"16.42 känslan av mörker"

Jag ar stolt over att fa presentera en dikt av allas var Mongis, pa Havanna, here we goes, luta er tillbaka, sitter ni ner? Ta koppen med te och drick, om ni kanner for det, men LAS:

“mina polkagrisrandiga vantar
ligger blöta i nysnön
efter försök att fånga stjärnorna
och det enda jag har kvar är
skärvor av stjärnstoft
som fastnat
i mina polkagrisrandiga vantar.

din andedräkt är små moln
varma i vinterlängtan
du lekte att du var en drake
och fantasin finns kvar
som glasbitar i fötterna
lika sköra
som dina små moln av andedräkt.

han kastade stenar i kanalen
tungt för att krossa isen
som lagt sig tjock efter hösten
16.42 känslan av mörker
för att bryta isen som byggts upp
kastade han stenar mot dig

hon gick med ansiktet mot himlen
försökte fånga molnen
skapa mönster och figurer
sparkandes tillbaka hans stenar
i ilska över att isen täckte sikten
och att behöva vänta tills nästa vår
för att få se sina stjärnor
där hon gick med ögonen mot rymden”

>>> Och kanslan av att ga hem fran jobbet med Nick Drake pa iPoden och ingenting betyder nagonting och jobbet ar bara ett han, ett javla han mot vem man ar och som igelkotten kryper ihop och sticker ut varenda tagg at olika hall sa klattrar man hela vagen upp till utsiktsplatsen pa Soder dar August Strindberg satt och skrev sitt oga rott och ett rott rum, satter sig ner, pa samma plats dar kanske August Strindberg satt, bara for att titta ner. En dikt om langtan och fortrostan en dikt om olycklig karlek och pojkvan i Malmo nar alla stjarnor blinkar i samma takt som forut och ingen forstar och man packar lunchboxen med samma forakt for imon ar det jobb igen och chefen har sagt ATT OM DU INTE SKARPER DIG, SA... och det dar pekfingret har forfoljt alla som suttit langst bak i klassrummet och tittat ut, enda sen engelskalektionerna i fjarde klass och glosorna som ingen forstod och dikterna av Shakespeare som bara var sa langt ifran virrade tugummin runt fingret, stora hubbabubba-bubblor i haret och pojkarna i Malmo; sa man lutar sig mot vaggen och onskar att igelkottpiggarna ska sticka chefen till dods och en djup ocean av blod dar vi kan segla barkbatar till Malmo och kanske bli nagonting annat an det har, med vind i seglen och polkagrisrandiga vantar i ogonen och en dag blir det nog sa. Sag att det blir sa, snalla.

Zelda & hahaha

1 dikt, 33 kapitel:

1.

Oversvammad av ord
tog jag mig upp till ytan
for att se vad som
aterstod

en bla himmel
som ett skrynkligt
skynke pa en gren
som nagon holl

var det Gud
eller var det jag

som en fiskdamm
kastade jag flotet
pa andra sidan och
hoppades att den storsta
fisken skulle nappa
och ge mig
tagbiljetten hem

den klara fargen
for tydlig for att
jag skulle ha ritat den

anglar for blyga
for att tala

stjarnor for avlagsna
for att na

en mane for klar
for att vara sann

i ytan en pojke
for uppenbar
for att leva

oversvammad av ord
sjonk jag ned
till att leta vrakdelar
av det som fanns

ett imperium
av forna dagar

ett solblekt
fotoalbum vid
ruinens brant

2.

Jag har brutit loften
som jag visste
inte holl


3.

Barn leker pa
lemlastade foraldrars
lik

i hornet star en
man och saljer
karlek pa menu

alla utom en
valjer flickan
fran Peru

och varje show
avslutas med flickor
studsande pa en trampolin

jag ser det fran
platsen dar
jag star

snart gar jag
harifran


4.

Det var forst nar jag forstod
att alla foraldrar har knullat
med varandra som jag borjade
kanna mig utanfor


5.

Som en spindelvav mellan
stjarnorna vaver jag min
drakt av rostfritt stal


6.

Kvallarna med Zelda
var bara en myt

en logn
en metafor

for en forsta karlek
och den stora varlden
utan vagar ut

jakten efter fienden
som vi hittat pa
for ratten att springa
hand i hand

som om det
betydde nagonting

en stor varld att
springa vilse i

men
jag
besegrade
aldrig
den
forsta
bossen

sa jag sitter kvar har an

laser
dina
karleksbrev
till
jag
kan
dom

utantill


7.

Jag foddes pa pendeltaget

mellan

det jag ville bli
och det vi akte forbi

i fonsterrutan
reflekterades mitt ansikte
mot allting utanfor
i rasande fart
som blicken drogs isar
rev stora hal i drommarna
jag sa slapp av mig har
men blev kvar

jag dromde om att bli
stor nog

men drommarna var alltid
storre anda

for mig att bara resa
mig upp

och stiga av


8.

Jag undrar alltid
vad finns under asfalten

en stangd dorr

och det var inte jag

kanske en annan varld

med samma Prag


9.

Lange trodde folket
pa motvind i tagen

till dom akte med

lika lange trodde jag
pa tyngdkraften

till jag insag att den
bara fungerade
pa vagen ner

jag tror pa anglar
bara for att jag inte
sett dom

att folket utan kon
tror pa Gud
ar lika logiskt som forut

dom ser bara livet som
vagen harifran

men vad hander om allting
bara tar slut

vem star och skrattar da
VEM STAR OCH SKRATTAR DA

hahaha
hahaha

deras tro bygger pa
att dom vet

min tro bygger pa
motsatsen

dom behover inte ens
ha vingar att flyga med

dom behover inte ens
folja med mig
pa vagen ner

jag sitter kvar har anda
plockar aska ur mitt har

dom trodde aldrig jag
kunde bli nagonting

tills jag brande upp
allt jag sag

framfor ogonen pa dom
som visste;

vet nu bara hur
fel dom har


10.

Fran ett klocktorn
i horisonten
ser jag att klockan
ar 5 minuter senare
an vad den var
vid samma tid igar

har faglarna slutat sjunga

eller har jag kommit narmare


11.

(Bara for att jag tror
pa anglar betyder det
inte att jag vill
knulla dom)


12.

Hur kan en bra dikt
gora nagon lycklig
om inte
fornedrad
forvirrad
och likgiltig
infor allt som
var sa javla
viktigt forut

som att lasa om sig
sjalv i tredje person
och veta att man inte
ar storre an ett enda
ord

odet ligger dar
och jag stryker
over meningar ibland
rycker ut blad
skrynklar isar
branner upp
som jag drar fingrarna
genom mitt har
och river tossar fran
tinningen

meningen med livet
ar att inte forsta
den

vi skulle bara gjort
affarer av det

souvenirer

och vykort pa en
ensam man i Babylons torn

adresserat till Golgata
som ett forlat
for att jag stod kvar

men du hade fel anda

hahaha


12.

Friheten ar en spegel
skor nog att sla sonder
med ett enda slag

som jag har en min
for varje skyltfonster
i stan

en grimas for varje
skyltdocka

en dans for varje
dold kamera

en van for varje
hej da

en drom for varje
tagperrong

ett namn pa varje
kladesplagg

en penna for varje
papper

en droppe blod
for varje punkt

men bara en sang
att ligga i
och somna som om
jag inte finns

dromma om statyerna
som ar mindre an mig

och vakna upp
lite storre an forut


13.

Varfor ar dom som
fragar hur jag mar
alltid dom som vet


14.

Runt radslan for att
inte bli nagonting
bygger jag mitt hem
pa klippkanten
i frigolit av vrakdelar
som flytit i land
for att se skeppen
segla in i stan
ett vindskydd med
en skylt som tak

"ta med mig nar
ni aker

jag har en kansla
av att inte vara har

anda"


15.

Med brandslackare som sjalvforsvar
tander jag eld pa allt jag ser

dodar dom som tittar pa
som jag spelat dod i varje
spegel bara for att vakna upp
och krossa spegelbilden

som jag lett at dom som ler
sa ska jag leva mitt liv
genom att forbruka det

ga fran tag till tag
med aska i mitt har


16.

Vagen till frihet ar aldrig
bredare an avstandet till dom
som sa att man aldrig skulle
bli nagonting

for liten
for fet
for ful

for att sla tillbaka

dar ljusar ar armvev
hanger stjarnorna som
discokulor sa dansa med
mig nar alla andra
aker pa semester

veva armarna motsols
till en annan planet
dar sex ar gratis
men anda vardefullt
kan vi ha 1000 barn
och 1000 djur

vagen till frihet ar
aldrig bredare an
avstandet till
stjarnorna

alltid smal nog att
spranga bort i en
small sa ge mig
bomber utan stubin
sa ska jag tanda dom
med tanderna

stegen upp till
himmelen ar aldrig
langre an avstandet
ner till an dar vi
begraver vara doda
nastan levande

an avstandet mellan
vara sar
alltid infekterade

an avstandet mellan
rubrikerna om vad
som hande igar och
trycksvartan begraver
allt i samma smorja
av melankolik sa att
man om man bara vander
sida tillrackligt snabbt
kan se journalistens
hanflin

an avstandet till frukterna
i traden vi aldrig nar

men alltid langre an
vad vi tror

sa kan vi skratta
nar ni faller ner

hahaha


15.

Sanningen fods
i lognarens sar


16.

Ar det inte markligt hur
vi vaknar av oss sjalva
alltid nagra minuter innan
vi vet att alarmklockan
gar pa

sa lever jag mitt liv

medveten om
att alarmklockan ringer
snart

redan pa vag med att
grava annu en grav


17.

Jag har tusen tavlor
i mitt huvud

jag har bara inte
malat dom an

och hur ska jag mala dom
om inte genom att spranga
mitt huvud i tusen bitar
och mala av det jag ser


18.

Nattens sista timmar
ger mig ro att skriva
och den ron maste jag
ta till vara pa

skydda
avlagsna

fran oron
for att forlora den


19.

Oversvammad av ord
strandsatt mitt i

utmattningen
trottheten
och apatin

inte ens arg
ursinnig
eller upprord

over alla tankar
som fortsatter fylla
hjarnan utan att jag
ber om det

vantar jag pa
vagorna att fora
mig till ett
annat land

dar duvorna spottar
hundarna bits
och katterna morrar

om jag bara
hade kunnat
kanna lite
ILSKA

allt hade varit
sa mycket enklare
da

nagonting som sager
nagonting om
vem
jag
ar

nagon som svar
nagon som svar

och allt det dar
och allt det dar


21.

Kartorna ar spegelvanda
vagnarna nya
men loket gammalt

pa TV sitter en
programledare
och snackar om
sina egna barn


22.

