1115. Lemmings

Kommer ni ihåg Lemmings? Dom där gubbarna som grävde tills dom dog. Haha, jag känner mig som en sån ibland.

Tänker på Einstein. Hans privatliv, hur han somnade och vaknade upp, om han någonsin vaknade. Bryr mig inte så mycket om hans teorier. Dom är fina, för alla andra. Dom är till för dom som vet. Och för dom som håller med. Men jag behöver någon att hålla i handen.

Och lyssnar på 50 cent - PIMP.

Om hur jag ser mig själv, jag ser mig som en tamburin som blir slagen på.
I takt, alltid i otukt, med samtiden.
Rädd för framtiden, och flyende från dåtiden.
Som en dåre måste förstå andra för att bli förstådd,
som dåre.
Blir varje ord levande, även i ett dödsattest.
Skriver människor självmordsbrev, istället för att samla frimärken.
Och man dör alltid levande.
Så jävla levande.

1114. Blev gammal nog men sen yngre igen

Chefsåklagare sitter med
händerna knäppta och
skickar kärleks-SMS till advoktaterna
skriver vad som än händer
så ska vi älska i natt
I love you och you love me så
varför låta några andra
styra våra liv?

DJ'n stönar men
han är okay

där går dom och
sparkar stenar framför
fötterna tomma ölburkar
och PET-flaskors korkar
snusdosar och
oöppnade tamponger
sparkar dom framför
sig hela avenyn fram och
allt som lever kan
man sparka på men
det slutar bara
med att vi är nere
och uppe igen och
vad spelar det för
roll när vi är alltid
för nära för att
fånga kärleken den
bara ramlar över oss
som snöblandat regn
och kalla kårar
längs ryggraden

dom säger så
mycket mig säger
dom ingenting

dom går runt med
LAST.FM-listor
klistrade på bröstet
vaxat hår rakade
armhålor ostrykta
jeans och nopprade
ögonbryn dom går
runt på stan och
snackar skit om
folket som går motströms
och jag är trött
jag är så less
och jag är så
förbannat rädd för
att bli likadan som
dom jag är så
förbannat less
och trött på
att alltid fråga hur
dom mår och
svara på samma
fråga som om
dom är någonstans
gå iväg därifrån med
händerna i fickorna
som en slagen
man och ofta räcker
det med lite saliv
på spegeln för att
vända om och vända
håll säga jag önskade
att jag var mer
kär i dig och jag önskade
att jag inte blev kär
i dig och verkligen
verkligen
verkligen
mena det

dom går runt med
SUPA SPRIT-t-shirtar
från Kos och Moskva
som ögonbindlar som
att säga här är jag
och ta mig eller
leave it för en dag
kommer jag verkligen
bli gammal men
jag hatar er nu

sen går dom därifrån

och allt det där
blev det där som
dom där julklapparna
under julgranen som gick
till alla andra barn och
tack, jag har alltid önskat
mig ett leksaksgevär
för att öva lite
på självmordet jag vet
man kan ta resårarmband
runt nacken en kniv
genom handleden men
det är inte lika coolt

och sen blev allting
likadant;

blev Kuba-kriser
till dom som
trodde dom kände
mig och en hel
del ensamhet

för vem kan säga
att jag inte
är äldre nu

blev
kär i dom som
log men ändå
inte homosexuell
blev gammal nog att
säga hej då till
dom som trodde att
jag var äldre ändå

blev falafelstånd
och mild kebabsås
blev kranvatten och
utslitna fyllebås till
Zaire 74 Carpenter-
referat RUMBLE IN
THE JUNGLE och
en sjunde rond blev
Ali mot repen och
bakfyllemat

blev med barn gick
runt på stan och
gjorde abort med
en träslöjds-tång

blev 20 poäng
filosofi på Lunds
universitet blev tentorna
till whiskey med
vatten i och lån
till räntorna
blev täcken till
korvar med Herakleitos
och sanningen

blev
yngre igen och
vacklande utstött
och isolerad med
frågorna utan svar för
dom som kunde
säga att jag var
äldre nu att jag
var äldre nu blev
gråa stenansikten
som inte lärt
sig prata än blev
pojkar med månen
i ögonen till
män av cement

när jag var liten
låg jag ensam
på nätterna utan
någon att
hålla om

blev spetälskebarn
uppradade och
klädda i svarta
kläder blev julgransbelysningar
till discolampor blev
kyrkklockor till dans och
vem kan säga
att jag är äldre nu

blev halvätna strumpor
uppätna av
svamp

blev aldrig du och
jag men drömmar om
att komma härifrån om
att lyckas och bli
känd för att
kunna försvinna bort
bort som i hämnd blev
sena nätter och
metafysik meningen
med livet-fyllor och
panik

blev euroshopper-varor
till extrapris blev
rabattkuponger på
coop konsum blev
ett sätt att gå blev
ett sätt att röka
cigaretten på blev
att vara cool och
knulla brudar av
stål blev stålet till
rost tarmsjukdomar
och kol

blev äldre men
sen yngre igen blev
stor nog att
gå på begravningar
och avrättningen
är bara ett ögonkast
härifrån så titta
noga men jag blundar
helst blev gammal
nog att lyssna på
popmusik blev
yngre igen och
född på nytt
återuppstånden och
upphängd på
ett kors till att
leva mitt liv och
till att dö

blev sömnlösa nätter
med Joseph Beuys

blev alla människor
är konstnärer-prat
och telefonsamtal till
BRIS blev blod
på kudden från
sår som aldrig läker
till en ålderskris
blev näsblod
och skoskav till
liksår långa
blickar till dom
som kanske förstod
till dom som bara
stod där till dom
som nickade och
höll med

blev skolk på
hemkunskapen och
en spis som
stod på blev
brända köttbullar
till isfyllda frysfack
blev vatten till
is och isen till
glassbåtar lågor
och eld blev
avbitna naglar
och en frostfrusen tå
till partier
av schack och vem
kysser Elin bakom
ryggen till Marie-
är det han
är det han
men titta då

blev kramdjurs
kärlek
till sluta
döda mig-plakat

blev gammal
nog men sen
yngre igen

1113. Schopenhauer

Men jag ska citera Schopenhauer, och allting kommer ordna sig.

"Den ändliga tillfredsställelsen själv är till och med blott skenbar: ett tillfredsställt begär ger strax plats åt ett nytt: det förra är ett misstag som man insett, det senare ett misstag som man ännu inte insett. Det finns inte något föremål för vår vilja som kan ge en varaktig, icke längre vikande tillfredsställelse om det vinnes; det liknar i stället alltid blott en allmosa som man slänger åt tiggaren och som uppehåller hans liv i dag för att förlänga hans plåga till morgondagen."

"Framtiden är helt oviss och alltid kort. Så är hennes tillvaro redan ur formell synpunkt nuets ständiga rusande in i det döda förflutna, ett ständig döende. Och ägnar vi tillvaron en blick ur fysisk synvinkel, så är det uppenbart att liksom vår gång som bekant endast är ett ständigt hämmat fallande, så är vår kropps liv ett oavlåtligt hämmat döende, en ständigt uppskjuten död."

"I vilket mörker och under hur stora faror släpar vi inte fram denna vår tillvaro, hur den nu än må vara beskaffad. De allra flestas liv är också bara en ständig kamp för denna tillbaro med full visshet om att slutligen förlora den. Men vad som förmå dem att uthärda i denna så mödosamma kamp är inte så mycket kärlek till livet som fastmer fruktan för döden, som dock oundvikligt står i bakgrunden och varje ögonblick kan träda fram;

Livet självt är ett hav, fullt av klippor och virvlar, som människan undviker med största försiktighet och omsorg, fastän hon vet att öven om det lyckas henne att med uppbjudande av all sin kraft och konst slingra sig igenom, så kommer hon just därigenom med varje steg närmare det stora, det totala, det oundvikliga och ohjälpliga skeppsbrottet, ja rent av styr mot det, - döden: denna är den mödosamma resans slutmål, något som för människan är värre än alla de klippor hon lyckats undvika."

"Begäret till sin natur är smärta."

"Livet framträder i smått som i stort som ett oavbrutet bedrägeri. Har det lovat, så håller det inte; det skulle vara för att visa, hur föga önskvärt det åtrådda var: så vilseleder oss alltså än hoppet, än det vi hoppats på. Har livet givit, så var det bara för att taga. Avståndets förtrollning visar oss paradis, vilka försvinner som optiska villor, när vi låtit oss lira att nalkas dem."

Det kommer nog ordna sig, så wait.

1112. Fel

När folk säger att dom förstår mig, får jag alltid känslan av att dom har fel.

Dom måste ha fel, eller så låtsas dom.

1111. Vilsen

Hmmmm.

Vilsen.

Yes, yes, yes.

Där gatubelysningar och spårvagnsledningar hänger som ett spindelnät från daggvåta grästrån till cement och betong.

Ta mig dit imon, vi kan börja om på nytt igen.

1110. Dean & Håkan!

Haha, wei.

Ni vet när Dean och Sal åker ner till Mexiko, i On the road, för den sista resan och allt är perfekt, dom röker gräs och träffar söta chics, men det är någonting som fattas, det är någonting mörkt där och himmelen är gjord av sten, det är något som fattas, och ränderna från den amerikanska flaggan syns inte i Deans blodsprängda ögon, haha, och, yes, det är så nu.

Allt är ju så bra här.

Men.

Och Dean-kopior smörjar in "The only people for me are the mad ones"-citat i sina frisyrer med tio ton vax och lite espresso, levi's-jeans och och Jack Daniels, men det är någonting som fattas.

Kärleken till Håkan Hellström, oh. Kan det inte bara räcka så? Varför måste man alltid vara något mer. Något större. Något bättre. Något mer vuxet. Och varför står inte sånt i telefonkatalogerna. Håkan Hellström är fin.

Ah, håller jag telefonkatalogen upp och ner och samlar nummer i huvudet från dom som aldrig kom längst upp. Vi ligger på botten av ån nu, vi ligger på botten av ån och tittar upp!

1109. Ofrivilligt kåt

Jag känner mig som en sån där, värdelös amerikansk skatepunklåt där man hör introt och väntar på att helvetet ska braka loss.

Det finns två typer av människor. Dom som knullar the pain away. Dom som knullar frenetiskt. Dom som knullar dygnet runt. Dom som ser allting som en anledning till att knulla. Och som knullar, som dom knullar. Och så finns det dom som står bredvid och tittar på, spelar in, lägger upp på internet och onanerar i tystnaden. Dom som äts upp innifrån, av sina egna miserabla drömmar, dom som drömmer, dom som i alla fall drömmer om att få knulla, och ibland är en dröm det finaste man har. Det finns två typer av människor. Dom som våldtar andra. Och dom som blir våldtagna. Det finns två typer av människor. Dom som slåss för att döda. Och dom som slåss i självförsvar. Men alla slåss vi. Vi slåss. Vi slåss. Och vi slåss. Vi slåss. Vi slåss. Haha, vi slåss. Och det finns en som jag, det finns en som tittar på.

Och där går dom. På stan. Dom har sina egna liv som papperslappar symmetriskt vikta i fickorna. Lappar där det står vad dom ska köpa i affären. Lite mjölk och lite bröd, ofta är det så och en gång varje år åker dom ner till Mallorca och super sig redlöst berusade, applåderar när planet landar och vinglar ut genom perrongen som om dom ägde hela ön; för nu kommer revanschen, tänker dom, revanschen för alla där hemma. Som gör likadant, någon annanstans. Och dom kom köper SUPA SPRIT-t-shirtar i marknadsstånd där ingen prutar och någon skrattar. Sen sätter dom sig på planen och åker hem till sina Red hot chilli peppers-barn. Som har acne och laddar ner porr på internet.

Men mest känner jag mig som en sån där kass amerikansk punklåt.

Ofrivilligt kåt och uppsköljd på land. Med feber i ögonen och skrattad åt.

1108. Överdos

Haha - som en en kille som filmar sig själv dö, kan aldrig bli en dålig film. Kan aldrig vara falsk och intetsägande. För man kan skildra livet på ett falskt sätt, på ett överdrivet levande sätt, men man kan aldrig skildra döden på något annat sätt än att dö. Så någon som dör framför kameran agerar aldrig falskt.

