460. Pics of the day

"Will I see you tonight, on a downtown train?"

***



"They all went to heaven in a little row boat.
Clap hands, clap hands, clap hands, clap hands."

***




"I paint the sheets across my bed.
The birds will all fly from my head,
and in the morning I'll be gone."

459. Han den där.

Gamla sår, rivs upp igen.
Det är inte min tur, det är inte min tur,
Att bära skärselden.
”Jag kan dansa andra hållet, jag kan dansa andra hållet”,
hörs på håll.
Och folket som skrattar åt den, högt,
Rätt så högt,
Men för mig är det på riktigt nu,
För mig är det verkligen,
Mer än så.
Än, något att skratta åt.
Jag ser dom på håll,
Säga till varandra,
”Vem är han?”
Han den där.
En skärseld utan ström, en fackla utan stearin.
Med bomber utan krut,
Ska jag spränga staden i bitar.
Så explodera, redan i natt.
Explodera med mig.

458. Dumma, dumma, Lasse Berghagen.

Jag kommer ihåg alla gator jag vandrat på, i Manchester och i Bombay. Jag kommer ihåg när jag var liten. Alla tjejer jag tittat på, alla tjejer som tittat på mig. Är jag bara ett skal, av minnen, redo att slå sig fri, och flyga sin väg. Jag vet inte. Hatar ni inte mig? De enda människorna för mig är de galna människorna. De sjuka, som är hungriga på livet, och beredda att möta sitt öde i varenda gatukorsning som körs förbi, på varenda lastbilsflak, i varenda gatuhörn. I en plastpåse om det så krävs, i en utsträckt hand, i ett tyst, väsande, viskande, men bultande; jag vill bli som dig. Kunde aldrig tro att min kärlek till Snooker kunde födas i de största glasögonen jag sett, med en kö uppsträckt mot skyn, han vann, han vann, kan ni fatta att han vann. 1985. Ser ni mig, med era stora ögon, försiktigt, jag är bara ett barn. Putsar mina armväck. Har svårt att tro att någon annan älskar Bob Dylan, som jag. Han verkar ju så, han verkar ju så, ensam. Som jag, älskar Bob Dylan, som jag älskar honom, på vingliga ben. För de vingliga benen. För sårbarheten, för en tunn kropp, som ett darrande löv, i höstens sena morgonar, men främst i vindarna. Och Bob Dylan, den jag ser, är bara min. Som ingen annan ser på samma sätt, och alltid, för snabbt, skyndar sig förbi. Brådskar, brottar sig förbi. Och det, nä, det handlar inte om äganderätt, eller nåt, det handlar bara om att se sig själv. Bob Dylan är min storebror, min hjälte, min gud, och min bästa kompis. Men jag älskar honom bara för att han är min storebror. När jag blir stor vill jag ha många barn, och jag ska älska mina barn. Jag ska göra med dom, som med blommorna i trädgården, jag ska vattna dom, och bara finnas vid deras sida. Skratta med dom, som om dom, var just, en ros i min trädgård. Och den rosen, som Ben E Kings sjöng om, i en av världens bästa sånger. En Phil Spector-låt. Och den fasen i barndomen då Phil Spector är världens bästa man, på allt, en gud, det är verkligen en hektisk, omtumlande period, som jag tror alla genomgår på ett eller annat sätt. Och visst, jag är ju äldre nu. Det var ett tag sedan, men jag kan fortfarande sitta med Phil Spector i öronen, en hel natt. Och hoppas den delen av mig stannar kvar. Så, forever. När The Crystals sjunger om sin rebell. När The Ronettes sjunger ”Be my baby”. Och allt det där, jag inte förstod då, förstår jag nu, att vara 17 år, är bara ett skämt. Om jag hade lyssnat på sån här musik när jag var ett barn, och herre gud, jag skulle ha dansat på Broadway nu. Jag hatar Lasse Berghagen. Om jag hade känt Phil Spector, då, hade jag nog inte vetat vem Lasse Berghagen var. I alla fall inte ödslat energi, för att bry mig om att ens kalla han för en fiende. Han är ingen fiende, han är bara en parasit. Det leendet, vet ingenting. Men förstör allt i sin väg, så skratta nu. Gubbe, du är ingenting. Släpp skalet, och träd fram. Säg vem du är, stå inte bara där. Dumma, dumma, Lasse Berghagen. Du ser ut som en sjögurka på havsbotten, som en mal, en amöba, dumma, dumma, Lasse Berghagen, du är ful. Stå inte bara där. Formlös, utan attityd, känslolös, på låtsas, uttryckslös. Försvinn.

457. Baby, I was born on a train

Jag läste att Pete Doherty dumpats av Kate Moss. Jag känner mig likadan. Nästan dumpad på nytt. Det blir bara klart, att tjejer förälskar sig i oss, blir kära, ger bort allt, hjärtat, sina liv, men det är också allt. När vi vill älska dom på samma sätt, går dom sin väg. Och kanske därför att kärleken inte var tillräckligt tydlig. Ge mig Oscar Wilde, han sa sakerna som det var. Låt mig vara 17 år. Ur hennes ord, såg jag mitt ansikte, urskiljas, bland löven i en storm, med blicken fäst på det som fanns kvar, och öronen öppna, rakt ut, för orden, i vindarnas tal. Jag skrek för att hänga med. Och hur jag stod, lutad mot en vägg, i ett rum, utan fönster, som en vagabond, redo att dra, med väskan packad, men med handen i en vänlig gest, uppgiven, uppmanande, släpp in mig nu. Jag vill visa hur man gråter, skrattar, gråter, för när man lämnar rummet igen, är musiken på hög volym, med dans, och det är dags att säga hej då, till Madame George. Som flagor av aska i bibliotekets brand, Alexandria, när vi var små. Som infernot, skriken, jäktet, hånet, stönet, pulsen, förvirringen, irrandet, jagande, efter någonting, som stannar kvar, en annan dag, och jag är född igår. Baby, I was born on a train.