Igar skrev jag ingenting

och bakom det doljer sig
en livstid
ett tomrum som ar storre
an allt jag ser
och allt jag har sett
inuti mitt huvud

IGAR SKREV JAG INGENTING

jag hade kraften
jag hade blicken

men orden rann ut
som saliv
i sanden

OCH INTE BLOD

igar var en misslyckad dag
igar var en dod dag

angesten som orden orsakar
ar ingenting mot lidandet
som det innebar att se dom
springa bort

fly
ursinnigt
ivag

barande pa drommen om
vad jag skulle bli

som en trofe
en buckla

fran famn till famn
fran bojda ryggar till bojda ryggar
fran sondriga hander till sondriga hander

jag ska inte doda er
jag ska inte doda er

jag ville bara gora avtryck i spegelbilden
som en man som i alla fall forsokte
lata smartan spela ut sin roll

och varfor stirrar jag i varje spegel
som om jag aldrig statt dar forut

som om jag inte vet vagen ut

pa jakt efter nagot som beror
som jag alltid jagat dom som forstort

luftslotten jag byggde upp
for nara horisonterna
sandslotten jag byggde upp
for nara vagorna

som jag alltid jagat dom som jagat mig
jagat dom som forstar
jagat dom forsta bossarna
och vanskap genom en gemensam fiende
med kanslan av att kanske betyda nagonting
till kanslan av apati
ar kanske jag

nagonting att halla fast i

igar var en misslyckad dag
som en misslyckad dag i Ivan D's liv

och grenarna utan frukt
vantar pa vindarna att
hana dom till att brytas
av och falla ner

bygger jag ett sandslott till
i vantan pa vagorna att
ta mig harifran

sa doda mig
med splittrat spegelglas

varfor stirrar jag in i varje
spegelbild som om jag aldrig
statt dar forut

ar storre an gatan
om livets mening

men fortfarande med samma svar


23.

Vad heter jag
ska vi bli
kompisar


24.

Vad fanns innan
tystnaden

vad hander nar
vatten blir till
vin

som grillade kycklingar
pa ett spett
dor vi
redo att atas upp

av dom som redan
satt sig ner


25.

Sen sa hande ingenting

vi gick ut pa bryggan
och forlovade oss
du sa
ta min hand
sa tar jag din

och jag kvaver alltid
allt
jag haller i

i radsla for att tappa det

sa du sa
vi kan lika garna hoppa i

sjunka
under ytan
for att se vilka som kommer
for att radda oss
och vilka som bara stod dar

med armarna i kors

och julkorten vi aldrig fick
hanger pa andras kylskap nu

jag ser dom nar jag kommer hem
till folk ibland

och jag brukar stoppa ned dom
i fickor utan hal
rinner bara bara drommar ut

som brustna vingar
larde mig
att ga

ofrivilligt

brustna vingar
mellan fingrarna

och jag kvavde
sommarens forsta fjaril
bara genom att
saga
hur fin den var


26.

Tank att vara som alla andra
det verkar sa javla trakigt

vad gor dom nar solen gar ner
spelar familjespel

hahaha

en sked tabasco
i varje
hal

jag blir aldrig som dom
jag blir aldrig som dom


27.

Med fyrkantiga
stodhjul
forsokte jag komma forst
till skolbyggnaden

saga till froken hur
mycket jag hade
vaxt pa bredden

nar jag kom
var alla
redan
dar


28.

Sa vander jag tandaren
upp och ner
och branner ner allt jag ser

vart foddes min radsla
och forakt
for att bli forstadd och forsta

kanske
hos dom som sa att dom visste vem jag var
innan jag visste det sjalv

finns inte
jag fanns aldrig

ni kanner inte mig
allt ar bara fejk

fejk
fejk
fejk

och dom sag alltid
sa javla
nojda ut


29.

Jag alskar allt det aviga
allt det obegripliga
det ingen forstar

for dom enda gatorna for mig
ar dom jag ramlar pa
dom jag kastar mig ut
over overgangstallena pa
dom jag sicksackar fram
och ramlar pa varje trottoarkant

langs butiker pa alla sprak
och musik ut som vindpustar
ur brunnarna
dofterna fran matskjul pa gatan
och i hornet star en man och
saljer tidningar

gatulyktorna vajar som discokulor

folket sjunger med

fran affarsmannen i kostymer
till brudarna med fargat har
och stora frisyrer

ta mig

jag vinglar fram
snubblar
trasslar mig upp

och i mitten av gatan blinkar
ett trafikljus gult

and everyone goes "ahhhhh!"


30.

For vagen till
vardighet
ar inte storre
an ett
armvev
fran dom du alskar
till dom som
dog igar

varfor
maste
allting
betyda
nagonting

och tid ar alltid
pengar
for killarna
i
frack

men for mig
ar
det
precis
tvartom


31.

Vad hande med
dom som sa

att det var sa
javla latt
att paddla motstroms
uppfor an

dom flyter alla
forbi
nu

med doda fiskar

upp och ned

hahaha


32.

Bob Dylan sa mer
med sina bojda
ogonbryn
armar i kors
cigg
och andetag

an med sina ord


33.

Jag kanner mig
som Zelda

ibland

Yangzhou

Och i skuggorna fran lyktorna ovanfor pa gatan och motorvagen som akte forbi och folket pa trottoarne som forsokte salja den sista frukten innan den sista solen gick ner, och dom langa skuggorna som bara visar sig innan skymning, i dom skuggorna leddes jag ner till en javla ormgrop och en cementhala dar tre bussar stod pa tomgang med motorerna pa som for att visa vilken buss som var bast och en alkoholiserad gubbe hade lett mig fram i kanske 30 minuter och det enda jag sa till honom var FUCK OFF, where ARE WE, come on, och jag var Guangzhou i syd, Kinas Los Angeles och kilometer efter kilometer av stora bostadskomplex bredde ut sig langs avenyer med alldeles for mycket damm och ingen kunde prata engelska och taxichaufforen kunde inte kartan och det fanns inget javla dormitory i hela javla stan och jag kom ut fran en 25 timmars lang tagresa som hade blivit 27 timmar efter ett tekniskt fel nagonstans utanfor Hangzhou och pa taget satt tva foraldrar med en trearig dotter som var den sotaste lilla flickan pa hela taget och dom bjod mig pa treratters middag i restaurangvagnen och kopte kyckling pa varje tagstation och jag bjod den lilla flickan pa chokladkex hela tiden och hon bara hade varit 15 ar aldre sa hade jag hoppat av taget i farten med henne i min famn och byggt ett hus vid sidan om och salgit mig till ro dar, i risfalten som susade forbi och folket med roliga hattar och stora lass pa ryggen men hon var bara tre ar och satt i sin mormors famn och lekte med sin farsas kamera och dansade till musiken och klattrade upp for alla sangarna och var sa fri som bara sma barn ar och NO, NO, NO, hon var bara tre ar, sa jag satt och gjorde grimaser som hennes storebror och efter det kom Gunagzhou och tropisk javla hetta, med luftfuktighet ganger tusen och en smutsig Levis-t-shirt och jeans med aska pa och in i en taxibil till Shamian island i andra delen av stan och 30 spann rakt ur fickan och bara rum for 200 spann, for en javla massa som gjorde hela stan 400 % dyrare och jag akte till ett annat hostel, och det var samma sak dar och jag var forvirrad och hade inte atit och letade efter vagar darifran, till Yanhgzhou, och det var dar jag motte den alkoholiserade mannen, pa en gangbro pa vag till en bussterminal och jag visste att ett tag skulle lamna stan en timma senare och han sa Yanhgzhou, och jag sa YES, och han ledde mig en labyrint av krossade motorvagar och jag slog ut med armarna sa att folket vid sidan om trodde att han hade valdtagit mig och en liten tant med sin son blev sa orolig sa att hon foljde efter hela vagen och val framme, var det en nedsjunkning vid sidan om med dom tre bussarna, och han strackte armarna mot skyn som om han hade vunnit och jag sa fuck off igen och 40 killar fran de tre olika bussbolagen rusade mot mig och den lilla tanten med pojken stannade lite langre bort och dom drog i min vaska och efter det brot det storsta javla slagsmalet i Guangzhous historia ut och dom slogs om mig och en kille tog min vaska och slangde in den i en av bussarna och en annan kille lade sina armar runt min mage och pressade mig mot en annan buss och jag slog till en annan for att sla mig fri och den gamla gubben grat och pa trottoaren ovanfor hade kanske 100 manniskor samlats for att se vad som hande och jag strackte armen mot skyn och ett pekfinger i protest och ropade NU FAR DET FAN VARA NOG men allt det har upprepade sig tva ganger till och jag putte undan en kille sa att han nastan ramlade och den alkoholiserade gubben grat och tittade pa mig som om han sa det var ju jag som tog dig hit och jag hoppade in i hans buss, fick den basta platsen, betalade bara halften av priset och drack upp hel flaska coca-cola i samma klunk och utanfor stod den lilla tanten med pojken och undrade om allt var allright.

Och jag gick ut igen och kande mig som en mastare.

Jag vet inte varfor.

Och jag vill aldrig gora det igen.

En timma senare akte bussen ivag, som en discobuss med fulla ungdomar fran Guangzhou och dom skratade och vi at kycklingsoppa ur samma skal och tande cigaretter inne i bussen och somnade langst ner i vagens gropar, och sen upp igen.

Halv 5 pa morgonen kom vi fram till Yangzhou och vi bestamde traff pa IF bar, klockan 21:00 pa lordag kvall och det regnade och jag ville bara sova och checkade in pa ett hostel mitt emot dar en liten flicka i receptionen sa att nagon hade spytt i mitt dormitory men att staderskan skulle stada upp det sa fort hon hann och jag somnade pa den forsta badden och pa morgonen sag jag nagra flagor fran en intorkad spya, och tankte att det maste ha varit den.

Den lilla flickan

Jag hittar sa mycket karlek har som jag inte har hittat nagonstans annars. Sa mycket karlek till pojken som gar ensam pa torget och jonglerar med sitt cigarettpaket och bara vill bada i fontanerna som andra barn, karlek fran folket i bussen som ger mig mynt nar jag bara har sedlar, karlek fran den lilla flickan i den stora klungan av stora man som skulle visa mig vagen till en modellagentur som nagon hade lurat mig till och bara hon visste, sa hon var storre an alla oss. Karlek fran alla som haller varandra i handen och paret med likadana klader som skjutsar varandra over gatorna, pa cykel, och karlek fran han som svetsar och i ogonblicket som jag passerar forbi lagger av med att svetsa och pekar pa mina ogon, som om jag inte har sett mycket nog, jag har inte sett nagonting.

Jag vander min rygg mot vannerna sa att dom kan skydda min ryggsack mot framlingarna. Det ar inte svarare an sa.

Och allt borjade helt fucked-UPPPPP och jag gick fel i korsningar, glomde pengarna i sovrummet, och hon i biljettkassan fattade inte och rulltrapporna fungerade inte och jag var sa javla sur sa gick och satte mig pa McDonalds och bestallde en cheeseburgare med extra mycket ost och en McFlurry med extra mycket daim och det kandes inte battre efter det, men annorlunda.

Och tva vakter med batonger och hjalm och uniform gick in pa KFC och at och radiovarden sa att varenda show slutar med att brudarna star och hoppar trampolin, och ar det inte alltid sa, gor vi inte allt for att hoppa med dom och i bussen visade dom Tom & Jerry och jag satt och glodde och glomde av att ga av och den lilla tjejen i den stora klungan sa bara som det var, nar alla andra forsokte komma pa engelska ord, istallet for ett pekfinger.

Peka at mig, jag behover sant.

Och jag tankte fortfarande pa tjejen fran Argentina som skulle sjunga tango pa en bar och jag kom inte dit, sa bara att jag skulle dansa med armarna i kors och fragade om hon visste vem Hakan Hellstrom var, det syntes i hennes ogon att hon var en san och jag ville verkligen ga dit och lyssna, men what ever.

Och pa modeagenturen stod massa snygga pojkar pa samma rad och dom bad mig le i en kamera och stalla mig i samma led. Jag sag mig do en liten bit, och gick darifran med ett hanflin och tog buss K 25 till hostellet och dom fragade hur det hade gatt och jag svarade NEJ och bad om vagen till tagstationen och dom bjod mig pa notter och det ar den karleken som bara finns har och inte nagon annanstans och tjejerna i receptionen bara skrev ner allting pa kinesiska och vi pratade om allting och jag sa att jag skulle skicka vykort fran dar jag kom ifran och den lilla kattungen kom och hoppade upp i mitt kna och det var den karleken, vad heter det pa svenska. Var finns den. Fan. Slapp av mig dar. 7:ans sparvagn eller vadda.

