Mao Zedong

Tidningarna snackar
skit idag

dom snackar alla om dig och mig

en liten unge stirrar in i kameran
som om det betyder nagonting
for ett foto pa snyggast.com och
jag vill saga till honom att varlden
inte alls ar rund och lara honom
att inte forsta men bara kasta sig
huvudlost ner for sakerna man
drommer om sa lutar cigarett-
paketet mot en kopp full av te
och lutar jag mig min tyngd mot
en stol utan skinn och ber om
att fa vara kvar;

jag hor inte hemma dar
har
har
har

sa plockade vi gras
vid vagens kant
och jag fyllde fickorna
med servetter for
att hitta vagen hem
och varfor kollar man
pa hogtalarna nar
man lyssnar pa musik
eller ar det bara jag
for man ser bara det man
inte hor och forstar
bara det man ser

forstar bara det man inte ser
och hor bara det
man inte forstar
och allt blir sa uppenbart
nar laten tar slut

ta aldrig slut
TA ALDRIG SLUT

alla ar sa langt borta
och jag vill inte komma
hem for jag har bara
forstatt dom som
sager hej da
till mig och
kom hit vi kan
ata pepparkakor
och dricka glogg
som vintern da
snogubbarna log
och du putte
ner den storsta
stenen fran kullen
till ett hal i
isen och nagra
fiskar pa en
krok

sa haver jag
mig over stangslet

tittar pa alla
som aker forbi
i bilar som
putsats rena i
hundra ar och
kleta in mig
dar som en
hand av lera
for jag vill aldrig
bli som dom

sa handlar
vykorten alltid
om hur bra vi
har det aven
om tva trasiga
sjalar pryder
framsidan sa
dricker vi ol
ikvall igen
och kallar det
for valbehag

varfor
skulle nagon
vilja prata med
en san som mig

vi sitter pa tva
olika planeter
och tittar ner
pa dom som
aldrig klarade
av att klattra
sa har hogt upp

och varfor bli
med barn nar
man kan gora
motsatsen sa
klattrar jag upp
bara for att
klattra ner igen

och AH
och AH

for bara
nedanfor bergets
topp kan man
se hur liten man
ar sa vinklar
jag spegeln till
att skymma
mina sar i skuggorna
och vem vet
vart mina ord tar
vagen allt om
jag dor imon
sa jag fyller
koppen med te
och varmer mina
fingertoppar dar
i och kanske
overlever jag
den har natten
ocksa

vem vet
och
vemfanbryrsig
som ett
nickname pa
SKUNK och smeta
in min kuk
med dynamit
for jag vill aldrig
bli som dom

klattrar vi
langst upp
bara for utsikten
som sparvens
ungar alltid
lar sig flyga
fran grenen utan
blad sa fyller
jag fickorna
fulla med
gamla karleksbrev
i varsta fall

och vagar du
alska mig

sa ska jag bli
mig sjalv

en dag

eller ska jag
latsas att
jag inte forstar
dig nar du snackar
om framtiden for
jag kommer alltid
vara en ensam
resenar med handen
full av taggiga
buskar vid vagens
kanst och det
ar nagonting jag
bar med mig som
dammiga fotografier
i en vaska
med sakerhetsnalar
och ett rostigt
las som jag
alltid avslutar
breven till
mina karesta med
ett
VI SES SNART

utan att jag menar
det och jag bryr
mig inte om
ifall dom saknar
mig jag kommer
aldrig ihag
deras namn

planerar dom fortfarande
sa sitter jag
intryckt i en
minibuss med
folk som inte ens
vet vad dom ar
och vi pratar om
ER for det ar
det enda vi har
gemensamt och vi
skrattar hela
natten lang och
blir basta kompisar
klockan 7 pa
morgonen

och vem behover
nagon som inte
behover

DIG

eller ska jag
salja mig som
en san dar
HEMMAKARL som
alla vill ha
men ingen egentligen
alskar

och vem behover
servetter att
torka tarar med
nar vi har
en flaska full
av vin

sa somnar jag
med en utsrackt arm
for blodet pa
kudden fran saren
som aldrig laker
och bara for att
jag stukar mina
rader rakt av
betyder det
inte att jag
tror att det ska
vara sa

halla
halla

sa vaknade upp idag
och lag kvar i sangen
i tva timmar for drommarna
som vakade mig
i natt
pratade alla samma sprak
och dagen 1980
nar Bjorn Borg vann mot
John McEnroe satt Nelson
Mandela pa Robben Island
och tittade pa

fastklistrad vid ett
tangentbord med
sondrig spaceknapp
och ar det inte jag
som ligger ar dar

ar det inte mig
ni tittar pa ar inte
allt mitt fel
och jag dor snart

lever allt pa finns
pa overtid sa
krossar jag timglaset
med en nektarin
och dricker upp
resterna som
apeslinjuice
och min irlandare
presenterade mig
for en ny grupp
manniskor och sa

HELLO, I LOVE THIS
MAN, HIS NAME IS
DEAN MORIARTY

och det var den
finaste jag
nagonsin hort

sa jag kallade honom
for Sal Paradise och
sa att vi alltid
skulle resa ihop
som brickor i
spelet vi aldrig
forstod men som
alltid verkade sa
uppenbart langt
borta pa hall och o-
tillgangligt pa
alla satt men
i horisonterna
kunde vi se folket
som skratta at oss

och det enda vi
kunde gora var
att halla med

sa vi vande
oss om

ni vet
den bilden pa
James Dean nar
han hoppar mellan
regnpolar pa en
ode gata med
handerna i fickorna
och ser ut som
om allting redan
gatt forlorat
for det ar nytt
spel och ibland
kanner jag mig
som det fotografiet
av James Dean nar
han hoppar mellan
regnpolar pa en
ode gata med
handerna i fickorna

ni vet

och jag ar sa
javla forlorad
ibland for jag
tanker pa stjarnorna
och dom ar alltid
lika langt ifran
och det blir
mitt hem idag
bara for det
och vad hade jag
sett om jag
hade krupit in
i SPEGELN och
vad hade jag sett
om jag hade
kunnat ga ivag
fran mig sjalv

en pojke i
sondriga klader
pa Eight Avenue

kanske varre anda

for jag foljer
med nasta stjarnfall
ner bara for
att hitta mina
svar kanna hur
det kanns och
se vad som finns
inuti drommarna
som aldrig branns
bara finns dar
och sager att
det ar dags att
vakna upp nu

och for varje
bro som brinner
bli an som flyter
under en grav
och lagg mig upp
och ner med armarna
i kors sa ska
jag tanda en cigarett
och tanka ut mina
sista ord

halla
halla

det ar dags att
vakna upp nu

och Jacob Riis
var kanske storst
for att han var
forst och en gang
tande han eld
pa ett rum nar
han skulle fyra
av en blixt
och man ser allt
det dar i
blickarna pa
hans fotografier

dom bara stirrar
som rovdjur
i burar utan
las sa klar jag
ut mig till en
pojke utan framtander
och ber
frisoren att klippa
mig till nagot
som passar mig bast

och sparra in mig
framfor spegeln
for jag vill se
hur det ser ut
nar drommar
vrangs ut och in

pa baksidan sa
har jag blundat
at dom som tittar
pa mig bara for
att blandas av
min spegelbild

ar tankarna som ar
svarast att bryta
loss dom som handlar
om oss och varfor
ar det sa for i
spegelglaset fattas
en liten bit och jag
brukar latsas att
det ar du

sa skulle jag vilja
skriva en egen bok
for alla ANDRA att
forsta att allt ar
inte mitt fel men
jag vet inte vad
den skulle handla
om och sakert sluta
som en vissen ros
vid en plundrad
grav och kanske
skulle den handla
om en guldfisk som
kastas upp pa
land och drunknar
nar den slapps
ner i vattnet igen

har bara hemlangtan
i min egen sang
och nar nagon knackar
pa dorren ar det
forsent och langa
skuggor fran traden
i allen och folket
som gar forbi
hand i hand

sa ring mig i natt
for jag har kanslan
av att aldrig vara dar

alskar jag bara dom
som inte vet
vad jag heter och
forstar bara dom
som inte kan uttala
mitt namn
rulla med tungan
andas in i tystnaden
vi kan latsas att
vi inte finns det
blir sa mycket
enklare sa

maste jag ga vilse
for att hitta vagen
hem var jag alltid
ett ensamt barn
for att jag aldrig
larde mig ta emot
andras karlek ar
det mig dom pratar
med eller ar det
pojken i spegeln
och ar jag bara
i vagen sa forlat
for att jag fanns

foddes Mao Zedong
i ett fattigt arbetarhem
och ar inte varje
revolt ett uppror
mot barndomen och
dom vuxna som sa
SA AR DET BARA
lag jag ensam
varje kvall nar
mamma & pappa
satt nere och tittade
pa TV och skrattade
ibland kommer jag
ihag VM-finalen
1990 nar Maradona
forsvann bara for
att jag fick sitta uppe
sent och langdhopps-
finalen 1991 nar
Mike Powell vann
och pappade forklarade
hur varlden fungerade
bara genom att
halla med och jag
horde hans hjarta
dunka och trodde
jag forstod

utnyttjar jag dom
som alskar mig mest
att alska mig anda mer
istallet for att ifragasatta
dom varfor
varfor
och blir kar i mig
sjalv genom deras ogon
maste man alska
sig sjalv forst for
att alska nagon annan
och jag behover
inte dina lappar i natt
inte ens ett knull
ar det karlek vid forsta
ogonblicket eller ar
allt bara en drom
som luft utan syre
och en ballong full
av luftgas
ditt kott i min mun
behover ingenting
nar man kan kopa
karlek pa burk utan
att fraga forst
sa gick jag pa myten
om mig sjalv bara
for att se hur ni
REAGERADE sa
gick jag pa myten om mig sjalv bara for att hitta vagen ut

dom slar mig
och klappar mig
bara for att fa mig
att jag maste
bli som dom

har jag sokt i skuggorna
efter en varld
som inte existerar

blir blodet pa
kudden mitt svar
sa jag ligger
kvar dar lange
nog att se en
annan sol ga
upp for en
ny dag och
imorgon kan
vi prata om
idag och jag
vill inte vara
med sa kom
hit och fanga mig
sparra in mig
extra hart
jag har en kansla
av att inte vara har

Campos

Jag traffade forst Campos pa en bar i Dali. En fet spanjor med den sotaste flickan fran Ukraina under sin arm. Han stod och strippade pa en bardisk och gjorde sonder sina glasogon nar han skulle ta av sig sin troja och alla skrattade och jag lutade mig over till Coner och sa 'har du sett killen pa bardisken - Dean', och vi tande en cigarett och lutade oss tillbaka och dar borjade dom galnaste javla dagarna i mitt liv.

Mina drommar har varit sa konstiga den sista tiden. Sa verkliga, for verkliga, som om dom alla vet; som om jag bara fragar efter deras svar men dom haller bara med och vem fan ar jag.

En liten pojke med for manga tankar, pa samma gang. Eller ingenting.

Ge mig nagonting att flyga pa, sa kan jag storta sen. Sen, sen, sen.

Och till slut kommer det en sekund, kanske ett ord, vad fan, dar man fattar att det ar dags, det ar dags nu, att skiljas med folket man reser med, och man packar vaskan och sager hej da bara for att kunna se sig sjalv i spegeln igen.

Det ar nagot fel med mig och jag vet inte vad. Kanske ar det bara nagot jag fatt for mig. Hahahaha. Varfor ar ni har, varfor ar ni inte ute och leker som andra bar. Varfor sitter jag har och halla.

