1443. Ett år

27 oktober

Pratade med T. om självmord. Han anser att det är en ynklig handling. En feg handling. En egoistisk handling. Jag anser den vara desperat, men modig. Vi kommer aldrig komma överens om den saken, men jag försökte säga till honom; varför tar någon livet av sig? För att han känner att han inte lever upp till andras normer. För att han känner att han inte passar in? I så fall, vad är det för egoistiskt med det? Men snarare motsatsen. Och modigt, för handlingen. Hur modigt är det inte att trycka av en kula och dö? Slungas ut i något okänt, det måste väl vara modigt om något. Ja, ja, nog om det. Jag fick avsluta diskussionen med att säga att jag i alla fall inte tänkte ta livet av mig.

När jag gick i gymnasiet en gång sa en klasskompis till mig, "du är en sådan person som kommer att ta livet av dig". Dom andra runt bordet ryggade tillbaka. Jag svarade, "aha" av ren instinkt, som om jag höll med. Och som ett, "tack", för att jag på något sätt tog det som en komplimang.

Och nej, jag ska inte ta livet av mig.

28 oktober

Om allt skulle vara oändligt och våran själ bara vara uppbyggd av atomer, om allt skulle vara uppbyggt av atomer, skulle alla atomer som skapat denna värld, som skapat vår själ, våra minnen, kroka ihop igen så att precis den här sekvensen skulle utspela sig oändligt många gånger.


29 oktober

Pratade om krigsfotografer och jag slängde ur mig att krigsfotografer saknar moral. Vilket liv det blev. Kvarstår ändå vid att krigsfotografer saknar moral. Vid fronten, i skyttegravar, med en kamera. Varför inte ett gevär? Tog exemplet med Robert Capa då han tog sin bild "Falling soldier". Hans kumpan och han själv hade hamnat bakom fienders linjer. Kumpanen ville flytta fram sin position, sprang ut på fältet. Blev skjuten. Capa satt kvar och tog bilden. Det måste känts märkligt att sitta ensam i en skyttegrav med en kamera. Natten föll på och Capa gick hem. Någon ifrågasatte om bilden verkligen var autentisk, och jag framhöll att den var det. Att dom undersökt saken, undersökt hur hans hand på bilden hade dragits ihop, vilka bara döende människors händer gör.

1442. Ett år

25 oktober

Sov oroligt i natt. Vaknade upp och såg att klockan redan hunnit slå 2. Reste mig hastigt, stressat, klädde på mig och halvsprang till spisen för att koka lite vatten. Kokade vatten, hällde det kokande vattnet i en kopp, sänkte ner en tepåse däri och satte mig i sängen igen.


26 oktober

Hälsade på hos J och T. Dom har inga papperskorgar i sitt hus, istället står en stor, svart sopsäck i mitten av vardagsrummet som fylls med blandat avfall. Ölburkar, pizzakartonger, trasiga glas, mögligt bröd, tomma mjölkpaket. Det sprider sig en märklig doft i rummet. Något sötsurt unket. Något hemtrevligt.

1441. Topp-10 Dylan-låtrader

1. She might think that I've forgotten her, don't tell her it isn't so

2. But for the sky there are no fences facin'

3. We sit here stranded, though we're all doin' our best to deny it

4. I've been in trouble ever since I set my suitcase down

5. No direction home

6. I give her my heart but she wanted my soul

7. They're selling postcards of the hanging

8. You don't need a weather man to know which way the wind blows

9. And there's no use in tryin' to deal with the dyin' though I cannot explain that in lines

10. To dance beneath the diamond sky with one hand waving free

1440. Bokmanus: Ett år

23 oktober

Kan inte tänka mig framtiden som annat än en plats där alla mina drömmar slagit in. Samtidigt är drömmarna så långt ifrån. Jag vill ha pengar så kan bjuda folk, utan att dom behöver känna dåligt samvete. Det lät som en dålig klyscha, jag vet. En naiv klyscha. En sån dröm som barn från fina hem, städade hem, får så fort dom ser en tiggare på stan; mamma, mamma, vi borde låta den där gubben bo hemma hos oss. Sen händer ingenting. Tiggaren sitter kvar. Barnet växer upp, och förstår mest bara hur oförståndig hon var. Kanske får hon själv egna barn. Tiggaren dör.


24 oktober

En blåsa i munnen. Under överläppen så att jag inte kan skratta. Ännu en anledning till att stanna hemma. Det regnar ändå, så. Kom ut utanför dörren i morse när jag skulle kolla min post. Och träffade G. som berättade om ett fängelse i Uganda där ena muren hade rasat ner och fångarna rymde men kom ändå tillbaka varje dag för att äta mat. Skrattade och fick ont. Egentligen borde man inte skratta åt sånt. Egentligen borde man inte skratta alls.