Så håller jag pennan som en kamera och riktar den mot folket som går förbi.

Fattar ni?
Fattar ni?

Att alla dom som tog med pennorna i sina händer, är intressanta bara för att dom skildrade döden. Inte för sina ord i sig.

Det enda vi kan göra är att dö, allt det andra är skådespel!

När vi dör spelar vi oss själva.

Det är min enda chans till att skriva någonting som folk förstår. Som folk vill läsa. Som är intressant! Att trycka in pennan i blodådran, som en kanyl, fylld av heroin, få en överdos och dö!

1107. ORD

Ser framför mig hur jag alltid kommer att sitta så.
Med stenar i fickorna, lera på händerna, och citera Rimbaud.
Med ögonen.
När jag ser mig själv i spegeln.
Och jag hatar mig själv.
Så är jag i alla fall hatet och självföraktet.
Jag hatar mina ord också.
Så jag måste skriva ner det.
För att bli av med det.
Och hela tiden.
ORD.

1106. Bobby Fischer

I think I think too much. I think. I think too much.

Men ändå skrattar jag när han säger att Bob Dylan ordbajsar och verkar vara en tråkig människa.

Kanske för att skydda mig, kanske för att gömma mig. Och vissa saker går knappast att ta på allvar.

Det var Bobby Fischer som sa; "The turning point in my career came with the realization that Black should play to win instead of just steering for equality."

Och fåglarna flyger lågt i dag. Alla ord är så långt borta. Och jag lyssnar på hiphop för att komma igen. För att hämta andan. För att ens orka resa mig upp och börja gå.

Det är inte synd om mig, det bara verkar så.

1105. Bukowski, Kafka, och sånt.

"Of all those drunken romantics
I was reading Fante at the the time
I had Bukowski on my mind"

The Good Life - Album of the year

En låt som påminner en om hur mycket man älskar popmusik.

Och konstigt hur förknippad Fante är med Bukowski. Som att Bukowski har egenrätt på Fante. En slags patent. Som att man inte kan snacka om Fante utan att harkla upp några Bukowski-citat, för att rätten att säga hans namn, säg det; F-aaaa-n-teeee, oho! Lika förknippad som Fanon blivit med Sartre efter Sartres 27 sidor långa förord till Fanons Jordens fördömda, som är en sjuhelvetes jävla bra bok, och tiden i livet när jag satt uppe på nätterna och bet på naglarna för att det verkligen var så, för att världen var så jävla ond och så jävla påtaglig och vi var underordnade allt det där, vi inte fick. Haha, haha.

***

Jag måste sluta att blanda in död och liv i allt jag ser. Som att det inte finns någonting annat, oh yes; i spegelbilden och bara där finns ett mellanting.

***

Hade rast på föreläsningen och hämtade kaffe och bara för att jag inte hittade pengarna när jag skulle betala lät jag en annan gå före och precis när jag skulle gå in till föreläsningen träffade jag en kompis som jag började prata med och missade dom första fem minutrarna på föreläsningen. Blev så upprörd över det att jag inte kunde koncentrera mig alls, inte förstod och var tvungen att köpa ett kompendium efter föreläsningen för 50 spänn, som jag nu dessutom måste läsa. Herre gud.

***

Dom sätter upp Kafka-komedier över hela staden. Och jag vet inte om det är komiskt eller tragiskt. Eller bara jävligt sant. Och isåfall, tragiskt. Att vi skrattar åt någon som sa att han bara kände sig själv när han mådde dåligt, och mådde dåligt bara för att han var bra på det. Om vi skrattar åt sånt, kanske ska vi skratta åt sånt och kanske har världen aldrig varit vackrare än i ögonblicket vi lärde oss skratta åt vår misär!

1104. Adrianos farsa

Det var Beuys som sa det, det brukar vara så; när alla snackade om att riva Berlin-muren eller inte riva Berlin-muren ställde sig Beuys bredvid alla som skrek och frågade om dom inte skulle bygga muren 5 cm högre för att det skulle bli snyggare då.

Vi behöver mera sånt idag. Inte fler som bygger murar, men ändå.

Så finns det konst och är inte den enda konsten som spränger bort allting, någonting, så står jag framför spegeln, som aldrig mer levande än blodet i mina sår. Febern i ögonen. Och älskar jag mig endast för att jag vill bort härifrån, för att jag vill sparka sönder spegelglaset och rymma från vem jag är. Vem är jag? Vem är jag? Putsar jag moln av imma, andedräkt, och skriver med en avbiten nagel; älska mig som dom unga älskar Arthur Rimbaud, älska mig som Arthur Rimbaud älskade ungdomen.

Till svar; tystnaden.

Sjunger jag med i låtarna jag tycker bäst om, och är bara den falska rösten, vet jag bara att det är falskt när jag sjunger med, och vet jag bara vem jag är när jag skriver texter, som får alla att tro att jag låtsas vara precis dom jag skriver om; Dylan, Kafka, Majakovski; oh no! Haha, nej, nej. Jag skriver bara för att jag inte har något bättre för mig, och är bara ångesten efteråt, när jag läser igenom vad jag skrivit och ångrar mig; så jagar jag han som skriver som dom jagar älgar på höstkanten; som ett tidsfördriv, som ett tidsfördriv!

Hur litet Sverige är när kungen sitter och skrattar åt parodier av det vanliga folket. Och det måste vara alla stora ledares mål, att göra landet litet nog att hålla om; att omfamna; och framstå som en enda familj.

Adrianos farsa var en djävul på att spela fotboll. Och han nickade alltid bollarna i mål. Men en gång fick han en kula i huvudet, men hade inte råd att operera ut kulan; som stannade kvar inuti och läkarna avrådde från att någonsin nicka en fotboll igen. Men Adrianos farsa fortsatte ändå. Kanske för att göra mål och bli känd, få pengar till en operation. Så sitter jag stilla i ett hörn, med benen i kors och väntar på att någon ska komma hit och fråga hur jag mår. Fråga när bussarna går. Vad som helst. Så sitter jag här. Trots att jag vet att jag borde röra mig. Röra mig, för att överleva. Och röra mig för att komma härifrån. Till att klättra upp på nästa berg, vända mig om och säga; ha, vad liten jag var!

Jag tänker på det jag inte är. Alltså är jag där jag inte tänker.

Tvångstankar, steriliserar vardagen och ger någonting att leva för. Något att slåss emot, och någonting att vinna tillbaka.

Kärleken till dom som skriver, kväver mig. Så att jag passar in, i deras böcker, mellan deras ord, ligger jag som ett nyfött barn i sin kuvös; kväver mig! Kväver mig till att bara ligga orörlig och tyst i ett rum, och till att lyssna på paraderna som strömmar förbi på gatan utanför och sjunger sånger om att det är nu det gäller, om att sjunga med, om att det är nu eller aldrig, och jag ligger kvar, och kväver mig med ord, lite till och lite till; bara för rätten att få ligga där en stund till.

Duglig nog endast till att ligga tyst och spela död. Och knappast ens duglig till det.

Så rädslan igen. Med rädslan som ett vem är jag, vem är jag, och släpp ut mig. Haha, med rädslan som bara någonting att skriva om. Om jag är rädd för någonting alls; yes, jag är rädd för att glömma av allt jag minns! Och därför skriver jag, inte för att bota den, inte för att döda den, utan för att leva hand i hand med den och varför det; för att jag är rädslan så mycket att jag inte kan leva utan den, beroende av den så mycket att jag är den, att jag är rädslan och just rädslan för att en gång vakna upp som en annan person, i en främmande värld, i samma säng, med den rädslan skriver jag mina ord och skriver mina ord för att vinna mina minnen tillbaka, för att se vem jag var och kanske göra, precis, exakt, tvärtom.

Lever jag i tron, i den fasta övertygelsen; att med samma verktyg du kan döda någon kan du också måla ett självporträtt, håller jag pennan i handen som en handgranat, tittar in i spegeln som en yxmördare bara för att se att det står en yxmördare på andra sidan också, och jag är fast till att stå kvar, tyst, där kanske ingen ser, där ingen ser vem jag är

och varför.

***

07:05 och nu sömn!

1103. Ingenting

Jag har förstört allting igen.

Mitt liv ligger som glasskärvor mellan mig och spegelbilden.

Så fort jag vänder mig om finns ingenting kvar.

Så jag vänder mig om ibland.

1102. Out on the weekend

I min kamp mot resten av världen, backar jag resten av världen.
För att vi har samma fiende. Så bli kompis med mig.

Dom sitter på internet, utkastade och skriver ner ord som dom skrivit av från andra människors leenden och tysta svek.

Så var jag bara 12 år när jag packade väskan, åkte bort, kom hem igen och lät den packade väskan stå kvar och sen dess har mitt enda hem varit ett hem där väskan står packad under sängen; dörren på glänt; redo att dra, redo att dra om någon skulle känna igen mig och fråga; vad gör du här? Egentligen.

Dom pratar om mig nu.

Vinden blåser in genom fönstret som vågor på stormigt hav, för första gången och kanske för den sista hör jag hur bra Out on the weekend är.

Hur harmonikan sjunger orden, utantill.
Som om någon någonsin lärt sig uttala ord med en harmonika.
Det är sant.
Hur rösten ligger kvar.
Lagom lågt, aldrig för högt.
Stråkarna och melodin.

1101. 31-åringen

Sockerdricka-barn.

"I once had a girl or should I say, she once had me."

Bilden av en styckmördare. Det är något som inte stämmer, han är för snygg för att döda! Och sen det trotsiga leendet. Som visar hur rädd han är. Som clownen som spelar död och ser ridån falla ner; det är du, det är du, som har mördat din fru! Men lugn, bara lugn, det är över nu. Och kanske tänker han så, att det är över nu. Med ett hånleende, det är över nu.

1100. Rädslan

05:16, och sömnlöshet.

Aldrig riktigt vaken.

1100 texter, puff, kastar ännu en blick över axeln.

Fortfarande samma hjältar. Några till kanske. Och jag ska verkligen läsa Mästaren och Margarita snart. Så snart som möjligt. När tentan är över. Herre gud, jävla tenta. Ska läsa Majakovski också. Borra in mig i mörka rum med te och kaffe. Tindersticks och Tom Waits.

Fördriver sömnlösheten med tankar, tankar, tankar. Tänk om det hade kommit någon och sagt att jag skulle rädda 100 stycken kineser, vad som helst, om jag högg ihjäl min syster med en kniv. 100 stycken djur? Och vart går gränsen mellan liv och liv. Det finns ingen gräns, säger veganerna med Stalin-mustasch och Marx-citat, wow; det finns ingen gräns mellan djur och djur; så rädda 100 stycken höns i en hönsgård och hugg ihjäl era systrar; det gör oss alla till djur.

Vi lever för att skydda våra närmaste, och kanske är det därför vi överlever.

Folk dör ju hela tiden och till slut blir det en vanesak.

Det räcker inte att bryta ihop nu och skrika efter döden, och skära sig i armarna, nu när alla skär sig i armarna.

Rädslan för att dö utan att märka det.

För att någon kommer in i rummet när jag sover och skjuter mig i huvudet med ett hagelgevär.

Rädslan för att ingen ska förstå att jag älskar dom; som när jag var 16 år och hade köpt med mig en jättefin tavla till morsan, som jag bar runt på och runt och runt, och sen glömde bort den på en tågstation. Slog armarna över huvudet och ville dö, för att ingen skulle förstå att den tavlan fanns, att den var fin och att jag hade burit runt på den i en hel dag. Till ingen nytta, till ett svart hål i hjärtat.

Rädslan för att inte vara rädd. För att gå iväg som en fri man och inse att var det bara så här. Som förut, fast ingenting att fly ifrån. Och därför heller inget hem.

Rädslan för att en dag inte kunna älska någon mer. Inte kunna skriva fler ord. Inte kunna stava mitt namn och säga hej till barnen på skolgården. Rädslan för att bli knäpp och rädslan för att bli som alla andra, för att bli helt normal; rädslan för att inte somna, håller mig fast här, natt efter natt, i ett sömnlöst tillstånd där alla rädslor samlas och snackar om framtiden; om att bilda familj och växa upp.