Och tidningarna snackar skit idag. Dom snackar alla om dig och mig. Och en liten unge stirrar in i kameran for ett foto pa snyggast.com och jag hor inte hemma dar. Har, har, har. Sa plockade vi gras vid vagens kant och jag fyllde fickorna med servetter for att hitta vagen hem och varfor kollar man pa hogtalarna nar man lyssnar pa musik, eller ar det bara jag, for man forstar bara det man inte ser, och man hor bara det man ser, och allt blir sa uppenbart. Till slut.

Jacob Riis.
Franz Kafka.
Muhammad Ali.
Diego Maradona.
Bob Dylan.
James Dean.

Kom hit.

Alla andra ar sa langt borta och jag vill inte komma hem.

Den gamle och jag

Your cracked country lips,
I still wish to kiss,
As to be under the strength of your skin.
Your magnetic movements
Still capture the minutes I'm in.
But it grieves my heart, love,
To see you tryin' to be a part of
A world that just don't exist.

***

Passa dig
ikvall ar jag farlig
sa passa dig
det ar min natt i natt

Med passet i bakfickan
balanserar jag pa troskeln
mellan
bortaplan
och
hemmaplan
har aldrig varit bredare an en oppen bok
och knackningar pa dorren mitt emot
en tom brevlada
sa javla tom

tagbiljetten skrynklad
langst ner
i varsta fall
kanske i enda fall
en sista utvag
sa satter jag mig langst ut
pa klippkanten
med benen i kors och
hoppas pa regn
hoppas pa regn

har jag jagat tankar
bara for att inte
dom ska jaga mig
och nu ar jag fast
i en obalans
dar alla pratar
pa olika sprak

sa ar en pojke pa ett stort torg mer ensam
an en pojke i sin garderob
for att nagon kan se
honom bara sta dar
kan nagon se mig
har och nu
knapprande pa ett tangentbord
pa drift
och bojd framat
med huvudet
vickande fran hall till hall
som om varje ord
betyder nagonting
kanske allting

det later som en klyscha
ungefar
men om blickar kunde doda
hade jag varit dod for langesen
med spegelskarvor
i varje adra
flytande i blod
och smuts under naglarna
sa kanner jag mig
som ett barfota barn med en hav
och fjarilarna som till slut forsvinner
till en annan hav
har mitt hjarta bultat for sota flickor
och sota flickor tittat pa mig
men det finns ett hal
nagonstans
i deras blickar eller i min sang

och sekunderna innan fingrarna
nuddar tangentbordet ar den varsta stunden

och

har du sett
hur javla latt
allt som ar fruset
slipper undan ljuset
skrev Alister Gronkal
till mig en gang och
jag stod pa en pissoar i Beijing
och forsokte forsta hur
bra det ar
sa tommer jag glaset med ol
och tander pipan
for den tjocka roken
att gomma mig
och kanske fraga HUR JAG MAR
men jag har fortfarande inte
forstatt

finns jag ens
och I och U sitter bredvid
varandra pa tangentbordet
och ar det en slump for om
jag hade skrivit pa engelska
hade jag skrivit fel manga ganger
i rad bara for drommarna
om en dag
kanske kommer den
en dag
eller sa ar det bara jag
och ar inte allt mitt fel
och allt rullar pa
som om ingenting hant
och i varje gatuhorn saljer
en gammal gubbe tidningar
om det som gatt fel
och ingen bryr sig
nagonsin
man kan se det pa skyltdockorna
som klar av sig
mer och mer
och snart knullar dom val

men det gor ingenting
for hur ska pengar nagonsin
kunna laka nagra sar
nar vi saljer vara sjalar
for att bli fria
och kopa galler for pengarna
till dom som kanske kan
ta var frihet tillbaka
bort fran oss och skeppa den
till kullarna i Afrika som
Hemingway skrev om i boken utan titel
och den stora fisken var
jag och den gamla mannen
var mina basta van
och hajarna var dom
jag alskade
en gang
och dom som aldrig alskade mig
pa samma satt
bara SADAR
kanske pa hall
sa flyttade jag till en annan ort
for att se vilka som saknade mig

sa sparra in mig dar

sparra in mig pa kullarna i Afrika

du skrev alltid julkort utan avsandare
och om jag bara hade vetat
alskling
om jag bara hade vetat

sa ar vi alla barn som far rynkor ibland
och sen dor vi
sen dor vi
sen dor vi
och pa vara gravar skalas gamla puppor av
och pa vara gravar vaknar nya fjarilar till liv
och jag har vantat lange nog
det borde vara mina tur
vad ar det for fel pa mig
vad ar det for fel pa mig
och sa vantar jag pa att nummerlapp 34
ska komma fram
i charketuridisken pa Ica nara
for 34 var alltid ditt favoritnummer
och jag ska kopa en
stort stycke
blodigt kott
och skrapa av sarskorporna
pa min hud

for en dag
kanske en dag

eller ar det bara jag

Den roda pandan

Vi var pa en klubb igar - en san klubb dar man sager HEY MAN till alla i rummet sa fort nagon gar - en san klubb dar alla alskar Neil Young - och Bob Marley roker en joint pa toalettdorren - och borden ar laga och istallet for stolar finns det kuddar att sitta pa - en san klubb.

Om man vill ta kort pa pandorna i Chengdu - maste man betala 800 yuan - men det finns en rod panda och om man vill ta kort pa den behover man bara betala 50 yuan.

Gar jag till platserna dar inga skuggor finns - staller spegeln i en vra dar inga stjarnor ser - later drommarna leva sina egna liv - skratta - do - och branna broar om dom vill - sa grater jag bara nar andra tittar pa.

Jag har aldrig haft en riktig van.

Jag ar bara ett skal - men hur ska jag bevisa det - om inte med ord - som alltid handlar - om hur stort allting ar - hur vek jag ar - en sorgsen blick och lycklig min - i spegelbilden - gar jag hand i hand med dom som koper mig - for en kebabrulle pa Jarntorget - och saljer vidare mig till folket som aldrig lar sig mitt namn - anda - jag kan lika garna sitta kvar.

Vi maste hata for att bli alskade - alska for att bli hatade - besegras for att kora vinnare - ga for att borja om pa nytt igen - skrika for att hora tystnaden - halla med for att gora oss forstadda - sta pa ta for att se - och som vi maste synas for att visa hur SMA vi ar - ar - space-knappen trog igen - och kanske ar det mitt fel - en liten del av mig - och san ar jag - for allt ar bara - jag, jag, jag.

Hahaha.
Forlat.

Jag skrattar at mina egna skamt - och skrammer barnen som grater mest - och det finns inga skuggor med farg - men raka regnbagar - en kista full av guld - och ett guldkorn full av sand - och har du sett dalen dar molnen faller som skuggor over varje - berg.

Maste jag ta pa saker for att veta att dom finns - sa sveper jag handerna over spegeln - for att kanna hur det kanns - att finnas till - om det kanns - men det gor det inte.

Som guldfiskar simmar bland sopor och aska - stiger jag upp pa morgonen till ljudet av sirener och skrik - ett lastbilsflak fylld med kolik - en chauffor som inte vet - hur liten han ar - kom hem till mig - sa ska jag lara dig - att sta med armarna i kors - korslagda ben - och sar som aldrig laker - for drommarna om - allt det dar - och hur kunde du lamna mig och allt vi byggt upp - fuck you.

Gnuggar jag spegeln ren i sokande efter intriger - sa tar jag kort pa dom som tar kort pa mig - och haller kameran som en servett - en bajonett - la, la, la - en blodstekt kotlett - som fiskar fods upp - for att atas upp - vander jag mig om - och tittar pa dom som tittar pa mig - kanske kan dom beratta vad dom ser - inte ser - och tomrummet mellan det - hur ska jag nagonsin bli av med tankarna jag bar pa - fuck me.

Jag kanner mig som den roda pandan ibland.

Och jag ar fast - som slagpasen pa en skolgard - i kriget mellan dom som jag borde alska och dom som borde alska mig - dom jag borde alska och dom som inte alskar mig.

Ska jag maila dig idag och saga att jag alskar dig - eller inte.

Och ar jag fast i ett land dar alla gar.

Den handikappade dottern sitter med en forlorares min klistrad over ansiktet - och jag vill saga att allt kommer ordna sig - men det ar inte sant - inte har - inte har.

Sa ar jag bakbunden med drommarna som ett klippblock i spegeln forsoker jag bryta loss stenarna som ar missbildade - och svalja dom - gora klippan lite mjukare - sa att aven du kan se - att jag ar mycket battre an sa har.

Ge mig kallvatten till det branns.

Kanske betyder drommarna nagonting.

Nar jag trycker pa repeat-knappen borjar allt om igen och jag forsoker fly fran verkligheten som existensen bara ar ett intorkat skal och vi pratade om Descartes igar och sa manga manniskor tanker inte men finns anda - finns sa javla mycket - sa javla overdrivet mycket - och Descartes skulle leva har och nu i en varld av gucci-vaskor och kramdjur av nylon.

Alla javla tankar - alla javla ord - ar vi fasta i att memorera orden som berorde oss - och sla mig nar jag gar over gatan sa ska jag storta mitt pappersflygplan i dig fran taket pa andra sidan och neonskyltarna som blinkar i svart och vitt - jag ar fast i tankarna och jag vet inte varfor - vilken javla misar.

Och alla kontraster far plats i spegelbilden - dar star en liten pojke med gevar i ena handen - och blommor framfor ogonen - letar efter nagonting att skjuta pa - och jag har aldrig vagat fraga hur han mar.

Jag kanner mig som den roda pandan ibland.

USA

Som man maste synas for att saga hur liten man ar. Sa ar space-knappen trog igen och allt ar bara jag, jag, jag. Varfor tittar vi pa sakerna som manniskan gjort, nar vi kan se vad sakerna gjort pa oss. Mindre, blankare, och utan farg. Sa maste vi ropa for att hora tystnaden. Och jag har aldrig haft en riktigt van, sa maste man halla med for att gora sig forstadd och sta pa ta for att se och det finns inga skuggor med farg men raka regnbagar och har du sett dalen dar molnen sveper fram som skuggor over kullarna.

Jag vill flytta till Spanien. Bo i Barcelona ett ar, aka till Sevilla over helgerna. Och efter det, resa runt i Central- och Sydamerika och JAG VET jag drommer for mycket och efter det aka till Jerusalem i nagra manader och efter det Mongolia - Tibet - Nepal - Calcutta och efter det halsa pa Andrew i Melbourne.

Sen kan jag aka hem.

Maste jag ta pa saker for att veta om dom finns, sa sveper jag mina hander over spegeln for att kanna hur det kanns att finnas till, om det kanns, men det gor det inte.

Puss, snart ar Havanna ett ar gammalt och jag alskar er.

Dagens lat: Bob Dylan - Ramona

Gardagens fyllesamtalsamne: en irlandare och engelsman som sa att England har gjort mer for musikhistorien an USA, jag kunde inte halla med, sa klart och dom sa, OKAY sag 10 artister, och jag sa:

1. Bob Dylan
2. Elvis
3. Velvet Underground
4. Phil Spector
5. Al Green
6. Beach Boys
7. Curtis Mayfield
8. Wu-tang Clan
9. Marvin Gaye
10. Robert Johnson

---> kunde ha sagt: Prince, The Band, Johnny Cash, m.m.m.m., Television, Neil Young>>> VAD FAN TANKTE DOM PA?

>>>

Alster till en kommande dikt:

jag sitter med en kopp te och har det bra. vi var pa en klubb igar, en san klubb dar man halsar hey man, hela samlingen runt, sa fort nagon gar. jag gar till platserna dar inga skuggor finns. staller spegeln i vra dar inga stjarnor syns. later drommarna leva, do, och branna broar som dom vill. jag ar bara ett skal. men hur ska jag bevisa det, om inte med ord som inte handlar om ingenting. vi maste hata for att bli alskade, och alla kontraster far plats i spegeln, dar star en pojke med gevar i ena handen och blommor framfor ogonen och jag har aldrig vagat fraga hur han mar. besegras, for att kora vinnare. jag skrattar alltid at mina egna skamt.