1437. MS Paint: Andrew Matthews

1436. Shanghai

Läste Dylan Thomas Porträtt av konstnären som valp, igår.
Läste Sartres Äcklet och Kafkas Dagböcker.
Kunde inte somna, klockan blev 6, 7, 8, 9, på morgonen och hörde grannarna duscha.
Tänkte på alla saker jag var tvungen att göra.
Skicka ett brev till K. och berätta för K. att jag kanske hälsar på henne i Australien. Även om jag egentligen inte vill åka dit. Jag vill åka till Buenos Aires. Eller tillbaka till Shanghai. Tokyo? New York? En stad där invånarna lever. Och jag skulle ha svårt att hitta något sådant i Australien. I Melbourne. Det är en ö, trots allt. En ö långt, långt bort. Av vita, före detta engelsmän. Och Japan, är inte Japan en ö då? Det är sant, Japan är en ö. Men Japan är en ö i ett av de mest folkrika områdena i världen. Sånt känns. Världen vibrerar, det var som att gå i Shanghai. Man behövde inte göra någonting för att vara med i matchen. Det räckte att gå på gatorna och titta på folket för att känna att man var där, att man var där. Man var i Shanghai. Det räckte så. Folk gick runt på stan och bevisade ingenting, det behövdes inte. Polisbilar på uttryckning åkte förbi och inga reagerade.
Jag saknar ljudet av sirener sent på natten.
Jag saknar neonskyltarna och musiken som sipprar ut från små hemmagjorda affärer, från knastriga radioapparater som om man bara kollar på dom; blir erbjuden att köpa för priset av vad en falafel kostar i Malmös ytterkanter.
Jag saknar 4 kronors-ciggen och 2 kronors-ölen.
Jag saknar risportionerna serverade utan bestick.
Köttbitarna upplagda för hand, spindelnäten över spisarna.
Och alla dom som satt där. Och åt.
Utan att vara på väg någonstans.
Jag saknar Varanasi ibland.
Floden som rinner förbi och det ständiga ylandet från begravningstågen.
Inte som något sörjande.
Men som bara en grej som måste göras.
Lik som måste brännas och aska som måste kastas ner i floden.
Den jävla floden.
Ganges.
Som om dom visste att livet inte var värt mer än så.
Jag ska skriva ett brev till K. och fråga henne om hon har lust att möta i Shanghai.
Hon kommer säga nej.
Hon kommer säga att hon älskar Australien och hon kommer bli kvar där.
Bland drogerna som flödar på Revolver.
Och vi kommer aldrig att ses igen.
Eller jag åker dit och ringer A. som bor där. V. och J. som också bor där.
V. har sagt att om jag kommer dit så kan jag slagga på soffan om jag vill.
Jag kanske åker dit och slaggar på soffan.
Jag är bra på sånt.

1437. Bokmanus: Ett år

21 oktober

Och allt handlar om tid och allt handlar om rum. Varför ens älta dessa begrepp när vi inte kan förstå något så grundläggande som; när tiden började? Vad som fanns innan och vad som finns utanför universum. Vi konstruerar våra liv efter tid och rum. Jag konstruerar mitt liv som om tiden inte fanns. Och rummet bara var en illusion. En tapet, en rökridå framför någonting. Och där bakom; ingenting. Jag vet inte, jag vill inte veta. Ändå kan jag inte låta bli att söka efter svaret. Inte för svaret i sig, men för att ha någonting att söka efter. En jakt på någonting att jaga. Blir det mer patetiskt än så här? Jag borde verkligen skriva en bok. Sen kan vi skratta i kör. Och jag kan känna mig älskad, som apan i en bur. Min enda frihet; drömmen om fångenskap.

Haha.


22 oktober

Regn, snöblandat regn. Gråa gator och folk på väg till sina arbeten. Sura, stirrandes ut genom bussens fönster. Buntade ihop som sillar. Jag ska aldrig bli som dom.

1436. MS Paint: Untitled #6

1435. MS Paint: I wanna be adored

1434. MS Paint: Like a rolling stone

1433. Filosofiska snillen

Filosofiska snillen, efter antiken:

1. Kant
2. Hume
3. Russell
4. Leibniz
5. Gödel (inom logiken iofs, men for sure en filosof!)
6. Nietzsche
7. Wittgenstein
8. Kierkegaard
9. Spinoza
10. Descartes

1432. Bokmanus: Ett år

19 oktober

Borde skriva en bok. Någonting som fångar vem jag var idag. Men vem är jag? Om inte han som inte är förmögen att skriva en bok. Det kommer bli en dålig bok, ändå. Jag kanske borde skrota drömmen om att någon gång förstå världen, genom deras förstående blickar omsorgsfullt kastade mot mig. Som kaststjärnor. Och i ett hagel av kaststjärnor ska jag stå med händerna i fickorna och svara på hur jag mår. Samtidigt försöka se cool ut.


20 oktober

Den tomma mängden är element i alla mängder, men inte ett element i sig själv. Det var så föreläsaren förklarade det. Kändes nästan som att ha blivit träffad av blixten, blottad och uppställd; det här är du. Och kanske var det jag. En tom mängd, men i alla fall en mängd.

1431. MS Paint: I wish I was special & Just because

1430. Några dagars skunkdagbok

[2006-10-18 05:42]
05:39

frågade en stockholmare om varför stockholmare inte gillar fula människor. han sa att "fula människor" är betyder samma sak som "osköna människor".

jag har inte varit i stockholm sen jag var 15 bastih.

jag vill iofs inte åka dit heller.

jag hade bara pissat i deras tunnelbanestationer, babblat som en fjortis och fuckat upp deras bilköer ändå, såoo. och sen hade dom kallat mig för FUL. haha.

[2006-10-17 01:46]
01:43

Det här stör sig stockholmarna på mest:
1 Förseningar i kollektivtrafiken: 17,3 procent
2 Arroganta överklasstyper: 13,6 procent
3 Babblande fjortisar på tunnelbanan: 8,9 procent
4 Bilköer: 8,4 procent
5 Barnvagnar körs i bredd på trottoar: 7,2 procent
6 Nerkissade tunnelbanestationer:
5,9 procent
7 Fula människor: 3,4 procent
8 Köer i affärer: 3,2 procent
9 Jobbiga dörrvakter: 3,1 procent
10 Långsamma/sura kassörskor: 2,9 procent

plats nummer 7, eh?

det känns som att dom babblande fjortisarna röstat fram förseningar i kollektivtrafiken och arroganta överklasstyper. dom arroganta överklasstyperna har röstat fram fula människor. busschaufförerna har röstat fram dom babblande fjortisarna och bilkörerna. fula människor har röstat fram dom arroganta överklasstyperna och jobbiga dörrvakter. barnvagnsmorsorna har röstat fram nerkissade tunnelbanestationer och dom som kissar ner tunnelbanestationerna har röstat fram (om dom ens röstat) barnvagnsmorsorna. dom sura kassörskorna har röstat fram dom långa köerna och dom långa köerna har röstat fram dom sura kassörskorna, osv...