456. Franz Kafka

Jag missbrukar Kafka, som Kafka missbrukade sitt liv. Jag har aldrig förstått dom som följer honom, sväljer hans ord, andas in och hostar ut, nyser, fräser, ryser, jag har aldrig förstått dom, som endast genom att stå i hans fotspår säger att dom känner honom, som genom endast att visa boktitlarna i sin bokhylla, säger att dom är bra, eller inte bra. Dom som inte bara står i fotspåren, och är nöjda med det, hallå. Jag ramlar i fotspåren, slås omkull, springer, tills jag ramlar omkull. Sväljer hans ord, till jag inte orkar svälja mer. Jag läser inte hans dagböcker, det känns, som att jag lever dom. Jag missbrukar hans dagböcker, just därför att han missbrukade sitt liv. Ödet Franz Kafka är ingenting. Det är en vacker mans utveckling, från fager skönhet, till förvirrelse, och förfall. Han dog, så ung. Han dog, så ung. Jag förbrukar det, som en sista utväg, en genväg, som den enda friheten, jag ibland har i mitt liv, genom att också så, förbruka det. Missbruka det, döda det, och vända blad. Meningen med livet är att det tar slut. Skrev han, och vigde sitt liv, dog, för sakerna som gjorde att han bestod, och kommer bestå, och att hans namn, med dess öde, bärs vidare här idag. Genom städerna, mellan Prag och Wien. Och sen, vidare ut.

455. Ronny från jobbet

Lägger mig, ligger ner. Nu för tiden; fruktansvärd tristess. Ursinnig tristess, vansinnig, ilsken, bitsk. Redo att offra sitt liv för att komma loss. Ensamhet, ängslighet. Uppgivenhet. Förtränger min existens, som bara en dröm, hämtad ur en saga, filmatiserad i svart och vitt, hamnar jag alltid i de gråa nyanserna. Skuggorna. Äger jag, genom att helt förtränga, dessa dagar, som någonting annat än en dröm jag snart vaknar upp ur, till tonerna av levande musik, dans, och solsken, äger jag nu rätten att skåda mina handlingar, annat än som ett tidsfördriv, ett fördärv, av en ung, redan, fördärvad man, som aldrig riktigt visste vad han ville bli.

Tristessen, är som inälvor i kroppen, varken villiga att ta sig ur, eller att stanna kvar. Bara oroliga, tristessen, vill inte ens, den ha mig. Minnen pumpas upp från barndomen, känns så, verkliga, så levande, men ändå i ett annat liv, parallellt med den väg, på vilken jag strosar fram idag, parallellt ligger det liv, med vilken jag hela tiden sökte finna mig själv, på avfarterna, urinstinkande gränder, sidogator, gatuhörn, men aldrig rakt fram.

Lyssnar på Blonde on Blonde. Varför når jag inte stereon, när jag ligger ner. Och inga toner, når mig, om jag sätter mig upp, i sängen, vinglar med benen som en blind flicka i gungorna, som Forrest Gump i trädet. Jag vill hålla musiken i min hand, och säga, god natt, vad fin du är. Finns ingen här som säger såna ord till mig. Mobilen ligger tyst, som ett hån. Och vibrerar endast, när leveransrapporten säger att nu har han och hon och hennes kompis, hennes kusin, och hans flickväns lillasysters förre detta pojkväns kusin, också fått reda på, att jag älskar dig. Och så håller det på i evighet. Men mobilen ligger tyst som alltid förr. Så förbannat tyst, och bara stirrar på mig. Vill skrika hur störd jag är, och sätter på en polyfonisk rington, och sången du spelade in till mig, när jag var på toaletten, och mobilen låg kvar, naken, mellan två nakna kroppar, och du spelade in den låten då, som mobilen spelar upp för mig, och i alla fall bryter tystnaden, men till vilken tröst, det är Ronny från jobbet, som ursäktar sig för att han kanske väcker mig, och sen säger att jag ska öppna imon, han är sjuk, hon är sjuk, du måste börja en timma tidigare. Så jag säger: aha. Och han säger: lycka till. Med samma hånfullhet, som tystnaden, med samma tystnad, som hånet i sig.