Världens 50 bästa låtar och ett soundtracket till mitt liv (plats 50 - 46); Blek och undernärd

"And songs, are never quite the answer, just a soundtrack to a life"

Sa har ar det, har sitter jag nu och pa 20 minuter skrev jag ner alla latar jag gratit till, skrattat till, dansat, och dromt om att bli storre, till, finnas, bli som alla andra, och hoppats att allt ska losa sig, till, och jag skulle garna saga att jag inte vet, men det gor jag. Det blev nastan 200 latar. Sa jag skalade ner dom till 50, kladde av mig nagra plagg, och det kandes som att klippa naglarna och varfor smartar det alltid mest att klippa av nageln som ar minst, darfor, att nar man klipper lilltanageln sa blir man lilltan och man ser den stora kniven komma och man fragar bara VARFOR, VARFOR, VARFOR, nu, varfor, just idag, men det ar ingen som hor. For det ar aldrig nagon som lyssnar. Och jag skulle garna latsas om att det inte betyder nagonting, men det gor det. For barn i tystnaden skyddar sina bleka, undernarda kroppar, bakom det dom vill, har jag klatt min hud med samma latar om och om igen, och forsokt, spanna mina muskler, bara for att se hur liten jag ar. Blek och undernard, det kanns som historien om mitt liv. Lagt stora stenar framfor spegeln, bara for att veta att jag lever, jag dansar, dom star still, sa ska vi erovra varlden tillsammans med allt som betyder nagonting, och doda mig for att jag vet, for att jag vet, att mitt liv ar inte mer an sa har, 50 latar, betyder ingenting mer, sa doda mig, jag har alltid dromt om att bli dodad i strid:

50. Iggy Pop - Lust for life

Det ar mitt liv, det har min plats, sa akta er. Haha, passa er! Sa har jag statt mitt pa dansgolvet i hundra dagar och strackt ut armarna i protest, som den forvirrade polismannen star mitt i korsningen och leder trafiken ratt, stanna kvar, vanta, for snart kommer orgasmen, den javla smallen, och star vi kvar sen, eller springer vi runt i ring med hoga knan, oppningsscenen i Trainspotting och ett helt liv och ett helt helvete av aska nar dansgolvet brann upp pa forsta laten och DJ'N I LOVE YOU, bada handerna i midjehojd och hoften i takt med huvudet som dunkar och talar om for alla att halla i for snart kommer den javla smallen som en brand pa Hisingen och jag var inte dar men RIP, jag tanker inte pa er ikvall, for det har ar min plats och brandutgangarna finns i taken sa klattra och spring i ring hoppa sa hogt ni kan och small era raklanga armar i min panna, vi ska dansa i natt och olflaskorna sprutar som Poseidons urin och vanta, vanta, vanta, sa sluter jag ogonen dom sista 10 sekunderna och tanker pa allt jag gjort, som om jag ska do, och borjar nynna LUST FOR LIFE for mig sjalv och lite hogre och lite hogre och ringen blir lite mindre, stegen starkare, tarna vassare, och handerna lite hardare, mitt huvud dunkar i takt med drommarna om Iggy Pop och adrenalinet som aldrig syns gor ogonen blodsprangda och 5, 4, 3, 2, 1, LUST FOR LIFE, och varlden blir aldrig sig lik igen, inte min varld, inte inuti och jag skriker ut orden som ett javla brandlarm och kollar pa alla andra som ocksa dansar och svetten sprutar fran deras pannor som George Foremans panna sprutade mot Muhammad Ali i Zaire 1974, 7:e ronden och folket som aldrig kom darifran star har nu och dansar med mig, som soldater utan hjalmar, slagskampar med for korta armar, for fan, DJ'n star med en rosa Che Guevara-t-shirt och armarna i skyn och knyter hela ansiktet med allt han har och fraser LUST FOR LIFE med saliv och mina tarar rinner ner for ogonen och blodet sprutar i adrorna och jag lagger armarna over alla som dansar med mig och gar ner i brygga bara for att hoppa upp i spagat och sjunga LUST FOR LIFE med nasborren mot brandutgangen i taket och VI BEHOVER INTE DIG, haha, och alla andra huvuden ar nere pa marken nu, som fiskarna simmar upp och ner vid HAMNKANTEN, jag har alltid dromt om att se hur det ser ut uppifran, sa titta nu, vi ar bara barn, SA DANSA NU, och jag skriker LUST FOR LIFE sa hogt jag kan for allt jag gjort som gatt fel och gangen i parken nar snuten smallde mitt ansikte mot framhuven och javla NASSAR vi behover inte er, och jag ar pa vag ner och vi rusar upp igen som knutna navar och ett boljande hav och happy hour ar slut pa Sticky Fingers och jag var 18 ar nar livet startade pa riktigt och Jens stod i baset och ibland sa jag att jag alskade honom, och vi dansade och sjong LUST FOR LIFE och klottrade in LUST FOR LIFE med tusch langst bak i vagnarna och IGGY POP har aldrig varit coolare. Fuck oss, han ar var i dag. Jag dansade for att bli likadan.

49. Wilco & Billy Bragg - Birds & ships

Jag skulle vilja hora den stamman nu, jag skulle vilja hora den javla stamman nu. Stamman som sjunger att allt ska bli bra igen for vi ar bara sju ar och behover inte ens veta hur man pussas som vuxna barn gor for vi ar bara sju ar, SJU AR, och star pa dina foraldrars veranda i ett sydstatshem och pussar varandra till solnedgangen och jag har avslutat varenda blandband med den har laten, till dom jag tycker om, for att samla drommarna jag bar pa till ett sang och tystnaden efterat, och hand i hand med fingrarna flatade under traden dar korsbaren slar ut forst och backen porlar och "the birds are singing in your eyes today, sweet flowers blossom when you smile", och fjarilarna vaknar till liv och vi plockar famnarna fulla med smorblommor och en stor kanna farsk vinbarssaft star pa bordet, redo for oss, och tva glas med sugror och vi pussar varandra i nackarna och fnittrar som bara barn kan och nar saften ar slut har vi lila mustascher under nasorna och lila tungor under lapparna och vi plockar smultron pa grastran och lutar ryggarna mot stammen och raknar alla fjarilar som flyger forbi i manskenet, med fingrar smutsiga av jord och sand och lek och nar fjarilarna somnar pa din hand raknar vi stjarnorna som tindrar mest och jag har svarat JA pa varenda fraga chans-lapp sen dess men, "my soul is stormy and my heart blows wild". Jag alskar dig. Jag alskar dig. I LOVE YOU.

48. The Clash - Jimmy Jazz

Langsamt, kommer han in, polisen och Joe Strummer sager bara HE AIN'T HERE, lika coolt som ingen kan sjunga det och som bara Pete Doherty skulle kunna sjunga idag. Och jag tror Pete Doherty alskar den har laten och det ar sa javla mycket attityd att bara sitta bakatlutad i en soffa och dricka GIN och roka en cigg, nar alla springer forbi utanfor en vidoppen kallarigang och skriker om krig som borjade om igen och The Clash var aldrig politiska, men sokte en frihet dar inte megafoner talade om vad som var ratt och fel och skit i politiken, den malar in oss alla i svart och vitt, sa skit i politiken, och lyssna pa det har.

47. The Moldy Peaches - Who's got the crack

Hahaha, jag horde Who's the crack hos min kompis kompis lagenhet nar han var inneboende hos nagra javla banktjanstemanforaldrar och vi drack ol fran Statoil 24 och rokte inomhus och sen satte han pa den har laten och jag stallde mig upp och skrek VAD FAN AR DET HAR som ar sa javla ratt och sa javla rakt pa sak och sa javla ratt och i varje vanskapskrets med bandare och randiga trojor efter det fanns det alltid nagon som klagade, nar natten blev sen, over att aldrig Moldy Peaches blev varldens storsta band, nar det var varldens viktigaste for oss, da, da, da, och jag undrade alltid varfor det skulle bli varldens storsta band nar det precis fick plats i kallarlokaler och bara precis fick plats i bandspelare i stan och folket pa stan undrade nog vad som hande med mig.

46. Frank Sinatra - The train

Det finns nagra rader dar, som satter fingret pa allt vad Frank Sinatra ar. Nagra rader som, om, inte Frank Sinatras mjuka, torra, stamma, aldrig hade natt dagens ljus, nagra rader som alltid fangar vardagen, tristessen, och rastlosheten, hos valkammade man som Frank och Humphrey Bogart;

The train is leaving Ellensville
Unless my watch is fast
The kids are comin' home from school
Must be quarter past

...

All the passengers for Allentown wait closer to the track

...och det kan lika garna vara dom storsta raderna jag last, ever, for den storsta poesin handlar alltid om ingenting, an att fanga det allra minsta, och latsas som att det betyder nagonting och VAD FAN FRANK SINATRA skriver om passagerarna till Allentown, samma SINATRA SOM SKREV om dod och liv pa MY WAY och hela lyriken ar bara ett kvidande, ett tyst stonande, och en stilla blinkning framfor spegeln, av en man som vantat pa tagperronger i hela sitt liv, efter nagon som ska komma och ta honom i hans hand med nyplockade blommor och ibland gar jag till stationen i stan for att se om han fortfarande star dar och ar vi inte alla likadana och dom storsta stjarnorna ar alltid dom vekaste, dom mest sarbara, dom mest manskliga, som Humphrey Bogart satt i Casablanca och grat med whiskeyn i sin hand i vantan pa att Ingrid Bergman skulle komma fran Paris och till och med bad Sam att spela laten en gang till, och PLAY IT AGAIN, SAM for jag ar inte starkare idag. PLAY IT AGAIN, SAM.

Den roda pandan

Kom igen nu. Sager jag. Haha. Kom igen nu, och konsten att aldrig bli forstadd ar att lagga sig pa rygg i ett kolsvart rum.

Jag lag kvar nagra timmar idag for drommarna jag hade inatt. Talar inte alla drommar samma sprak, eller ar det bara jag. Ar allt mitt fel, och kom jag vilse nar alla pekade att motsatt hall. Jag dromde att jag halsade pa Van Gogh, vi mottes i en dikeskant och alla manniskor pa vagen gick bara forbi och han droppade massa andra konstnares namn, och jag forsokte saga till alla som gick att Van Gogh var har, men dom brydde sig inte. Och ar jag fast i ett land dar alla gar. Och jag dromde om min forsta karlek, i andra ring, och du skickade vykort varje vinter pa ett sprak som jag inte forstod, men dom syftade pa mig och pa omslaget malade du en paskkyckling gron.

Och jag ar fast, som slagpasen pa en skolgard, i kriget mellan dom som jag borde alska och dom som borde alska mig. Dom jag borde alska och dom som inte alskar mig.

Sa far alla kontraster plats i spegelbilden, dar star en liten pojke med baseballkeps; ett gevar i ena handen och blommor framfor ogonen.

Om man vill ta kort pa pandorna i Chengdu maste man betala 800 yuan, men det finns en rod panda och om man vill ta kort pa den behover man bara betala 50 yuan.

Jag kanner mig som den roda pandan ibland.

Ska jag maila dig idag och saga att jag alskar dig, eller inte.

Och jag hade brattom nar jag motte Van Gogh och jag sa jag maste hinna med ett tag, och innan det ska jag ata kebab pa ett gatukok i Goteborg.

Den handikappade dottern sitter med en forlorares min klistrad over ansiktet, och jag vill saga att allt kommer ordna sig, men det ar inte sant. Inte har. Inte har.

Sa ar jag fastknuten med drommarna som ett klippblock i spegeln forsoker jag bryta loss stenarna som ar missbildade, och svalja dom.