(alla har röstat på dom sura kassörskorna och dom sura kassörskorna har röstat på alla andra)

04:33

C. loggade in på MSN. vi pratade om China. om alla gånger vi gick och köpte Tsing tao och rökte billiga 4 kronors-cigg och vaknade upp på förmiddagarna och rökte 4 kronors-cigg, gick på stan tills klockan blev mycket nog för att gå och köpa nya Tsing tao. han jobbar som advokat sa han. i Dublin. jag sa att han skulle skita i det och flytta med mig till Shanghai istället. varför ska man jobba som advokat när man kan bo i Shanghai och röka 4 kronors-cigg. han sa att vi skulle hooka upp med två kinesiskor och jag sa okay, let's do it. han svarade, the best of two worlds, maaan. 2009? 2009, fine.

[2006-10-16 03:02]
03:00

såg Blodröda hästar idag. eh, vad säger man? tillbaka till filosofin. måste skriva tre arbeten till om logikproblem. wtf. wtf. wtf. jag borde skriva om Blodröda hästar istället. det hade gjort sense.

03:02

var hemma hos J och T hela helgen. skönt, sov i soffan. vaknade, hörde att J var i köket. gick dit. drack en te. vi gick ut på stan, tog en kaffe. tittade på Arsenal. drack några öl. käkade en hamburgare. gick hem och spelade lite tv-spel. drack lite sprit. lyssnade på Kevin Rowland - Conctrete & Clay, sjöng med. rökte några cigg. gick till KB. ringde S gick hem till S. vaknade av att solen sken in genom persiennerna. gick upp. gick hem. köpte en coke på vägen. tände en cigg.

03:05

"det är inte varje dag man får stryk av en 13-åring i schack." shit, vad kaxigt det lät. men det är inte varje dag man spelar mot en 13-åring i schack heller, och när man väl gör det så åker man på fetdäng. aight?

03:07

köpte vitaminrör. mjölk. bröd. tonfisk. ris. och lite annat. 216 spänn. tjoff, fuck konsum. om jag hade varit president för en dag så hade jag bombat dom. alla dom. alla dom. och kidnappat kassörskorna som bara sitter där och ser sura ut. ah, nu säger alla "ha en fin dag". som om dom blivit tillsagda det. jag har aldrig hört någon säga "ha en fin dag" utan att mena det så lite. jag svarar okay. packar ihop varorna. går därifrån. dom skrattar säkert åt mig.

03:20

ibland.. tänker.. jag.. att.. om.. Valeri Solanas.. bara.. hade.. varit.. kille.. så.. hade.. hon.. varit.. jättekänd..

[2006-10-10 00:35]
00:34

euoh. fick stryk av en 13-årig kines i schack. han hette shuai och efter tre drag så sa han, där vann jag. typ 30 drag senare vann han. det är inte varje dag man får stryk av en 13-åring i schack.

[2006-10-09 03:46]
03:29

helgen var bra. spelade schack och drack espresso och gick till KB och hjälpte T att flytta in hos J, vid V-torget. köpte ett 100-pack te. och en tandborste. har fått en madrass på golvet, too. så nu är det bara att åka dit, when ever.

sverige vann mot spanien. det var kul. när allbäck gjorde mål stod och jag skrek och skrek och efter ett tag så tittade J på mig som om jag var helt CP-skadad, och då tänkte jag; jag är nog det. hörde förresten att man kunde utveckla en CP-skada. oj. sen när allt lugnat ner sig sa J att 10 000 meter är bara kul att kolla på när man är med C (moi alltså) för han står upp hela tiden typ som om det var nu eller aldrig, allt liksom, *långa blickar* och jag sa; skyllde ifrån mig, wtf, det var ju OS-final och han den där och han den där, och sen kom jag på mig själv att jag nog är CP-skadad ändå. jag vet inte ens vad löparna heter. men dom är söta på nåt sätt, dom dansar. och det är nog därför.

T hade med sig en soffa och en TV, så nu finns det två soffor och två TV-apparater. i ett vardagsrum. där finns också två TV-spel, jag vill köpa ett Supernitendo. och ett NHL 95. eller Sega 16-bit och NHL 96.

[2006-10-03 06:11]

19:15

Galaxie 500 - Snowstorm

give me snö!

19:19

"- Passagerarna befinner sig inte under något hot. De kommer att ge upp, de förklarade sig redo att ge upp i samma ögonblick som de kapade planet, sa Karlitekin enligt AP."

Om några som kapade ett flygplan obeväpnade och samtidigt som dom kapade planet sa att dom var obeväpnade och ville ge upp. Kan bli en cool film 2008. Eller en dokusåpa 2007. Eller en Janne Josefsson-dokumentär. Don't know, men rätt så gulligt att kapa ett plan och säga att man ger upp, det första man gör. Eller: 'Nu har han fått sina fem jävla minuter i rampljuset', som Lasse Kronér sa om mannen på krogen som hittade på att Lasse Kronér hade slagit ner honom.

Han hade ju kunnat välja någon bättre person än Lasse, så hade det blivit mer trovärdigt. Typ, Bert Karlsson.

1429. Bokmanus: Ett år

17 oktober

Hörde att Napoleon läste "Den unge Werthers lidanden" inte mindre sju gånger. Låter nästan lika främmande som att myten om att Hitler var vegetarian. Nej, så klart. Napoleon, aha. Han var nog en bra kille ändå. Den store Napoleon, iklädd en ung Werthers kläder. Inte vackert?


18 oktober

Dricker te. Hela natten lång, vill gå och lägga mig men måste skriva någonting först. Vad finns där att skriva om? Måste sluta ögonen och försöka hitta någonting. Hittar ingenting, men istället sömnig. Borde kanske sova. Dricker lite te till. Sätter på några koppar kaffe. En cigg. Kan inte sova nu, vilken misslyckad natt det hade inneburit. Och med det, vilken miserabel morgondag att vakna upp till.