Jag önskar att jag var 10 år, och kär i Marie, 9 år. Undrar vem som kommer ta min plats, i det ledet. Vem som bråkar, på fester, skickar konstiga SMS, är störd, blir för full, spyr, och sen, tar hennes oskuld, och gifter sig med hennes liv. Hon är en sån, som håller pojkar på avstånd. Man kan se det redan nu. Hon är en sån som startar blixtar och blinkande dockor, på Lunarstorm, men aldrig vågar skriva någon enda svordom i sin presentation, säger istället, att mottot är att leva idag, som om hon dog imon, Carpe Diem, eller någon annan fix-idé. Jag skulle gärna skicka ett svar, på hennes mobil, att jag lever mitt liv, som om jag föddes igår. Och ändå, är ingenting mitt fel. Det bara blev så. För jag valde Gud mot Sartre, och låtsades att änglar fanns. Det var enklare så, mer bekvämt. Men ändå inte rätt. Jag insåg det, 15 år och Valborg. 16 år, och påskafton. Jag slet mig loss, med en kompis, 18 år. Folköl, folköl, och en flaska sprit. Ett toalettbesök, när någon glömde spritflaskan på bordet, och vi klunkade 7 dl, på mindre än en kvart. En halvtimma, rent. Sen fyra timmar i himmelen, tre timmar på en toalett, två timmar i spyorna, en timma i buskarna, och tio timmar i helvetet. Marie, 9 år, bli aldrig som mig när du blir stor. Hon är en sån som låter pilen, få en svans efter sig, på lunarstorm. Och kör med vibbanfall på MSN. Blont, rakt hår, läppglans, och rosa skor. Prickig ryggsäck, och pennfack i ljusgrön färg. Neon, glitter, och Barbie i fräck pose. Hon är en sån som inte ursäktar sig för vem hon är och säger, det är min attityd, och jag är fräck. Så flytta er. Så flytta er. Jag flyttar mig gärna, vänder mig om, om, om, det finns en enda plats i hela världen, där folket är som du och jag.

454. 14:42 Vilken jävla helg

[2005-07-31 14:45]
14:42

vilken jävla helg.

04:45

- efterfest?
- det är bara jag här.
- men, jag behöver bara sprit och någon som skrattar.
- haha.
- & spriten.

14:45

lyssnat på kenta. kenta is the shit. vi låg på golvet på en matta på en efterfest och sa att kenta är gud och han sjung Var är alla polarna - Jag vill aldrig, aldrig, aldrig dö - Idag är jag stark - och va, jä, vi fattade hur världen var och livet och sånt. och jag fick en isbit under tröjan varje gång jag somnade, för klockan var sju på morgonen, men vi lyssnade på repeat.

14:48

ah, fan. kuk. det finns en kille på internet som säger att magnolia är världens bästa film. jag undrar hur han ser ut i verkligheten. ska vi dricka vin, under en korkek, med paddorna. du&jag.

14:51

ohj, på burger king. en gubbe och hans flickvän. "vill du hänga med hem på en trekant?, du kan få stoppa den i röven." jag blir fan rädd-dd-dd-ddd-dd-dddd-dddd-och sen drog vi till röda rummet. åh, let's forget that shit, på indiska.

14:55

sundet is the shit, och vi blev kompisar. han sa att jag var heroin-chick. kate moss-stilen. "jude law, brad pitt, och heroin-chick." han ser ut som >KURT Kobain<...med knark i ögonen. och stripigt hår. vadfanhänder? han såg ut som Cornelis W. och ha, han gick likadant. tog en cigg, försvann i regnet, vid rälsen, under spåren eller över DOM. sen, fingrarna mot munnen. i'm lovin' it. bra. vi är fan kompisar. bra. eller hur. och "du är heroin-chick och du är medveten om det". vadfanhänder. those days.

15:04

[2005-07-28 16:47]
16:47

"du har världens konstigaste humor"

[2005-07-27 21:13]
21:10

ihh, nu har jag jobb i tynnered. hon var knas. i was there. utanför stod det 5 gurhlzzz, flickor, 5 år, i en container, och letade. en flicka höll upp ett par trasiga kängor, nä, stövlar, svarta, och sa: hey, vill din mamma ha en morsdagpresent? och den andra, hon kanske bara vill ha nya skor. innanför satt jag, ju. och hon sa så här: ibland händer det att folk snackar skit om chefen, det är inte bra. om någon frågar, så säg bara att jag är bra. skriv på, börja sen. pom-pom-pom. tYnNeReD. jag ska gå ut och leka med barnen i en container, nu. hej då. vill du ha ett par nya skor, äh, stövlar? kyss min röv. jag frågade flickorna efter vägen till spårvagnsstationen. dom sa kapol, kapol och pekade ditÅT. sen gick åt andra hållet. hoppas dom fattade att jag bara frågade för att ha någonting att fråga om. jag kunde, ähhh, inte med att vara med, och hoppa upp där. hur skulle det se ut? eGenTlIgEn.

21:13

sen gick jag in på sIBA. det låg också där. värsta metropolen, jöh. jag tänkte fråga om Fabian var där. jag tänkte säga, Fabian, hur mår Fabian. Är det du som är Fabian? Fabian, hallå, Fabian. Fabian var är du, när jag behöver dig. Fabian? Jag tänkte bara säga att din lugg är fin - rätt så fin - helt okay - den duger väl.

21:21

igår spenderade han 100 000 kr på NetonNet, Plasma-TV, 42 tum.

idag, frågade han om vi skulle ta en öl.
ahh. vad snabbt tiden går.
igår, skickade han ett SMS, "jag konsumerar idag". idag köpte han kebab, på stående fot.
idag, sa han att Nivå, på Avenyn är bra. och om alla fester, i Las Vegas. om alla fester i New York. om ubåtar, och gratis sprit. idag, sa han att det finns en kille i GBG som alla kallar Kronte, som spenderar tjugo PAPP per kväll, på helrör och sånt. idag, sa han att jag borde hänga med han, och Kronte, så ska vi göra stan, och snacka med snygga tjejer i en bar. kavaj, kavaj. kavaj? ja, kavaj är bra. satt i luvtröja, svart, söndriga jeans, armarna i kors, målarfärgade skor. kan jag gå så här? - det är lugnt, jag känner killen i baren. men Kronte då?