Och nu star Tyler och packar mina saker och det ar den javla sorten av karlek, till att finnas till, jag vet inte. Ge mig nagonting, jag vill se vad jag behover.

Doda mig, om lusten kraver det. Hahahahahahahahahaha.

Pa andra vaningen sitter Bob fran England och skriver en novell om Kina. Hoppas den blir bra.

Och jag kopte min biljett till Guangzhou, och imon aker jag. Och jag holl biljetten i min hand och sneddade over en stor korsning och det kom bilar fran alla hall och det var bara jag dar, och jag tankte, fan kor over mig, jag vill se om anglar finns, kor over mig, jag ska anda bort harifran, en liten del stannar kvar, och jag vill se vilken del som fortfarande behover mig. Kor over mig, om lusten kraver det.

Vi at stora grisfotter idag, som avskedsmiddag.

Tyler sjunger You're beautiful.

Jag gick pa gatan, hem, och sjung, NO I WON'T CRY, I WON'T CRY, och jonglerade med mitt ciggpaket och ingenting annat spelade nagon roll an att fanga det paketet, sa jag fangade det och ibland tappade jag det och rulltrapporna fungerade fortfarande inte och jag tankte pa den lilla flickan och pa pojken i bussen och jag tankte att karlek har ingenting med sant att gora, sa fuck det. Och jag kunde hur jag alltid skulle ga sadar, pa varje gata i varje horn av varlden.

Och dom hammrade i asfalten med en gravskopa, och bredvid stod en liten man i linne och hammrade i samma asfalt med en slagga och dom placerade vissna blommor langs vagkanten och jag fick for mig att allting handlade om mig. Jag kopte inte jackan. Jag lamnar den har staden som ett brinnande inferno i huvudet och alla tankar star bredvid och tittar pa. Och ler. Och dom svetsade ett ror over gatan. Och dom en arbetare satt bredvid och sov. Och dom hade en rokpaus mitt i. Och dom skrattade. Och en man med sjalvlysande vast fyllde sin skottkarra med grumligt vatten och en annan man i samma horn fyllde sin skottskarra med sandsackar. Och det var karlek overallt. Man kunde bara fanga den i luften, och andas in. Jag orkade inte ens skriva en sang om allt jag sag. Tankarna lag bara i ett horn och ville inte vara med.

Har ni nagonsin kant er sa?

Att ingenting spelar nagon roll, for man lamnar en stad som man fortfarande ar mitt i, och man riva ut alla minnen ur sin brostkorg och lagga det som en blombukett vid sin egen grav, for sa nara far ingen ga.

SA NARA FAR INGEN GA!

Och skyltdockorna alskar nog mig, jag tror jag horde det och dom ser likadana ut som mig, verkar lika forvirrade, och jag blev kar i varenda en, och sen tankte jag pa den lilla flickan igen.

Jag ville stoppa ner henne i en sack och vi hade kunnat spela FIA med knuff pa vagen hem.

Hem, vart hem. Pa vagen runt i rondellen och lata taxichaufforen tjana pengar av oss.

Vi ar precis sa billiga.

Inte ett ore dyrare.

Ingenting.

Slapp av mig har.

Jag ska dopa mina barn till dot com och rora mina hander som en muspil over deras leenden.

Ta mig till gatan dar bussarna har udda nummer och hundarna ler.

Slapp av mig dar.

Chris

Jag kom till Tyler klockan 10 och satte ner min vaska bredvid sangen och vi kopte ol fran affaren mitt emot, dar en liten man med trasiga tander star och saljer varor dygnet runt, i ett skjul och vi slog vad om vem som skulle dricka mest och kopte tre var och jag satte mig i soffan och han satte sig i sangen och vi borjade dricka och tanda cigaretterna sa att roken samlade sig som stackmoln langs taket och jag finlirade mina rokringar och han hade YAHOO webradio pa, fran rummet tatt intill och dom spelade Postal Service och han sa att dom var bra och vi drack ol och efter det sjong han hela Sleepin in och "there were any mysteries of WHO SHOT JOHN F KENNEDY it was just a man with something to prove" och jag lag ner i soffan och drack mina ol och vi snackade om att resa genom hela varlden tillsammans, forever, och om att vara barn skulle bli kompisar och allt sant dar med samma melankoliska overtygande rost som man har nar man druckit nagra ol och vi trodde att det skulle bli sa, dom skulle ga i samma skola, dagis, gymnasium och allt skulle bli bra och vi gick ner och kopte nagra ol till och han kopte ett sexpack och vi at nudlar pa gatan utanfor affaren och en gammal dam stod och stekte flask hela natten sa dom och vid nagra plaststolar och ett uppfallt bord satt en kille fran Mongolia som sa att vi skulle satta oss dar och bredvid honom satt hans flickvan och hon var den sotaste tjejen som fanns, som en barbie-docka med morkt har och dom forsokte lara oss att rakna till fem pa kinesiska och jag sa att jag visste vem Jao Ming var, basketspelaren och dom skrattade och sa att varat uttal var sadar och jag sa whatever och vi bjod dom pa ol och han betalade vara nudlar och larde oss saga skal pa kinesiska och jag larde dom saga skal pa svenska och det GAMPI pa kinesiska och jag kunde inte sluta saga det for det var ett fint ord och tjejen skrattade och jag skrattade och ville saga att hon var sot och sa oskuldsfull men visste inte hur man sa sa jag fortsatte saga GAMPI hela tiden och damen med nudlarna stekte flaskbit efter flaskbit och stoppade dom i stora skalar med nudlar och alla slags manniskor stannade dar och at, taxichaufforer, polisman, fulla ungdomar, och efter det gick vi upp och fortsatte dricka ol och jag somnade i soffan och vaknade av att Tyler satt bredvid och skrattade och sa JAG VANN och jag sa DU VANN och gick och la mig i min sang och klockan var kanske halv 5 och han oppnade sexpacket och pa morgonen vaknade jag upp med en lapp pa kudden och Tyler skrev VACK mig nar du vaknar sa ringer jag CHRIS och fixar lunch och jag vackte honom klockan halv 1 och han ringde Chris som forklarade vagen och Tyler sa att han hade druckit upp hela sexpacket och fragade om hans ogon sag roda ut och jag sa att det var okay och vi tog taxin som stannade utanfor ett hotell och dar stod Chris och vantade, med nagra australiensare och vi gick in och satte oss och bestallde in tva stora melon-milkshakes och duvvingar och dom kom ut med tva hela duvor pa ett fat och australiensaren sa att det var darfor det inte fanns nagra duvor har och Chris bestallde in 20 olika ratter som kycklingfile och blackfiskarmar och vi at och at och at och efter det betalade han hela notan och Tyler sa historien IGEN om den indiska familjen som kom till Kanada pa Halloween och undrade varfor alla betedde sig sa konstigt och gick i sana konstiga klader och jag fyllde i att dagen efter sa gjorde den indiska familjen likadant for att passa in och sen gick vi ut och Chris forklarade vagen till Wulin road och jag gick dit och allt var precis som forut och jag satte mig pa en bank och tittade pa alla som gick forbi, som om jag foddes dar.

Jag foddes nog dar.

Igar.

Always on my mind

Och jag ser
en dam som
dirigerar taxi-
chauforen

for sa nara
far ingen ga

ett skyltfonster
med dockor
som fossiler
nedslagna och av
med brannmarken
fran topp
till ta
som om dom sager
alla pa samma
gang

det ar ett nytt
spel och vi
vill inte vara
kvar

pa overgangsstallet
gar en gammal
man med kapp
sicksack mellan
stracken
som om han
sager till
all trafik

det ar min tur
nu

busscahufforen
tander annu en
cigarett
och stanger
bakdorrarna extra
hart som om
han sager till
dom som stiger
av

vad var det jag sa

och overallt
pa trottoarerna
trippar folket
forbi

medvetslosa
men
vid
liv

forbi
tidningsforsaljarna
som ger mynten
i handen
och nickar
medahallsamt
som om dom
sager

det var inte meningen

nar
blir det min
tur att
plocka
vildrosor

sager konstapeln
med ena handen
fri

och vem behover
oregelbundna verb
nar man kan saga

I love you

pa alla
sprak
som finns

sager jag
i spegelbilden

med den andra
handen
i
mitt har

tiden laker
alla
sar

sager tanten for
sig sjalv
och stirrar
in i skyltfonstret

dar
inne
spelar dom

Elvis

Always
on
my
mind

for jag
sag ett
naturfenomen

den grona gubben
bytte aldrig
om till
rott

och den gamla
gubben med
kapp star kvar
dar an

raknar ner
sina femton
minuter i
rampljuset
med en hand
full av sar

tittar pa dom
som tittar pa
honom

paminner mig om
han som sa

titta pa mig
jag tittar pa
vatten

jag raknar
bara fiskarna
som simmar
upp
och
ner

for nar regnet
faller
finns det ingen
dar
som ser

fran grenarna
i allen har
alla duvor
trillat av

sager mannen
som saljer
grillspett

till mannen
med
gevarerna

***

Han ryckte tag i min
arm
och sa
super-
modell
jag sa

nar
var
hur

for san ar inte jag

ska jag sta och
stirra in i en
kamera
och forsoka
se
sexig ut

halla

det enda
jag kan formedla
ar en liten bit av mig
med stirrande ogon
och munnen pa glant

snalla

sag att allt det dar
var ett skamt

sa jag tittade pa
honom

det ar alltid
medelalders man
med frack
solglasogon
och sidvaskor
som gor sa

dom sager
skriv ner din langd
och telefonnummer

ser ni inte hur
liten jag ar

och radd

men ring mig
hem
jag har en kansla
av att aldrig
vara dar

vi kan snacka om
vadret
politik
och pop sa klart

och det ar forst
nar jag tittar
mig i spegeln
som jag inser
hur ful jag ar

for ni har
inte sett
nar
loven
fallit ner

vem jag ar

egentligen

slapp ut mig
slapp ut mig

***

Ni vet
kanslan
nar man har statt
och vantat pa en
kompis som aldrig
kommer
i en timma
kanske tva

och ogonblicket
man bestammer sig
for att ga darifran

ar inte den kanslan
den mest ensamma
kanslan som finns

Betonganglar

Det finns en tjej har
som grater nar alla grater

och haller med
nar alla skrattar

och det sa uppenbart
nar nagon
gar forbi

att drommarna om
verkligheten
nastan
dodar
oss

med fantasi

och vi ar
aldrig
starkare
an
sa

***

The Clientele ar oktober
nar det regnar
och det sista lovet
darrar ner over
allen pa regntyngda
grenar

lyktstolparna skyms
av dropparna
och vinden haller
fast polarna
till boljande oceaner

ett i varje horn

och jag satt alltid pa mitt
sovrum och lyssnade
pa deras album da

fran sovrumsfonstret
och vinklade persienner
sag jag folket ga forbi
som morka gestalter

skepnader
fran vagg till vagg

Tom Waits ar an nar
den fryser till is
och den varma whiskeyn
i vanster hand
den andra
ihopkurad till en sten
nerkord i fickan
och bockerna pa hyllan
over sangen
betydde alltid mer
an telefonsamtalen man
aldrig fick