1428. Här sitter jag

Här sitter jag, så skratta då. Håret flätat och fingrarna instoppade i alla slags listor som finns. Ryggen böjd och blicken spänd; finns någon där som viskar mitt namn eller är det vinden, höstens vind; tystnadens skri; mitt namn som en inskription på gravstenarna, gömda under granens barr, en stjärnhimmel eller två; ge mig någonting som älskar och på andra sidan gatan ramlar en man förbi, jag känner igen honom sen förut, som älskaren till en mamma som knappt hittar hem, jag känner igen dig som jag känner igen alla fiskar i ån; det kommer en dag när vi alla kommer flyta medströms, upp och ner. Men simma då och jag simmar. Men simma då och jag simmar. Men simma då och jag simmar. Den sista cigaretten, i min hand, lågan från en svavelsticka, låt det bli en varm vår, jag behöver någonting att se fram emot, låt det bli en vinter där fåglarna stannar kvar i sina bon och sjunger hela nätterna långa, en sång om Afrikas gröna kullar, en sång om vad som helst, jag behöver någonting att fylla rummet med; tavlorna fortfarande lutandes mot väggen, väskan packad, skorna slitna och kläderna utspridda på golvet som vrakdelar på en öde sandstrand, här sitter jag, så skratta då!

1427. Bokmanus: Ett år

13 oktober

Ingenting har hänt. Ligger som i en dvala. Stirrar ut och hoppas på att någon ska komma hit och hämta mig. Dra undan himlen som en ridå, lägga händerna över horisonten och säga; det är bara ett skämt alltihop. Kom så går vi och äter äppelpaj. Och så kastas jag in i ett nytt spel. Men i alla fall ett nytt spel.

Korsade över Stortorget på min väg till Coffe point, där jag skulle träffa J. för en kaffe. Såg att ena korvståndet hade vänts, och kunde inte låta bli att undra varför. Föll in i ett tankespel, om hur mannen i korvståndet ringde mannen som ägde korvståndet och sa; hej, jag har en plan för att få fler kunder, vi vrider korvståndet nittio grader. - Okay. Klick! Eller så ringde han inte mannen som ägde korvståndet. Kanske gjorde han det själv. Kom fram på morgonen och tänkte; jag har jobbat här i tjugo år snart, det är dags för lite förändring. Och så vred han korvståndet med båda händerna. Eftersom korvståndet står på hjul så vore inte det helt omöjligt.

När jag senare kom fram till J., ursäktade mig för att ha varit några minuter sen, var jag fortfarande så insnärjd i dagdrömmarna om korvståndet att jag måste ha uppfattats som helt nyvaken. Förvirrad, på gränsen till apatisk. Han frågade vad jag hade gjort idag, och jag svarade att jag hade gjort både det ena och det andra. Men det var en lögn. Jag hade sovit fram tills dess. Fram till min syster ringde mig bara 30 minuter tidigare, och med en härsk röst sade; sover du nu? Klockan är ju halv 2! Jag svarade; sover och sover, jag vilar lite bara. Då jag insåg att min röst lät alldeles för sömndrucken för att jag skulle kunna dra lögnen längre än så.


14 oktober

Läser om Gödels ofullständighetssats. Kanske finns det hopp för mig. Kanske är blotta insikten om att jag inte kan förstå mig själv, eller någonting jag ser, ett bevis för att jag förstår och är en tillräckligt uttrycksfull person. Eller så är det inte det. Och är det inte så, att även Gödels ofullständighetssats måste vara ofullständig, eller drömmer jag. Det borde ju säga säg självt. Men hur?


15 oktober

Vaken så länge på morgonen att jag hör grannarna gå upp och ställa sig i sina duschar. Fåglarna kvittra. Solljuset trycka sig in mellan persiennerna. Ligger bara stirrar i taket. Sömnig, men berusad av tankar. Tankar. Hög på tankar. Snälla släpp mig. Gå till någon annan. Gå till folket på stan som tror dom förstår. Förstår vad då? Förstår världen! Och skrattar åt resten.


16 oktober

G. berättade för mig att han hade drömt att han hade haft sex med sin mamma. Jag frågade om det var en bra dröm, men han verkade ta illa åt sig. Tvångstankar, tvångstankar. Vill läsa mer rysk poesi.

1426. MS Paint: Frank Sinatra & Hope there' someone..

1425. MS Paint: Abstrakt

1424. Blandad shit

jag är rädd för dom som klankar ner dom som
inte ser felstavad ord som rättstavade av en liten människas önskan
att göra rätt för sig jag är rädd för dom som inte ser
pennans skaft men bara orden i sig som ett sätt för att bedöma
berömma
och bli berörda av

***

jag har drömmen om att kunna skriva allt med ord och utan
den dör jag en poets död knappast! en fånges död
svulten på kärlek
naken och slagen

***

om människan härstammar från Afrika. eller från aporna. hur kommer det då sig att vi har blåa ögon? och säkert är det därför vissa stammar har för benägenhet att se oss om gudomliga; för att brunt blir inte blått, men tvärtom.

***

jag önskar att alla hade läst Goethes sidor om varför självmord inte är fegt, i "Den unga Werthes lidanden".

***

Filosofigrej:

Är inte idéer entiteter? Är det inte idéer språket handlar om? Så att när vi refererar till saker så refererar vi till idéer om saker. Detta är språket. Men hur kan man säga att språket ska användas för att analysera världen? Puh! Det är matematik som analyserar världen. Språket konstruerar världen. Strukturerar den. Men, säg; finns det inte ett enda ord som vi använder för att analysera världen med hjälp av språket? Oändlighet. Bara påfundet av det ordet i sig borde säga mer om oss människor, än vad matematiken kan säga om världen. Att vi är här; har fått för oss någonting, inte förstått och kommit på OÄNDLIGHET som någon slags ad hoc till vad som finns på andra sidan. Och hur tänker vi? Tankar; kan inte tankar bara vara denoterade; precis som satser blir sanna genom att de denoterar objekt som finns. Eller idéer då. Så är tankar sanna bara för att vi tänker dom; sanna tankar.