Och kanske är det mig dom snackar om.

Rädslan för att inte somna till rädslan för drömmarna håller mig sömnlös, men aldrig riktigt vaken; som kyrkklockor på begravningen, håller jag pennan mot pappret; sömnlös; till ett uppdiktat liv som handlar om att en gång, en enda gång, få somna in och sova som att det verkligen betyder någonting. En lång natt, och tystnaden. Och skriver ner några ord till; om spegeln, spegeln på väggen där, skriver om att fastna och bli kvar, tänk vad långtråkigt att leva i tusen år, men ändå rätt så coolt, skriver jag ner varenda ord för att hitta vägen härifrån; ploga, håller jag pennan som runt en skyffel i knähög snö; och kanske inte snö men aska, spegelglas och gamla diabilder.

Rädslan för att växa upp till rädslan för att aldrig bli med barn. Gör mig gammal nog att läsa tidningen, men ung nog att bläddra förbi kontaktannonserna. Det är mitt fel, och jag vet om det. Det är mitt fel, och jag pressar mitt ansikte mot spegelglaset. Med feber i ögonen och öppna sår. Bara så kan jag se mig själv, och inte som såren i sig, inte som febern i ögonen; men som rädslan för att plåstren, plåstren, bandagen och alla Ipren någon gång kommer kväva mig.

När jag sover.

Och kanske är jag värd det.

1099. Christer Ulfbåge

"It's been too hard to live it, but I'm afraid to die, cause I don't know what's up there."

Drömmar som flyter ihop med spegelbilder, bussfönster, TV-rutor och löpsedlar. Till en smet och en orkan där allt är uppenbart, förutbestämt, men bortglömt. Jag drömmer om filmer i mitt liv. Och kanske är livet en film vi såg i våra mödrars magar och sen, när vi föddes och började leva, sorterade vi in allting vi såg till att passa in i den filmen. Jag kanske såg Casablanca då. Jag kanske såg den och nu lever jag i ett drömspel i jakten efter Bergman. Det kanske inte är så, alls. Men, vem vet.

Och jag drömde om Christer Ulfbåge i natt. Gick upp på morgonen, halvfull och med huvudvärk. Gick ut till köket och solen sken in mellan skeva persienner, snedvridna i förakt och sönder. En sån söndag när doften av kaffe som stått på sen gårdagen, ligger som stackmoln hand i hand med cigarettfimpar i glas som står kvar på borden, aska på golvet, och tobaksröken som ligger som en dimma över vinglasen och halvdruckna vinflaskor. TV:n går på med ett jävla hallå och plötsligt kommer drömmarna igen; drömmarna om att åka fullproppade bussar upp och ner; drömmarna om att plocka glas i barer fulla av svin; drömmarna om en verklighet som inte riktigt får plats i fantasin och istället vänder om; säger hej då; och går upp i rök som röken skingrar sig över Ganges, Varanasi från trasiga själar med tron som ett skal; drömmarna om att vara bara ett ord; ett ord som finns bara i sekunden någon uttalar det; skriver ner det; och sen försvinner härifrån och ut i tystnaden; och så; så; drömmarna om Christer Ulfbåge.

Jag drömde om Christer Ulfbåge i natt. Jag drömde att jag tittade på Sportspegeln och ingenting hände. Ingen var där och efter fem minuter kom Christer Ulfbåge ut, helt normal, leende, men med handen i bandage. Och sen handlade hela Sportspegeln om hur han spelade golf och fick klubban över knogarna. Som om det var en nyhet i sig och kanske är nyhetsankarna intressantare än nyheterna, och kanske har det alltid varit så; eller så är det bara jag.

1098. Kärlek

Tittar på en flicka. Den sötaste flickan jag sett. Men hejdar mig, vänder mig om, slänger en sista blick över axeln för att se om hon står kvar. Hon står kvar och vi kommer aldrig ses igen. Har du någon gång sett en flickas ansikte och tänkt att du inte vill förstöra det med kärlek?

Som två föremål som krockas och i några gnistor finns kärleken. I en eld som brinner, så kommer jag dit efteråt och plockar åt mig av vad som finns kvar. Med aska i håret och sot på läpparna.

Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Men det är en värld för andra, den är inte till för oss.

1097. "I said forever my love"

Sjunger "I said forever my love" högt så att alla hör att jag sjunger, men tyst så att ingen hör vad jag sjunger om.

Skriver mitt namn på pappersflygpplan för att flyga härifrån. För att föröka mig. För att i alla fall försöka. Säga hej då.

Läser böcker på främmande språk för att känna hur det känns, att vara i mina vänners skor.

Spelar död ibland.

1096. Bibeln

Och man ligger i sängen, klarvaken. Tittar upp mot stjärnorna och tänker på bibelcitat; haha, dom är så långt borta nu. Men gick han på vatten? Eller var det stenar under ytan. Det måste ha varit stenar. Och finns jag. Sen kommer drömmarna. Inte som en bomb, men som lugna, lugna, vågor som rullar in mot land. Som applåder man inte vet vart dom kommer ifrån och så fort jag sluter ögonen ställs jag ut på en scen, där folk sitter uppklädda för att se någonting, se någonting fint, någonting unikt, och ut kommer jag, hand i hand med tystnaden, och säger jag är tystnaden; tills alla buar och kväver den, säger förlåt; och går därifrån. Och jag hade velat översätta bibeln, jag hade velat översätta den jävla bibeln till dagens språk. Och vi behöver inte gud. Han är bara någonting vi har hittade på i rastlöshet, och panik för döden. Han växte upp som någonting man tänkte på när man inte hade något bättre för sig. Idag har vi sprayburkar och sprit.

Jag hade velat stå på ett podium och skrika att Jesus var homosexuell. Inte för att det är sant. Men för att det inte är falskt, heller. För vi vet inte. Och allt vi inte vet kan vi fylla med sånt vi inte nödvändigt hade behövt tro på, men som hade varit ball. Ball, inte ballt. Och knulla mig, sa Jesus till Pilatus och kysste honom med en tungan av en hora. Kanske inte så hårt, men; jag dödade Abel för att han var ett jävla kukhuvud till bror. Eller var det tvärtom.

Du ska knulla din nästa, och nio andra budord som ingen bryr sig om. Kom igen och lev, liksom. Haha, kom igen och lev!

Och jag ligger i sängen, klarvaken. Och tänker på alla ord som måste skrivas ner. Och vad händer annars? Jag skriver för att överleva, skriver jag. Det låter bra så, det låter trovärdigt. Men det gör jag inte, det är falskt; för längst där inne vet jag att jag dör ändå. Jag dör ändå och hänger upp orden på tork, som en julgransbelysning man omsorgsfullt virrar in varv efter varv, så snyggt som möjligt, så jävla snyggt; bara för att fatta att den är paj.

Aha.
Aha.
Aha.

Det räcker så.

1095. Tidsfördriv

Vad kallar man det där, som man gör när man staplar upp två händer med kaffekoppar och böcker och sockerbitar och går in till vardagsrummet, sätter sig ner, bara för att väl där komma på att man glömt mjölken. Vad kallar man det där, när man väljer ut vilken bok man ska läsa på toan, aha en Dylan Thomas, för att när man väl är där, förstå att lampan inte funkar. Säg, vad ni kallar det och sätt det som en titel, någon slags titel, på mitt liv.

Haha.

Som när man skiter den längsta och bästa skiten och efter den längsta och bästa skiten ser att det inte finns något toalettpapper.

Haha.

It was a good shit, it was a good shit; med Ali G-dialekt.

Skriver jag dikter till folk och köper frimärken, skriver dikter igen, adresserar, men låter breven ligga kvar.

Har jag putsat spegeln fri från dimma, smuts, och avgaser, men ser fortfarande samma pojke stå och stirra som en liten pojke, en mycket liten pojke, stirrar in i leksaksaffärens skyltfönster för att se hur alla leksaker och kramdjur hittar några andra hem, säger släpp ut mig, släpp ut mig, putsar lite till och allting blir så uppenbart, till slut.

Slår det mig, alltid, att jag är mycket yngre än vad jag ser ut. Ändå, haha; ändå måste jag visa legitimation på systembolaget och alla dom där platserna där man köper sakerna för att vara sig själv.

Så reser jag för att komma hem igen.
Lär mig simma; ifall, ifall.

Skriver jag dikter igen, och kallar det för tidsfördriv.

Kalla det för tidsfördriv, kalla mig för tidsfördriv, lägger jag klockan som bokmärke och fattar att det är verkligen så.

Jag är inte äldre nu. Jag är inte äldre än igår. Med sönderspelade skivor på repeat.

Kalla det för tidsfördriv.

1094. Speedwayresultat

Overhead-projektorn burrar och
någonstans ringer en mobil
som ingen vill kännas vid inte
nu och tystnad förmäten
några blickar kastade ut som
fiskespöns metkrokar finns
det någon där någon som
ser om det bara fanns
en enda någon och föreläsaren
gravid slår ut med armarna
och tittar ner säger; ni får
ursäkta mig men jag är helt
väck - när hon pratar om
samlevnadskunskap så vad
är inte vi så unga och så
oförstörda men vid liv
uppsköljda på främmande
land som sura uppstötningar
med galla i vi sitter där nu
vi sitter där och tittar ut på
skolgårdar som struktureras
från topp till tå mellan första-
väljare och andra-väljares
val och en smutsig hand
rödsprängda kinder och
överallt är det likadant dom
vill alla att vi ska tro på
dom och hittar på krig
för att se vilka av som
offrar sig och vilka
som tittar på en vattenpipa
i källaren och overhead-
projektorn burrar lika högt
som förut finns det något
där som jag inte ser som
alla har sett men ingen
talar om och återigen

tystnaden

jag är inte äldre nu

det är bara någonting
ni har fått för er

och slagna män
med gula tänder
reser med trasiga
väskor från
land till land

kom in sa hon jag
ger dig en
eld att sköta om

och jag hör hennes
namn ibland när jag
går från stad till
stad och jag har aldrig
blivit van vid det jag
har bara lärt mig
byta håll

byta stad

och hålla med

varför bränna
gamla broar upp
när man kan
spränga bort dom

och jag tar av
min stråhatt för dig
singing Here comes
the sun again

jag kan inte
leva ett perfekt liv
för jag är inte
sån det bara inte
är inte så det
bara inte
tilltalar mig

ett perfekt liv hade
varit ett liv
där blod rinner
vänner dör och
jag skriver om det
i en bok och låtsas
att jag bryr mig

i en dikt några
enda ord staplade
på rad som får
folk att verkligen
tro på mig och
mina tårar och
gå på det som om
jag gråter för
sånt en dikt
som får andra att
tycka synd om
mig som barnen
gråter åt clownen
när han spelar
död ska jag
spela död i mitt
liv ska jag spela
död

jag måste ha
någonting att leva
för så döda mig

speedwayresultat
på lilla sportspegeln
kalla fakta-program
om för tjocka barn
löpsedlar om att
vara glad så döda
mig haha så
döda mig

med sot som
mjölkmustasch
går jag på stan och
hälsar på alla
som hälsar på
mig med sot som
mjölkmustasch
och rökringar som
en gloria som en
midsommarkrans med
tistlar i äter jag
den sista middagen
på ett kebabställe med
plasma-tv och hemmabio-
system går upp
klär ut mig och säger
att shit happens ungefär
som Sokrates när han
tömde giftbägaren ett
jobb som måste göras
och korset bär jag
som en batmandräkt
frågar jag busschaufförer
och korvkioskpraktikanter
om vägen till Golgata

vad sa Adams mamma
till Adams pappa när
hon blev med barn
eller var hon otrogen

sånt vet man inte

och jag var aldrig
ett våldtaget barn ett
slaget barn ett misshandlad
barn ett antastat och
utstött barn ett dödfött
barn jag var aldrig
som dom jag var aldrig
som dom men ibland
känns det så och bara
känslan av att kanske
ändå var det så gör
mig mer till dom än
vad dom ser sig
själva vara i dimmigt
spegelglas