21:48

jag lurade min arbetskompis att Svennis var med på listan i Aftonbladet över de 100 bästa idrottsmännen. och att Staffan Strand var 42. han är coolast, iaf. och Håkan Mild. men han är inte cool. och Svennis, 97:a, då sa han, VA? då sa jag, men kom igen. han är ju bra. då sa han, vad fan har Svennis gjort? då sa jag, han har ju spelat fotboll i division 2. då sa han, men Capello då?

[2005-07-26 16:52]
16:51

igår, Snooker. vi förlorade mot Junhui, för att tobbe sabbade allt på sista, svarta. 60-62 i avgörande frame. fan. som finalen 85, fast tvärtom. åh shit. vi som låg framför TV:n och mätte med böcker, och kisade med ögonen för att se, och skrek och sånt. fuck you. fuck him. fuck Dong Junhui.

[2005-07-25 16:46]
16:43

weii. tobi ringer, nu ska vi spela poker. som i edinburgh. öl, poker-VM, öl, klättring, upp för en jävla kulle. dans. dans. öl. poker-VM.

[2005-07-24 23:31]
23:27

ska sova nu. lyssnar på Downtown train med Tom Waits, på repeat. jobb imon & såoo. ihhh! isch, isch. har långa seriösa samtal med folk som man möter på stan dagen efter och verkar leva ett annat liv. blaha. någon säger att jag är bra. på msn. jag säger, du vet inte vem jag är men jag kan låtsas att jag tror på dig aaahhaaa--att jag känner dig -- ahhhaaaaaaa--- om du bara låtsas ---ahhhhha---att du känner mig. och så skickas en fil till, mp3, och jag tar emot. och plötsligt känns det som att vi alltid har varit där. här. nu. & 4ever. sen, dy veeet, jag blev jättefyll och sa till DJ'n att Boys don't cryyy var världens bästa låt,, yyy,yy,y,,yy,, men han höll verkligen inte med..men det gjorde dyyyy... yyyyy,,så jag lyssnar på repeat. idag. tills jag somnar, in. och ända ända ända till morgonen. och jag säger aaaaaaaaa och ooooooooo och mmmmmmmmmmm och iiiiiiiiiii och någon borde fatta hur liten jag är. men jag drar väl snart, härifrån. till: Melbourne. till: Shanghai. till: Mexico city. wazz up. varför är jag sån.

finns jag, verkligen? så länge min verklighet är DSC's forum, och Havanna. och ingen där eller här har jag träffat. ni kanske bara är dockor. och för er är jag kanske bara en docka. fanns Oscar Wilde? allt är kanske bara eN HA!!!!HAAAAAA!!! EN JÄVLA DROG.

jag finns inte men jag är 17 år.

453. Idag är jag stark

Jag behöver bara sprit och någon som skrattar. Där, jag behöver lyssna på spröd musik ibland. Jag behöver se måsarna lyfta, och försvinna, bort, över horisonten, till sina hem, och inse att jag lever här. Utan vingar, utan någonting. Lever jag ens, när min hela verklighet får plats i ett ställe på internet, där ingen vet vem jag är, och får plats i fantasin, där en kille loggar in 00:14 bara för att skrika att Magnolia är världens bästa film. Kanske bara en docka, styrd av intentioner, vad är skillnaden, mot mänskligt liv. Jag undrar hur han ser ut, med rött vin under en korkek, och paddorna. Jag undrar hur han går. Kanske bara står. Där, och ler. Och idag är jag stark, idag är jag stark, jag förs framåt av kraftiga vindar. Tänka sig. Att idag är jag stark. Men jag vill, aldrig, aldrig, aldrig, dö. Bara somna in ett tag, på sena efterfester när det bara är vi två kvar. Sätta skivan på repeat, lite sprit, gin, med isbitar, på repeat, och låtsas som att tiden står still, som i Prousts alla ord, som i böcker utan slut, och handling, men ord, alla jävla ord, bara där, som i en samling, som i en folkskara, huttrande, stampande nervöst med benen, stavelserna, kommatecken, stampande förväntansfullt på en konsert, efter varje punkt. Applåderande, kanske, sjungande i kör, att, idag är han stark, idag är han stark, han förs framåt av kraftiga vindar. Se mig, ett ensamt ord. Se mig, som ett ensamt barn, om jag finns, men jag är 17 år, se mig, som ett ensamt ansikte i folksamlingen, och älska mig, om jag finns.