***

Nyhetsankaret skriker
nar hon berattar
historierna om sin barndom

boldpest
klamydia
kolik

och om tiden i fangelset

det rinner tarar
ner for hans kind
som vatten i uttorkade
flodfaror
blod i en ensam
bassang
nar han sager att
om en forlorar
sa vinner alla andra

pa samma gang

sa vi jublar val nu

har jublar bara jag

och den missforstadda poeten
forstar bara hur missforstadd
han ar

skriver en sang om friheten
om att
han som aldrig slogs
blev en del av gemenskapen

och talar hogt om att
starta en revolution
pa sin egen fodelsedag

kallar till vapnad kamp
bara for att fa halla
nagons hand

dom sjunger sangen
som ett manifest
och sparrar in hon
som sjunger bast

***

Konstapeln klappar barnen
med en bajonett
halsar oss valkomna hem
med en flagga
pa halv stang

det ar han i
for stor kostym

med ena handen knuten
den andra handen
hangande fri

ber oss ga vidare
till ga

nar vi forsoker forklara
att allting inte
ar sa latt
som att bara
slass for sin ratt

***

Tidningsforsaljaren river ut
bladen som handlar om hur
en annan tidningsforsaljare
vann tre miljoner pa lotto

villa
barn
och
fru

***

Tiggaren ar blind

sa vi gar forbi

extra tysta

med lite battre samveten

som om han inte hor

skillnaden

pa

dom

och

oss

***

I alkoholisternas kylskap finns
moglig frukt

av nagonting som var sa fint forut

dom at det bara for sent

***

Jag saknar att sakna dig
det var sa verkligt da

mer an att vara nara dig

ju narmare jag kom
desto tydligare blev det
att du var bara en drom

en san dar rysk docka
som man skalar av

skal
efter
skal

for att se
att inuti
finns annu ett
skal

***

Jag har alltid
foredragit
snoanglar
framfor betong

for att snon
smalter bort

som man hor
fiskarnas plask
i hela Hangzhou

kanske tanker fiskarna
likadant

och kanske ar det
darfor dom
lever dar

som ekon hor
man vagorna
skvalpa under
bryggorna

***

Jag ar fodd
i ett
gransland

***

Mot vattenytan
behover man bara
bygga halvcirklar

kanske ar det samma
sak med drommarna
om havsanglar

plotsligt star man
bara dar framfor spegeln

och vantar pa ett svar

***

Har telefonforsaljarna
verkligen
samma ton nar dom
pratar med
foraldrarna

pojken utan framtander
bryter av isglassen med
handerna

jag har hort
men
ar det sant

att Simbas
pappa dor
aven i repriserna

***

Jag
vet
ingenting

jag
vet
ingenting

jag
vet
ingenting

det ar sant

men ska jag behova
poangtera det
varje gang vi mots

***

I hornet
star en man
och spelar
Bridge over
troubled water
med en hand

forsoker tjana pengar
pa det

men

jag har aldrig sett

en tusenfoting hoppa runt
pa ett ben

jag har aldrig sett
Jan Ullrich cykla
upp och ner

***

Om vi inte vinner
sa forlarar vi
och alla vi inte
kanner blir vara
ovanner

sen svar vi at
vagabonderna som
drar fran dorr till
dorr for att hitta
vagen fram

vi skyddar vara hem
med vapen
for att doda

den lilla
gnistan
frihet till liv
maste
hela tiden forsvara
sig mot
radslan for att
bli kvar
tills
ratten till dod
blir det enda
vi har

dom ser mig i profil
nar jag rakar mina ben

jag tar aldrig kort
nar andra tittar pa
det ar som att onanera
offentligt

tank pa det

en gang till

det ar ungefar samma sak

lever vi inte
bara
genom att forbruka det

ar inte all konst
forsok
att forskona sin
egen spegelbild

och om det ar sa

hur ska nagon
da
nagonsin
forsta
mig nar jag krossar
sonder
varenda spegelbild

som finns

en forskoning
av insidan

en trasig sjal
pa drift

for att det ar jag
for att det ar jag

sa
javla
mycket
mig

Wulin road

Och jag sprang sicksack fram och tillbaka mellan alla taxibilar som tutade och cyklister som vinglade och ur sma kladbutiker som sag ut som sma fack i en enda lang mur av stenhus och kladerna hangde sa trangt sa att man nastan inte kom forbi och rorde sig at alla hall som om det var en parokt italiensk designer som hade designat varenda plagg och jag hade kunnat kopa alltihop om det bara var min tur, men det var inte min tur, och ut ur hogtalarna pa vaggarna strommade elektronisk musik ut och vidare ut pa gatorna och bitradena stod och lutade sig pa hofterna och virrade fingrarna i haret och sjong med i sangerna som bandaren spelade och jag blev kar i varenda tjej som tittade pa mig och dom salde klader och skor och sondriga jeans som var sprayade med massa slagord och vaskor med rockband pa och cafeer med filmaffischer pa vaggarna och runda fatoljer i stilrena farger och stora koppar espresso och alla affarer och restauranger och frisorer hette nagonting pa franska eller engelska som The palace of the fashion och The new Milan och CBGB och sant och i varje dorr stod en tjej eller kille med spretig frisyr och sjalvlysande klader sondriga skor och jag ville skrika till varenda en KOM IGEN sa tar over staden och dom hade sakert varit pa och jag sjong HE'S A REBEL for mig sjalv och ramlade in i en skivaffar utan att tanka pa det och snubben satt pa sin stol och rokte och pa disken lag massa bluesartister och dom salde orginalskivor for 50 spann och jag hade en famn full med The Cure, Wu-Tang, Springsteen, Nick Cave, innan jag stallde mig upp och lade tillbaka samma skivor i ratt ordning igen, som en mormor haller sitt barnbarn bara for en stund; det var inte min tur den har gangen och jag gick upp pa andra vaningen som bara ett vindsrum dar spindelvaven tackte fonstret i hornet och taket lutade ner och jag hade ingen aning om vart jag var, det kunde lika garna ha varit Tokyo eller Goteborg, och pa vaggarna satt filmposters fran Gokboet, Pulp Fiction fasthaftade som om det var hans sovrum och bredvid filmposterserna satt affischer med Iggy Pops omslag till The Idiot tror jag, dar Iggy Pop haller bada armarna i midjehojd, at samma hall och stirrar sa in i kameran som om fotografen var fran en annan planet och bredvid det hangde The Cures Boys don't cry-affisch med den stora frisyren och pa andra sidan hangde en Joy Division-affisch dar Ian Curtis haller mikrofonen som en alldeles for lang kapp, men fortfarande en kapp, och kollar at ett annat hall med blicken som AR Joy Division och det ar komiskt att mitt emot stod Iggy Pop och dansade, och det ar alltid komiskt nar nagons liv far plats i ett sa litet rum, i nagon annans sovrum, som om livet inte ar storre an sa och jag kollade ut fran fonstret och pa trottoaren stod en farfar och larde en flicka att ga med en slags vagn av ihopsatta stodjeben pa hjul och den lilla flickan vevade benen men kom inte framat och det var komiskt att se, ocksa, komiskt pa samma satt att bara ett ogonkast darifran och genom nagon annans spindelnat vaknar en annan manniska till liv.

Jag gick ner igen och ut pa gatan och in i igen och ut igen och in i varenda kladaffar, rev ner kladerna utan att det var meningen, fran galgarna och i hornet stod nagra converse-skor i plast och jag forsokte fraga dom om det var fejk men dom svarade med att plocka fram dom i en annan farg och jag ville kopa dom morkroda men dom var for sma och jag tryckte pa mig dom sondrigaste jeansen overallt i varenda affar med slagordern sprayade som klottret pa bankarna vid centralstationen i Goteborg och jag leddes ut till mitten av butiken, for bara dar fanns spegeln och alla andra kollade pa i en ring och dom skrattade och jag skrattade for i spegeln stod den minsta killen ni kan tanka er och vinklade sig for att se hur det var och trojor med CBGB-marken och stripes pa armarna, luvtrojor, trasigare jeans anda, och in och ut i kladhytten och ett skynke som inte tackte hela mig nar jag skulle byta om men jag brydde mig inte for vi var alla syskon och modrar och nagra var barn och dom bjod mig pa lask och cigaretter och jag satte mig pa bankarna utanfor och forsokte rakna till fem pa kinesiska och min tandare slutade fungera som gav mig annu en och jag kunde sitta dar i varje dag i resten av mitt liv och titta pa mannen i gatuhornen som salde tidningar fran vagnar och kvinnorna som salde frukter fran rullande stand och taxibilarna som tutade och jag forsokte hora det som en slags musik och en symfoni nar bussarna kom in och brusade sonder all slags harmoni och buss K12 akte fram och tillbaka med samma forare som nastan somnade, lade huvudet pa ratten, vid varje korsning, for det var en san gata utan veckodagar och pa kvallen tande dom neonskyltar rakt over trottoarerna och musiken spelade lite hogre an forut.

Och jag snubblade pa varenda trottoarkant, vande mig om och vickade pa huvudet for att passa in, som jag gjort pa alla gator som jag fallit for forut; for dom enda gatorna for mig ar dom galna gatorna, dom sma avenyerna, dar granderna sticker av som plockepinn i smutsiga hander och lyktorna vinglar som discolampor i vindarna som ar ljumma och i varje horn star de gamla man och saljer tidningar och folket som biter pa naglarna finns ocksa dar i trangseln av affarsman pa vag till jobbet och alla ungdomar som bara fordriver tid och i mitten av gatan blinkar ett trafikljus gult och everyone goes "aaaaaah!".

Och i skylinen kunde man se lyftkranarna resa sig hogre an nagot annat hus, mot himmelen och veva annu ett varv och det ar val dar drommarna blir verklighet och framtiden byggs fram i roken av avgasmoln - asfaltsangor och betongdamm och jag satt ner vid ett litet gatukok i ett horn och bestallde nybakade piroger for 20 ore fran en liten dam med sin mamma och dom hade likadana skor, med likadana, glittriga, skosnoren och det var en lang ko till gatukoket och nagra man bredvid forsokte lara mig att rakna till fem pa kinesiska och dom gav mig servetter att halla pirogerna med nar dom sag att pirogerna var for varma for mig att halla och pa gatan akte buss 1 forbi och alla dar sag ut som om dmo visste det och holl sina vaskor extra hart och det var angor ut fran varenda litet skjul och dom gjorde dumplings for hand och lade nudlar i skalar och pirogerna fran gatukoket var sakert dom godaste jag hade atit for det var sallad och kryddor och strimlad biff i nygraddat brod som var stora frallor med halften vitt mjol och halften grovt och jag lade fram alla smamynt jag hade i fickorna och fick en hel hog av piroger i mitt kna och skymningen foll och kranarna i horisonten forsvann bort och jag tankte att det ar tur att morkret alltid lamnar fantasierna i fred for vem vet vad som stod pa samma plats, om man inte blundar och latsas att lyftkranarna var dom stora ektraden man klattrade i som barn.