Och jag behover inga vanner nar jag har Bob Dylan, for nar jag trycker pa repeat-knappen borjar allt om igen och jag forsoker fly fran verkligheten som existensen bara ar ett intorkat skal och vi pratade om Descartes igar och sa manga manniskor tanker inte men finns anda, finns sa javla mycket, sa javla overdrivet mycket, och Descartes skulle leva har och nu i en varld av gucci-vaskor och kramdjur av nylon.

Sa rullar Tindersticks Tiny tears alltid fram minnet om ett hostkallt Manchester och rattorna som krop fram over golvet som om det var deras hem och vattnet som droppade ner genom taket fran toaletten pa andra vaningen och stereon som brusade och bakgarden full av mogel och den odiskade disken blev min basta van och hanet mot Zelda som lag och sov framfor forsta bossen som om ingenting hant. Och jag vagar nastan inte lyssna pa Tiny tears igen. For jag ar en svag djavul och jag kanner mig som den roda pandan ibland.

Alla javla tankar. Alla javla ord, ar vi fasta i att memorera orden som berorde oss, och sla mig nar jag gar over gatan sa ska jag storta min pappersflygplan i dig fran taket pa andra sidan och neonskyltarna som blinkar i svart och vitt. Jag ar fast i tankarna och jag vet inte varfor. Vilken javla misar.

Kanske betyder drommarna nagonting.

Forra gangen jag kom hem sa du att det var din lyckligaste dag, nu kommer du inte ens vanda dig om och saga hej. Sa jag latsas att du inte finns, och glommer bort allt det dar med 5 liter terpentin.

La, la, la.

Jag kanner mig som den roda pandan ibland.

Dali

Jag ar i Dali nu.
Jag ar i Dali nu.
Ruttna idioter som aldrig trodde att jag skulle ta mig sa har langt.
Star en idiot och moglar i sin spegelbild.
Jag kommer aldrig forlata er.
Dig & mig.

Jag och alla dom.

***

Som guldfiskarna simmar bland sopor och aska, stiger jag upp pa morgonen till ljudet av sirener och skrik. Gnuggar jag spegeln ren i ett sokande efter intriger, sa tar jag kort pa dom som tar kort pa mig och haller kameran som en servett. En sloja. En bajonett. La, la, la. Som fiskar fods upp for att atas upp, vander jag mig om och tittar pa dom som tittar pa mig.

***

Jag ar i Dali nu.

Boris Mikhailov

Sa ristar jag in
min livshistoria
i damm som
tynar bort
med vindarna for
aven blod
fryser till is ibland
och mannen pa
kottmarknaden har
eldat sina stycken
lange nog som
barn gor anglar i
sno som anda
smalter och trycker
in sina namn
i frosten pa
fonsterkarmar
sa behover jag
ett racke att stracka tungan mot
for att minnas
hur kallt det
var i vantan
pa en morgondag
med vind i haret
och sol i ogonen
sa blanda mig
jag fortjanar det

och det finns folk som inte gillar Boris Mikhailov
for att dom sager att dom kunde ta samma
bilder sjalv och i den lilla manniskans utvag ar
att gora nagot enkelt anda enklare och ar
det inte det som allt gar ut pa

vi kan begravas pa olika satt
men alla
andas ut en sista gang

maste jag forleda
forbannelsen in
pa andra spar for
att komma forbi
allt det dar
som aldrig syns
men verkar pa
hall och ge mig
ett handtag av
tungmetall sa
ska jag lata dig
mogla till
ljudet av ett
vattenfall och
allt jag sager
ar sma kamofluerade
skamt inkapslade
i radslan for att rackas
over till tiden
da allt som betydde
nagonting var
att fa flickorna fran
Haga att skratta eller
grata som jag somnat
med armarna i
kors for att inte
svammas over av
drommarna som
lamnar mig kvar
i famnarna hos
dom som aldrig rorde
en min nar jag berattade
skamt om min morsa och
farsa och dagen da jag
viskade till var och en
att farfar ar dod och
min lillebror tog
livet av sig ar inte
sant men dom kunde
i alla fall ha
skrattat at mig

nagonting att
ignorera sa
pinkar jag in
mitt revir pa
platserna dar andra
saljer sina sjalar
till forsaljare som
packar ihop dom
med bibelcitat
och saljer vidare
allt i ett paket med
omslagspapper av
rostfritt stal till
folket som larde sig
lasa men aldrig
forstod ett enda ord
och att det vackraste
av allt ibland finns
innanfor paranteserna

sa star jag med dom
storsta kramdjuren och
fragar folket efter en
hatt att lagga pengarna i

ar det mitt fel
att England vann
1966 eller var
det bara otur
kanske tur det
gar en kille med
kammat har och
gympaskor och sager
att Brasilien inte
kommer vinna imon

och kaos pa gatorna
idag
nar sma man star
pa stolar med megafoner
for att saga
hur fattiga dom ar
star jag bredvid
och fyller ut tystnaden

ett sant kaos som
nar man ar i ett
slagsmal utan att
veta vilka man slass
mot och i mitten av
allt sager nagon hej
och sen tar allting
slut som trafikljuset
blinkar gult och bilar
fran alla hall och
reklampelarna ror
sig och jag blir kar
i varenda en som
tittar pa mig och
varfor ar det alltid
sa svart att vara
ensam och svag
pa samma gang
star pojkarna
pa rad och fyller
upp trottoarerna
med historier och
fiktion om pengarna
som forsvann och
breven som aldrig
kom fram

ska jag spranga
brevlador i mitt
liv och satta upp
plaster over rubrikerna
som talar om
for alla vart varlden
ar pa vag men aldrig
skriver en rad
ett enda ord
om vagen harifran

gar jag runt
med skorna
oknutna pa en
tagperrong och
saljer vissna rosor
till dom som tittar
pa for titta pa mig
jag tittar bort

ar kanske Boris
Mikhailov varldens
basta poet
en fotograf med
pennan som vapen
och san vill jag
ocksa bli kommer
det kanske en dag
nar jag kan sta
i mitten av mina
komplex och saga
det ar inte jag
for mina texter
sager mer om
vagen dit an
om vagen darifran

sa vantar jag
pa den dagen att
komma och kanske
kommer den eller
sa vantar jag och
dor

ska jag satta mig
pa en buss och
vagra ga av sa
kor mig till runt i
en ring mina
cirklar ar redan
ritade och kartan
ar ihopvikt till
ett pappersflygplan
for sattet att
aldrig fa nog pa

jag far aldrig nog

sa jag sitter kvar

med benen i kors
och hoppas pa
dom rosa molnen
att spranga alla
dimmiga dagar i gratt
sa ska jag bli
uppsnard i det bla
och ata smorgasar
med jordnotskram

ar inte barn det
vackraste som finns

ni sager
jag skriver
bra och daligt
som om allt
mitt i mellan
inte betyder nagonting
men vad ar det
som hander nar
barnens klubbor
gar av och fyrens
lampa slocknar for
att vacka salarna
till liv sa drunknar
jag i gratt bara
genom att vanda
mig om och forsoker
skriva om allt det
som inte betyder
nagonting och som
inte annu har spelat
ut sin roll
sparra in mig pa ett
zoo sa ska jag
konster av er
kedja fast mig runt
en pale i stan
och en staty av
han som dog
forst sa kan ni saga
hur lika vi ar

vad ar jag
& halla
jag ar inga ord
jag kan inte skriva
jag sitter med
ett gummiband runt
fingrarna och
trycker ner
tangenterna som
ar svarast att na

orden som bloder
och allt det dar
som smartar bara
man nuddar det
sa har pennan
alltid varit vass
som ett rakblad
utan skaft haller
jag fingrarna tatt
ihop for att kanna
hur det kanns for
skaggstrana som
skars bort ar
lika mycket jag som
huden dom sitter
pa och rakbladet
som tittar pa

importerar vi
cement for
drommen om
Avignon

och exporterar
vykort med lyckliga
ungdomar pa

for bodeln har
ocksa blamarken
och olakta sar
faller jag en tar
for saltsmaken
och spottar ut

och spottar ut det i
protest for ratten att forlora
kastar alltid
langa skuggor
over dom som vann

later mitt har hanga ner
later mitt har hanga ner
i langa trasor och ar
poesi inte bara ett
bildspel av meningar
som aldrig hanger ihop och
alltid spretar at olika hall

eller ar det bara jag
kanske ar det bara jag

ar dom svagaste
lyktorna dom som slocknar forst
och allt ar sa forlorat i gratt har
att det inte ens finns nagot
att mala pa och jagar jag
drommarna som jagar mig
for flykten undan vindarna
blev ett sokande efter platsen
dar orkanen forstorde allt
men lat lamporna utan glod
sta kvar och tavlorna
som inga forstar far
alltid hogst betyg av dom som vet
att dom har sett allt

och vet

av dom som vet
av dom som vet

och stora affischer over stan
fragar om vi kommer ihag natten
da Sophia Lauren blev med barn

det ar nog over nu
det ar nog over nu

for reklamfilmen om
tandkramet utan smak
och jag blir kar i varenda
docka som lart sig ga
men inte lart sig sta
still som jag alltid
blivit kar i varenda
flicka som tittar pa
mig och ar det bara jag
kanske ar det bara jag

jag ar en pojke pa
en flotte

ropar flygplatshogtalarna
ut min namn som
passageraren som
aldrig hann
men tittar jag
bara upp och ner
sa stortar dom
for varje lik
man hittar
finns det nagot
man inte ser
och jag ska flyga vidare
till en annan
horisont dar
ingen vet vem jag ar

spelar jag biljard
med sondrig ko
dar bara agget
kan beratta hur
jag mar sa vallar
jag den fran
sida till sida
och skyddar den
fran fienden

och ni sager
du maste vaga
lata
orden
spela ut
sin roll
som foraldrarna
som inte vagar
lata sina barn
lara sig ga
ska jag lata
varje ord sta
i skuggorna
och sona sina brott

jag hatar allt det manliga

for dom enda manniskorna
for mig ar dom galna
manniskorna dom som
aldrig sager ett
vardagsord nagonsin
och sager bast at
sant som ror sig
och hatar det som star still

ge mig kallvatten
till det branns
drank mig med sant som kanns
karlek och brod
karlek och brod

jag ska borja om pa nytt igen
lagga ner allt
och glomma av vad som sas
bakom ryggarna
ar alltid en langtan
efter nagot
och pa sotaste franska dialekt
lutade hon sig over bordet
och sa
maybe the spicies are not very good for your stomach
och jag smalte
sen gick vi till en klubb
dar tjejerna dansade pa borden
och vad sot hon var
vad sot hon var
vad sot hon var

fimpar jag askan pa tangenterna
som aldrig forstod som foraldrare
och banktjansteman knuffar fram
barnen som aldrig larde sig ga
skrattar jag at dom som skrattar
forst bara for kanslan av att skratta sist

Kallvatten

Ni sager
jag skriver
bra och daligt
som om allt
mitt i mellan
inte betyder nagonting
men vad ar det
vad ar jag
halla
jag ar inga ord
jag kan inte skriva
jag sitter med
ett gummiband runt
fingrarna och
trycker ner
tangenterna som
ar svarast att na

orden som bloder
och allt det dar

jag ar en pojke pa
en flotte

ropar flygplatshogtalarna
ut min namn som
passageraren som
aldrig hann
men tittar jag
bara upp och ner
sa stortar dom
for varje lik
man hittar
finns det nagot
man inte ser
och jag ska flyga vidare
till en annan
horisont dar
ingen vet vem jag ar

spelar jag biljard
med sondrig ko
dar bara agget
kan beratta hur
jag mar sa vallar
jag den fran
sida till sida
och skyddar den
fran fienden

och ni sager
du maste vaga
lata
orden
spela ut
sin roll
som foraldrarna
som inte vagar
lata sina barn
lara sig ga
ska jag lata
varje ord sta
i skuggorna
och sona sina brott

jag hatar allt det manliga

for dom enda manniskorna
for mig ar dom galna
manniskorna dom som
aldrig sager ett
vardagsord nagonsin
och sager bast at
sant som ror sig
och hatar det som star still

ge mig kallvatten
till det branns
drank mig med sant som kanns
karlek och brod
karlek och brod

jag ska borja om pa nytt igen
lagga ner allt
och glomma av vad som sas
bakom ryggarna
ar alltid en langtan
efter nagot
och pa sotaste franska dialekt
lutade hon sig over bordet
och sa
maybe the spicies are not very good for your stomach
och jag smalte
sen gick vi till en klubb
dar tjejerna dansade pa borden
och vad sot hon var
vad sot hon var
vad sot hon var