kom igen
nu tar vi dom

1093. Tittar ut

Overhead-projektorn burrar och
någonstans ringer en mobil
som ingen vill känna vid inte
nu och tystnad förmäten
några blickar kastade ut som
fiskespöns metkrokar finns
det någon där någon som
ser om det bara fanns
en enda någon och föreläsaren
gravid slår ut med armarna
och tittar ner säger; ni får
ursäkta mig men jag är helt
väck - när hon pratar om
samlevnadskunskap så vad
är inte vi så unga och så
oförstörda men vid liv
uppsköljda på främmande
land som sura uppstötningar
med galla i vi sitter där nu
vi sitter där och tittar ut på
skolgårdar som struktureras
från topp till tå mellan första-
väljare och andra-väljares
val och en smutsig hand
rödsprängda kinder och
överallt är det likadant dom
vill alla att vi ska tro på
dom och hittar på krig
för att se vilka av som
offrar sig och vilka
som tittar på en vattenpipa
i källaren och overhead-
projekten burrar lika högt
som förut finns det något
där som jag inte ser som
alla har sett men ingen
talar om och återigen

tystnaden

jag är inte äldre nu

det är bara någonting
ni har fått för er

tittar ut

1092. Självmordspakt

Drömmer jag att jag
sitter i en biosalong
ensam och ser mina
drömmar på en
bioduk ser mina vänner
dö men skrattar och
applåderar åt
specialeffekterna och
kanske lever jag
livet likadant bara
här på besök

jag har alltid varit
ett ensamt barn när
jag var liten var jag
tvungen att lägga mig
väldigt tidigt och somnade
aldrig förrän sent in
på natten i flera timmar
låg och jag stirrade rakt
upp i taket och tyckte
mig höra ljud från
tjuvar under sängen
som skulle döda mig alltid
döda mig och ingen
skulle någonsin förstå
hur ensam jag varit så
för att bota rädslan för
tjuvarna under sängen
skapade jag ett rum i fantasin
som en hundkoja
där jag gick in och satte
mig så fort jag slöt
ögonen och allt
blev bra där fanns
bara jag och ingen
annan

så är friheten till
självmord den
enda friheten och
friheten varpå vi
bygger våra liv
och rätten att leva
och må bra

jag utnyttjar döden
genom att
tänka på den

hon sitter ensam
hemma nu och
lyssnar på
Eminem med
spädbarn och
tomma pizzakartonger
cigaretter och
avslagna öl

vad som vibrerar i bröstet
vet jag inte men
det måste ut som en
sten på klippans
kant

dom går med
Jay-z-tröjor
och kepsarna bak
och fram när
jag står här
och blir släpad
genom stan och
Magdalena Graaf talar
ut en gång
till herre gud säg att
allting bara är
en dröm släpp ut
mig släpp ut mig

jag kommer ändå
aldrig förlåta dom

går med huvudet
böjt och ryggen
skev för hur
Strindberg satt
och höll pennan
som en svettig
näve runt
ett yxskaft är
orden jag skriver
bara ett självporträtt
en staty huggen
ur sten med
benen för smala
för klena för att
springa därifrån
för att se
för att tänka för att
ens vända sig
om hugger jag några
yxhugg till och
ber om nåd hos
lögnaren en
självmordspakt med
sanningen och vips
så har jag hela världen
på mina axlar igen

haha ni skulle
se mig nu

och vem kysste
elin bakom ryggen
på marie säger
mer om mitt liv
än mina egna andetag
när jag lägger
mig men inte kan
sova och det har
alltid varit likadant
säger andetagen
egentligen ingenting
om någonting
mer än ett passa
dig passa dig för
vi vet vart du bor

1091. Verkligheten & Barkbåtar

En dag höll föreläsaren en föreläsning om logik och en kille på första rad räckte upp handen och frågade; kan man tillämpa det här i praktiken? Och föreläsaren svarade nej. Och det gick en "aha, men varför håller vi på med det här"-suck genom hela salen. Och kanske är vi så fästa vid verkligheten, att det hindrar oss från att verkligen se den. Från att möta den, tand mot tand. För att förstå den. Och för att motverka den. Som konstnären med varje penseldrag aldrig tänker; vad säger just det här penseldraget om det färdiga konstverket? Det är på något sätt inbyggt där, som ett skapande i sig; måste vi bygga en värld i fantasin; och låta den avbilda verkligheten; som någonting där varje del i sig inte säger någonting om verkligheten; för att bara så kan vi förstå genom att inte förstå den; och så lever vi våra liv.

***

Kan man fly från verkligheten genom att springa därifrån?

Jag tror inte det.
Jag tror att folket som lever här, som aldrig drömmer, jag tror att dom är utanför.
Jag tror att folket som drömmer, som drömmer sig bort, att det är dom som är i verkligheten, fångade, intrasslade, och av; att dom sitter inuti verkligheten och tittar ut.
Och bara genom att vara där, kan man se vad som finns utanför.
Jag tror att fantasin finns där.
Den finns där som en kärna.
En bubblande, kärna, en vulkan.
Där verkligheten bara är lava som sprutat ut och allt som byggts härstammar därifrån.
Men vi är så upptagna med att binda allt till verkligheten och göra den till våran.
Göra den liten nog att kunna springa därifrån.
Så vi går vilse, istället.
Vilse, som täljda barkbåtar på en oändlig ocean.

1090. Som sanningen..

Som sanningen existerar i lögnarens misstro till sig själv, och bara där.

***

Som sanningen existerar i våra försök att motbevisa lögnaren, och inte i motbevisen i sig utan i vår tilltro till lögnaren.

***

Som vattnet bara finns när den släcker eldens lågor. Finns vi bara i kontraster. Motsatser, och finns sanningen bara i upplösningen.

***

Som sanningen finns i lögnarens slag och självförsvar, i lögnarens lögner när han pratar om sig själv i tredje person och när han pratar om sanningen som någon som förstod; som bara förstod vad som fanns utanför; men aldrig förstod vad som fanns i hans spegelbild.

***

Som sanningen finns i lögnaren när han står framför spegeln och säger; är det här verkligen jag eller är allt bara en dröm.

***

Så finns bara sanningen för att lögnaren finns, och aldrig är det tvärtom; det är lögnaren som bär sanningen med sin jakt efter någonting att hålla fast i; ett krubba att lägga nyfödda sanningar i; en hämnd på dom som vet; det är lögnaren som bär sanningen med sina tärningsslag.

1089. Pantburkar & Våld

Det finns ingenting kvar. Jag sitter med ölburkar tomma, och vridna ihop, vridna ihop, för att slippa dom där pantburksautomaterna. Jag brukar titta på dom ibland, ungefär som att jag säger; det är lugnt, ni ska inte dit. Ni ska stanna här hos mig. Och det känns som att dom ibland tittar tillbaka och håller med. Det slår mig ibland, att det är precis storyn om mitt liv. Bland pantburkar och ord. Bland pantburkar som ord. Som jag håller kvar, mer för deras skull. Utan att ens tänka att dom kanske vill härifrån.
Så låter jag pantburkarna stå kvar. Jag låter pantburkarna stå kvar och vrider sönder dom några varv till för säkerhets skull, drar bort streckkoden. För att visa dom. Att jag älskar dom. Och konstigt hur kärleken ibland kräver att man gör sönder någonting. Att man gör sönder det man älskar för att inte låta det gå härifrån. För att inte låta det säga hej då. Och ändå, inbillar man sig, gör man det bara för deras skull. För trasiga flickvänners skull som för söndriga pantburkars skull. Säger till dom; jag älskar dig. Jag älskar dig. Och jag ska aldrig låta pantburksautomaten röva bort dig, trots att jag skulle kunna tjäna pengar på det.
Jag är fattig ändå, jag är fattig hur som helst. Som en droppe i havet, det spelar ingen roll.

***

Dom brukar snacka om det på TV ibland. I långa debatter med tunga andetag, fina soffor och ramlösa-flaskor. Dom brukar snacka om det meningslösa våldet. Och jag tänker alltid att; herre gud, ni skulle ha sett min spegelbild. Sen hejdar jag mig, som pensionärerna med limporna hejdar sig när dom matar änderna som står längst fram, för i bakgrunden kommer en ful ankunge upp på land och han måste ju också få mat, som dom kastar smulorna lite längre bort och så fortsätter det; så hejdar jag mig och tänker att meningslösheten och våldet är samma sak, måste vara samma sak, och så tittar jag på spegelbilden igen och kan inte urskilja skillnaden. Vem är jag och vem är han som bara står där, vem är han som slåss och vem är han som försöker skydda sig, han som krossar knogarna och han som plockar upp skärvorna; måste vara samma sak, måste vara samma sak och jag hejdar mig, jag hejdar mig, bara för att vinkla spegelglaset till en spegelbild där ingenting syns, men en stjärnhimmel och ibland önskar jag att det var jag, ibland önskar jag att jag satt på en stjärna långt borta där ingen såg, och ingen visste vem jag var; att jag satt där och fiskade och fikade och visslade med fåglarna.

1088. Dagensskiva.com

Joseph Beuys!
Cassius Clay
2006-03-14 01:39 yes!

ambulance
2006-03-14 08:41 Läs boken "Varje Människa En Konstnär" av Lasse Ekstrand. Den handlar om Beuys. Finns i pocket . Skitbra.

Cassius Clay
2006-03-14 12:23 ambulance: yes, tack.. har precis plockat åt mig den!

tack, tack.

Cassius Clay
2006-03-14 12:23 eller, ah, det var därför jag startade tråden. för att jag läser den. :)

Stålis
2006-03-14 12:25 yes yes yes

den enda konsten man behöver

förutm italiensk renässans

Stålis
2006-03-14 12:26 Länk



coolt. sehr coolt.

Lamont Dozier
2006-03-14 12:31 Nej.

Stålis
2006-03-14 12:34 NEJ? ÄR DU EN VILDE, SOM BOR I EN KALKGROTTA?

Cassius Clay
2006-03-14 12:34 ser skitcoolt ut!

Cassius Clay
2006-03-14 12:35 precis.. håller med stålis!

Cassius Clay
2006-03-14 12:35 stålis: eller utvecklingsstörd..

;)

Blubb
2006-03-14 12:51 Vari ligger det coola? Jag tycker det var en ganska meningslös bild.

Paul Ramone
2006-03-14 12:53 Inte bara ganska, ganska ordentligt meningslös.

Cassius Clay
2006-03-14 12:55 hahaha!

mmm, precis..

det finns tider när jag var 8 år och tyckte att Bob Dylan var överskattad. men jag sa det inte högt, för jag visste att jag hade fel.

det är skillnaden.

kan ni inte dissa Rimbaud, Van Gogh, och Kafka när ni ändå håller på.. visa bara att ni inte förstår, show it dudes.

Cassius Clay
2006-03-14 12:55 "det fanns"..

MikeSkinner
2006-03-14 12:58 Inte förstår? Får man inte tycka att bilden ser meningslös ut? Eller bestämmer du vad som är rätt och fel?

Blubb
2006-03-14 12:59 Problemet är att du fortfarande har fel.

Blubb
2006-03-14 12:59 Mitt inlägg var givetvis inte riktat till MikeSkinner om nu någon trodde det.

Gecko
2006-03-14 13:01 måste tyvärr hålla med om att bilden var rätt meningslös.

Paul Ramone
2006-03-14 13:02 Jag förstår inte vad som finns att förstå.

Cassius Clay
2006-03-14 13:03 och förstår är naturligtvis djupare än vad ni tolkar ordet som..

förstår, om ni bara läst Sokrates en enda gång, om ni bara läst några rader om Beuys, så vet ni att förstå någonting är att ibland förstå att man inte förstår.

att förstå är att förstå att man inte förstår, och det var just vad Beuys snackade om, hela tiden, om att förstå konstverken genom att titta på dom, och få intryck, och inte genom att söndertolka dom.

ni verkar vara såna som står längst fram i konstmuseum och granskar varje penseldrag.

men jag & Beuys tror att ni har fel!

SickMonkey
2006-03-14 13:03 men de små slädmojängerna, vad är de för något? vad är meningen?

Cassius Clay
2006-03-14 13:04 paul: just instikten om att man inte kan förstå allting.

som Sokrates sa var den enda dygden.

som så många böcker skrivits om.

men ni verkar inte ha läst dom. ni verkar inte ha varit där, liksom.