Och langst ner pa avenyn klov sig avenyn i tva mindre gator, med bredare trottoar och mera ljus och i mitten fanns ett hotel som hette VITING och jag kom ihag att jag hade sett det tidigare och att jag hade varit har tidigare nar jag skulle hitta vagen till McDonalds nere vid Hummings Lu, vid sjon, och mota Tyler, men jag maste ha gatt i cirklar for jag kom aldrig dit och ringde honom lite senare och sa att vi bordes motas nagonannanstans dar folket ar som du och jag och nu satt jag vid samma hotel dar avenyn mynnade ut som varje a mynnar ut i oceanerna och matstanden stod uppradade pa trottoarerna och varje restaurang var ett familjeforetag och jag at annu en pirog och drack upp en coca-cola i en klunk, kopte en ny, och tande den sista cigaretten och plotsligt tankte jag pa Goteborg och att vara 17 ar och springa runt i stan pa natterna med vaskan full av folkol och i lekplatsen fanns en ode lekplats och vi gungade den stora gungan tills nagon spydde eller ramlade av och han fick en fri ol och bandaren stod bredvid och spelade punksamlingar med Buzzcocks, Undertones, The Damned, MC 5, The Jam, ni vet, The Stooges, VU, och allt som kunde beskriva kanslan av att inte betyda nagonting och vara sa langt utanfor det hus i vilket att alla andra satt och smodde planer och ekvationer for hur allt skulle fungera och VI VILLE BARA INTE VARA MED sa vi gick at andra hallet tills vi kom till andra anden av samma hus utan att fatta det och bandaren skrek att han var precis som oss och vi drack alla olen for att kopa nya pa Statoil 24 och jag klattrade upp till tredje vaningen pa en gammal skolbyggnad och hangde mig i timmvisaren sa att den blev skev och stod rakt ut, AH, forlat det var jag nu vet ni det och kan sakert satta fast mig nagon gang, men inte har, och inte nu, och Steffo krossade rutan pa ett forsamlingshem precis nar bandaren spelade KICK OUT THE JAM och kanske darfor.

Och jag slackte cigaretten med ett enda stamp och tankte pa norsken igar som var en san som alla borde hata for han bredde pa sig med sin javla paklistrade amerikanska Marlon Brando-dialekt som om han sett Gudfadern istallet for nyheterna och bandat FOX NEWS i hundra ar bara for att nyhetsankaret ar sa javla sexigt och han satt tillbakalutad hela tiden och snackade om en brasiliansk tjej han dansade med igar och man borde hata honom for att hans asikter alltid verkade spela san javla stor roll och sa javla mycket storre roll an alla andras sa hata honom fran mig, for jag var dar och den brasilianska tjejen fattade sakert det och det blev sakert bara en dans for annars hade han sagt att han hade knullat henne, redan i forsta meningen. Och israelen satt bredvid, med odlat skagg och en slags sjal virrat runt huvudet och han snackade om att alla manniskor hade en sjal som ocksa tankte och att varje steg var abstrakt, vi kom inte framat, vi gick bara runt i ring, var vi ens dar, och hans ogon stirrade och vecklade ut fingrarna och pekade runt pa alla oss, var vi verkligen har och jag korde in stolen mot bordet och sa god natt.

Och det var igar, men idag ar idag och dom hade skrattat at dom som Arthur Rimbaud hade skrattat at Jan Guillou, dom hade skrattat at honom och jag vinglade nagra steg till i ratt riktning eller fel riktning, what ever, bak och fram pa en cykelkarra satt en forskolepojke utan framtander och slickade av en isglass och han vinkade nar jag vinkade pa honom och log och knackade sin farsa pa ryggen men han farsa fortsatte bara att cykla och pojken utan framtander forsvann in i en skog av avgasror och mitt i korsningen stod en man med flagga och dirikterade trafiken, nastan, dikterade, den, och bredvid honom stod en man med portfolj och kavaj och jag fragade honom efter ett internetcafee och han satte handen mot huvudet och sa THINKING och sen sa FOLLOW ME och det var en marsch nastan langre an Moses marsch och vi gick in pa sma morka bakgator dar ingen sag nagonting och avloppsbrunnarna luktade urin och han sa till mig FOLLOW ME och jag foljde honom som Mowgli i en indianstam och i varje korsning strackte han upp fingret och sa I KNOW och tog 15 snabba steg in pa nasta bakgata utan att hitta nagonting och vi fragade sakert 10 gamla man och 15 sota tjejer som pekade at samma hall hela tiden och bredvid en gata raserades ett hus med nagra gravskopor och nar man bara tittade snabbt sa sag det ut som om det var en flyplanskabin som hade kort in och sprangts mot den lilla, tunna, muren, som stod kvar och efter en halvtimma hittade vi ett overgivet hus och pa andra vaningen satt massa ungdomar och rokte och spelade natverksspel och han sa att vi var framme nu och jag tackade honom och sa hej da, och jag sag honom ga slalom mellan cementgjutarna som stod utanfor och vibrerade pa tomgang, pumpade runt, runt, som i en karusell och nagra byggarbetarna hackade djupa hal i asfalten bara for att lagga kablar dar och jag blundade utan att vanda mig om, och om jag blundade riktigt lange kunde jag se lyftkranarna resa sig i skyn, hogre an nagonsin forut, hogst i hela varlden och jag vande om, sprang upp for trapporna, satte mig vid en dator, bara for att ge framtiden ett namn. Innan nagon annan gor det.

Yuanan road; dar folket ar som dig och mig; jag kan sitta har 4-ever.

Ord

Varje ord har sitt eget sprak

***

Det var forst
nar jag
tittade mig
i spegeln
som jag insag
hur ful jag ar

***

Dom som vet
har dodat
dom troende
i sa manga ar
dom troende
har dodat dom
vetande
bara for att forsta
nastan lika lange

med tron
pa att dom vet

varfor kan inte
alla
veta att dom
inte vet

och vi hade levt i en
mycket battre varld

an den har

Ett minus tva

1.

Vi klar ut oss
for att visa
vilka vi ar

och lar vara barn
ga for att
komma harifran

springa
for att komma
ikapp alla
forlorade ar
pa kapp
med tiden
och pa jakt
efter det som
forfaderna
lamnade kvar

lognaren har
klatt ut sig
till en
bingolottforsaljare
och star med
jackan
uppknappt
lutad mot
en vagg

i regnet
med dropparna
mot hakan kan man
se dom graa
strana under
nasan
reflekteras

han maste vara
minst
hundraattio
bast

sager kop mig
till dom som gar forbi
for 20 spann
sa saljer jag mitt
kon for kilopris
for extrapris
pa postorder

det ar nastan samma sak

sanningen
snurrar hjulet
i direktsanding
och sager
att nagra vinner
ibland
men dom som forlorar
gloms bort

i regnet av konfetti
drunknar dom

men tiden laker alla sar
och rosorna
fran studenten
vissnar till slut
langsamt bort
plagsamt
ruttnar jag mitt
hjarta till
melankolik
och klar ut mig
till en lycklig
man
med ett leende
som om jag vann

tank att fa falla ut
fran 88:e vaningen
Jinmao tower
over Shanghai
med konfetti i haret
och ballonger
runt midjan
till musiken av
Elvis
I can't help
falling in love
with you
och tystnaden efterat
ar alltid vackrare
och kanske
varldens basta lat
i alla fall den langsta

21 ar och 364 dagar
minus 3:34

pa marken
nedanfor vantar dom
hand i hand
med gospel i ogonen
och kramdjur i handerna
en tarta med
22 outblasta
ljus pa att
jag ska ta hissen
ner och forklara
vad jag sag
i utgangen
entren
med den roda trappan
utrullad framfor fotterna
gestikulera som om jag
agde
tornet
Shanghai

dom

vad begar ni

har inte sett nagonting
som inte blev en
del av mig
har aldrig sett mig sjalv
i spegelbilden
utan att falla
isar

snalla
begrav mig
under plastbollarna
pa McDonalds
klistra en nummerlapp
fran charketuri-disken
pa Konsum over
gravstenen och
rista in under

att

har vilar en pojke
som gick pa
myten om att aven
svarta anglar finns
det galler bara att
ta steget ut
och fanga dom

rista in att
jag bara kladde
pa mig fel klader
i ett provrum
pa H and M
att det inte var
meningen att
vranga trojan
ut och in
snurra prislappen
runt handleden
slipsknuten som en snara
runt halsgropen

for manga speglar
overallt i alla
vinklar som
visar vem man ar
aven nar man forsoker
forneka det

kanske just da
och
kanske just det

rista in det som en
parantes

stryk ett streck over
fodelsedagen
har aldrig sagt vem jag ar
an vad jag
borde vara

rista in att jag
alskade er
men att aven
karleken behover
grata ibland

farga det med
mitt blod

rott

rista in en ekvation
i granit
for dom som vet
att E = mc2 aldrig
sager mer om nagons liv
an
ett minus tva

ligger tatt bredvid
och andas pa kapp
jag har aldrig varit
radd for ensamheten
och kanske
var det mitt fel
ett snedsteg i
fel riktning

for
inga speglar har nagonsin
tillatit att man
vander sig
om

stall ett kravallstaket
runt omkring
sa att jag inte
kommer darifran
bura in mig
i burarna
dar gorillor
lar sina gorillabarn
att ga
pa grenen
dar den ensamma
sparven sitter
pa samma satt
100 dagar i
strack

som beviset pa att jag levde
och kontrasten

till

svaret pa fragan
varfor jag ligger dar
och sa fort man
lart sig sta
finns risken
for att falla ner
och om man raknar
lange nog blir
svaret

minus ett

och
sag ingenting
lat det bli var
hemlighet

fran dom som aldrig forstar
anda
dom som alltid vet
forstor alla luftslott vi byggt
som om dom agde fantasin
vi bar pa
i fickor utan hal
trillar bara drommarna
ut

ta dom

den enda friheten
ar att ta steget ut
och se hur allt ser
ut fran andra sidan

jag ska saga att
svarta anglar fanns
innan jag stortar mot
betongen
aven om jag inte
sag dom
jag ska saga det
for att det inte
spelar nagon roll

dom star med
rosor pa perrongen
och vantar pa sina
alskade att komma hem

mitt pa sparet
star en pojke
med rosor i sin famn
tarta
22 levande ljus
ballonger runt midjan
och konfetti i sitt har
vantar pa att taget ska
komma och alla
slaktingar
vanner
flickvannen
att komma dit
och se hur liten
och hur oskyldig han ar
nar taget har kort
over honom
till tre delar
over tva spar

for att det alltid har varit sa

lagg en vissen ros
vid min gravplats
ett vykort fran
Beijing

jag vill veta
hur du mar

lat barnen springa i ring
runt gravplatsen
barfota
kasta bollar som dom vill

gorillorna plocka
harstran fran min kropp

och
lat
den
ensamma
sparven
sitta
bredvid


2.

Flickan i Uganda
har inga klader kvar

reser mig upp

who are you
this time

dansar helst bara
med dom som inte
vet vem jag ar

i am the guy
in red

jag ar helt rord
och sa dansar jag tvartom
for dom som larde
kanna mig dar
min puls
mitt satt att
alltid lata
damerna ga forst
bara for att spana in dom
bakifran

ar jag bog
jag ar inte bog

varfor slass jag
alltid mot sanningen
som om det var
en fiende
men nar man slatt
forsta slaget
finns ingen atervando
ur slagsmalet finns
ingen vag ut
som inte gar genom mitten
och den knutna naven i morgonsol
nar blodet ur ororna
har sprutat lange nog

flickan fran Uganda
har sakert ett brustet
hjarta
men ler man bara ett tag
sa ler hon
med


3.

Det handlar bara om att overleva
den som vinner
forsvinner till
segrarnas parad
jag star med lognaren i ett horn
och pratar om dom
grekiska stofilerna


4.

Blundar framfor kameran

vill
inte
veta
hur
ensam
jag
ar


5.