1423. MS Paint: Budapest

1422. MS Paint: Gungan

1421. Indien: Goa

Vad kallar man sådana dagar när solen går upp, man vaknar klarvaken, och färdigutvilad; hör palmernas blad slå mot halmtaket; små, kyliga, nätta havsvindar blåser in genom persiennerna, gardinerna fladdrar och man går upp; några meter, virrar en handduk runt höften; ser att solen precis är på väg ovanför horisonten; ett café på stranden man sätter sig där; tänder en cigarett, beställer en kaffe; en fruktsallad, en milkshake, några toast, ett glas juice; sand mellan tårna, och vågorna rullar in, milslånga stränder, kritvit sand och palmer som en skyline; himmeln helt blå och innan kaffet har kommit in och innan fruktsalladen har gjorts klar och med cigaretten fortfarande hängande i mungipan springer man, med värsta Baywatch-kliven mot vågorna, studsar, galopperar, hoppar över vågorna som en häcklöpare, tills vattnet blir midjedjupt och man faller handlöst mot ytan; ljummet vatten och när man reser sig upp igen ser man att kaffet står på bordet, fruktsalladen, juicen, toasten, och milkshaken också. Vad kallar man dagar, eller vad kallar man morgnar som dom?

1420. MS Paint: Mamma och pappa

1419. Maradona & Erik

03:29

helgen var bra. spelade schack och drack espresso och gick till KB och hjälpte T att flytta in hos J, vid V-torget. köpte ett 100-pack te. och en tandborste. har fått en madrass på golvet, too. så nu är det bara att åka dit, when ever.

sverige vann mot spanien. det var kul. när allbäck gjorde mål stod och jag skrek och skrek och efter ett tag så tittade J på mig som om jag var helt CP-skadad, och då tänkte jag; jag är nog det. hörde förresten att man kunde utveckla en CP-skada. oj. sen när allt lugnat ner sig sa J att 10 000 meter är bara kul att kolla på när man är med C (moi alltså) för han står upp hela tiden typ som om det var nu eller aldrig, allt liksom, *långa blickar* och jag sa; skyllde ifrån mig, wtf, det var ju OS-final och han den där och han den där, och sen kom jag på mig själv att jag nog är CP-skadad ändå. jag vet inte ens vad löparna heter. men dom är söta på nåt sätt, dom dansar. och det är nog därför.

T hade med sig en soffa och en TV, så nu finns det två soffor och två TV-apparater. i ett vardagsrum. där finns också två TV-spel, jag vill köpa ett Supernitendo. och ett NHL 95. eller Sega 16-bit och NHL 96. jag kom ihåg när vi var små. jag och en kille i rummet bredvid gjorde egna spelare och alla fick 99 av 100 i talang. man kunde inte få 100. men 99 räckte. en gång mötte vi Montreal och jag hade gjort en spelare som hette Maradona. han gjorde 16 mål i den matchen. min kompis hade gjort en spelare och döpt honom till en kille i klassen om var jättestor och alltid slogs. Erik hette han. han fick massa utvisningar men gjorde ändå 8 mål. sen när matchen nästan var slut och herre gud, om vi hade varit några dagar äldre än 12 år eller vad det var, så hade vi druckit oss fulla efter det. men vi drack läsk, hela tredje perioden. för saken var ju klar. det blev 36 - 0 tror jag, eller det stod 36 - 0 efter 55 minuter eller nåt.

vad som hände sen.

i den 56:e minuten skulle mamma damma av TV-spelet och kom åt knappen och TV-spelet stängdes av och, oh boy; i den 57:e minuten var det som att hela världen gick under och jag tänkte på dagen när farfar hade dött och det gick inte ens att jämföra.

det här var värre.
det här var worse.