Cassius Clay
2006-03-14 13:05 sickmonkey: a la Sokrates dialektiken! endast att få er att förstå att det ni visste inte var så självklart.

Lamont Dozier
2006-03-14 13:05 Beuys är väldigt mycket sextio/sjuttiotal. Alla människor är konstnärer. Konstnären som schaman. Happenings och manifest. Hatt & trams-genren.

Det var då man sprängde konstens gränser genom att bajsa på varandra och kalla det "performance".

Gecko
2006-03-14 13:06 men, Cassius, om jag tittar på fotot här ovan och bara tycker det är en meningslös bild. Har jag fel då? I min subjektiva mening?

Cassius Clay
2006-03-14 13:07 lamont: wow, du har googlat och fått fram lite fakta på wikipedia.. men vad ville du egentligen ha sagt? några åsikter, please!

Cassius Clay
2006-03-14 13:08 gecko: ja, enligt Beuys har du nog det.. allt är konst.. och allt är intressant.. det är våran plikt att göra en tolkning av det som är intressant..

och jag håller med.

därför den här tråden.

att allt är intressant och vi kan inte gå igenom livet och tycka att saker är meningslösa. i alla fall inte när det är konstverk som så uppenbart skapat en mening för konstnären. något sådant kan ALDRIG bli meningslöst!

hoppas du förstår.

Cassius Clay
2006-03-14 13:09 alltså, vår plikt att göra en intressant tolkning av det..

ingen konst är väl intressant så länge vi inte lever oss in i det?

SickMonkey
2006-03-14 13:10 jag tycker inte om konst.

Cassius Clay
2006-03-14 13:11 sickmonkey: vad är konst för dig? allt är konst.

jag tycker inte om människor som inte tycker om konst.

dom tänker inte.

konst är att fantisera. att vara kreativ. att leva.

konst är att leva.

lever du?

Cassius Clay
2006-03-14 13:12 ah, kaffe nu.

Particle man
2006-03-14 13:14 Jag tänkte ta en konstpaus. Kanske hinner med kaffe också.

Cassius Clay
2006-03-14 13:16 particle: låter gött! ta en mazarin too! det är gött! :)

Particle man
2006-03-14 13:17 Riktig konst:

"Inför sommarens fotbolls-VM hade Berlinoperan planerat en föreställning om fotboll, kallad "Soccersongs"."

"Föreställningen skulle ha bjudit på robotar, gigantiska uppblåsbara dockor och stora projektioner. Bland annat skulle inledningsscenen bestå av en fotbollsmatch mellan dinosaurier, som sedan skulle spela mot grottkvinnor."

Tyvärr blir det inte av.

Ola Andersson
2006-03-14 13:18 Cassius: Fast om allt är konst finns det rimligtvis ingen som inte tycker om konst. Med andra ord upplever ju människor som bara läser kvällstidningar och tittar på dokusåpor konst.

SickMonkey
2006-03-14 13:20 all konst är meningslös. annars är det inte konst.


SickMonkey
2006-03-14 13:28 jag har ändrat mig. min nuvarande hållning är:

konst finns inte.


Blubb
2006-03-14 13:29 CC 13:07 är ofantligt stor komik och ett tydligt bevis på att CC antingen:
-inte läser lika mycket på dsc som han skriver
-har minne som en guldfisk
-är ofantligt korkad
-eller så ironisk att Killinggänget anno -96 framstår som gravallvarliga.

Jag gissar på det första.

Cassius Clay
2006-03-14 13:30 okay, mycket på samma gång.

ola: finns det inte någon som inte tycker om livet? som inte tycker om allt? yo! klart. och ofta är det konstnärerna! dom har iofs inte sån relation till konsten att dom tycker om eller inte tycker om den; dom är konsten och tycker inte om sig själva! som vi gråter framför vår spegelbild och målar ännu ett självporträtt!

oh captain!

sickmonkey: sant!

jag går till kaffekoppen med ett citat från boken om Beuys, som sätter hammaren över spiken:

"'Konst kan man överhuvudtaget inte förstå', lärde oss Beuys, utan att en känsla av lättnad infinner sig när man läser det. /.../ Lämna konsten i fred. Övertolka den inte. Ett konstverk som man inte förstår är ett bra konstverk. Ju mindre förståelse, desto bättre. Ju mindre man förstår, desto 'riktigare' är konstverket. 'Konst är inte till för att förstås.'"

elongate the face to be swedish
2006-03-14 13:31 jösses.

Gecko
2006-03-14 13:32 "dom är konsten och tycker inte om sig själva!"

så konstnärer kan inte tycka om sig själva? Är man alltså ingen "riktig" konstnär om man tycker om sig själv?

Cassius Clay
2006-03-14 13:32 blubb: ah? försökte du var rolig eller vad var poängen?

svaret på din fråga kan lika gärna vara samma svar som Sokrates fick av Oraklet i Delfi.

du är visast av alla.

och Sokrates tänkte. och förstod att han var visast endast för att han förstod att han inte förstod.

tänk på det, och bli lite, eh; VISARE!

tills dess, hej då!

Cassius Clay
2006-03-14 13:34 gecko: nej precis. konsten är att avbilda sig, genom sina verk. och bara dom som någon gång ångrat sig framför sin spegelbild, får ens för sig att avbilda sig.

andra går på gym och sånt.

hahaha!!

Cassius Clay
2006-03-14 13:35 KAFFE NU!

Gecko
2006-03-14 13:35 okej, jag ska berätta det för min pappa som är konstnär och inte har något emot sig själv.

elongate the face to be swedish
2006-03-14 13:35 Flumdum personifierad.

Blubb
2006-03-14 13:36 CC> Nä, jag försökte inte vara rolig, jag bara pekade på något intressant i tråden och gav mig ut på en liten diskussion om det. Humorn står du för.

Hade du läst några av Lamonts inlägg här på forumet hade du förstått komiken i ditt inlägg 13:07.

Gecko
2006-03-14 13:37 CC: Lamont är alltså en av forumets mer pålästa skribenter, tillsammans med Jerzei Balowsky, Alias och ett par till.

elongate the face to be swedish
2006-03-14 13:38 "äh, ja ba liksom, konst är så....ah, alltså inte förstå, sen springer vi utmed gatorna och skriker oss hesa, och vi som inte förstår är de som förstår, och man måste lida för konsten, och sen går jag in i rummet, och så blir det mörkt, och så hör man fåglar kvittra."

Paul Ramone
2006-03-14 13:39 Givetvis handlar konst om att uppleva och inte att förstå. men jag håller inte med det Cassius skrev 13:08 om att konst automatiskt blir meningsfull för mig om skapandet har varit meningsfullt för konstnären. Även om konstnären har lagt ner "sin själ" i det han skapat reflekteras det inte alltid i det färdiga konstverket. Och då blir det meningslöst för mig.

Eller nåt...
äh jag orkar inte vara kvasiintellektuell idag. men jag kanske ska läsa den där boken.

Blubb
2006-03-14 13:41 elon>> Jag förstod det där. Du får allt jobba lite till för att det ska bli Ali-klass på det...

Ola Andersson
2006-03-14 13:42 Cassius: Så kontentan på ditt svar till mig blir då alltså att... människor som bara läser kvällstidningar och tittar på dokusåpor upplever konst?

maxim
2006-03-14 13:58 det har var det roligaste jag last idag: tack CC for att du ar sa genuint rolig pa ett sa omedvetet satt!

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:30 Ibland [troligen ganska ofta] är det svårt att bli nermanglad i ena ringhörnan. Det kan hjälpa om man fjäderlätt dansar undan men det är det inte alla kopior som lyckas med...

Cassius Clay
2006-03-14 14:32 jag skrattar åt er!!

jag skrattar åt Gecko som skrivit det töntigaste inlägget i DSC's historia, som ett svar på Blubb deklaration att så där säger man inte till såna som Lamont.

nähä.

hahaha!

"Lamont är alltså en av forumets mer pålästa skribenter, tillsammans med Jerzei Balowsky, Alias och ett par till."

hahaha! Lamont är alltså påläst, oh.. jag darrar.. han verkar vara påläst men lika torr som Alias och Jerzei tillsammans.. lika torr och grå..

som den där paint-bilden ni vet.. den där paint-bilden där någon lagt ner typ 4000 timmar för att måla av ett fotografi så exakt som möjligt.. Lamont och Alias och dom är som den paint-bilden.. men det är inte konst.. haha! det är bara någonting torrt och grått. konst är att skvätta färgklickar på en duk och gå därifrån med hedern i behåll!

forumsnack handlar inte alltid om att ha rätt och veta bäst. det handlar om att förstå att man inte förstår!

som Sokrates! haha! men fatta då.

Cassius Clay
2006-03-14 14:33 jag är den enda här inne som slåss! jag är den enda här inne med kuk!

Gecko
2006-03-14 14:34 cassius: jag berättade bara att han är påläst. Du får tolka det precis som du vill. Varför vill du göra alla till fiender hela tiden?

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:34 Men ibland [ofta ganska oibland] så skrattar folk åt saker dom inte borde skratta åt. Att skratta åt fel saker är att förstå att man tror att man inte förstår men förstå mer än dom flesta...

Cassius Clay
2006-03-14 14:36 ola: jag sa att alla människor är konstnärer. jag fattar inte vad du menar, men om du sätter en kamera över huvudet på Beckham när han sover och sen ställa ut videon på det största konstmuseumet i London, och om du kan sätta dig vid ett piano och inte spela och kalla det för ett musikstycke, eller konst, så visst fan kan du kalla det för konst.

det handlar bara om att det finns någon där som betraktar!

ärligt talat, fattar ni inte?

I know that some of you don't understand, eller vad var det Neil Young sjöng? mhm.

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:36 Det finns svartvit konst också. Ofta den allra bästa konsten...

Cassius Clay
2006-03-14 14:36 eller jag sa väl att allt är konst. att leva är konst.

yes, jag har sagt en hel del. och det mesta blir rätt så bra.

Cassius Clay
2006-03-14 14:37 bonjour: det var väl ändå att föra in diskussionen på något betydligt ytligare.. hmpf..

Lamont Dozier
2006-03-14 14:38 Cassius, jag har ingenting emot dig.

Cassius Clay
2006-03-14 14:38 gecko: du sa ju det på ett sådant sätt! stå för det!

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:40 I bakchoppning delas det både ut stilpoäng och poäng för hur långt man hoppar. Cassius får en del stilpoäng men man måste hoppa långt också...

Cassius Clay
2006-03-14 14:41 men om det var det som Blubb syftade i sitt första (?) inlägg så var det ännu töntigare! hahahaha..

Lamont: jag har inget emot dig heller!!

nu spisas: Tom Waits - Martha

elongate the face to be swedish
2006-03-14 14:42 "Konst är konst är konst är konst. Beckhams kuk i en lerkruka. Warhols fitta i ett maskingevär.Garrinchas fötter i ett glasspaket från Kling. FÖRSTÅ INTE; FÖR DÅ ÄR DU INGET.

fatta..."

Gecko
2006-03-14 14:42 cassius: kan du verkligen tolka hur jag skriver saker? Det är duktigt i såna fall, men jag vidhåller att jag inte skrev det som du tror.

Cassius Clay
2006-03-14 14:42 bonjour: jag har precis citerat Beuys och dragit en story om Sokrates besök hos oraklet i Delfi, ärligt talat vad begär du? vad begär ni?

jag har hoppat. skitlångt.

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:43 Att sikta högt är inte samma sak som att faktiskt plocka ner äpplen från himlen...

Cassius Clay
2006-03-14 14:44 gecko: självklart! det är det enda vi gör här inne! precis som du tolkar mig.. herre gud.. du får ju stå för saker.. varför skrev du annars det? varför skrev du att han var påläst? kom igen då, jag ger dig en andra chans. räknar ner från hem.

elongate: har jag aldrig sagt, om det var det du menade. förresten så hade Warhol ingen fitta.

och förstå är ju allt. har du inte ens förstått det?

oj.

Cassius Clay
2006-03-14 14:45 bonjour: för vissa ramlar äpplena i huvudet på en. när man sitter ner. för såna som Newton och mig.

elongate the face to be swedish
2006-03-14 14:46 Warhol hade visst en fitta, säger jag det, så är det så.

FATTA!