Mitt enda skydd mot stormen
ar en bricka av plast

nagon har sprayat
i guld
att jag vann
hela
Olympiaden

som om jag
skulle ga pa det

jag var inte ens
dar

jag lag hemma och
sov

En blodig kniv i Brutus hand

Salivet sprider
sig over filtret
som vagorna efter
ett bombnedslag
dom staller ett askfat
framfor fotterna
for att se
om jag kan hoppa over
det

varfor blev jag
alltid
kar i skadespelarna
som dog forst
du vet killen
som rullade ner for stupet
nar James Dean stannade
kvar

och jag har alltid
kunnat stava mitt namn
i titlarna pa
filmer jag tycker om

det ar mitt satt
att fanga vardagen
genom att bli
en del av det
jag kan kanna pulsen
stiga
hos frukthandlaren
nar han ser en
BMW aka forbi
och jag vill saga
hur
likadana vi ar

aven nar jag
kor BMW:n
som aker forbi
vevar ner rutan
och blinkar rott
med ena ogat

men jag talar inte
hans sprak
och det ar alltid
samma monster
mitt kroppsprak racker inte
till jag viftar bara
pa armarna
och ser dum ut

nar nagon sa
du stavar fel
men jag
heter
sa
som paddorna i Magnolia
alla bar
sina egna namn
och kejsaren i Rom
blev aldrig storre
an en blodig
kniv
i Brutus hand
mitt namn stavas
alltid i stora
bokstaver
men ibland
sa stavar jag fel

det ar mitt satt
att fanga vardagen
genom att fly darifran
som en haxa
pa sin kapp
och bli precis lika
liten eller precis lika
stor
som modellerna pa
reklampelarna som
berattar en del av
sanningen just genom
att sta dar och
le dag ut och dag
in

jag poserar framfor
spegeln pa
samma satt
och ibland
glommer jag av vem
jag ar

under Bob Dylans
autograf har jag
skrivit mitt eget namn
bara for att kanna hur
det kanns
att sta sa nara
sig sjalv
men anda sa langt ifran

alla andra skulle sakert
saga
att jag stavat fel

det star
Bob Dylan loves you
och det
kanske ar sant
vem vet
men det ar mitt namn

och jag ar en san
som alltid fragade
tomten om han ville
sova over
i min sang
sa kan jag sova
pa golvet bredvid
for det ar en lang
vag hem
och vagen hit
var minst lika lang
tomten skrattade
bara och sa
nej tack
jag har renarna som drar mig

okay
forlat
jag tankte inte pa det

nar cigaretten ar slut
trampar jag pa den

ett litet steg for mig
men ett stort steg
for

m
a
n
s
k
l
i
g
h
e
t
e
n

Klockan 3

Igar, virrade omkring, kopte 3 ol fran den lokala affaren utanfor och det var stora ol, oh boy, det var stora ol, hallde kokande vatten i burknudlarna som jag kopt och svalde dom fyra korvarna hela, nastan hela, gick in, satte mig, dom kollade pa The Aviator, reste mig upp och satte mig vid bordet med tva amerikaner och en norsk, dom drack ocksa ol. Den ena amerikanen hade ovardade dreads som han snackade om och om att starta buisness och for varje ol han drack sa blev snacket mer och mer seriost och han skulle aka upp till Sibirien som en javla hippie-guru och saga SALJ inte hornen sa far ni pengar av mig, for det gor ont for renarna nar ni gor sadar och sa fortsatte det i tre timmar och jag tankte pa Jeff Praners fran Los Angeles, som jag traffade i Beijing under dom forsta dagarna och han var en san som bara fick respekt av alla andra som tittade pa honom bara genom sattet att sitta ner som om hela varlden var fucked-up och vad annars kan man gora an att tanda annu en cigarett och sa satt han och jag tankte pa honom och ville sitta likadant och dom snackade om affarer och om att jobba i fyra ar, bli rik, och dra sig tillbaka med familj och barn och jag tog det for det var och inte for nagonting mer an bara en misslyckad fylleillusion av en typisk amerikan som trodde han sett hela varlden men fortfarande inte hade vant sig om och dar satt vi, drack ol och den andra amerikanen larde mig oppna en flaska med en tandare sa jag oppnade massa ol, bara for sakens skull.

Klockan 12 lamnade vi hostellet och gick ut till en bar och drog med oss tva blonda tjejer fran Lulea och en pojke fran Hammarkullen och en kille fran Schweiz, Franz, som inne i baren fick se ett berg fran Alperna och sa att han kunde stirra pa det i tre timmar och det ar val karlek det och say goodbye to Madame George och alla latrader ever fran Madame George flog som projektiler genom huvudet och stora hal i hjarnbalkarna, jag vet inte varfor, och vi shottade ol i sma glas och jag berattade historien om mannen med pistol som kom hit, till samma bar, bara 24 timmar tidigare och sen fragade alla varandra vilken som var varldens basta film och jag sa Gokboet bara for att inte blotta mig for mycket och han sa en Kurosawa-film och tjejerna sa Pulp fiction och Rectum och vi snackade om valdtacktsscenen och log nastan och Franz sa att dodsstraff var bra och jag sa emot och tjejerna sa att dodsstraff inte var bra men att det behovs ibland och jag fattade vad dom menade och dom satt pa var sin sida av mig och bara och jag kande mig som killen i Rectum som valdtar tjejen i gangtunneln, ni vet, och sen bestallde vi fyra rundor, drack, snackade och gjorde topp 5 om varldens basta latar som barn i december hanger upp julgranskulor i grenarna och vi flot ut pa den langsta namndroppningen i Kinas tusenariga historia och han gillade Kent och jag fragade gillar du bandet som var innan Kent bara for att fa hora nagon saga HAVSANGLAR i mitten av Hangzhou och vi snackade om slutscenen i Lost in translation och Jesus & the Mary Chain och Just like honey och Chuck Berry's Sweet sixteen och Velvet Undergrounds bananskiva, Bob Dylan, Neil Young, N.W.A., Jurassic 5, A tribe called quest och om hur Johan Duncansson och om nar Kanye West stod i livesandning och sa att Bush hatar alla svarta och tjejerna fran Lulea lyssnade pa Mando Diao och det var sana tjejer som man kunde se anda fran horisonten och hit att dom lyssnade pa Mando Diao, poptjejer, med converse-skor och harspannen i haret och vi lamnade baren fyra pa morgonen och Franz och TABY gick hem och den ena tjejen fran Lulea hade redan gatt hem och amerikanerna och norsken hade forsvunnit for lange sen till en annan bar med dyr ol och kass musik sa dom och vi sa vi stannar kvar.

Sa jag gick ensam med den andra tjejen fran Lulea och vi sa, vad kan vi gora, och det var morkt pa gatan och vi hoppade in i varenda bar som fortfarande hade dorrarna oppna men det var bara vakter dar inne och dom bad oss att ga ut sa vi gick till en affar och kopte nagra ol, ett nytt paket cigaretter och satte oss utanfor portarna till varat vandrarhem och rokte och drack och pratade till klockan 6 pa morgonen och jag avslojade sa klart historien om mitt liv och hon berattade om sin pojkvan som var hemma i Sverige och om att kanske alska nagon, kanske inte, och jag orkade inte dras in i annu ett trauma sa slatade over hela konversationen genom att beratta om min kompis sjalvmord, allt det dar med karleken, om att aldrig passa in, aldrig satta sig ner, alltid vara - sa - javla - mycket - pa - drift - for det ar det enda jag kan saga att jag ar, som en fluga flyger fran mjolkskal till mjolkskal haller jag ut salt i mina fotspar och hoppas det svider i ogonen nar ni laser det har, skojade bara, it was a joke, it was a joke, och jag somnade och sov till klockan tre dagen efter, sprang ner till receptionen, har fortfarande inte duschat varmt pa tre dagar och jag fragade dom vagen till da tea village och dom sa namnet pa tre olika bussar och klockan blev fyra och jag bestamde mig for att skita i allt och ga satta mig i internetcafeet istallet, och se vad som hander sen, och jag kopte ett paket cookies, en coke, nagra cigg, en flaska vatten och en banan pa vagen dit.

Och ingen vet vad som hander sen.

Vad som hander sen ar det ingen som vet.

Pa vagen hem gick jag med en plastkasse i ena handen en ryggsack pa ryggen och mina sondriga CONVERSE pa fotterna och sparkade stenar over asfalten och sjong I don't need any friends, as long as I gaze on WATERLOO SUNSET I am in paradise och det kandes sa, det kandes som igar nar jag laste Arthur Rimbaud for forsta gangen och sag fragment av bilder skissade utav ord, for forsta gangen och insag for sista gangen att ord ar bara en lek som lever sitt eget liv som varje ord ocksa lever sitt egna liv.

Allt kandes bra och jag sag mig sjalv flangades over asfaltsparker overallt i varlden med min ryggsack och plastpasar blasande i vinden, alltid sparkande stenar framfor mig.

Vad som hander sen ar det ingen som vet.

45 A

Jag tar buss
45 A
till helvetet
tanker ut
vem jag ar
pa vagen dit
hoppar av
dar vagen
svanger som mest

hoppar av
dar jag tror jag
vet

att

alla barn
vill bli astronauter
for friheten
ar bara
frigorelsen
i sig
och man kan
se samma
stjarnor tindra
genom gallren
fran en cell

som barfota
pa en ang

ibland ar jag
fangad av
i min jakt efter
den
som om det
ar min plikt
att hitta dit

det ar inte min plikt
det ar inte jag
anda kanns det sa

bara ett satt
att sta pa
bara ett satt
att ga

snalla ge mig
nagonting att
halla i

ett hem ar
vagen darifran
och min vaska
star packad
under sangen

vart jag an
slar mig ner

som en framling
pa besok
sag hej da
om du ser mig
sa sager jag
halla
till dig

och drommarna
om framtiden
begravde mig
alltid med
en gycklares
misar
nar jag stod dar
i spegeln
for mig sjalv
och sa
titta har
tittar har
vem tror du
att du ar

det ar alltid
mer uppenbart
sa javla
SJALVKLART
for dom som sa
genant
obekymrat
passerar forbi

an for oss
mitt i

att vi kommer aldrig
hinna fram i tid

vi kommer aldrig
bli nagonting

sa radda oss

vi kommer sta
med vara mittbenor
och vanta pa den
grona gubben att
byta om

vi kommer sta med
kammen som en
synal
och vanta pa
nagon att doda oss

spratta upp vara
adror
som sommarna pa
mogligt tyg

i resten av vara liv

sa doda oss

och

drommarna om verkligheten
dranker mig
langsamt
med fantasins
misar
fyller koppen
med arsenik
och ror om

aven sma
ord betyder nagonting
men nar man plockar
allting isar
finns ingenting
kvar

sa doda mig

Bakbundna

Vi som aldrig far nog
det har mer
blivit ett spel for galleriet
dar nagra klar av sig
och nagra tittar pa
sminkar jag hela kroppen
ren
fran arr & blamarken
for vi som aldrig fick nog
hamnar alltid bakbundna
langst in i bagageutrymmet
av en bil
pa vag ut ur stan
i minst 150 knyck
mot okant mal

med vaskan packad
slar jag mig ner
och bygger ett hem
av allt som ror sig
till att fanga kanslan
av att sitta still

som musslorna
pa botten av an

dom doper orkaner
efter barn
jag doper mig sjalv
likadant
ingen kan saga
att jag inte visste
vad jag holl pa med