Blind boys of Kunming

Jag vill gora
revolution mot
nagonting for bara
det jag hatar betyder
nagonting
sla ner mig
och jag ska beratta
vad jag ser

en stad av freaks
och sota flickor

pa ett torg star
15 blinda man
och putsar skor
en kille med
CP ligger pa rygg
pa gatan och
har CP-ryck
bredvid ligger
en hatt med nagra
mynt och hur ska
han bara den hatten
hem

nagra pojkar med
vattenhuvuden
ligger i en sang
och tittar upp
mot himmelen

en flicka bar
sin lillasyster

och manniskor
utan ben stracker
fram sina hander
for ett mynt och
lite knark

det ar en spokstad
som lever
en spokstad som
vill bort harifran

en varld av raketer
dar bara askan
berattar hur vi
mar

det ar en masslakt
vi borde masslaktas
och pa vaggen
hangs svartvita
bilder upp och armejackor
fran ett krig
som pagar an

pa dator nummer 54
i ett rokigt rum
skriver jag ner
det jag ser
och tror att
det ar over sen

ikvall ska vi dricka
ol pa en bar
med biljardbord
och jag hinner
aldrig lasa era
mail

for upptagen
med att rensa
upp skiten efter
dom som
invaderar det
jag tog over
och skriver ner
det jag ser
maste jag gora
allting till mitt
for att lamna over
det till dom
behovande och
dom som inte
vet

for dom som
alltid pastar

dom som alltid
intygar att
vi maste vara
pa samma niva
som sakerna
vi informerar om

jag ar ingenting

sa kom hit
och alska mig

***

Jag kommer ihag
nar jag var ett
barn och farsan
tog fram Sgt. Pepper's
Lonely Hearts Club
Band och stallde
in grammofonpiggen
som man staller
tillbaka klockan till
en annan tid och
sa det har ar varldens
basta lat och den
dagen surrade humlorna
och flugorna drack
upp mjolken som
katterna spillde ut

Tiny tears

Dom enda latarna ar dom som man kan luta sig tillbaka till och se hur allting hor ihop, hur allting sitter tillsammans, och ror sig i samma dans, och plotsligt betyder tavlorna pa vaggen nagonting och statyerna pa gatan sjunger med och forsoker saga nagonting och man behover inte forsta nagonting, annat an att varlden ar full av toner som aldrig hors och att dansen inte ar nagot annat an en imititation av tystnaden.

Sa tar mannen vid bardisken handen ur fickan och ror ett finger genom rokringen for drommarna om att bli kvar, dagen nar alla andra tog taget in till stan for att aldrig komma tillbaka igen. I angesten och kylan, brinner fantasierna som en fackla och en skarseld mot dom som drog och ar inte angesten bara ett satt att forsta, det ouppklarade, vad som hande, och vad som verkligen blev av.

Jag kommer ihag forsta gangen jag sag farsan grat; jag och min lillasyster satt i koksfonstret och ambulansen hade tagit min tvillingsyrra och mamma ivag och pa en skylt i stan hade nagon skrivit min farsas namn och jag hade precis lart mig lasa sa jag sag att det var akut, och farsan ledde oss hem, och sa att min syrra kanske fatt diabetes och gick tillbaka och ringde samtalet och jag och min lillasyster forsokte gora sax, pase, sten om hur allting skulle losa sig igen och vi skulle ata tacos pa lordagskvallarna och bakom husknuten pa gatan skulle vi se farsan for vi visste att han skulle komma dar och vi undrade om han skulle vara glad eller ledsen och vi vantade i tva timmar kanske, och stirrade mot husknuten utan att blinka, och farsan kom gaende med huvudet mot marken och forsokte halla tararna tillbaka som om han inte visste att vi sag och jag sa till min syster att farsan nog inte var glad och hon holl med och farsan kom in och sa att min syrra hade diabetes och slog armarna mot pannan som om det var hans fel och dom var pa sjukhuset och han gick in till sin sang och jag gick in till min sang och lade huvudet under tacket och tankte att allt var over nu, att allt tog slut igen, och att min tvillingsyrra inte skulle kunna ata godis mer sa varfor skulle jag gora det och nasta dag akte vi till sjukhuset med tva kassar kramdjur och mamma och min syrra var dar och hon var glad och hade inte forstatt nagonting sa vi sa ingenting, och jag vagade inte se nar hon tog sprutor och jag angrar att jag inte gjorde det, for hennes skull, och min lillasyrra blev sa avundsjuk pa alla kramdjur sa hon fick en vit elefant och dopte den till Rolf.

Och natterna i Skottland och Manchester nar Joy Divisions Transmission spelades som om den alltid funnits och Stone Roses blev rytmen till ett boljande hav av uppstrackta armar och knutna naver for drommarna om att leva 4-ever och bli alskade bara for en sekund, och svetten ringlades som regndroppar ner fran varje avbruten horisont som hangde och vajade med telefonledningarna och kladerna pa kladstrecken torkade i en ljummen havsbris.

Jag gillar dikterna som nastan rimmar, som om dom vet, men later orden spela ut sin roll, for att pulsen betyder mer, och hur man ska frigora hjartat utan att forbloda, tysta dom som pratar utan att skrika hogst, slacka elden, utan att torka in. Alska utan att hata, putsa spegelbilden utan att spotta saliv, forlata utan att hana, leva utan att do.

Du vet, en san tjej som man foljer efter i flera minuter bara for sattet hon gar pa, och vickar sina hofter som om hon agde gatan, agde oss, och nar hon vander sig om ser man att hon ser man att hon ser ut precis som en gadda.

Jag saljer mig sjalv pa gatan, bit for bit, billig som en hora, till dom som atit sig matta pa delikatesser. Och spottat ut kycklingben, utan att gnaga sonder dom forst.

Lagg inte ditt liv i en poets hander, som kastar bort sitt liv. Med varje chans till revansch, och gor hamnden till en befrielse for kraften som aldrig racker till for orden som alltid balanserar vid ruinens brant.

Killen utan konsonanter forklarar vagen till bankomaten; star jag med naven full av kontanter och forsoker forklara vagen darifran. Hur vek jag ar. For alla dom som vet. For alla dom som svar.

Jag gillar att se mig sjalv reflekteras i tagfonstret, som konstrast mot allt som aker forbi, att jag blir aldrig som dom. Jag blir aldrig som dom. Sa rista in mitt namn i parkbankarna, sa ska jag branna sonder era ord med dynamit.

Behover inga horor pa andra langgatan, for i natt ska jag vara med dig.

Ar jag radd for att tappa sanningen, trots att jag inte ens bar pa den; och kanske just darfor.

Och gubben pa tavlan i svart och vitt, ar kanske mig, vad tanker han pa, vad tanker han pa, vad tittar han pa, han verkar sa javla franvarande. Bara det faktum att ingen verkar forsta, eller vara dar, for oss narmare, mot landet utan namn och anglarna som brann.

Klockan tickar upp och ner for fiskarna att vinna, sina liv, tillbaka igen. Och jag behover fiender for att vinna, tillbaka min egen spegelbild. Som mina fiender behover spegelbilden i sjalvforsvar.

Jag vill riva ner varlden nu. Gora den till min. Till din och min. En mane tyst pa morgonen, och en gata utan han. For bara pulsen betyder nagonting och jag foddes under den 15 minuter langa brandsignalen nar alla sprang ner i sina kallare och radion spelade The Clash. Knulla sonder varje anstalt, inhalera varje doktrin, jag ska riva sonder varlden ikvall. For drommen om en morgondag.

Jag vaknade upp i en kuvos till Tiny tears, full av whiskey och drankt av blod.

Vad har vi gjort for att fortjana det har, slar jag igen dorren och oppnar boken for ratten att tanka samma tanke om och om igen. Ar ratten att glomma av sina alskades namn. Pa en grav. Stava fel. Och stiga av. Bussen pa fel sida av an.

Fall inte ner, pa vagen upp. Man faller bara ner pa vagen upp. Fall inte, om du inte behover det. Men fall bara om du kan. Fall om du kanner for det.

Hur kan man nagonsin fa nog av Proust och sag hej da till drommarna som betyder nagonting, lamna kvar dom som besvarar breven om hur mycket du saknar dom. Och kommer du ihag hur mycket vi alskade Kevin Rowland, den dagen nar Lokko skrev en superlang intervju och Uncut hade en Dexy's-special, och dagarna da ballongerna fran McDonalds var lika vackra som vildrosor vid vagens kant och vi tittade pa Trainspotting for ett satt att vara, och aldrig fastna hos folken som stod still, skitade ner vara skor med lera och gin for drommarna om landerna i svart och vitt som aldrig fick plats pa vykortens baksida och grander ner till strander, och vi skulle dikta upp den javla varlden, medan dom bokstaverade vara namn i himmelen. Kan den har sensationen fa mig att kanna mig som en riktig man, jag ar ett svin och jag tycker om det, jag lamnar folk halva dar andra borjar om igen och varvar mig sjalv i jakten efter friheten, och hoppar fran lik till lik i en flod av blod, full av sar och kolik. Ge mig en hammare sa ska jag spika upp mig sjalv pa korset, och hosta blod over det som ligger under mig, och alltid bara varit radlsan for att falla ner, sa ar det min tur nu, SA AR DET MIN TUR NU, jag har ingen skyldighet alls att vara snall mot andra an mig sjalv och i spegelbilden star alltid en annan manniska som sager ta ditt liv och bevara det som finns kvar, sa maste jag sla mig fram till spegelbilden och resa mig upp i dimmorna och imman pa glaset for att ens forsta att det ar jag som star dar, och hur fin jag ar blir bara uppenbart i angesten for en morgondag dar alla dom jag fornekat, forlorat, fornedrat, star pa rad med vapen i sin hander, for att doda mig i tystnaden och kanske minns jag da, hur fina ni var, hur fina ni var, hela vagen fran Louise till Katrin, kurragommakyssar i buskar som aldrig brann och fraga chans-lappar i mitten av gymnasiet, haha, jag har klottrat ner det jag sett for ratten att blunda och glomma av allt som skett, sprungit for ratten att sitta still och se dagarna snurra bort fran mig, som en fiende, en ovan, ett odjur och en mardrom. Ge mig en spade, sa ska jag grava en grav for alla oss - TILLSAMMANS - sen kan ni suga mitt blod och do av hunger och smarta for minnena av dagarna som forsvann in i gatulyktors dunkla sken och stjarnhimlens spegelbild; har jag bara sett mitt ansikte reflekteras i den djupaste oceanen och i dom som alskade mig mest, som tunna tarar rullande fran kind till kind. Sag inte hur fin jag ar, det kommer doda mig. Jag behover nagot som dodar mig for att overleva, en fiende. Ge mig tystnaden, sa kan jag dansa mig full i panik. Fa feber, och borja leva igen.