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:46 Konstnärsmyter är ofta just myter men nåt unns av sanning ligger det nog bakom.

badlydrawnboy
2006-03-14 14:47 för helvete. Folk, tänk på kontexter, kontext, kontext, kontext, kontext....sätt in det ni läser i KONTEXTER

Cassius Clay
2006-03-14 14:48 paul ramone: läs gärna boken och säg vad du tycker sen! jag respekterar om du tycker annorlunda.. alltså.. men för mig är konsten skapandet i sig.. inte det färdiga konstverken på samma sätt.. som Beuys performance, till exempel..

mhm.. som alla konstverk i själva verket lever sina egna liv, som poesi leder till sina poeters död.. som självporträtt visar vägen ut..

som:

Dorian Gray och sitt självporträtt.
som 2-pac och Changes.

la la la

Soul Boy
2006-03-14 14:48 Lamont rules!
13:05-inlägget är dagens roligaste inlägg. Humor är underskattat på DSC.

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:50 Humor är inte underskattat. Det är bara svårt ibland...

Cassius Clay
2006-03-14 14:50 elongate: hur gammal är du? 5 år?

bonjour: men det är bara livsåskådningar.. ärligt talat.. att se konsten bara som färdiga konstverk.. puh.. och inte som något levande.. det är nog det som är skillnaden..

Cassius Clay
2006-03-14 14:51 soul boy: knappast ens 13:05's roligaste inlägg!

elongate the face to be swedish
2006-03-14 14:52 CC: Jag skriver bara hur jag uppfattar dina inlägg. Som flumdumma, som om nån kickersbrud från Farsta, med tuggummi i munnen filosoferar...

"äääh, ja ba, liksom...konst"...

maxim
2006-03-14 14:54 "konst är att skvätta färgklickar på en duk och gå därifrån med hedern i behåll!"

nu vet vi.

en sysslolos dag ska jag samla Cassius roligaste citat - dels harifran, dels fran bloggen som tar upp halva cyberspace - och kla dom i franska band. jag kommer bli miljonar.

Cassius Clay
2006-03-14 14:55 alltså, fan vad bra: som jag har sagt skitmånga gånger:

som att Kafkas dagböcker inte är bra för orden i sig, utan för att man ser hur Kafka satt och skrev, med tinningarna pulserande mot handflatorna.. samma med Strindberg.. för hur man ser hur han höll handen runt pennan som en svettig näve runt ett yxskaft..

så är det intressanta med konstverk: skapandet!

och skapandet intressant: för konstnärernas relation till sin konst.

Bonjour Tristesse
2006-03-14 14:56 - Killar i min egen ålder är bara intresserade av actionheroes. Jag vill se Valevska.

- Du menar Kislofski? Valevska är sjötunga.

Cassius Clay
2006-03-14 14:56 elongate: okay, så då blir du lika flumdum själv? låter ju rätt så moget. eller inte.

Cassius Clay
2006-03-14 14:57 maxim: do it.. så kommer sysslolösa barn sitta på DSC om 50 år och citera mig istället för Beuys och Sokrates.. men det är upp till dom.

Cassius Clay
2006-03-14 14:59 gecko: 13:35.. alltså.. förlåt, men det var nog.. bara; aha, men gör det då..

ärligt talat.. jag har precis sagt att alla människor är konstnärer..

och det finns folk som kallar sig konstnärer.. herre gud..

I don't want to be rude.. som Simon i American Idol säger.. men jag ville bara säga det.

Bonjour Tristesse
2006-03-14 15:01 Den här diskussionen känns lite halvdöd nu. Poänger har givits och missats. Tror inte att det blir nån större skillnad. Nu sätter jag mig ner och fyller i ångestblanketten från alfakassan. Tjohoo...

Cassius Clay
2006-03-14 15:04 maxim: jag tvivlar iofs på att du kommer att bli miljonär.. genier är ofta före sin tid.. som David Hume, till exempel.

Cassius Clay
2006-03-14 15:04 bonjour: lycka till!

Bonjour Tristesse
2006-03-14 15:07 Det lär behövas Cassius. Blanketter är helvetet. Sartre hade fel!

maxim
2006-03-14 15:09 cassius: visst kommer folk citera dig, vitsar behovs alltid.

Bonjour Tristesse
2006-03-14 15:10 Nu verkar jag ha fått fel blanketter. Kommer jag klara mig på arbetsförmedlingen i morgon om jag bara spelar så dum som jag känner mig?

Cassius Clay
2006-03-14 15:11 maxim: precis.. tack

Blubb
2006-03-14 16:09 Jag gillar ödmjukheten i att jämföra sig med Newton. (Som inte fick något äpple i huvudet)

lycklig skåning
2006-03-14 16:14 Cassius har VM-guld i det där.
"Jag och Kafka!" "Jag och Dylan!" :D

Cassius Clay
2006-03-14 16:34 blubb: det sägs så.. inte åkte han upp till himmelen och hämtade äpplet iaf.. det var liksom det som var min poäng. fattar du?

rokkotronik
2006-03-14 16:41 nyss hemkommen från Gallerix där jag för en dyr penning fick denna tråd inramad.
nu är frågan,var hänga?

jof
2006-03-14 16:42 Jag gillar dej, Cassius!

maxim
2006-03-14 16:47 rokko: i himmelen. fattar du?

maxim
2006-03-14 16:52 "allt är konst.

jag tycker inte om människor som inte tycker om konst.

dom tänker inte.

konst är att fantisera. att vara kreativ. att leva.

konst är att leva.

lever du?"

har printat detta och ska efter jobbet ga till tatueraren och lata honom foreviga det i gotiska bokstaver pa min rygg, med "LEVER DU?" i fet stil.

Lamont Dozier
2006-03-14 16:59 "men jag & Beuys tror att ni har fel!" ska jag börja med när jag argumenterar med någon nästa gång. Slut på diskussionen, liksom.

1087. kom igen gud

Blev aska i håret
och blåmärken
på låret blev
fabrikers klockor
och tvångmatande
till frukost blev
kolla på klockan-
gång genom stan och
tonfiskmackor packade
ner i lunchboxar blev
kilometer av band
snurrande på ackord
blev persienner till
slut blev reklamradiokanaler
och ett jävla hallå blev
hem igen på
eftermiddagen och tour de france
blev svart kaffe och nätter
med Kafka blev upp
på morgonen efter
tonfiskmackor till lunch
blev väckarklockors alarm
till sirener blev
mardrömmar mardrömmar
till en verklighet

blev blogspot-adresser
kavlade ut som
dödsannonser blev
arsenik & pom-pom-pom
ge mig någon
att hålla om din dotters
kusin eller en docka
av plast spelar ingen
större roll så länge
jag kan säga att
jag älskar dom

blev poesi for
dummies

blev många tårar
bara för
sakens skull

blev svartvita Charlie
Chaplin-filmer där
allting hände men ingen
någonsin sa någonting
som storyn om
mitt liv där ingenting
rörde sig men alla
skrek på samma gång
blev Brahms andra och
Beethovens nionde
Tchaikovskis första
och bullar med
strössel på blev
shampoo i ögonen
och det var en
gång blev gå vidare
till gå blev hej då
blev hej då blev
så är det-beslut
rektorer med
mustasch skäggfjun
det var inte jag och
begagnade snus
blev julpyssel på
en studentkorridor blev
tentaplugg och VG
blev billiga lucky star
för drömmarna om
staropramen blev
drömmarna om
drömmarna som en
brandutgång brandstegen
ner kom igen och
vägen ut till
fylla dans och
friheten blev
en balansgång mellan
det förflutna
snedrivna och
framtidens chanser
till revansch blev
dans igen högt
över varje golv
där stegen följde
konturer konturer
till en gammal
samarkand

blev röda
solar och rosa moln
blev kokheta
badkarsbad några
frostfrusna nätter
i mars blev snooker
med Kim Hartman
och Ronny
raketen blev så
mycket kärlek samma
gång

blev busringningar
till 12345 blev
blockflöjtslektioner
leda tristess och
rastlöshet blev
snatteri och leka
ta blev porto till ett och
4:an mot resten
på en asfaltsparkering
i utkanten av stan
blev polis polis potatisgris
till konstaplar med
batonger och
söndertrasade liv i ögonen
blev självmål
stolpe ut och
straffsparkar blev
tacklingar i midjehöjd
och mordförsök

ofrivilliga sovmorgonar
och frivilliga också
blev väckt av
käftsmällar och en
ringande telefon blev
ögon med var som
en ring of fire
och t-shirtar vrängda
ut och in

blev oknutna skor
och trasslade
skosnören blev
kvarsittningar och
jag ska aldrig bli
lika som dom-tankar
och kolik blev
ett sätt att vara
blev ett sätt att
svara i telefonen på
som vem är du
och varför
det blev läppar
i saliv glansiga
och med driv blev
ett en jävla
kalabik när morsan
och farsan kom hem
med vardagsrumsgolvet
översvämmat av
såpa säd och
gladporr blev ledsna
ögon och sorg
till bibelcitat en
insjunken bröstkorg och
10 små budord om att
vara precis som alla
andra aldrig bättre aldrig
sämre och if you
really belive that you
know you have
nothing to win and
nothing to loose ingen
att besegra och ingen
att förlora emot
blev tatuerade änkor
och James Dean-citat
blev spriten till
sprit och halstabletter
till knark blev
mardrömmar till
dagdrömmar och blev
en liten pojkes
ensamhet till kompisar
som sa att allting
skulle ordna sig
eftergifter och
bröllopsfotografier
i solnedgångar

blev ingenting
aldrig någonting
att bry sig om

klev ut i badhusets
entré naken blev
viskningar och
tysta fnitter blev
klä på dig och
ett förlåt till
ett samtal om
samexistens och
en väntan på
kärleken som sa
vänta på mig men
aldrig kom blev
tystnaden till en
ylande varg blev
varje nyckelhål till
spöken på
andra sidan och
laddade gevär
mot mig mot mig
och ett förlåt igen
blev sökandet
efter sanningen till
en vigselakt med
lögnaren blev
paranoia till sand
och sand till dikter
med ord och guldkorn
i blev poeter.se till
ett källarhål och
dom som kommenterade
texter ibland till
en bästa vän en
sån vän man vet att
man inte har men
man kan låtsas som
om blev fantasin
till en verklighet
och verkligheten
till en saga utan slut
blev slutet till
ett tv-spel den
sista bossen och
ett axelryck för vi
börjar om från början
igen cntrl alt
delete och jag
hatar att jag älskar
dig ska vi knulla
bakifrån jag har hört
att det är så
man gör idag

blev Ricki Lake-utbrott
till dom som minst
behövde det blev
hånskratt våld
och blodsmak som
nattvardsvin Michelangelo
och gud är död-
poesi blev mycket
Nietzsche those days
blev stopp i avlopp
och det är inte
mitt fel egentligen

så kom igen gud
för helvete kör en deal låt
mig bara le en
stund - for real och
jag ska lämna
dig i fred sen
jag ska satsa mina
pengar på
falsk romans

och jag ska leva lycklig
i alla mina dagar och
jag ska leva
lycklig
i
alla mina dagar
sen

men först

?