1418. Indien, again; New Dehli

Det var den natten i Dehli. Eller New Dehli. Jag kom dit klockan halv 12 på natten, sittandes på en jävla trästol i ett tåg, överbefolkat; så att det låg barn och skrek på hatthyllan, satt vuxna män under bordet och ingenstans fanns det något utrymme för benen; och ni vet sådana tågresor när man tittar ut och undrar vart världen är på väg; och vad gör alla andra idag? Dom lever sina liv och varje by som svischar förbi på utsidan blir som dockhus med bara dockor i; det var lördag och jag längtade hem; tänkte på vad alla andra gjorde nu; dom dansade säkert och drack öl; försökte att inte tänka på det. Småsnackade med en indier som var ingenjör av något slag, han sa att Sverige är ett bra land och jag ville säga; wtf vet du om det, du har ju inte ens bott där - men jag fattade vad han menade; och höll med; försökte tona ner bilden av Sverige som ett land där alla är kompisar och knullar ibland, med att prata om att det var kass också, tråkigt och grått och kass, jag tror inte han förstod; vi kom från olika världar och aldrig är det så uppenbart som på tåg; TÅG! - Detta himmelens påfund; detta paradis av vanliga människor, som sitter intryckta, på väg någonstans; på lika villkor, i samma vagn; te-killarna som springer runt från vagn till vagn och alla dricker samma te, pratar om drömmar, vart dom är på väg, som en slags metafor; till varför dom sitter där; nej, mer än så; till varför dom lever! Jag älskar tåg. Där finns ingen som pratar med dig för att lura av dig pengar, för att visa dig stans bästa butik, som råkar vara brorsans butik, som dessutom är helt öde och halvt bankrutt, där finns bara människor som stirrar ut ur rutorna, på städerna och pratar med varandra om vart dom kommer ifrån; som om alla var samma familj, av samma kött och blod, men också; från totalt olika världar, som alien och hur ska man förklara för en indier vad LAGOM är, eller vad jantelagen innebär? Mycket sånt, jag tänkte på att det var lördag och på vad alla människor gjorde back home, försökte snegla mot några indier i min ålder; snacka med dom och kanske bli erbjuden en plats att sova; tågresan drog ut på tiden, på väg till ett gigantiskt New Dehli, men också kanske Indiens nästfarligaste eller farligaste stad; i jämnhöjd med Calcutta; ett Dehli där fifflarna drog runt på gatorna, som militärer, leende och utan vapen; men nog så farliga; och bara några veckor innan hade jag blivit intryckt i ett rum, och nästan påtvingad en resa till Kashmir, jag sa wait; wait; och försökte enligt konstens alla regler, nästla mig därifrån; jag har inga pengar; har du inga pengar, du måste ha pengar; sånt funkar inte; så jag sa att jag så klart hade pengar, försökte vinna tillbaka trovärdigheten; log; nu var det dags; JAG SKA TRÄFFA EN VÄN, han är här utanför precis; såg hur dom ställde sig framför utgången; 1, 2, 3? Ska ni slå mig? Försökte att inte se skraj ut, vad har ni pickadollen era svin? Sa ingenting, bara log; bestämde en tid, när jag skulle köpa resan, sa att mina vänner också skulle till Kashmir så ska be dom att köpa biljetten från er också, SÅ: nu trodde dom att jag skulle fixa fler resenärer och wow, dörren öppnades; en kille följde efter mig på gatan; korsade gatan, märkte att han hängde efter; in i vimlet, sprang, tog en taxi och tillbaka till hotellrummet; så.. klockan passerade midnatt och på håll kunde man se hur Dehli bredde ut sig, några pappkartonger till bostäder började kanta rälsen; smutsiga barn som vinkade; nakna barn; råttor stora som petflaskor; sopor; sopor; kanske en timma kvar; hade inget hotell att komma till och alla receptioner borde vara stängda vid den här tiden, började prata med en annan kille som också visade sig vara ingenjör, spelade skraj, som ett skadeskjutet djur; han frågade; vart ska du ta vägen? Jag sa att jag inte hade en blekaste jävla aning, tog upp en beedie och frågade om han ville ha, oh, han log; en vit man erbjöd mig någonting; nu var jag hans vän och han sa att han skulle till sin kusin och sova där; vi gick ut ur vagnen; frågade en kille att hålla koll på min väska, en kille som såg pålitlig ut; han sa; ja, ja, ja; och tog det som ett hedersuppdrag, jag tände beediesen i utrymmet mellan vagnarna, där urinen stank från alla de miljarder indier som pissar mellan vagnarna istället för på toaletten och går man bara in på toaletten längre än man orkar hålla andan; så förstår man, varför; det är toapapper och skit på kanten och en spola som nästan aldrig funkar och ett tåg som skakar och väggar som är kletiga och golvet som är täckt av urin och yes; så vi stod och rökte och killen checkade med sin kusin om jag kunde komma; det var okay, gött tänkte jag. Nu var det klart. Jag ska bo i hans schack och sova där som en kung; oavsett om det så var en pappkartong. Några minuter över halv 2 landade tåget på stationen; alla folk strömmade ut och bildade en mäktig kö uppför trapporna, på perrongen, ner för trapporna, andra sidan; som att se en 20-filig motorväg på Himmelska fridens torg köas igen; det finns något mäktigt med sånt; höll händerna i fickorna, väskan över axeln och försökte att inte tappa bort killen jag skulle hänga på; vi kom ut; hundratals taxi-chaufförer utanför ingången; alla kom fram till mig; where are you going, where? where? Ignorerade dom. Killen ringde sin kusin igen, paff: jag kunde inte följa med, det fanns ingen plats, bla, bla, bla; han sa hej då, vi sa hej då, bytte nummer och bestämde plats för en fika imon; lade lappen i bakfickan, stapplade några steg åt sidan och tittade ner mot marken; vad fan gör man? Återigen, en slagen man! Strandsatt på en öde ö, fylld av människor som ville ha mina pengar, som ville hjälpa mig och stjälpa mig, på samma gång; som stirrade på mig; som sa hallå till mig, som tiggde framför mina fötter; i flockar; poliser som lite arrogant tittade förbi; var jag ett hot mot deras auktoritet? Sure, what ever: jag ville försvinna; trycka på en knapp och bli osynlig. Frågade en taxichaufför efter hotell; han sa att alla hotell var stängda och kollade på mig med dom ängsliga blickarna av en moder; förtvivlad och övergiven; jag sa, skjutsa mig till ett hotell som är öppet, vad som helst och jag ger dig pengar om vi hittar ett; annars; NADA - han fattade och vi cirklade runt på döda, tysta, kolsvarta gränder; hundar skällde; det var det enda som rörde sig; stanken av avlopp fyllde lungorna; ett paket av beedies i fickan men bara en cigarett; ingenting fanns och vi hamnade på en resebyrå i utkanten; där satt dussintalet äldre män och skrattade i en sån där schargong som man bara trodde fanns i omklädningsrummen för hockeylag; dom tuggade på tandpetare, hade skjortorna halvt uppknäppta, feta, lutande sig tillbaka; skrattande hysteriskt; aha, sa någon, någonting om mig; men skratta då, så skratta då; jag var inte alls road men lät dom skratta; frågade vad han sa; i någon slags medhållande ton, som att det visst var roligt, dom vägrade säga och skrattade bara mer för varje gång jag frågade; kollade på varandra, sa någonting och skrattade igen; jag frågade efter hotell, men dom bara skrattade; jag frågade igen; skratt! Skratt! Skratt! Jag frågade igen, dom frågade; do you like to fuck? Och skrattade ett hysteriskt skratt, alla på samma gång; jag svarade no och frågade efter hotell; again; en kille tog upp telefonen och ringde runt, det fanns inget, klockan blev halv tre, dom bjöd mig på en läsk och några beedies; skämtade om att det blev 200 rupies, jag sa no, never; dom skrattade, jag satte mig på väskan, lutade mig mot väggen; tände en beedies, blossade, lät den brinna ut, och somnade utan att jag märkte det.