Stalker

Jag vet vad som hander
allt kommer
bara over mig
faller som spik
pa jakt
efter hammare
putsar jag skorna
for att springa
snabbare

och jag har aldrig
gillat Moz
for han var alltid
nagon annans
van och vi sjong
I know it's over
med falsett
for faglarna som aldrig
vagade och sen
stortade den
minsta av dom
alla och jag
borjade gilla
Moz trots allt
som man gillar
gorillorna bakom
bom och las
for att nycklarna
ligger i nagon
annans hand

sitter jag vid
biljardbordet
och ser dagarna
ga springa i
vild panik bara
for att komma
bort fran mig

ar det jag
eller ar det
nagon annans
van sminkar
rynkorna som inte
finns for ett
bombnedslag som
kommer och sla
ner mig efter
svar

imon

jag vet vad som
hander jag har
handen full
och letar efter
nystan som
kan leda nagon vart
inne i tunneln
pa Stalker och
kanske ar det
varldens basta film
nar man vantar
pa en buss och
tander en cigarett
i tystnaden
hors bara trafiken
brumma och avgasror
gar av och allt vibrerar
for pa en avloppsbrunns
lock ligger den
lilla fageln och
dor sager sina
sista ord for dom
som vagade ar
inte dar och lyssnar
nu

sa letar jag
och letar jag
efter tankar
som inte heller finns
och alltid maste
man stanga in
sig sjalv i tystnaden
for att hora
sina andetag
sa ramlar jag ner
i min egen
avforing och dar
ligger alla klader
som jag aldrig
vagade bara for
att ryktena pa
stan alltid betydde
mer an vad
jag forsokte saga
till dom

makt till karlek
ar frihet till
ett kon
som fangenskapen
finns alltid
bakom nasta horn

dar ligger framtiden
och vresar pa
benen och bygg en
mur runt allting
som jag ser
en rida framfor
alla dom jag kanner
sa att jag inte
dor nar jag faller

om jag faller

nar jag faller

ar tankarna pa doden
det enda som
haller mig vid liv

jag stannar i Kina
till mitten av
september plockar
tebladen i
vattenkokaren
och trar
hatten over oronen

sla ner mig
sa ska jag visa dig

och dalig poesi
finns inte for
sant ar bara ord

bra poesi handlar
bara om bilder
en spegel och
vilka som far
plats dar

och nu far det
fan vara nog

vad sager affarsbitradet
nar hon stanger
affaren samma
ord som jag sager
pa morgonen

kungariket ar
langt borta men
jag kommer forsoka
om jag kan for
det far mig att
kanna mig som
en man

hur kan sma
barn skriva sa
snabbt

dom skrattar
i kor
och jag ar
bara utanfor
alla skamt

clownen som
far alla barn
att vanda sig
om foraldrarna
som far sina
barn att grata

jag alskar dig
inte alls
det ar bara nagot
du fatt for dig

tro inte pa mina
ord varfor riva
ner sanningen
nar vi kan spranga
upp den min
penna och min
blick ar ovanner
och jag maste
halla elden brinnande
for utan den
sa dor jag

bygg en mur
runt det jag
ser men aldrig
fangade jag
behover nagot
att luta mig mot
nagot som dampar
fallet nar jag
faller om jag faller
en elektrisk trad
runt spegeln dar
jag star behover
veta vad som inte
lever och vad
som bara ligger
dar

en vallgrav genom
fotterna jag behover
se vad som blev
kvar pa andra sidan
an och pa andra
sidan star jag
och saknar det
jag valde bort

lagg en sten
over pennan
jag behover
veta vem jag
ar och vad man
gor nar
andra dor
ar att
krypa ner i
samma grav

och vad var
det Achilles
sa till skoldpaddan
som aldrig vann

forsok igen
forsok igen

askfatet ar fylld
med trasiga barn
jag ser en fjaril
landa och lyfta
igen det maste
betyda nagonting
som barnen pa zoo
grater pa vagen ut
for aporna som
maste stanna kvar
och pandorna utan
ben

for samma stal
som anvands
till hammaren
anvander jag till
att knyta fast
skosulorna i marken
som vibrerar
och kanske faller
jag eller sa ar
det bara dom

kanske faller
alla en gang
och sen finns
bara morkret kvar
da ska jag
stalla mig i
gatuhornen och
leka med
skuggans barn

da ska ni veta hur det kanns
att vara i mina
skor springa
och ramla
for att ta er upp
pa fem igen

har du sett hur
framtiden ligger
pa rygg och
vresar med benen
bara for att du
ska komma dit
och fucka upp
allt du vet mot
nagra gram
kolik blandat
med lika mycket
panik i spegel-
bilden star bara
halva barn och
forsoker hitta
vagen till
den andra delen
nagonstans bakom
allt som ror sig

och mitt namn stavas
aldrig som det later
som jag sager hej
till dom som grater

om jag kunde
agera som om
jag var akta
och inte bara
ett trad som nagon
annan satte upp
sa skulle jag
berattat sanningen
som jag berattat den forut

som framlingens
ensamhet bygger
pa att han inte
ens kan uttrycka
hur ensam han
ar lar jag mig
andra sprak for
att gora mig missforstadd
som andra sjunger
latar om dom
som inte vet

knullar du med Kristian med K nu?

den har staden
ar gjord
for andra att
kanna sig battre
den ar inte
till for oss

aldrig nar andra tittar pa

och titta pa mig
jag tittar pa vatten

for titta pa mig
jag tittar pa vatten

ar den enda meningen
i min sjalvbiografi

jag ar ett
popkulturellt vrak
jag ar satans basta van
satan och jag brukar
saga hej
nar vi mots pa stan

anda sen det forsta
lovet foll pa mig
har jag saknat
alla lov som ligger
nagon annanstans
och dor
enda sen jag larde
mig stava mitt
namn har jag
saknat dom som
heter likadant
och dor

for oss som
alltid brytt oss
mer om
GULDPALMEN
an OSCAR har
sanningen alltid
brannts och
natten efter
Rectum gick
jag hem ensam
och letade efter
en docka i en
tunnel for att saga
till henne att
det ar inte
hennes fel
och inte mitt fel
vi ar bara brickor
i deras spel
som teaterkaraktarer
har jag vantat
pa publiken att
skratta att grata
som flickorna fran
6:an i pingisrummet
den gangen jag
smashade ut min
larare och
vann i femte set

nar sanningen
smartar skyller
vi hellre pa dom
som berattar
an dom som tittar
pa

nar valdet talar
skyller vi pa
dom som haller
kaft sa prata da
sag att du hatar
oss prata da
om dom som aldrig
slass

for oss som fortfarande
star upp

och fabrikernas ring-
signaler kan vissla
mitt namn

det ar dags for
mig att dra

jag kommer aldrig
tillbaka hit igen

jag ar en av
dom som aldrig
kommer hit igen

jag bryr mig inte
om dom saknar
mig jag kommer
aldrig ihag deras
namn

for oss som aldrig
gav upp

alltid vagrade
finns ingenting kvar
att besegra

for oss som masslaktade
istallet for att masslaktas

och hur ska jag passa in
i allt det dar

dom tar betalt for
att lagga upp
dikter pa internet
och kallar det
for stodmedlem

sa javla mycket
elit sa jag blir
trott pa allt och
borjar om igen

vad ar alla ni
med hjartan
efter era namn
och vad ar friheten
till ett andra hem nar
man maste betala
for att titta ut

Zoo

Kunming ar en stad
av freaks
och sota flickor

ta aldrig sjalen
harifran

dom lever
som dom lever

for barn gillar
djur for att
djuren ar precis
som dom

sa sager aporna
lika mycket
till mig som
dom som stirrar
pa och tiggaren
som samlar mat
ar mer lik
djuren an dom
som kommer dit

och allt ar
bara en
javla smorja
av kolik

Rodney King

Kom tillbaka
mitt andra jag
jag ska inte spela
hjalte idag

haller jag bokomslaget
tatt mot marken
for att inte
visa dom
vem jag ar

som farsan vande
bort TV:n nar dom
slog sonder Rodney King
kanske trodde
han att jag bara
var ett barn

sa vande jag
mig om och fragade
dog han
har jag fragat mig
sjalv samma fraga
i spegeln
och slatt nagra
slag till for ratten
att finnas till finns
bara i ogonblicket
man forbrukar den

har jag statt framfor
varje horisont
och dromt mig bort
till ett hem
dar andra barn
drommer samma drommar
som jag

karlek borjar alltid
med brak sager
pojken som aldrig
slogs och plockar
en blomma till
vid vagens kant
dar alla sota tjejer
akt forbi
finns nu inga blommor kvar
bara vissna blad

kommer du ihag
dagarna da vi cyklade hand
i hand utan att
halla oss i och sick-
sackade mellan polarna
och gatulyktornas sken
bara for att det
betydde nagonting
lade flaskposter i backarna
och ristade in varat
namn pa barkbatar

pa hogstadiet sag jag
ditt namn i bussen
langst bak det stod
Marie loves Steffo
4-ever och jag skrev
vemfanbryrsig under
och du skrev ditt
telefonnummer pa
killarnas toalett om
nagon ville knulla
skulle vi ringa dig

och kvallen da
Franke jagade mig genom
hela stan for att
han gick fore mig i
garderoben jag
sa vad ar det med
dig och fick en kaftsmall
som svar sprang till
tagstationen och
dar stod du
med nya blommor
och en anvand hand

jag sa Franke
ta mitt liv
sa kan vi borja om
pa nytt igen

nar blir det game over
i detta javla spel
dar extraliv
kavlas upp i varje
avloppsbrunn som
hoppas over

verkar
det
som

i tystnaden
har jag spelat
poker med mig sjalv
och hoppats pa
spader dam
att saga hur
fin jag ar

i en varld av
komplimanger
ar tystnaden ett
han och ett
elakt skratt

ingenstans finns nagonting
som bryter tystnaden
och jag har letat lange nog
men skyltarna pekar
mot spegelbilden som
alla tunnlar pa
Super Mario Bros
har jag krypit in i egna
varldar och skrikit
sa att fonstren darrade
bara for att hora om
det finns nagon pa
andra sidan som
lyssnar och skuggans
barn ar alltid
hjaltarna sa har
jag vantat pa
solen att ga i moln
men allt jag ser
ar en liten kille i
sin spegelbild som
haller tystnaden i
sin hand ungefar
som om att han redan
vet att alla andra vann
och jag har aldrig
vagat fraga hur han mar

nu har han mailat alla och sagt att han ar bog
ge mig en handfull personer med kliniskt rena kok
och jag ska ta er till sovrummen
och visa er
ingenting
dar hanger ingenting
men medaljer for krigen
som ingen vann

pa apotek ar alla sa javla friska
nagot maste vara fel har

om jag hade haft tva kukar
hade jag kunnat alska
er pa samma gang

men vad gor man med
tva lappar nar tungan
ar lika ensam som forut

jag kan ha oralsex om jag vill
det star en kvinna pa huk
och saljer det pa burk

rokrutan fylls av sondriga barn
som varje byggkloss
en gang
revs loss fran stora klippblock
dar hanger dom nu
som julgransbelysning
under fonsterputsade glas
jag alskar dom
jag alskar varenda en
varenda en som forstor sig sjalv
lite mer och lite mer
jag alskar dom
och drar ner roken extra langt
som om inte alla gjorde likadant

hon saljer godis & chips
fran ett operationsbord
eller ar det bara jag

det kan inte vara nagon tillfallighet

kan inte uttala orden
utan smarta
kan inte saga mitt namn
i gryningen

som branda barn till branda barn
berattar vi hemligheter
framfor lagerelden
om vad som kommer handa
med askan nar den dor

en ny brand
i ett annat land

har aldrig haft kanslor
for sant som inte
beror oss

har alltid alskat dom som slass

med tva knutna navar
bryts brustna hjartan loss
fran packisen
dar dom begraver
sana barn som oss

sa trott pa mig sjalv
sa javla trott pa att finnas till
gora alla saker som folket sager
och lamnas over till tystnaden
som ett oonskat barn
ett skadegods som inte vet