1086. Brasilien (och nu sitter jag här)

När

när rädslan för
att finnas till för
att verkligen
finnas blir det mest
levande drar
kärleken ut över
oceaner berg
& dalar horisonter
som rökringar som
rökridåer framför
vem man är
egentligen som
orosmoln och
böljande hav vågor
och storm som
man inte kan fånga
som man bara kan se
och se bara när
det upplöses blåser
bort och mynnar
ut i någonting ni
vet misär självmordstankar
tystnad och kolik så
skriver jag för att
jag tror på någonting
mycket vackrare
mycket större än
orden i sig

blir kärleken som
en istapp man inte
kan hålla kvar i
solsken som en
spegelbild till
allt man inte är men
inte kan hålla kvar
som man inte kan
hålla eller ta
i för att den smälter
då den smälter som
vatten mellan
fingrarna som tårar
över kindarna som
böljande vågor
över stormigt hav
rufsiga frisyrer med
sol i ögonen och
minnena från
somrarna med
barfotapromenader
gräsfläckar nakna
kroppar på
ängar och mjukporr
blev
byxor med
häng hembränd sprit
cigaretter och lim
slagsmål och
brännmärken blodiga
knogar och
lite hårdare
porr blev för
tidiga utlösningar
och oj blev
diskbänkar fulla
med disk stora
berg av söndertorkade
krukväxter blev
porslin med
fettfläckar på blev
lampskal med
hål i och släpp in
mig där släpp
in mig för har ni
sett hur jävla
lätt allt som är fruset
slipper undan ljuset
och istappar istappar
alla dessa istappar

blev regnbågar och
förhoppningar blev
lim och drömmar
blev ord ord ord
till dikter som
ingen förstod blev
ensamma nätter och
vykort som
aldrig skickades iväg
blev kärleksbrev
utan kärlek frankerade
postade och
feladresserade med
flit medvetet blev
rädslan för att
bli förstådd blev
rädslan för att
älska utan att
veta hur blev
ängslan och panik
blev
höga skrik i
moll blev stön
och melankoli blev
blandskivor som
rispades och rispades
av saliv och salta tårar
med kärlek i blev
lampskal och fuck you-
prat blev rädslan
för att finnas till
blev rädslan för att
dö blev beatpoesi
och högstadiekommunism
blev utegångsförbund
föräldrarevolt och
dadaism blev nattliga
räder och knullande
för sakens skull
blev 4 sekunder
till 4 år och 4 år
till 4 extraliv blev
självmordsbrev på
nattursbord men ingen
att dö för ingen som
såg och höll med ingen
som sa vad cool
du är och nu
sitter jag bara här

blev böcker på
främmande språk och
sökandet efter någonting
en bortaplan att komma
hem till blev jakten på
vänner med samma
fiender och samma
spegelbild blev sena
nätter och hembränd
sprit blev kryptiska
meddelanden till alien
blev jag älskar dig-SMS
med leveransrapport
och inga svar blev
långa nätter utan svar
och snus blev
speglar utan
spegelglas blev
ingenting och
cigaretter för dom tunna
tunna rökringarnas
skull blev kärlek igen
och sökandet efter
pengar blev tärningsslag
tur otur och komplimanger
utan leenden blev
du är snygg blev
liksom typ och
famlandet ramlandet
efter någonting
att runka till blev
tur otur och klyschor
i en telefonlur handmålad
med spermadoft och
ipren blev alldeles
för sena nätter och
inristade I was
here på parkbänkar
där ingen någonsin
gick förbi blev förvirring och
vilsenhet över fia
med knuff i trä och
kortlekar utan spader dam
blev schack utan
kungar och blev barn
utan tänder som
knullades fram ett
i sänder blev mordbränder
och trånga
fängelseceller blev
vykort igen och
tatuerade händer blev
lampskal med hål
i blev rädslan för
att komma ut och rädslan
för att förstå precis
varför precis hur verkligheten
är funtad blev rädslan
för att inte dö och
rädslan för att finnas
till blev rädslan för att
börja om igen och
blev allting på repeat
igen blev ett jävla
liv och nu sitter
jag här

blev skolgårdar
och mörka gränder
blev istappar som smälte
och rann ut till
pölar av blod och
bäckar av svett blev
åar till slut och blev
stormigt hav blev
104 år gammal och
farsa till tusentals
barn

och nu sitter
jag här

blev felstavade
ord och ändå
mer sprit

blev istappar
igen blev
död mans gång
blev istappar
igen blev någonting
man borde akta
sig för passa dig-
brev och hot
om våld blev
kärleken till en
dans blev dansen
till en obalans
och jakten på
det som fanns med
hämnden som
pokal och blodet
som revansch blev
poplyrik som
vapen armvev
rött vin och
ännu mer
obalans blev
kärleken som
martyr och
korståg till Brasilien
blev statyer
med rost på
och får jag chans
på dig-lappar
i matsalskön genanta
skratt och halvätna
brickor matkrig
och han är alltid
sån där blev
ett jävla liv

och nu sitter
jag här

men vid liv

1085. Majakovskij

Så såg jag
oceanens kindben utanför
Shanghais tågstation och
i folkets blickar
dom som gick förbi brådskande
sjungande
och tittade på mig som om jag
kom från en annan planet
hej
hej hej hej
hej
satte jag min stora resväska på gatan
och satte mig på den
tände en cigg och tittade
på dom som tittade på mig ropade
titta på mig jag tittar
på vatten och rätten
till att vara människan är
rätten till att ibland bli uttittad
och skrattad åt fasthållen
och knullad hårt bakifrån
bara för att man vill det bara
för att man vill känna hur
det känns att något annat
än människa att vara ett
djur att vara någon som
ingen tycker om som inte
tycker om någon annan som
inte ler och inte skrattar inte
gråter och förlåter och vad
är värst egentligen att
inte vara omtyckt eller
att inte tycka om att
vara levande död eller
dödligt levande så
slå mig pålar och påkar
stick nålar genom
mitt tarmsystem titta
på mig och säg hur
ful jag är hur snygg jag är
här kommer jag 22 år
och snygg och vad
kallade dom såna som
mig i Majakovskis Ryssland
i Majakovskis värld ett
moln av byxor eller
en byxa av moln ett
hav full av kärlek eller
kärlek full av saltvatten;
titta på mig
22 år och snygg! - varför
lever jag
bara i självförsvar och
vem är fienden en dront
från Paris eller spegeln
spegeln på väggen
där en man med
ett svärd och fyra
liter sprit varför lever
jag bara när jag
skriver långa brev
till dom som gråter om
folket som aldrig
förlåter om dom som
aldrig förlåter att dom
ska komma hit och ta
min hand att dom ska
komma hit och börja
älska mig varför
får jag aldrig nog av
kärleken varför får
den aldrig nog av mig

eller är det bara
jag som inte förstått
som inte förstått och
tagit förståndet för
givet ett plus ett
är två men det säger
ingenting om framtiden

jag vet
att några av er
inte kommer
att förstå

skuggor hänger
över faller svämmar
igen som imman
på ett glas ut mot
friheten mot
kärleken i en buss
140 knyck och
ett förlovat land som
ett glas som ett
glas skuggor som
anfaller och hånar
spottar och
trånar skuggor
skuggor som med
varje rörelse försöker
kväva mig den
jag är som försöker
döda mig som
försöker döda mig

det kanske är
jag det kanske är
busschauffören det
kanske är jag eller
så är det busschauffören

och hur fasthållna
vi är bakbundna och
blinda till att välja
friheten till att välja
kärleken till att
älska dom som älskar
oss för imorgon är
en annan dag och
vi borde passa oss

hur fångade vi
är till att hålla
fast vi det vi
vet som om vi
vet det som om
vi verkligen vet
det som om
det är sant

hahaha

1084. Shanghai

Jag kommer ihåg när jag kom fram till Shanghai på morgonen.
Jag kommer ihåg det som igår.
Som ett barn kommer ihåg sin första julafton.
Som ett äntligen.
Yes, här.
Jag kommer ihåg hela tågresan från Peking till Shanghai.
Längst in mot väggen, halvsovande på en träbänk med huvudet dunkande mot väggen för varje rälsbyte, och det var många rälsbyten den natten. Dom kom som drömmar om små barn som kördes över. Dunk, dunk. I för hög fart.
Rädslan för att bli rånad och den stora resväskan som då och då kanade ut på golvet.
13 timmar och framme i Shanghai på morgonen.
Jag kommer ihåg det som en gammal journalfilm om Göteborg.
När spårvagnarna går över stora torg och folket tittar in i kameran som om dom aldrig har sett en kamera förut.
Som "Mannen med kameran" och Moskva.
Som jag och Shanghai.
Jag ramlade ut från tågstationen och såg allt folk. Alla barn som vimmlade runt. Alla människor som träffade andra människor, som väntat på det här. Som äntligen kommit fram. Som kommit till Shanghai. Och det var något speciellt att bara stå där och säga Shanghai för sig själv.
Jag satte mig utanför stationen, på resväskan, kollade på människor, och tände en cigarett. Det här var mitt mål, och nu var jag där.
Allt verkade så självklart.
Jag kommer ihåg det som barn kommer ihåg sin första julafton.

1083. Tre citat

Idag, inte gjort så mycket.

Vaskat fram några citat.

"Thundering the world with the might of my voice
I go by -- handsome,
twenty-two-year-old." - Majakovskij.

Påminner mig om när Mourinho pratar engelska. Hur coolt det är. Hur självsäkert sant det är. Inte för sanningen i sig, men för - just - självsäkerheten.

***

"I have stretched some ropes from steeple to steeple; garlands from window to window; golden chains from star to star, and I dance." - A. Rimbuad

Det surrealistiska. Och slutet; and I dance. Det självklara. Hand i hand, som dom där guldkedjorna från stjärna till stjärna.

***

"Jag fick min första lönecheck och flyttade ut från Jans lya och in i en egen lägenhet. När jag kom hem en kväll hade hon flyttat in hos mig. Visst fan, sa jag till henne. Mitt land är ditt land. Kort därefter hade vi vårat värsta gräl. Hon gav sig av och jag söp mig full i tre dygn. När jag nyktrade till visste jag att mitt jobb var väck. Jag gick aldrig dit igen. Jag bestämde mig för att städa upp i lägenheten. Jag dammsög golven, skrubbade fönsterkarmarna, skurade badkaret och handfatet, bonade köksgolvet, dödade alla spindlarna och kackerlackorna, tömde och tvättade askfaten, diskade, skrubbade köksvasken, hängde upp rena handdukar och installerade en ny toalettpappersrulle. Jag håller på att bli bög, tänkte jag." - C. Bukowski

Ah, det är Bukowski. Hela citatet är Bukowski och rätten att skita i allting, i att dricka vin och inte göra det där som man borde göra. Det är Bukowski, som Bukowski och friheten.

1082. Ezra Pound

Ni som sett era hjärnor
skrumpna förtvina som
höga stön och lågor
falska bilalarm och
meteorologers farhågor
tsunamivarningar och
en utballad personalfest
på SMHI gud är lös
gud är lös och det
är skogsbrand i Simrishamn
skämtade bara ghurgl ghurgl
01:53 ge mig vatten jag
är så jävla full full som
ett hus full som ett hus
ni som sett era hjärnor
skrumpna till ljudet
av ord som möglar
brinner upp aska och
plast jag har sett
er jag har sett er
sen rökte
jag en lucky strike

allt jag ser allt
utanför är fruset till
is men vad gör solens
strålar åt det ingenting
just ingenting det
går jordskred i min
hjärna jordbävningar
och vulkanutbrott men
vad gör gudarna åt
det vad gör gudarna
åt det hur stora bomber
vi än bygger får dom
plats i fantasin och
för varje bomb som
görs skapas också ett
bombnedslag jag låser
toalettdörren ibland
för att vara ensam och
utnyttjad för att vara
mig själv och utnyttjad
för att vara utnyttjad
för att vara utnyttjad ställer
mig bredbent i min
spegelbild och putsar
spegelglaset rent från
damm rent från imma
dimmor och dåsiga
blickar & blixtnedslag
men vad gör gudarna
åt det vad gör gudarna
åt det dom tittar på
och räknar ner från fem
säger vilka flyktvägar
som än utstakas leder
alltid någon hem det
gäller bara att hitta den
förneka den och förtränga
den älska och försaka

här kommer jag
17 år och vid liv med
benen i kors och armarna
i stäv jag har väntat
länge nog på att få plats
jag har väntat länge nog
på att bli förstådd älskas
och hatas beordras och
förstumma dövas och
blunda och bli blind
på kapp med samtiden
på kapp med samtiden
men vid liv sen hörde
jag mjukt en nerv
löpa tassa på tå
och gå som en sjuk
man från sin bädd
dansa en desperat dans
falla omkull i obalans
räknas ut från 1 till 10
resa sig och säga
här kommer jag
17 år och vid liv
här kommer jag
17 år och vid liv
det är min tur nu
det är min tur att
ta tjuren i hornen
och rida kamelerna
till ännu en horisont
ökensand mellan tårna och
tsunamikatastrofer mellan
ögonen det är min tur nu
att leka tjuv och polis
med orden med orden
som säger att
jag borde lämna dom i fred
att jag borde gå hem
och lägga mig haha
som om dom inte vet
som om dom inte vet att
jag är 17 år och vid liv

nerver stora
nerver tunna nerver
saliv i droppar som
klasar av vindruvor och
tiny tears av salt
hämnd och kärleksmotiv
kommer du ihåg hur
du brukade snacka
stammande och säga
Jack Dempsey
passion kärlek
och själ men vad
som än händer så
är jag äldre nu haha
så är jag äldre nu och
mycket starkare hur som helst


och vid liv

Easy Rider
sex
kaffe & cigg

viskande du skulle
inte känna igen mig nu
darrande och blek
teeny-weeny string
bikini och vid liv

igen och igen
suktande i allt
regn pustande suktande
suktande skrikande
om vem som kysste
vem bakom ryggen på
Marie aldrig leende utmattad
och blodig

nerver stora nerver
och små

folket sniffa lukten
av bränt kött

en brigad av män i
rostiga uniformer glänsande
hjälmar självlysande smink
folket sniffa lukten
av bränt kött

lågor som anfaller
lågor som anfaller mamma
jag kan inte sjunga idag
mamma jag kan inte
sjunga idag

om du kan
ett sista skrik
jag brinner jag brinner
så släpp ut mig
17 år men vid liv

varför fortsätter vi
gå med våra tankar och
fickor fulla av damm
hökarna är arga idag
som tår med nageltrång
i en övernattningscell

jag sitter med
Ezra Pound i famnen
och otvättat hår
försöker sortera upp
gamla minnen svartvita
fotografier med fragment
från Yeats Burns Keats
Shelley och Walt Whitman
TS Eliot ya know det
är alltid samma sak
först skrattar man
sen kommer tårarna
gråten i halsen och
jag älskar dig så mycket
att jag hatar dig