1416. Om tid och rymd

Tid och rymd. Vi kommer aldrig att förstå dom begreppen. Men inte bara det; vi kommer aldrig heller förstå att vi inte förstår? Hur ska vi till exempel förstå att dom verktyg vi har hittat på för att förstå, att vi inte förstå; i sig är lika diffusa, abstrakta som det vi använder dom till? Det är som att kolla på solen i solglasögon och försöka förstå solen, dess sken; utan att först förstå hur solglasögonen fungerar.

Okay, det är klart att vi kan förstå solglasögonen i sig; och vi kan förstå begreppen tid och rymd i sig. Men vi inte kan förstå det begreppen när vi pratar om tid, när vi pratar om oändlighet.

Och hade vi förstått det, så hade vi förstått frågor som; i vår värld har oändlighet som svar; vad fanns innan universum skapades? Vad finns utanför universum?

Och säg här, att det fanns INGENTING, så är ändå detta ingenting någonting och om det verkligen fanns ingenting; hur skulle någonting kunna skapas ur ingenting? Därför förstår vi heller inte hur någonting återigen kan bli ingenting.

Det är som en spegel.

Och vi säger att vi har själar, som ett slags sätt för att leva vidare; för hur skulle vi inte kunna ha en själ om vi har känslan av att ha en själ; att vi är själsliga; vad skulle denna känsla komma ifrån om inte just från själen, och ingenting annat än det? Hur skulle vi ha en gudsbild, och varför; om inte Gud fanns? Hur skulle vi, ofulländade som vi är; kunna tro på något sådant fulländat?

Såna frågor kommer vi inte förstå.

Men jag tror att ofullständighet, bygger just på fullständighet. Så att i en fulländad värld finns ingen tro, eller vetskap; ens ett begrepp som "fulländad", eftersom det inte behövs. Vi är alltså ofullständiga, men vad säger vårt begrepp som fulländad är fulländat? Vad säger att vår tro om någon som har allting, inte bara är lika ofullständig som oss själva?

Vi försöker prata om en gud som är lika ofullständig som oss, eftersom det är det enda vi förstår oss på; till att ändå uppfylla någon slags fullständighet; till att äga oss och ha skapat oss; men ändå, vara trött och tvingas vila på den sjunde dagen.

Nog om detta, och åter till begreppet oändlighet; som i och för sig, på alla sätt och vis representerar fullständighet på något sätt; men lik väl, ofullständigt i vår värld eftersom vi inte förstår det; om vi ändå säger att allt är oändligt; det vill säga tiden finns inte; det är bara något vi har hittat på för att strukturera upp vår värld; tiden är inte konstant och i en sådan värld, om världen vore oändlig; och vi inte haft någon själ; eller en själ som endast var uppbyggd av atomer; så hade alla de atomer som splittras när vi dör, löses upp och far ut i luften; också oändligt många gånger, i en oändlighet; krokats samman igen så att precis samma värld som vi har här och nu hade utspelats igen; med precis samma minnen om vad man gjorde igår; eftersom, om allt bara är atomer, så är också minnena atomer; den fria viljan atomer; det hade också följt, att givet att så var fallet hade oändligt många kombinationer av atomer bildats; så att det någon gång, i en värld, hade varit fallet att en hund blivit president; eftersom om viljan bara är atomer; så också; hade det funnits en värld där alla människor (eler majoriteten av dom) var konstruerade sådana att dom bar på en vilja; av att ha en hund som president.

Och om universum inte är oändligt; nej; det drar ju ihop sig och töjs ut; så följer ändå att i en oändligt lång tid, i en evighet så hade exakt samma universum skapats igen; big bang; tjoff och så sitter vi här igen.

Det kan tyckas osannolikt att just denna världen skulle återskapas, men i en oändlighet; så är den sannolikheten lika stor som; att om man spelar på röd i roulette så blir det någon gång röd, om man snurrar bollen oändligt många gånger. Och från det följer att i en oändlighet; kan det inte bli svart varje gång, eftersom det är oändligt; så till slut, och oändligt många gånger kommer bollen stanna på röd.

Yes, yes.

1415. Okay.

Pappa sa att mamma var okay.
Mamma sa att pappa var gay.

1414. Om ensamhet

Jag kommer alltid att vara ensam.
På drift. För att jag kan det.
För att bevisa för mig själv att jag har friheten att vara på drift.
Och all gemenskap; som ett hot mot just den friheten.

I en fri värld finns bara ensamma själar.

Frisläppta, lösa; till att hitta något stort nog att fånga dom.
Farligt nog.
Farligt nog.

Friheten är ensamhetens fångenskap!

1413. To kill..

Att döda för att överleva.
Eller att leva för att dö.

That's the question.

1412. Om mod

Om jag bara kunde bevisa att Paul Strand var lika modig som Robert Capa.
Men hur?
Att det är mod som driver oss framåt.
Men samtidigt neråt.
Lika mycket framåt som neråt.
I den där banan som Gallileo Gallilei skissade fram.
Att det är modigt att tveka på sig själv.
Sina instinkter.
Andras instinkter.
Hur mycket mod krävdes det inte för mod för Einstein att ifrågasätta att tiden inte var konstant?
Och med vilket mod ristade inte Russell in sin paradox?
Att det är lika modigt att stå för att inte stå för någonting.
Som det är modigt att stå för just ståndpunkten i sig.
Så går allt tillbaka, in i en spiral som gör att mod aldrig borde ses som en dygd.
Trots att den drar oss framåt.
Som den konstruktiva kraftens vattenbärare; det destruktiva i att tömma bägaren.
Modet i att låta vattnet rinna ut.
Att det är lika modigt att mörda någon som att bli mördad själv.
Hur mycket hatar vi inte en mördare?
Och kanske, det största modet av alla, besitter han som riktar revolvern mot sitt eget pannben och trycker av. Att stå för någonting och ta konsekvenserna; av att stå för att inte stå för någonting. Stå för fegheten.
Utan chans att försvara sig.
Utan chans att säga emot.
Dom som säger att feghetens mod är inget mod, men just en feghet.
Det är modigt att leva. Det är modigt att dö.
Men på inget sätt är det modigt att säga om en död man, hur feg han var.