452. Snooker 2005

Jag somnar med smutsiga händer ikväll. Jag somnar, med smutsigt ansikte, och fett hår. Med långa tånaglar, och, öppna ögon. Jag somnar med tankarna, mitt emot mig. Över mig, sittande på mitt bröst, i försök att strypa mig. Få mig att gå av. Slå ner mig. Jag kommer somna, genom att sätta mig upp, i frustration, och i bara hanfallenhet, trötthet, utmattning, falla ner, mot kudden, som en död man. Som en drunknande man, i panik, skriker för full hals, men inte längre orkar veva på sina armar. Som en stridande man, i strid, seglar ner från hästen han red med, och som han anföll med, till att släppa tyglarna, och med blodet drypande ur alla hål, veta, att det var hästen som också, skulle rida honom därifrån. Jag faller ner i kudden, med ett stön. Och när jag satt där, ikväll, med en öl, stirrande mot en TV-skärm, 24 tum, vickande med benen, i full koncentration, lite nervös, taggad, och spänd, just för att jag visste att om jag inte sätter den här jävla bollen, svart boll, i höger hörn, på Snooker 2005, mot Allan McManus, rankad 11, i Malta cup, första omgången, så kommer jag heller inte kunna sova i natt. Och bredvid satt min kompis, säkert nästan lika nervös, och vickande med benen i samma takt, som om de vore en klocka, som väntade på att slå tolvslaget, för ett nytt millenium, för ett nytt liv. Och den svarta bollen studsade från bordskant till bordskant, och trillade aldrig i. Ner i hålet. ”För fan, trilla i, för min skull, nu”. Men den svarta bollen låg kvar, som ett hån. Och jag visste, i samma sekund, att jag inte skulle somna den här natten, och kanske vakna imon.

451. Som, sa, kuk. Som, sa, fitta.

Jag såg två fula barn på tåget idag. Och jag tänkte, hur ser deras föräldrar ut. När deras pappa sen kom, såg jag det direkt. En fruktansvärd syn. Hakan ut som en böjd banan, och på hakan satt munnen. En rätt så liten mun. Över det var det ett enormt gap, av ingenting, annat än slät mark, utfyllnad, till näsan, som såg ut som en örns, som om någon slitit den av en örn, och kastat den i blindo på ett ansikte. Nästippen hängde ner långt över resterande näsan. Och sen, ett smalt ansikte. Nästan äggformat. Och på det, en oändlig oas med två små ögon mitt i, en urholkning, en krater, som när man kastar en stor sten i gips som stelnar, i lera, i smet, och det bildas vågor från nedslaget och vidare ut, så, och stenen var ögonen. Nästan ingen panna, och krulligt, tjockt, hår. När mamman sen kom, tätt efteråt, trodde jag först att pappan och mamman var syskon, just därför att de verkade komma från samma släkt, samma folkslag, och det verkade vara omöjligt att av sex miljarder människor, samma mutation hade drabbat två olika släkter. De verkade nästan vara enäggstvillingar. Sen höll de om varandra, på ett kärleksfullt sätt. Och i deras stil, och tafatta hållningar, undrade jag vem av dom, i relationen, som tog första steget. Som, var på. Som, sa, kuk. Som, sa, fitta. Dom har nog aldrig sagt något sånt. Dom har nog inte ens tänkt tanken. Vet dom vad det är? Och jag sa kuk för mig själv. Och jag sa fitta för mig själv. Bara för att inte bli som dom.

450. En flaska med vatten

Jag dör hellre på ett lastbilsflak, på väg till Golgata, än i huset där jag föddes. Jag dör hellre ensam, med mina minnen som ett pärlhalsband, över mitt magra bröst, än i ett rum, där mina minnen hänger uppradade, och sorterade, som guldramar och fotografin, i släktled. Finns ingen släkt här, jag har ingen familj. Jag har bara mina hjältar, dom jag älskar, och dom som älskar mig. Det är min familj. Det är mitt sätt att vara fri, genom att inte binda för mycket värde, ängslighet, och trygghet, vid blodet, det blod, jag ändå inte kan byta ut. Som hjärtat pumpar in i mina ådror, av ren rutin. Och inte för att jag springer långsamt eller fort, eller just idag, som just igår, står på ett speciellt sätt. Tänker, gråter, eller skrattar, åt en speciell sak. Jag är fri, genom att välja vattnet jag dricker, efter de flaskor jag kan identifiera mig med, som jag tycker om, som jag tror passar mig. Och jag är fri genom att dricka det, inte för att jag kan dricka det, för att jag kan välja att dricka det, och dricka det tills jag spyr, eller inte dricka det, tills jag dör av törst och uttorkning. Men jag är fri till att välja, det jag tror passar mig. Och dricka det som om det vore blod. Inte för att det är blod, men för att jag, också, och på det enda sättet, har friheten, att späda ut mitt eget blod. Platsen jag kommer ifrån, mot ett skivomslag, mina förfäder, mot några ord i rött. Jag är fri att dricka vattnet, och jag är fri, genom att inte dricka det. Ändå dricker jag det, varje flaska, varje gång. Inte för att jag är törstig eller håller på att dö av uttorkning. Men för sakens skull. För att veta om frihet finns, och hela tiden få det bekräftat, för mig, att frihet finns, just därför att en flaska med vatten, ett skivomslag, en bok, en film, en gubbe och en tant på en spårvagn, vad som helst, just därför att allt det där, betyder någonting, och kan betyda någonting för mig, verkligen.