klar av mig
naken framfor
spegeln for
att fraga drommarna
hur dom mar
skalar av tankarna
i en skal och dranker
den med metanol

nagot ramlar
och alla skrattar
sen ramlar alla
pa samma gang

drar jag dig
baklanges bakochfram
nar dom som
tittar
skrattar pa
samma gang

Victor ar den
sortens kille
som alla
alskar

han sitter
framatlutad
over bordet
och roker
en cigarett

graver ner sig
i allt som ror
sig och kastar
sig over det
som star still

jag gor angesten till en fiende
och skippar samvetet
med en cigarett

forst behover vi nagot att overleva
fran
vinna mot
sen behover vi nagon som underhaller oss

halla

som det i varje bok kommer en punkt
alltid en punkt
dar man inser att man inte alskar det
man laser
man ar bara dar
sa alskar jag varenda
sondrigt barn och varje cigarett
pa samma satt

och om jag bara hade kunnat lamna
sakerna som sag ut som mig
hade jag varit nagon annanstans
nu sagt hej da
packat vaskan och sagt halla
om jag bara kunde vanda mig om
skulle jag vinna livet
over pa min sida igen
med en hanskratt som far hela spegeln
att vibrera
ocksa spegelbilden
kommer jag nagonsin harifran
ar det med en kaftsmalll
och skarvat glas

maste cigaretterna ga forst
och visa stigen
dar roken ringlar som mest

pa frasbockernas omslag
skrattar dova barn
eller ar det bara jag
igen jag vet jag skrev samma mening igen

att skilja sanning fran verklighet
och dessutom halla det isar
stoppa nagot emellan
en dod fagel
en dod bibel
om karlek var gjord av plast
hade jag eldat upp den med dynamit

varfor ar forhallandena som haller
dom dar flickan valde pojken forst

aldrig ar det tvartom

kom hit
kom hit
mitt lilla stycke tankar
kom hit

jag ska inte spela hjalte idag

kanslan av att
vara del i en film
som nagon annan skrivit
kanner jag mig som
ena parten i
Quiet days in Clichy
bara genom att
sta har och se
taxibilen plocka
upp alla utom
mig

som tryggheten kraver
fiender vill fiender
ha trygghet
men hand i hand
knyts inga vanskapsband
och bara hemligheterna
kan fortranga
hur sma vi ar
nar rymden tittar pa
och sma gudar har
ocksa oron
sa viska
extra lagt

sag hur
mycket du
alskar mig

det star en
kille i mitten
och trummar pa sina ben
nagra dansar
andra sjunger med

vad tanker han pa
vad tanker han pa

vad tanker
killen
i mitten
pa avslojar
alla andras
blickar och
vad dom tittar
pa

ge mig en kaftsmall
som svar

sa kan vi borja
om pa nytt

Franke
du & jag

Kunming

Kunming>>>

Missbildade folk tigger pa gatan och friska pensionarer motionerar pa morgonen. Allt kanns sa frammande har. Som om staden ramlade ner fran en annan planet. I matmarknadena saljer dom blodigt kott och styckar kycklingarna pa gatorna, om du hade haft fagel-influensan hade jag tagit hand om dig, men det har aldrig varit tvartom, sa jag hostar for mig sjalv och gar darifran. Taxi-chaufforerna kor sicksack mellan frukstand och McDonalds. Den gamla mannen utan tander bar med sig levande barn. Jag tanker pa ankorna i burar och vilken av dom ska han valja forst.

Nar polisen kommer packar araberna ihop sina BBQ-stand.

Allt ar sa frammande har.
Sa javla langt bort.
Men anda mitt inuti.
Som klumpen av aska man hostar upp pa morgonen.
Lagger jag klumparna pa rad och pusslar ihop bitarna till ett helt JAG.
Doper den till Kunming.
Doper den till Kunming.

Rodney King

Vad ar kanslan man far
ah
allt ar bara kanslor
jag varmer fotterna framfor TV:n
och allt ar bara kanslor
hur nagon sjunger
ar alltid viktigare an vad
hur nagon viskar ditt namn
sa har jag bett horisonterna ta mitt liv
eller lamna mig ifred
ni vet bockerna man bara laser
men gommer omslagen for dom som gar forbi
bara for att inte blotta sig
sa har jag sagt till horisonterna
att det har ar inte jag
och jag kommer ihag Rodney King pa nyheterna
jag vande mig om och fragade pappa
DOG HAN
som jag fragat mig sjalv sa manga ganger
och den gangen FRANKE jagade mig genom stan
den javla FRANKE som alla skrattade at
och jag fragade mig sjalv
om jag dog eller
om det bara var nagot jag fick for mig
jag bryr mig inte om dom kommer ihag mig
jag glommer alltid av deras namn

jag
jag
jag

det star en kille i mitten och trummar pa sina ben
nagra dansar
andra sjunger med

ar trygghet bara
ett fonster
mot fienderna
sa har fonsterputsarna
skapat fiender
for oss att titta pa

haha
vad dalig jag ar

allt ar bara skit

jag reser
jag reser

jag ar en ensam resande
full av kompisar
och kanslan
man far
av att vara den ena karaktaren i
Quiet days in Clichy
bara genom att vandra runt i gatorna
och se men inte rora
ta men inte fa

Mina cigaretter och Elvis Presley

Dar stora bokstaver ar lika sma
som punkter och regelbundna verb
hukar sig for horisonten jag slanger
soporna bredvid mig och blir van
med dom som svar i stora klader
och bojda kepsar ska jag visa dom
ska jag visa dom
ska jag visa dom
och tandaren gar av och det ar
aska runt omkring sa sminka mig
i min spegelbild tar jag forst
en kaftsmall sen en till
ar jag han som slar
eller han som bara star dar
nar det ar ens egen bror
tanker man ibland pa ett annat satt
jag kan do har om det hade varit nog
men dom som overlever ar dom
som inte sag
dom som foll ner
och dog
i an dar alla andra tvattar sina klader
for ett brollopsfotografi dar alla ska vara med
flika in ett foto nar jag var barn
sa att alla forstar
har jag bara kravt att fa bli lamnad i fred
anda vant mig om
for att titta om nagon ser
ska jag krossa den javla muren
mellan mig och dom
ska jag riva den
med en yxa
en penna
min egen hand
och mina blodiga knogar
gjorda av porslin
med naglar och nagellack
i neon
ska jag klattra over pa andra sidan
bara for att saga att allt inte
ar mitt fel
sa skydda mig
eller doda mig
det finns bara tva satt
och mitt i allt dar
star dom som tror dom vet att livet
gar ut pa att leva
och dom som overlevde var dom som dog
ska jag skriva en egen bok
pa ett eget sprak och utropa mig sjalv
till djavulen
vanta pa mig
jag har vantat pa dig
nu ar det din tur
star han vid dorrposten och skramlar med bossor
huttrar i kylan
och gommer sig i morkret
har jag alltid vant mig om for att se
om han star kvar
han som skrattar i sin egen spegelbild
det ar jag
om jag bara kunde prata med mig sjalv
som om jag var nagon annan
hade jag kanske kunnat
saga hur jag mar
ar fragor svar i sig
for bara dom som vet
fragar hur jag mar
ska jag fortranga sanningen
innan den fortranger mig
och hoppa med huvudet forst
mot nasta grand
med kladerna vrangda
och konfetti i mitt har
begransar jag mina andetag
till ett litet rum
dar gardinerna hanger i trasor ner
persiennerna ur funktion
ett urholkat kylskap
en soffa och ett bord
sa att jag vet att nar luften tar slut
sa finns i alla fall imman pa fonstret kvar
nar nagon knackar pa fonstret
finns i alla fall imman pa fonstret kvar
har jag vinkat till mig det ena och det andra
bara for att hora nagon prata till mig
en forsaljare utan armar
en tiggare utan ben
tillsammans kan dom bli kompisar
och bara med mig dit dom gar
som den blinda killen utan kapp
alltid leder mig over gatan
sa ser jag inte det jag vet
och alltid blir det tvartom
ska jag skriva ner varenda vagg
fran Hanoi till Kapstaden
ska jag bygga upp vaggarna sen igen
for att se
om nagon annan river dom
jag vill aga nagot som ager mig
for att vinna tillbaka det som forsvann
forlora det som redan gatt forlorat
och borja om pa nytt igen
jag vill besegra dom som besegrat mig
jag vill bli besegrad i min spegelbild
sa att jag kan se vad som hander
med alla dom som tror dom vet
gar val runt i ring fortfarande
skakar varandras hander
och jublar i kor nar man ska gora det

jag gar at motsatt hall

ta mig

jag har blaa ogon
ett askfat fyllt av svett
nagra skosnoren som jag knutit fast
i saker som ror sig
ifall att
i varsta fall
kanske i basta fall
jag har klader som en vagabond
ett leende som ett barn
en blick som stirrar och forbrukar
allt den ser
med lika mycket sand
och okammat har
en oklippt nagel pa varje ta
en flaska whiskey vid sangkanten

ifall att
ifall att

kanske i basta fall

varfor haller halsoklinikerna alltid till
pa oversta vaningen ar det en ratt
eller en oratt att springa forst

jag fattar inte snalla lar mig

bara med pennan i handen
far mina tankar en mening
och ett syfte
bara med tankarna pa vem jag ar
kan jag se alla dom som tittar pa mig
som framlingar
i samma spegelbild
och kanske ar det jag

som stenar radar upp sig i sjon
en kork har lossnat och trillat av
i brunnarna och det ar ingen
tillfallighet

vad fan snackar jag om

bryt loss mina drommar
och trampa pa dom
skala dom och tugga pa karnorna
bygg ett luftslott av allt jag vet
sa ska jag tanda en eld
for en rokrida
framfor det jag ser

bryt sonder den har generationen
som alla hjaltar brutit loss sina
kroppar fran klippkanten
gar nagra dit bara for att hoppa ner
nar andra klattrar for att komma darifran

varfor ar doden sa javla diffus
varfor ar doden sa javla total
sa javla oundviklig
vi kryper bara narmare den lite
mer for varje dag och vi
kommer alla att andas ut en sista gang

vill ni do pa natten
eller pa morgonen

alla tankar bar doden under
sina vingslag

alla vingar ar gjorda for att trampas pa
jag skavar tarna mot varandra
for att komma harifran

ni rakar era orakade ben
nar jag ser pa

vad ar skillnaden

och

killen med gitarr ar nastan dod

jag vagar inte ens lyssna pa hans sang

sa radd for att bli som dom
jag tycker om

sa radd for att do
att jag inte ens vagar vanda mig om

sa radd for att leva kvar
sa radd for att leva kvar

att jag bara sitter har
nar alla andra rusar at olika hall

centrumet for sakers rorelser
ett crescendo i en sang
ar inte vart jag kommer ifran

jag ar bara har pa besok

ristar in mitt namn i traden
som paminner mig om
att allt har sitt slut
pa grenarna hanger mina drommar pa
tork i kronan klattrar barn och
nagra ramlar ner andra sitter kvar
for att se dom bruna loven falla ner

den storsta friheten
ar fangslad
med plikten att
bevara den

och det ar inte varat fel
att vi sitter har
och snortar kokain

det ar inte varat fel

det var inte vi
som fodde oss sjalva
till en planet
dar alla verkar sa stora
sa mycket storre an dom ar
sa mycket storre an dom ser ut

bara genom att imitera doden
kan vi leva

maskera den

sa har jag kamouflerat mig

gomt mig i dess skuggor
lange nog

slapp ut mig

SLAPP UT MIG

herre gud
jag ar en galen man

ar jag det

jag tanker for mycket

orden bara ramlar over mig
oversvammad
nastan drunknad
lamna mig i fred

dom fragar om jag lever an
det ar den typen av stad

dar alla gar pa gatorna och skyddar sig mot regn
men klar av sig i skyltfonstrena
bara for att visa att dom ar lika bra