var bara ett spel
for galleriet

sa ta mig da

ta mig sa javla hart

please
please
please

me

17 ar

Nar jag var 17 ar
kommer fortfarande ihag det
som igar

tiden
nar kladerna
var stora nog att
leka kurragomma
pa

jag spelade
sax
pase
sten

nar jag var liten

nu vill inte
nagon
langre vara med

dom sager
spela du
sa tittar vi
pa

sa jag spelar
sjalv

men det ar inte
samma sak

nu ar jag aldre
och det var inte
menat sa

102
103
104
ar

forlat

det var inte
ens
meningen

***

Och magiskt
rimmar
med tragiskt
det ar knappast
nagon
tillfallighet

***

Vantar
med armarna i kors
och ciggen
i handen
som en barn
haller sin forsta
klubba
glasspinne
joint
och
kondom

vantar pa bussen
som aldrig kommer
men som skulle ta mig harifran

i dikeskanten
slanger dom returpapper
pa bussen reviderar jag
formogenhetsskatten

bussen jag vantar pa
maste ha kort pa nagonting

***

Det vackra i ensahmeten
som speglar sig mot
avgrunden
reflekterar
andras anleten

pa andra sidan
vad finns dar

***

Farsan blev bara
40 ar
han ar dod nu
som du nog forstar

sjunger en pojke
pa femte trappsteget

i handen haller han
en cigarett

det ar ingen hyllning
till karleken
nar jag viskar ditt namn
i solnedgangen

du sa att du var kar i mig
anda tills du sag min baksida

och jag kopte dom dyraste
blommorna i stan
bara for att mota dig
pa perrongen

dar gick du med en annan man

latsades att du inte sag

jag vet att du sag
jag vet att du sag

***

Kjell Alinge sa till mig en gang
vi borde skriva en bok ihop
du borjar fran ena sidan
sa borjar jag fran den andra

mycket av det bar jag med mig

***

Som ett satt att foroka sig
ska jag tvatta mina klader
i blod
spraya dom med parfym
och pissa in mitt revir
vart
jag
an
gar

ar det inte lustigt hur folket i Madrid
borstar
sina
har

varfor lognaren ar forkladd
vet bara sanningen
hur han ser
ut
vet bara
spegelbilden

ar det inte lustigt att veta
varfor
saker fungerar
utan att se
hur

***

Sma fragment
av det som blev over
skapar en kansla
av att inte racka till
nar allt vi vill
ar det vi inte
behover

det ar ett
hyckleri med tid
att stalla fram
klockan
till sommarskrud

vad
ar
det
for
fel
pa
mig

?

***

Pa andra sidan
an sitter
fiskarna
med torpeder
istallet
for spon
och fragar folket som gar forbi

vad heter hon
som
at
applet
i
Edens lustgard

om ni ser
henne
sag halla

PISTOLEN

Sa that was it, natten igar var skor som en porslinskula och jag jonglerade med alla stenar jag tidigare bara sparkat framfor mig, med trasiga skor, pa vag till skolan, med vaskan fullpackad med tentor, skeva ord, felstavade meningar, kass uppbyggnad, och nergangna larares oroliga blickar pa killen langst bak som alltid kollade at fel hall, ut genom fonstret, med armarna utslagna pa bankarna dar nagra andra hade klottrat sma streckgubbar om hitta ratt och lyckas till slut, huvudet av, och utanfor stod dom som jonglerade, i Hangzhou och Brad fran England sa YOU KNOW WHAT I MEAN, i varje mening och bredvid honom stod Glory fran San Fransisco med sitt morka har, och han sag ut precis som killen i Waking life som alltid svavade fran scen till scen och han var alltid som mig, trodde jag och bredvid honom stod Chris fran Indianapolis och Timm fran Tyskland och vi snackade om amerikanen fran Texas som satt har precis innan oss och sa till oss att svarta manniskor har lagre IQ och att det var sant och att Sverige hade svammats over av gangvaldtackter sen muslimerna kom hit och jag forsokte fa han att saga vart han hade last det men han sa bara att det inte spelade nagon roll och fortsatte och Timm fran Tyskland spelade med och sa att den tyska regeringen sa samma sak om judarna och Texas holl med och sa att det var intressant och Timm sa att det var Hitlers regering som sa sa och flakte ut ett sarkistiskt javla skratt och Texas sa bara WELL och hans kinesiska flickvan kom dit och Lora fran England som ar nudist och 50 bast fragade om dom inte skulle ha barn och nar hon satt bredvid sa han NEJ jag gillar inte den iden om att mixa raser och jag vet manga som har gjort det och dom ANGRAR sig nu och vi satt tysta och amerikanen forsvann till ett spel med kort dar Saddam Hussein var hjarter ESS och jag spelade med honom och vann sen forsvann jag ut till dom som stod kvar och dom sa hey man TEXAS is a fucking asshole och jag holl med och sen blev det tyst och Chris borjade snacka om ZLATAN och klacken mot Italien och om jag inte fick tarar i ogonen och sa att den javla klacken ar klimaxet i mitt liv och kanske det basta minnet ever nar jag stod pa graset i Hultsfred och skrek med alla andra som ocksa var dar och vi skrek for vi sag nagonting pa skarmen som betydde nagonting och som formodligen kunde radda vara liv och vi dansade den natten och sjong sanger om Zlatan och jag sa allt det till dom och dom holl med och jag snackade om malet mot Breda och vi snackade om Maradona efter det ungefar som att B alltid kommer efter A i alfabetet och sen sa alla tillsammans att Zlatan kunde bli bast i varlden och redan var mycket battre an Del Piero, sa klart.

Sen blev det tyst igen.

Och Chris sa JAG vet inte om ni gillar det, men jag lyssnar pa Bob Dylan, och vi droppade bandnamn i en timme och Glory forklarade hela Arcade Fires debutalbum och jag ville fraga dom om Antony & the Johnsons men glomde av, that, shit, och vi snackad om Bob Dylan igen, oppnade annu en ol och sa favoritlatar och Glory sa att hans favoritlat var en bootlegg med Tangled up in blue och Brad sa jag ar mer av en Blood on the tracks-kille och lutade sig bakat som om en orkan hade blast rakt in i hans fejs, och det regnade stora droppar av saliv rakt ner fran himmelen nar jag sa att Blood on the tracks ar fucking BRA och Chris sa Lay lady lay och jag sa Like a rolling stone och dom sa AHHHH, that's an easy way out och jag sa MEN VADADA och log och dar stod vi, fem halvfulla killar i Hangzhou och snackade om Bob Dylan och Chris snackade om alla folk han mott som sa att Johnny Cash var battre an Bob Dylan och Brad sa att Cash skrev I wanted man med Bob Dylan och vi kom alla overens om att det var sa och om att aven The Beatles var influerade av Bob Dylan och regnet fortsatte att osa ner och klockan blev over 12, olen tog slut och vi gick till en bar dar kineserna dansade som idioter och dar DJ'n stod i mitten med en Che Guevara-t-shirt i rosa neon och sjong varje latrad en sekund innan hogtalarna skravlade ut dom och dansgolvet rorde sig upp och ner och pa bordet bredvid satt dom sotaste tva kineiska flickorna och holl varandra i handen och svingade huvudet fran topp till ta och svangde med armarna som om dom simmade motstroms pa den gula floden och vi bestallde in forsta rundan med 12 ol till vart bord och fick ett stort fat med frukt pa kopet och vattenmeloner, vindruvor, honungmeloner, allt, och vi dansade och motte tva andra tyskar och nagra kineser som skalade i varje klunk och vi skalade med dom och jag log fortfarande over blotta tanken pa att har star jag nu med sa har manga manniskor i Hangzhou och jonglerar med stenarna som jag en gang sparkade framfor mig och jag var sa lycklig sa jag gick ut till affaren mitt emot och kopte ett paket cigaretter till var och en och dom sa MAAAAN, Glory sa, MAAAAN, varfor mottes vi inte innan, du ar en av fa jag verkligen skulle vilja resa med och Timm sa att det ocksa var sa och jag var bara sa lycklig som ett litet barn i en leksaksaffar kunde bli och allt jag sag betydde nagonting och blev mina leksaker i leken med tid och jag lutade mig over bordet till Brad och sa MAAAAAN, we know time, we know time som Dean en gang lutade sig over ratten och skrek det for sig sjalv och for alla som satt bredvid sa att orden fastnade som imma pa vindrutan och jag inbillade mig att det var precis likadant nu och Brad sag ut som Jack Black och jag vagade inte saga till honom som nar jag sag Goran Johansson pa en avgata i Shanghai och bara sa hej men inte vagade saga ar du Goran Johansson fran GBG for jag tankte tank om det inte ar han och da har han sakert hort det sa manga ganger forut, for manga ganger, och jag sa det till Glory som sa att han tankte precis samma sak och Timm fran Tyskland sa att han var for lang for dansgolvet som en guppande boj pa ett boljande hav och jag fragade hur lang han var och han sa 1 meter och 93 cm och jag sa OH WELL och vi drack upp olen och gick till nasta bar.

Vi satt dar och bestallde in 6 ol for 15 spann och borjade snacka om att Kina skulle invadera Taiwan och om massakern i Nanjing 1938 nar japanerna dodade 300.000 kineser pa bara nagra dagar och valdtog alla kvinnor, tjejer, barn, och det var en tysk general som var dar och han sa att han aldrig hade sett nagot liknande varken dar eller i ghettona pa andra sidan muren och varfor laste vi inte om det i historiebockerna och jag berattade historien om GBG nar jag nastan slogs ner och jagades men hann ifran dom javlarna som sa att det inte alls var sa och vi behover inga anledningar precis som Texas hade sagt forut och dom predikerade for en utopi dar vita sitter ner nar alla andra springer runt omkring, fuck dom, fuck dom, och vid bardisken satt en tjej och grat och en kille kom och holl om henne och i samma sekund utbrot varsta javla slagsmalet och Chris ville rycka in men vi hejdade honom, det var local people som hade sina egna problem och for att inte gora sakerna varre satt vi bredvid och holl med och fem killar mot fem killar och dom ryckte undan den mest hetsiga och sa at honom at ga upp till andra vaningen och dom andra fem foljde efter honom upp och tjejen grat lika mycket som forut och killen holl om henne fortfarande och bakom dom satt vi och fem minuter senare kom den hetsiga killen nedragglande fran trappan och i sin hand haller han en fucking javla PISTOL som han riktar mot tjejen och vi sitter precis bakom och dom sager nagotning pa kinesiska och alla tystnar och jag sitter vid bordet helt javla stilla och sager DO YOU SEE THE PISTOL DO YOU SEE THE PISTOL DO YOU SEE THE PISTOL och om inte tjejen har ett hjarta av stal som stoppar kulan sa skulle den komma rakt mot oss och i tio sekunder star dom bara dar och allt ar kusligt javla tyst och jag ar for skarrad for att ens rora mig och ingen annan ror sig heller och det kanns som en evighet innan mannen tar nagra steg at vanster och vi ar inte langra i farozonen for en kula och sen springer han ut och vi sitter bara dar och forsoker snacka om nagonting annat men det blir alltid samma sak och vi borjar snacka om Michael Moores filmer och vi haller alla med att han ar bara for mycket av en clown for att tas pa allvar och vi dricker upp alla olen och Glory koper en till ol for mig bara for att han maste bjuda tillbaka pa ciggen jag kopte till honom och jag sager NEJ NEJ NEJ och han sager YES of course, och vi lamnar klubben och klockan ar kanske 3 och vi gar in mot stan.