449. Tvåtakt, tretakt.

Klistrad, blästrad, och insörad i ett bokslut. Där ligger jag.
Ha, för där ligger jag.
Mitt hjärta dunkar tvåtakt, tretakt. Några knarkar och lyssnar på klassisk musik.
Som om vägen tog slut, och där stod vi. Finns jag, eller finns, den klassiska musiken.
Dra in, dra in, lilla barn. Dra in, dra in.
Jag ser flaggorna vifta på halvstång.
Modemet blinkar på halvfart.
När är det min tur, att vända saker ut och in.
När är det min tur, att boka tvättider.
Ta hand om barn, säga till någon:
Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Jag vill dränka sorgerna, i vin.
Istället, spelar jag Snooker 2005. (På Playstation.)
Som om tiden står still.
Och sen springer extra snabbt, igen.
Modemet blinkar på halvfart.
Med hjärtat dunkande i tvåtakt, tretakt.
Ta mig någonstans, där små barn leker,
och sanningar blir till.
Som spädbarn matas, med bröstmjölk,
ska jag stå i kö, för några droppar saliv.
Ta mig någonstans, där saker är som du och jag.

448. Blonde on blonde

Ligger i tystnaden, mörkret, ensamheten, och lyssnar på Blonde on Blonde. Hoppas att den inte ska ta slut, aldrig mer, som om jag lägger armen över Bob Dylans axel, böjer mig framåt och viskar i hans öra, ”snälla, gå inte, nu när jag behöver dig”.

***

Härmed viger jag mitt liv åt Havanna. Jag har inget bättre för mig. Jag kan lika gärna sitta här, bo här. Leva här. Jag har inget bättre för mig, jag har ingenting annat, för mig, jag ser ingenting, som går att göra till mitt. Annat än orden, som kommer hit. Ni får gärna bo här, gör det. Som ett kollektiv, ska vi visa hur världen kan bli lite varmare. Utan värme, egentligen. Men genom att visa att kylan också är någonting att bry sig om, att våldtäktsmän, massmördare, män med yxor, för små kukar, för stora bilar, presidenter som säger fel, att alla dom också har varit barn.

***

Jag läste ”On the road”, det var nog det. Sen fick jag för mig, och står fortfarande fast där, att alla dagar utan en droppe blod, saliv, svett, eller en fälld tår, på kudden, är förlorade dagar. Så när kvällen kommer, och jag inte har gråtit, eller svettats, eller blött, så sätter jag mig, med ansiktet lutat över kudden och spottar saliv, som jag ord efter ord, väckas till liv. Skriver, det. Och det är väl uppenbart att det är därför jag sitter här, och skriver. Men ni har säkert, redan, förstått det.

***

Don’t let them know, that you know me well.

***

Kan du inte ringa nu. Söta, söta, Louise. Ring mig, nu. Ring och lägg på, bara visa att du finns. Nära, visa att du vill ha mig där, du är. Visa mig, hur söta vi är. Om vi vandrar genom stan, kommer det verkligen att bli vi två? Det blir aldrig vi två. Du är hon, som ingen känner. Jag är han, som inte vågar gå ett, steg, närmare. I rädsla för att inte hitta någonting. Annat än, du, du, du. Jag kanske kommer fastna där, och låta livet vänta utanför. Jag vågar inte, släppa livet, nu. Jag vågar inte kasta mig in i ett nytt förhållande, och rasera allt som står bredvid. Mitt hjärta, kan verkligen få byggnader att rasa. Och under ruinerna, där ligga jag.

***

Friheten att vara svag, är den enda friheten. Just därför att all annan frihet, är mer självklar.

447. Pics of the day

"Dimmiga dar,
det var bra dar.
Men vad fanns det,
att se klart?"

- Håkan Hellström

***



"If I gave you my love,
I tell you what I'd do
I'd expect a whole lotta love outta you."

- Al Green

***



"Oh Mother, I can feel the soil falling over my head
And as I climb into an empty bed
Oh well. Enough said.
I know it's over - still I cling
I don't know where else I can go."

- Morrissey

446. Du hade fel

Jo, du hade fel.

Skinkan ruttnar på bordet.
Osten har mögel i varje skarv.
Jag följer allt med en kuslig apati.
Du sa att såna som mig,
inte finns.
Inte är, vad fan
ska jag vara?
Om inte här,
just här och nu.

Vad fan vill du?
Du hade fel.

När du plockade dina blåbär,
på kullarna.
När vi plockade kantareller,
under tallarna.
Om jag hade känt dig, då.
Det hade aldrig blivit vi två.
Nu är du kär i varenda kille, som,
ens, tittar på dig.
Ser du kanske, därför, att
jag bara såg mig själv.

Jo, du hade fel.

Jag vill ge dig Frank Sinatra,

och ett vackert liv.

Jag vill ge dig, en biljett, till Amsterdam.

Berlin, London, Tokyo.

Gör någonting, åk, gå, res.

Försvinn.

Sitt inte här och ruttna,

med mögel i varje skarv.

445. Pics of the day

"The taxi lights were in your eyes
So warm against ST Marys spires
The carnival was over in the rain
And arm in arm through vincent street
The evening hanging like a dream
I touched your face and saw the night again"

- The Clientele

***



"And as you leave, the room is filled with music, laughing, music,
Dancing, music all around the room
And all the little boys come around, walking away from it all
So cold
And as youre about to leave
She jumps up and says hey love, you forgot your gloves
And the gloves to love to love the gloves...
To say goodbye to Madame George"

- Van Morrison

***



"No, you've got it the wrong way round
You shut me up, and blamed it on the brown
Cornered the boy, kicked out at the world
The world kicked back a lot fucking harder now"

- The Libertines

444. Vinterland

http://vinterland.blogspot.com

"..och hon såg ut ungefär som vanligt, som när någon säger något jag inte riktigt litar på, men det spelade ingen roll. Det spelade ingen roll, för samtidigt sjöng Noel att jag inte skulle se tillbaka på det här med ångest, ilska och bitterhet och jag lyssnade. Lyssnade och stäckte upp fingret i skyn."