jag sager byt ut
stearinet
mot heroin
sa blir allt bra

jag knarkar inte
haha
jag knarkar
det ar darfor jag ar sa javla konstig
jag ar sa javla konstig
for att det ar en rattighet
jag har gjort rattigheterna till ett satt att vara
med ol i skaggen
tog beatnikarna over gatuhorn efter gatuhorn
en hel varld
av brustna sjalar
pa drift fick ett nytt hem
och nagot att leva for
haha
jag knarkar ibland
men det ar bara ett satt att stirra pa
som vi alskar manniskor for hur dom tittar pa oss
for hur dom tittar pa sig sjalva i spegeln
och oppnar flaskan med vin
och dricker allt pa en gang
folket som gar upp och inte kammar sig pa morgonen
for att det inte spelar nagon roll
JAG ALSKAR DOM
jag knarkar inte
jag knarkar ibland
men det ar bara en metafor for vem jag ar

mina cigaretter ar dom enda som vet
haha

mina cigaretter och Elvis Presley

men bara nar dom borjar roka pa mig
kan dom bli mina vanner
mina narmaste vanner
sana vanner som man berattar hemligheter for
och dricker ol med
och lyssnar pa musik med
och bestammer att hela framtiden borjar HAR
och vara barn ska ga i samma skolor
leka pa samma gard
mamma, pappa, babar
jag drommer ibland att hela livet
ar en saga om Peter Pan
och nagon gang stanger nagon boken
och da ar allting over

ge mig din sjal
sa kan vi baka vafflor med jordgubbssylt
ihop

ge mig ditt liv
sa kan vi parla parlplattor

och jag ska tra dom storsta smultrona pa ett grasstra
for dig

en san van som man kan andas med utan att saga
precis hur allting ar
utan att rora sig
bara ligga pa golvet med
och se hur alla stjarnor kommer narmare
och lite narmare
for varje hemlighet
berattar mer om det vi inte kan glomma
an det vi redan glomt
jag vill ha en san van nu

ar du pa

vi behover inte byta ringar och sa
vi behover inte halla varandras hander
nar vi gar genom stan
vi kan bara stanna uppe lange pa natten
och kolla pa tecknad film och ata rabarberpaj
och cykla utan att halla oss i
och gora blandband till varandra
och dricka vin
och dansa

vill du dansa med mig

sag halla
sag halla

jag behover en san som dig

haha

jag behover nagonting att titta pa
sa trott pa spegelbilden
sa trott pa alla som sager
att jag maste skarpa mig
och vaxa upp
fixa ett jobb

sa trott pa alla som sager att dom vet
behover nagon for att fortranga
vem jag ar

Mick Jagger

Jag var full som ett hus igar
hahahahahahahaha
sa full som man ar nar man
sager till nagra oskyldiga ungar vid ett bord
ATT ALLT INTE ALLS AR PALESTINAS FEL
och snackar om natten
nar CP-barnen jagade mig genom hela stan
for ett kladesplagg med fel tyg
vi sa till en fet gris med rakat har
ATT ALLT INTE ALLS AR TURKARNAS FEL
vi behover dom
och jag har en kompis fran Libanon
sen slog han ner den minsta av oss
och jag sprang den natten
jag sprang genom en park
slangde av kladerna och sag
lyktorna folja efter mig
dom hade dodat mig
dom hade dodat mig
sa jag gomde mig bakom ett trad
sa full som nar man sager att
jag maste ga - ar storyn of my life
dom tre orden
och jag har vantat pa nagon att
komma och ta mig i min hand och
saga att det ar over nu
vi kan ga hem och leva vara vanliga liv
dar alla sitter pa stubbar i skogen och
dricker te
fiskar i backen bredvid och
tander en eld i gryningen
sen sa jag tio ganger i rad att
Gokboet ar varldens basta film for
Jack Nicholsson betydde alltid mer an
alla dom som ville
SPARRA IN MIG
for oss som larde oss alska
pa ratt satt
ar sjalvmordet en befrielse
en karleksforklaring till dom
aldrig fick nog
putsar jag kniven en gang till
staller mig i spegeln
och fragar mig sjalv hur jag mar
sen sjunger jag GET OFF OF MY CLOUD
och har ni sett Mick Jagger dansa dar
har ni sett Mick Jagger dansa dar

oh boy, jag sag nyheterna idag

dom som har formagan att se
det vackra i saker
blir aldrig aldre
an sin egen spegelbild

jag vet att ni hatar mig nu
men nar Mary Hopkin sjunger
Those were the days
grater jag nastan
pa mig

ge honom en bild med helgon pa
eller ge honom en sked att
grava en grop!!!

hon sa alltid halla och han
sa alltid hej da

for sakerna du inte minns
berattar hemligheterna
om sakerna du inte kan glomma av
att tiden stoppar in
en angel i varje drom

17 ar och full pa nikotin
hog som ett hus och
pa drift med nagra
armvev flyger jag hela vagen
upp till molnen
och ner igen

sa beroende av liv
sa att abstinensen
begraver mig
och inte radslan for att do
bara radslan
for vad dom kommer saga
efterat
och angesten
over att hora men inte tala
se men inte rora
alska utan motiv
och alla fragor utan svar
har gjort mig till en jagare
och flykting
undan det som finns
kvar
pa jakt efter
nagonting att halla fast i

Arthur Rimbaud
vad hande med allt vi skulle
gora nar dom andra
lag och sov
ar du dod pa riktigt eller
spelar du
jag sitter vid gravplatsen
med ett ben hangande fritt
och det andra
val skyddat under
lager av jord
och grimaser fran dom
som plockar bort
dom vissna blommorna
och ljusen som
brunnit ut
Arthur Rimbaud
what's going on

ta mig till Havanna
jag vill aka till Havanna en gang
dar den tunga roken
fran cigarrerna ringlar sig
langs dansande barn
pa stranderna

man maste tillata sig att inte
forsta
varje ord
bara da kan man forsta
sammanhanget som nagra
slumpvist valda ord
bara dar pa besok
for att saga sanningen
om vagen dit
gar jag genom livet
fran busstation
till busstation
med slumpvist valda steg
langs skyltarna som
nagon strok over
och aarna utan liv
bara dom som vet
att det bara var tur
otur
en tillfallighet
forstar varfor jag ar dar
vad jag gor dar

att det inte var mitt fel

och jag var sa javla full igar
full som ett hus
och det enda jag kommer ihag
ar att jag sa att vald loser alla problem
till Irlandaren som hade fatt
sin farfar och moster dodade av IRA
och jag sa
jag snackar inte om feelings och efter det
kom det en san dar tystnad
som sprider sig runt bordet och fastnar
i allas blickar
sa att dom bara stirrar ner och
onskade att dom var nagon annanstans
och jag sa att hotet om vald
ar anti-valdsaktivisternas enda van
hur manga fragor hade Martin Luther King
vunnit utan Malcolm X
Muhammad Ali
och The Black Panthers
den andra saken jag kom ihag var
att John Cleese-gubben kom fram
som en skinhead och sa att jag
sag battre ut an Kurt Cobain och
jag sa
I'M STILL ALIVE och sen snackade vi
om det var ett sjalvmord eller inte
om det var miss Love som dodade honom
eller inte och jag brydde mig inte
men forsokte sparra blicken som om
det var en bit av mig som revs loss
och sen sa jag han sag battre ut
an John Cleese
tande en cigg
kopte en ol
och vande mig om
han var en gubbe och hade forlorat
forst pa biljardtavlingen

igar var jag full som ett hus

haha

BUT I DON'T MIND!!!

VICTOR

Gardagen var nog den mest uppfuckade natten hittills, och jag vet inte ens hur man stavar ord som betyder nagonting, NIKROGYN, something like that>> Victor ar galen, vi went mad again och han gar runt over hela stan som en docka nagon skruvat upp och han suger in allt han ser och det ar omojligt att inte alska honom fran forsta sekunden som man alskar barnet som springer forst>> vi gick till en matmarknad 6 pa natten, morgonen, och det var stangt och vi sa fuck off och det var Matt fran staterna, Justin fran tulpanerna, Coner fran Irland och Victor fran Gotland och alla var typ 30 ar och Victor var 21 eller 22 och vi gick in till en annan restaurang och det var kok mitt i restaurangen och tva tjejer som stod dar och Victor stallde sig mellan dom och sa GUYS, what do you want >> och vi sa PORK och han sa till tjejerna LOOK, a pink elephant och dom fattade inte sa han sa >> I saw some carrots under the desk, och dom sa VA, where, och han >> in the corner och dom gick dit och jag fick en halv gris och lite nudlar och han sa FRY it och dom slog honom och sen skrattade dom och vi skrattade i tre timmar och WTF och han drog ner alla kastruller och sa FRY FRY FRY som en pojke som inte fatt mat pa tre ar och tre, tre, tre, han diskade sakerna och sa I'm GOOD at that, give me, och han var den javla anti-hjalten for alla oss fulla javlar som satt i restaurangen pa sondriga plaststolar och i stanken av urin och kollade ner pa ett smutsigt bord och sa whatevvah for vi kan raknar bilarna som aker forbi och latsas att vi ar nagon annanstans och vi at upp och Victor sa COME on GUYS lets go och gick ut pa gatan och det stod en motorcykel dar och han sa HELLO, WROOOOOOOOOOOOOOM och bar ner ladan som stod dar och satte sig pa motorcykeln och sen kom killen som agde den halvspringande och Victor pekade mot hostellet vi sover i och vi sag dom forsvinna darifran och det hackade fram och sicksackade och 20 meter ner vande han sig om och sa OHHHH SHIT IM DRIVING THIS FUCKING KIND OF A FUCKING BIKE och vi ramlade i samma spar och 30 meter senare stannade motorcykeln och han gick av och snackade med en kille som sopade gatan och tomde papperskorgar och borjade rota i den stora sopkassen och fiskade upp en kinahatt och sa HAHAHAHAHA this HAT IS PERFECT for ME, ye, when the sun is fucking shining, ye, you know, ye, you know och dom drog vidare och svangde hoger i nasta korsning och forsvann och vi gick vidare och jag kom ihag allt som Victor hade sagt ever och det verkade sa javla uppenbart alla saker som Ye, you should fucking know, you know, ye, man, this is terrible, and ye, I, ye, fucking, I fucking LOVE IT och YE, YE, FUCKING, YE, YE, och 2 minuter senare sag vi stralkastare pa samma gata som dom svangde hoger pa och i 80 knyck kom Victor och korde med sin javla kinahatt hangande pa sned och han skrek YEEEEEEEEEEEEEE och han sag inte ens att vi sag honom och dom korde upp for en trappa och han hade inga pengar pa sig och vi visste det och sen kom han tillbaka med motorcykeln och motorcykelkillen och sa MAAN, I dont have a fucking cent can you give him 3 yuan, ye 3 yuan, 3 yuan, to this guy, ye, I mean fuck, his a good guy, man, I man his mad, but he is nice he drove around me, ye, fucking, like a crazy fucking boy, did you see when he, ye, fucking drove over the fucking bridge and ye, the stairs, ye, HAHAHAHHAHAAHAHAHA, fuck this is great, haha, and where did I get this hat? hahahahaHAHAHA och sa fortsatte det och motorcykelkillen fick 3 yuan och vi satt i trappuppgangen och delade var sista cigarett och jag fick det langsta foredraget ever om varfor SOLHATTEN ska med till Vietnam THINK, man, YE, sit at the beach in Vietnam with a FUCKING CHINAhat, ye, hahahahhahaha, I think this hat is good for me, this is great, and it's broken, fucking broken, hahaha, that's me, you know, ye, fucking me!