1411. Amish-folket

19:15

Galaxie 500 - Snowstorm

give me snö!

19:19

"- Passagerarna befinner sig inte under något hot. De kommer att ge upp, de förklarade sig redo att ge upp i samma ögonblick som de kapade planet, sa Karlitekin enligt AP."

Om några som kapade ett flygplan obeväpnade och samtidigt som dom kapade planet sa att dom var obeväpnade och ville ge upp. Kan bli en cool film 2008. Eller en dokusåpa 2007. Eller en Janne Josefsson-dokumentär. Don't know, men rätt så gulligt att kapa ett plan och säga att man ger upp, det första man gör. Eller: 'Nu har han fått sina fem jävla minuter i rampljuset', som Lasse Kronér sa om mannen på krogen som hittade på att Lasse Kronér hade slagit ner honom.

Han hade ju kunnat välja någon bättre person än Lasse, så hade det blivit mer trovärdigt. Typ, Bert Karlsson.

19:23

Angående dödsskjutningen på Amish-skolan. Så, det verkar ju skitmysigt att leva så. Utan el och internet och mobiler och sånt shit. Men grejen är att; det hade varit mysigt om det hade varit på riktigt, på 1800-talet eller 1600-talet när man inte hade något val. Samma sak som att det hade varit kul att springa runt med laser-svärd om det var en värld där sånt verkligen fanns och var bra, men nu är det bara folk som söker sig dit i brist på annat, i tidsfördriv, drivna av rastlöshet; på flykt undan verkligheten.

Jag menar, att leva som en Amish-kid och försöka söka sig därifrån, wow; vad grymt. "Farsan jag tar hästen in till New York och kollar på byggnaderna där". Jag menar, jag menar, jag menar; Amish-kulturen bygger ju på att man inte söker fakta, inte söker någonting, inte söker uppfylla drömmar som är större än att dom får plats i ladugårdar byggde efter 1800-talets alla ritningar. Dom stänger ute sig, för att hitta tillbaka till en tid, ett 1800-tal där varje dröm fick folk att söka sig till städer, åka upp i ballonger, titta på bilar och betukta sig med allt som var nytt.

Det är det; jag vill också åka tillbaka till en tid då världen var lika liten som en bondgård, och allt bortanför uppfylld av fantasin och varje gång man hängde med farsan till lantmäteriet för att köpa mjölk, var förenad med en dröm om att kanske få se en bil där, ett tåg, ett diesellok, en ångmotor. Någonting. Det var det som drev Amish-folket i deras sysslor, när det begav sig.

Nu är det precis tvärtom.

19:30

Gazetto skriver att Zlatan ser ut som en anfallare utan hunger. Och yes, det är väl så det är. Ett lejon utan mod i blicken är inget lejon. En Zlatan utan hunger är ingen Zlatan. Tillbaka med Zlatan som klackade in bollen mot Italien en snustorr sommardag i Hultsfred 2004. Han som skrek ut sin glädje och viftade undan Allbäcks gratulationer med, just det; ett lejons skönhet.

19:36

Om Sverige vinner VM 2010 och Zlatan gör hattrick i finalen; blir Lill-Zlatans Zlatan-låt nationalsång då?

1410. Några dagars skunkdagbok

[2006-10-03 06:11:14.0]
06:09

Om tre timmar kommer några gubbar hit och sätter på värmen i elementen; "blåser ut elementen så att vattnet ska komma in"

..oh, spännande!

[2006-10-02 19:20:07.0]
19:16

tanten i expeditionen är sjuk idag och imon och i övermon är tentan och jag behöver mina extentor, så jävla baaad. så fucking bad. i fredags hade läraren lagt om seminariumet två timmar tidigare utan att jag fick reda på det för jag var inte på föreläsningen dagen innan eftersom jag pluggade till seminariumet, just det; där jag skulle snacka tio minuter om semantiska paradoxer - så när jag kom dit var alla dörrar låsta och jag mailade runt och hon som hade seminariumet sa bara; aha, men du får väl skriva om det istället och sen skrev jag och nu måste jag plugga till tentan, utan ex-tentor. shit. det börjar dofta konspiration, bannemej; typ, ta bort han den där killen i blont hår. han är i vägen. eller nåt. jag vet inte och jag har köpt 10 coca cola-burkar och ska dricka dom och vara vaken 60 timmar, straight into matteannexet och säkert somna där.

annars då, LUPE FIASCO!
GHOSTFACE KILLAH!

fan vad gangstah.
så passa er.

19:20

dagens paradox: Russells paradox

(om en gubbe i en stad klipper alla som inte klipper sig själva. så klipper han inte sig själv, så måste han klippa sig själv (eftersom han klipper alla som inte klipper sig själva), men om han klipper sig själv så klipper han någon som klipper sig själv och sen, bort med den naiva logiken. bort bara. bort bara. det är sånt här jag ägnar nätterna åt. och kanske är det worth it.)

[2006-10-01 15:15:56.0]
15:14

köpenhamn igår.

Lupe Fiasco idag. fan vad bra.

[2006-09-27 01:07:16.0]
01:01

Allmusic.com ger Paris Hiltons skiva 4.5 av 5 möjliga. Lika mycket som Bob Dylans senaste skiva, som i samma recension blev utnämnd till en av hans bästa skivor.

fan vad rätt.