säkert ha dig och vill du ha honom så vill jag inte ha dig. Jag vet inte vad jag skriver för jag är i en dimma och jag vill inte ens träffa dig nu, för jag är i en dimma och skulle inte ens förstå att det var du. Och du skulle bli rädd och gråta. Och jag skulle bara ligga där, som en sten. Orörlig. Och blicken bara stirrande rakt fram. Jag vet inte, jag har inga känslor. Men jag älskar dig. Och ligger jag som en sten för länge, utan att röra mig, då kommer någon annan och tar dig. Och den gången du blir tagen och följer med, om den ens kommer, så är det för att jag har varit en sten för länge. Men jag kommer aldrig vilja ha tillbaka dig. I så fall. För sån är inte jag. Och jag ska aldrig visa det här för dig. Jag ska aldrig visa det för dig, jag ska bara läsa det själv, om några dagar, och förstå hur borta jag var. Det är tur att du är borta nu, för jag vet inte vad kärlek är. Jag är vilsen, försvunnen, uppskjuten. Och jag vet inte om kärlek finns. Jag ser bara lyckliga människor, och de kysser varandra, och jag vet att vi var likadana en gång, och nu vill jag kyssa dig. Bara för att minnas en bättre tid, bara för att minnas alls. Men jag är i en dimma nu, jag är en sten som inte rör sig. Och jag sitter här, och där sitter Carl. Och han är bara en i mängden och du vet hur söt du är. Han vet att du är söt. Så kyss mig.