Pulsen, dunkandet, blicken. En stirrande blick, uppgiven, som om allting, fan, allting som syns, försvinner för snabbt förbi. Kanske, rätt så nedslagen. Men aldrig för en enda tum, ges något utrymme till tvekan, inte en sekund, av vikande stolthet. Stolthet, ära, självdistans. Som vid en karusell, på ett, på ett, tivoli, klamrar sig fast, utan att betala, och åker varvet runt, snabbare, och snabbare, för att se vad som händer sen. Som ett Paris-hjul, ända upp, hängande under en, sån där, korg, för att se, vad som finns längre ner. I staden. För högt för att bara släppa, men samtidigt, olidligt, påträngande, smärtsamt, påfrästande, för ett varv till. I en annan stad.

Och alla lyckliga dagar, vad fan hände med dom?

Som om hjärtat hänger utanför, i två virrade, armband, med garn från farmors garnstol, nästan, redo att trilla av. Till barnen och pärlorna på bordet, till snäckorna, och vågorna, på stranden.

Och Moz, som ett alterego, med samma avstånd till spegelbilden, samma avstånd till musiken, högtalarna, och den vibrerande stämma, det pulserande inferno, instängdheten, och allt, som någonsin förknippats med The Smiths, och poesi, Oscar Wilde, och litteratur, på samma avstånd lämnar låtraderna varandra, in i hjärnan, som ett slags, stämning, som ett sätt att se på saker, som ett, som ett, nödvändigt ont, svälj och ta emot, vi har inget bättre för oss, dansa din djävul, medan du är ung, dansa din djävul, dansa, dansa, dansa. Som en känsla, för världen, som små, nätta rosor, vid vägens kant, där alla springer fort och några gubbar vandrar långsamt, och berättar i fina ord, och högtidligt, med mörka stämmor, om hur allting ska vara, dessa nätta rosor, som här, i ett vinterland, i ett jävla VINTERLAND, sätter sig på huk, vissnar, men översvämmas, till att drunkna i tystnaden, i döden, i ensamhet, här; där varje låtrad blir ett budord, sin egna gud, Moses, och Israel, för sig, och i sig, en egen text.

443. I dag lyssnade jag på The Clientele

Fast i tristessen. Känns som att jag inte får luft. Livet på gatorna. Jag vill gråta, skratta, dansa. Men har ingenting, som betyder någonting, nära nog, att räcka om. Eller snudda vid. Men även de visa männen måste rida den mörka hästen, ibland. Vad är vishet, och svåra ord. Jag kan ingenting, annat än oregelbundna verb, till mitt namn, inpräntade som på död eller liv, av någon amatörpsykolog i Oskarshamn. Den morgonen då solen aldrig gick upp, och inte visade sig. Förrän klockan kvart i tolv, när alla andra redan hade gått till skolan, gick jag i allén. Försökte tolka fåglarnas kvitter, försökte kvittra som dom. Det sittar skyltar i stan om hur allting ska vara. Det finns människor som är rädd för berg-och-dal-banan. På Liseberg. Jag är rädd för bruna löv, och skymningen. Jag är rädd för att inte bli någonting. För såna som Van Gogh, han kan hugga av mitt öra med, om jag så, bara för se hur han håller penseln, och drar den från sida till sida, som jag, springer från gatuhörn till gatuhörn, sicksack, ut till allén, och ursinnigt, spikrakt, därifrån. Det var helgen då jag inte träffade dig, trots att du ringde min mobil och bjöd till efterfest. Så tog batteriet slut, och jag hann aldrig uppfatta vart efterfesten låg. I dag, en tristess. I dag, är dagen då det är fem dagar tills jag bara, kanske, får träffa dig. Och om jag så träffar dig, så kanske, igen, bara känner du igen mig. Och kommer ihåg, att då, är dagen, fjorton dagar senare, när vi låg i din säng, 90 centimeter, och jag sträckte armen till träningsvärk, när du låg på den, och spände nacken, för att inte trilla ner. I dag har jag lyssnat på The Clientele. I dag, är jag mindre än förut. Är meningen med livet att det ska ta slut, hu, jag fattar ingenting. Varför skrev Franz Kafka så? Och alla ord är sanningar, som allt vi tänker på, är sant. Jag skriver sanningar, som om jag bekände mina fel, för lögnaren. Jag skriver ord, som är villiga att hjälpa mig, bära väskan, dit lögnaren svor. I Oskarshamn, vet alla vart jag bor. I Oskarshamn, vet alla mitt namn. Dom brukar göra roliga skämt om det, och klottra ner det på bussarna. Ut ur stan, står det, på en hel banderoll, "Cassius is kåt". Så att alla vet, mitt namn i olika ändelser. Måste jag ändra mig igen, för att aldrig bli, precis som dom.