Och jag och Glory snackar om nar kanadensaren yrade runt som en javla Charlie Chaplin i parken efter en public toilet och vi sa MEN PISSA HAR, det ar en buske dar, och han sa nej nej jag vill ga till en public toilet och efter 20 minuter kom han tillbaka och vi fragade HITTADE du nagon toalett och han sa nej och jag var tvungen att skita, sen fragade vi inte mer, det rackte sa och vi skrattade at det och borjade prata om Jeltsin och gangen da jag at en kinesisk javla red hot chili pepper och tuggade och kanslan efter det bar jag med mig som om den sitter kvar i halsgropen och lapparna brande och tungen exploderade och jag kunde inte gora nagonting annat an att forsoka bita av min tunga och svalja den, vi hittade en restautang och bestallde in fem ratter mat och satt dar till klockan 5 pa morgonen och sen gick vi hem, till hostellet, sa hej da och vi maste ses igen.

Glory sa att han kanske kommer till Sverige och jag sa att han kunde stanna hos mig for free. Timm sa att han kanske ocksa kommer, och jag sa att han kunde stanna hos mig for free.

Jag kande mig som varsta billiga hallicken; men jag alskade det.

Regnet avtog och jag stangde dorren till dormitoryt sa lost jag kunde, for att inte vacka nagon annan. Ramlade in i sangen, och somnade efter tva sekunder, hogst.

Nummer tre

Och jag ska veva mina armar motsols
for en dag
brinner vi upp

du och jag

det spelar ingen roll hur manga
sma fontaner det finns
folk kommer alltid vanta pa den
storsta fontanen
att lyfta hogst

det spelar ingen roll
vart jag gar
folk kommer alltid vanta pa det som
kommer efterat

jag behover inte ditt kon
for att foroka mig
vi kan stryka ett streck over
hela historien

du med dina tygstycken
jag med mina ord

sex ar till for dom som
inte vet

hur
det
kanns

att sitta med armarna i kors
nar gamla broar branns

ett plus ett ar
lika med tva

jag har aldrig
gillat den
ekvationen
for
vad hande
med nummer tre

Eda
Eda

nar man har atit
en
red hot chili pepper
och lapparna branns
tungan vill ut
och det finns folk
som sager
att dom dricker ol
for att sona sina
brott
spelar ingen roll
hur manga manniskor
jag dodat
spelar ingen roll
hur manga grona
salladsblad
paprikor
gurkor
tomater
det finns
jag kommer ata
mina roda
chili
peppers
anda
for att kanna hur det kanns
nar hjartat
vander sig om
for att
se

vad som inte fick
plats
vad som glomdes
bort
vad som blev
kvar

spelar ingen roll
hur manga stora tenorer det finns
folk kommer alltid sitta kvar
och vanta
pa den minsta tenoren
att sjunga fel

dom bygger en bro under stan
och jag vill inte vara med

har
kvar

radda mig

for jag vet hur allt fungerar

Spranga broar

Pa hustaket star
Jack and Jones
snyggare an forut
och jag gar in i deras affarer
alltid radd
for att aldrig komma darifran

att vinna
eller inte vinna
ar en fraga
om tid

aven
han som inte springer
raknar dagarna
som ar kvar

fyller munnen med saliv

lagom paranoid
precis
lagom paranoid

men

varfor branna
broar
nar vi kan
spranga dom

och

vagen fram till
scenkanten
kantas
utav
skarvor
med
spegelglas

pa andra sidan
bron star
en vakt
med hatten pa sned
och sager
ga vidare till
ga
sa far vi se

Hangzhou

Fuck det, fuck mig.

Det finns stories i allas ogon, som aldrig blivit told.
Hey. Hey.

Satt pa en lokal pub och drack ol for 2 spann, spelade tarningsspel och det var det slags stalle dar du blundar, tittar upp, och forvantar dig att se Bob Dylan, 20 ar, sta och halla sin gitarr pa sned. Roken ringlade sig som en dimma fran bord till bord och vi vande plastglaset med tarningar upp och ner, som i trans. Bestallde in mer ol. Kanadensaren, rattade till sin skjorta. Satte sig uppratt och tande en cigarett som om det var ett sammantrade pa G. Australiensaren bredvid mig, 27 ar, med skagg, och stor frisyr, vande sig mot mig och vi hade ett langt samtal om att aldrig jobba for nagon annan och aldrig slosa bort tid pa nagot annat an det man vill. Vi ar bara har ett tag, och han tande annu en cigg, vi bestallde in tva rundor till, pa samma gang, och snackade om Bush, om att Bush blev omvald, om Bush, Bush, och Frankrikes retratt, vi sa fuck dom, som tror att om vi bombar upp hela skiten sa kan vi bygga upp nya byggnader vid ruinens brant, hand i hand, det funkar inte sa. Den andra australiensaren var hans flickvan, sakert, en sot, blond, tjej, som log sa fort den andra australiensaren sa nagot och sa att min engelska hade en sydamerikansk accent och jag sa great, och vi satt dar, och mitt emot satt en kines, som bodde dar och hade bott i Kanada i nio ar, och nu satt vi alla i samma bar och drack ol efter ol. Bestallde in 20 stycken grilllspett till bordet, for 15 spann. At, och lyssnade pa musiken.

Klockan blev 1 och vi drog darifran. Till en annan klubb. Och den australiensiska killen sa att han visste, sa han styrde taxin till ett stort och ode torg och mitt pa torget stod en gubbe med en flagga och jag hade ingen aning vad flaggan och gubben gjorde dar, men vi gick forbi och han var val nagon slags myndighet och i ena hornet av torget fanns ett hal i marken, med en trappa rakt ner och fran halet strommade dunkande musik ut och rok i skenet av neonlampor, vi gick ner dar.

Fucking crazy. Och jag blev kar direkt, langst inne i hornet fanns ett dansgolv inklamt, som rorde sig och plattorna var farger som skiftade nyans och pa dansgolvet stod 20 kineser och skrek och dansade och hoppade, dom hade slipsar och skjortor och tjejerna skrattade och log och pojkarna var i nagon slags, javla, kollektiv extas, som om dom gick pa piller, kom fram till mig, skakade mitt ansikte mellan deras hander och skrek, COME OOOOOOOOOOON! Sa vi bara stod dar, och skrek, COME OOOOOOOOOOON! Och sa stod vi i tio sekunder och jag var helt overtygad om att livet borjade och slutade har och det var klimax for nagonting jag sokt efter anda sen jag lart mig ga och dom hade en stor behallare med rott vin och dom skickade runt behallaren mellan sig och vevade slipsarna i luften och knappte upp nagra knappar pa skjortorna och hoppade runt, och skrek, och vevade magarna, svingade pa hofterna och jag lutade mig mot kanadensaren och skrek, for att overrosta musiken och av ren javla extas, titta pa dom, titta pa dom, ar inte det du ser det vackraste som finns, och han sa ja, och var det inte meningen att vi larde oss sta upp, bara for att kunna dansa sa och neonlamporna delade in rummet i massa olika delar och musiken forenade oss och vi stallde oss upp, dansade, hoppade, skrek, och sjong med.

Och i taxin hem gjorde jag upp en lista pa vilka stader som var mina favoritstader, och det blev en topp-5 av stader som ingen annan dar hade besokt sa jag spottade fram namnen, som, 5. Prag, 4. Munnar, 3. Dubrovnik, 2. Varanasi, och jag sa, forever number one, och det kommer alltid att vara sa svor jag for mig sjalv, att Hangzhou, har och nu, ar varldens basta stad och jag kommer sakna den varje sekund for resten av mitt liv.

Varenda dans, ar bara ett forsok, att minnas tiden, i kallaren, pa en klubb som egentligen inte existerade, bara vibrerade mellan drommar om hur det kunde bli, och forhoppningar om hur det alltid skulle vara. Men vad ar levande, mer levande, dar, just i det nuet som inte lamnar nagonting over for nagon annan an dom som verkligen ar dar, och skriker COME OOOOOOOOOOOON till alla som ror sig, sa vill jag leva mitt liv. Lat mig leva det, sa.

Vi stangde taxidorren extra hart och visste att det aldrig skulle bli lika bra igen.

Fuck det, fuck mig.

Hamnkanten

Two dikter som jag skrev now:

1.

Men

varfor vantar jag alltid pa att nagonting ska handa
det hander ingenting

skuggorna faller
solen gar ner

av sig sjalv

jag star har bredvid
beredd
pa att rycka in

men dom som vevar
vevar alltid for langsamt
sager alltid dom
som aker med

och solen
har ocksa flackar
men sant glommer man av
nar varmen stiger

som
jag glommer av maten i ugnen
sa fort det ar nagot bra pa
TV-apparaten

och alla andra glommer av mig
nar jag
bara sitter dar

jag far val skylla mig sjalv
stirrar pa flackarna
i spegelbilden

madrasser av plast
jag har aldrig sagt
att varldssamfundet
skulle funka

utan dig

skyll in pa mig
skyll pa kedjorna

och sa fort nagon sager
att den alskar mig
vantar jag alltid pa ett

men

det har blivit en reflex

och jag star bara dar och ser fanig ut

om jag skulle skriva en historia om mitt liv
ett satt att ga pa
ett satt att sta
skulle jag avsluta det
med ett

MEN

for jag ligger ner
och dor

ser ni inte

det ar bara ord
sager bodeln till prasten
nar han hojer svardet

det ar bara ord
sager kommentatorn
om Brasilien

i skyltfonstret hanger levande barn
nagra prutar
andra forstar

vi betalar lika mycket
for att do
oavsett hur
fattiga
vi ar

vi maste betala for att do

som nagra fornekar
att vi alla lever lika lange

maste vi alla
bikta oss for framlingen
ibland

det ar sant

aven dom som slutat ga
maste nagon gang
resa
sig
upp

och grava sin egen grav

ge mig sprit

och till solnedgangen spelade dom
O sole mio
nar nagra fontaner
spelade dansade
spelade mannen i bakgrunden
pa sin gitarr

det ar inte mitt fel
sager jag
for aven segraren
maste trostas ibland
och alla dom som skriker
har aldrig ratt
skriker jag

men

sen

sa angrar jag mig

star bara dar tyst

och ser fanig ut


2.

I Halstahammar sitter en kille
pa Skunk
skriver sina egna dikter
om att inte passa in
pa andra sidan
skarmen
sitter jag
skaver mina ben
mot
relingen

allt ar bara ord
sager poeten
nar han skriver
ett karleksbrev

sa har alla andra ocksa sagt
jag tror pa honom

vad ar solnedgangen om inte
poeterna som beskrivit den

vad ar en vas
om inte vissna solrosor

vad ar en kall somn
i en varm badd
om inte Kafkas dagbocker

vad ar karleken om inte
Bergman vs Bogart
och Paris

vem ar jag
om inte allt det dar

vem fan ar jag
vem fan ar jag

slapp ut mig
slapp ut mig

era ruttna
javla
IDIOTER
star pa
hamnkanten
raknar vagor som kommer in
rakna ut mig
sa ska jag hoppa i

under vagorna finns ingenting

kanslan av att inte tillhora
ens
sin egen kropp
ar tomheten av att
producera
alldeles
for mycket hopp

hall i
snart tappar livet
bort dig

hall i mig
sa kan vi do
ihop

vad ska vi gora
nar alla tittar pa
om inte
hoppa i
och simma motstroms
mot vagorna

bara for sakens skull

dom koper telefonkort
for att ringa hem
jag ringer mig sjalv
for
att

andas
hogt
i
fred

beror mig
jag vill kanna hur det kanns
forfors bara
av dom som sager att det branns
diskret
klar ut mig till en farg
letar reda pa
dom som
ar som mig
dom som
sager att varje kansla
bar sin egen
hemlighet

tillsammans blir vi genomskinliga
skuggan tittar pa

aven djavulen
har ett hjarta som dunkar
och sa lange
vagorna rullar
sitter
pojken i Halstammar kvar