1081. Sommaren 2004: Dagsbrev, del 13 (Jag hatar dig).

Sommaren 2004:

reser sig upp,
"när kollade du dig i spegeln senaste gången?"
för du är annorlunda nu.
du går vägen,
som stannar,
vid hörnet,
där du alltid står,
med blicken sänkt,
och undrar vad som händer sen,
när alla fåglar har dött,
står du kvar på samma plats.
du säger,
ta mig bort härifrån,
ta mig någonstans,
eller ge mig knark.
sen går du samma väg,
tillbaks igen.
till hörnet där du alltid står.
där du inte vet vad som ska hända sen.

jag hatar dig.

1080. Sommaren 2004: Nattbrev, del 12 (Torkar tårar).

Sommaren 2004:

Torkar tårar.
jag är jag,
och mellan det finns ingenting.

så många vindar,
har slagit bort det jag har.
halvvägs framme,
men tvungen att vända om.
jag vandrar i skuggan,
dunkla dalgångar fram.
jag torkar tårar,
för att hedra de som vann.
men vart går du,
när ingen annan ser?
jag går hit,
för att gå hem igen.

ge mig pulver,
eller något att suga på,
ge mig heroin,
för så nära får ingen gå.

1079. Sommaren 2004: Dagsbrev, del 11 (Bortblåst).

Sommaren 2004:

uppbryten,
bortblåst,
men bestämd på att komma tillbaka igen,
övertygad om att bryta av någonting,
av det som byggdes upp igår,
för att bli lite större,
för att hänga med,
när alla bygger sina liv,
är det mitt sätt att bygga ett.
lyssna på en låt,
älskling,
jag vill inte ha några namn,
jag vill inte vara kär,
när kärleken,
är jakt efter den man är.
jag bryter av,
bryter ner,
för att bygga upp igen,
mitt sätt att sansa mig,
min väg till friheten.

1078. Sommaren 2004: Nattbrev, del 10 (Vid kajen).

Sommaren 2004:

vad är meningen?
idag ska vi dricka oss fulla.
säga några roliga kommentarer,
(som ändå inte betyder någonting),
och gå därifrån mot friheten.
och storebror,
om jag blir likadan så dör jag.
jag vevar gärna på armarna,
dansar med ögonen i skyn,
för att försvinna,
bort härifrån.
vi sitter på taken,
och ser dagarna passera,
sitter på taken,
och ser staden vakna till liv.
en soluppgång,
vid kajen,
ge mig pulver.
eller något att suga på.
ge mig något,
för så nära får ingen gå.

1077. Sommaren 2004: Nattbrev, del 9 (Jag torkar tårar).

Sommaren 2004:

så många vindar,
har slagit bort det jag har.
halvvägs framme,
men tvungen att vända om.
jag går i skuggan,
som vandrar dalgångar fram.
jag torkar tårar,
för att hedra de som vann.
men vart går du,
när ingen annan ser?
jag går hit,
för att gå hem igen.

1076. Fyra sekunders bomblarm

Ni som varit med
om bankrån bankrån och
vakter diskret klädda framför
ingångar och portar klottrade
av mods spända blickar
ni som såg Munchen 72
live med nylonstrumpor över
TV-apparaterna ni som
läst Kurt Vonneugt och
tänkt att verkligheten är
aldrig bredare än ett
fyra sekunders bomblarm
över Dresden och
bomberna som föll
är aldrig längre härifrån
än då aldrig dina
eller mina dom bara
ligger där som Slakthus 5
och en välkommen hit-skylt
Lennart med H och
kaffe latte så kom igen
då så kom igen då och
runka kuk

sitter jag med jackan fortfarande
på och läser om logiska
slutledningar och ologik
men finns jag och
i så fall varför finns aldrig
någon logik när det
handlar om att synas
och bli sedd finns ingen
logik när man verkligen
behöver den så jag
behåller jackan på
ett tag till och hoppas
på att det blir
bättre snart varmare
varmt nog lite
värme tack

ni som ligger med Kafkas
dagböcker som huvudkudde
ni som äter upp Stäppvargar
bland möss och människor
ni som gräver upp och gräver ut
gröper ur och täljer ner
allt ni ser ni som lever genom
att dö och döda ni som
älskar i självförsvar och
hatar i tidsfördriv ni som
skrattar och hatar föraktar
och bråkar i direktsändning
på framsidor ni som säger
hej till Farmen-Qristina på
stan ni som säger hej till
Skara-Bert och Sigvard
Marjasin ni som super
med barnvagnar och knullar
på vardagsrumsgolv och
knullar till ljudet av TV 3 direkt
Robert Aschberg Leif
GW P Efterlyst ni som
knullar och bråkar super
grälar och lite försoningssex
live på kanal 5 ni
som lever jag älskar er
jag älskar er jag älskar
er

så skriver jag bara
som en ursäkt för att
inte göra saker som är
mycket verkligare
alltid mycket viktigare
läxor disk och tvätt
så skriver jag om livet
egentligen för att
leva det diktar upp
det för att ta del av
det diktar upp det
som en ursäkt för att
inte leva för att leva
utan att mena det
för att undvika verkligheten
och fylla dess plats
med ett svart hål
svarta känslor svart
fantasi och något
mycket verkligare ändå

jody and the kid
jag såg dig på
skolgården stå och riva tofsar
ur ditt hår

vi passar inte in här vi
passar inte in här och
ibland önskar jag att jag
kunde skrika det på
ett språk som någon
förstod men hur ska
man skildra ensamheten
om inte att ställa sig
tyst och övergiven
i ett mörkt hörn det
mörkaste hörnet och
hur ska man skildra
livet vi lever i om inte
genom att spela död
och låta folket som
att trodde dom visste
precis vem man var
komma dit och begrava
kroppen orden och
det som finns kvar
och hur ska man skriva
en dikt om att inte passa
in när det egentligen
är helt uppenbart det
är dom som dom som
sitter och formulerar
rubriker nu dom som
tror dom vet dom som
rimmar och får till det
det handlar alltid om
att få till det och ibland
så vinner dom men
vad dom vinner är
ingenting nothing
really nothing to
turn off

& don't look back
in anger med punkröster
och piercade bröstvårtor
nej till kärnkraft-banderoller
nakna kroppar och långa
ovårdade frisyrer hår
på kroppen och hår på
kuken och fittan så klart
stål och spyrosa smink
om jag bara hade valt
en bok och en författare
att hämta inspiration
av hade jag valt Dylan
Thomas Intill mjölkhagen
för att den studsar med
orden den studsar med
orden den studsar med
orden & don't look back
in to the motherfucking
sun dom går där två
och två jesusbarn och
wannabe-pastorer dom
går där som samhällets
aorta som samhällets
tumör som samhällets
självutnämnda frälsare
som clowner och teletubbies
som ånga och damm
dom går där och ser
förståndiga ut jag vill
rista in i deras pannor
att livet handlar inte om
det livet handlar inte
om att tro på någonting
och dö för det om att få
för sig saker som uppenbarar
sig vi är bara skal vi
är bara skal och låt oss
förbliva det livet handlar
om tro på sin egen
spegelbild slem snor
svett saliv och ha
fel om att stå där dag ut
och dag in och sen på
sin hundraårsdag se
alla kroppsvätskor
torka in och huden
falla av och vad som finns
kvar efter det är
aska och is åska
och blixtar bomber
granater och Love will
tear us apart på
högsta volym på repeat
gnisslande skrapande
rasslande pratande hysteriskt
högt hysteriskt på alla
sätt och vis

jesus går först i
tåget av demonstranter
han säger till Lisa med
läppen ska vi knulla nu och
är allmänt verbal jesus är
verbal och översexuell borde
ha smäll borde ha smäll
tungt kriminell

jag hade en dröm om att
allt skulle bli bra jag hade
en dröm om att allt skulle
bli bra igen sen ringde
telefonen och någon sa
ska du hänga med och
knulla plastleksaker och
jag kom på igen att drömmen
var inte en dröm det var
du och jag haha det
var du och jag och jag
har Steinbeck under ådrorna
jag har Steinbeck under
ådrorna och ibland känns
det som att jag är den stora
kroppen i ett för litet skal
som skaver och svettas
och skriker släpp ut mig
släpp ut mig jag vill
inte vara kvar

jag ska skriva en bok nu
jag ska skriva en bok idag
om igår och alla dagar
innan det jag ska skriva
en bok en memoar om hur
jag dör lite till och lite
till för varje andetag men
lever kvar i luften jag
andades ut i luften utan
form går jag runt
och runt i cirklar runt
mig själv med skoskav
herpes och
rastlöshet vilsen
förvirrad och naken
undernärd blek och
barfota går jag runt i
cirklar runt mig själv
och letar efter vägen
därifrån

så mycket ilska finns det här

ni som bråkar för ett
bra försoningsknull och
älskar i självförsvar jag
älskar er jag älskar er

jag har Steinbeck i mitt
blod puls i orden ord i
pulsen men det betyder
inte att jag vet
hur man gör att jag tycker
om Steinbeck pulsen
blodet det betyder bara
att jag har Steinbeck i
mitt blod att jag har
Steinbeck i mitt blod
och snart så går det
utför och dom har inte
förstått oss
dom
har fortfarande
inte förstått
oss inte här
och inte nu vad
vi lever för och
hur vi lever
för att dö slår jag igen
sovrumsdörren med
ett ögonblink en
käftsmäll en örfil
och två burkar sill slår
jag igen dörren extra
hårt och sätter på
Tindersticks porr
och tv-spelsvåld för
rätten att gråta för rätten
att vara man för rätten
att förbruka min rätt
och alla andras rätt som
världsmedborgare
17 år och vuxen på
samma gång för rätten
att överleva
tandtroll tandläkare
nationella prov och
super mario bros för rätten
att stå på ett ben cykla utan
att hålla mig i och pissa
i motvind upp och ner
plocka äpplen med
maskar i plocka smultron
och pärla pärlhalsband för
rätten att döda andra
barn för rätten att dö och
för rätten att leva kvar går
jag runt mig själv i
cirklar motsols men medströms
och säger imorgon är
en annan dag imorgon är
en annan dag men
det var kul så länge det
varade det var kul ett tag
prutt knulla
fis
bajs
kiss fitta hora
bög och
Slobodan Milosevic för
rätten att skriva poesi
så länge rätten
att skriva poesi fick
plats i spegelbilden så
länge spegelbilden fick
plats i mig och ögonen
månskenet och blickarna
Arthur Rimbaud & drömmarna
för rätten att
knulla dom som
redan
vet
hur
man
gör