442. Absolut Vodka med citron

Jag har inget hem. Och det kommer en dag, när man vänder sig och inser att man inte längre har någonting att återvända till. När hemmet, som man knutit all sin hemlängtan vid, inte längre är ett hem att känna sig hemma i. Annat som en främling, som tränger sig på. En vagabond, som luktar skit. En besökare, som kanske stannar för länge. Men vad vet jag om det. Det är då man måste skaffa sig ett eget hem, en plats att slå sig till ro i, att bygga upp sitt eget liv. Med sina egna rutiner, sin egna trygghet, just, sitt eget liv. Jag är där nu. Jag har bott ensam några år, men längtat hem, flyttat hem, och nu, kan jag inte stanna kvar. Jag kan inte sitta i min egen säng, i mitt eget sovrum, och känna att jag verkligen lever. Jag ser mig själv, i planscherna på väggarna, jag ser hur liten jag var. I alla hysterisk tillbehör, i trasiga fotbollsskor, punkterade cykeldäck. Fotografier, som blottar mig, leende, och med kort hår. Jag ska le en gång, det är inte det. Jag visste bara inte hur man log, men jag trodde det var enda sättet att stå framför kameran. Avslappnad, men spänd. Leende, utan lycka. Skrynkliga skjortor, och välvikta jeans. Det var mitt hem. Det var mitt enda hem, där, i sovrummet, där jag låg på nätterna, ofta sömnlös, och planerade, drömde, grät, och skrattade, om hur jag skulle komma därifrån. Mitt täcke, av blod, svett, och tårar. Mitt täcke, hur jag offrade det som ett levande barn, just för att hitta vägen därifrån. Jag spännde mig alltid, och alla vitsiga SMS till vännerna, om serier på TV:n, Skilda världar, intriger, och homosexualitet, och när Big Brother-tanten vann, skrev jag någonting om ett paradis, där alla sitter i en Big Brother-barrack, vid samma bord, och hon är president. Hur någon så ängslig, liten, och förvirrad, vilsen, och blek, kan vilja någonting så hårt, och tro på det så hårt. Och all melankolik, om Dead Prez och kriget i Irak, hur någon så liten, kunde bli så arg, för någonting, som inte fanns i närheten. Och alla sena SMS till halvkompisar, jag egentligen inte brydde mig om, men som festade i för stora hus med för stora glas, spudlande, bubblande, ren, Absolut Vodka med citron, om hur jag älskar den och den, men aldrig räcker till. Hur någon så liten, kan vara rädd för att bli kvar, för att förlora, och bli mindre ändå. Det var mitt hem, med böckerna, skivorna, och hjältarna, som inte sa någonting, annat, än att sanningen, är ingenting, drömmarna, är bara luft, så för att brottas med lögnaren, för att fånga sanningen, gör den till din, skapa den, avbilda den på bild, i dagboksanteckningar, men gör någonting, alls, gör någonting, och när du gjort någonting, när du ska göra någonting, när du gör någonting; glöm inte av att andas in.

441. Johann Sebastian Bach

Cirklar, virvlar. Jag kan inte sitta kvar. Eller ens, sitta still på min stol. Alla ansikten jag sett, berörde mig, och formade mig på sitt sätt. Men nu måste jag kråla, för att komma därifrån. Vägen är klar, den är sopad och ren, skottad, len, och redo att gå på. Jag knyter mina skor, och lyfter resväskan upp till min rygg. Jag var bara för rädd, att mörkret skulle komma. Jag var bara för rädd, för allt det där, uppenbara. Oförklarliga. Varför går solen ner ibland, och lämnar oss? Vem släcker vad, och vem tänder den, igen, på morgonen. Nobels fredspris borde gå till såna som dom, och inte till dom som planterar träd, i tidsfördriv. Som säger någonting, för att vara något. Dom som spelar hjältar, som gestalter i en seriefigur, kan lika gärna döda barn som, att bygga upp valstugor åt socialdemokratin. När Spindelmannen trillar ner, och Stålmannen ramlar av, när Bamse goes mainstream. Är alla dom, hjältarna, på deltid, lika små som oss, sårbara, vilsna, och ingenting. Nobels fredspris borde brinna upp, eller gå postumt, till Johann Sebastian Bach.

440. Ett par skor

Stråkar, skär. Ska jag bli lika stor igen? Som igår. Jag sabbade det. Jag sabbade dig. Satt kvar i soffan, när alla andra rusade därifrån. Dom tog tungt vatten och kemikalier. Jag bytte låt på min mp3 och bet naglarna, ner till nagelbanden. Och sög på tummarna. En gång till. Kommer jag bli stor igen, lika stor som förut. I din famn, kunde ligga där och se världen, vara kär, genom en söt flickas ögon. Hon tittade på mig, som en flicka tittar på sin storebror. Jag tittade på henne, som små barn tittar på en mjukglass. Hon är några år äldre än mig. Jag kan springa fort, och jag vann. Men jag har aldrig haft någon bra balans. Så varför gå på linan över havet, när vi har en båt, att åka i. Varför gå balansgång på staketet, när det är gräsmattor just intill. För att, jag ville se om jag dög. Världen är sån, som, vad, världen är skör. Jag ville se om jag dög, och om det fanns någon, där, redo att sluta sig, se mig falla, för att mig ta emot. Ett SMS på fel frekvens. Eller efterfesten då ingen kom dit. Du öppnade din flaska gin, och jag somnade med flaskan mot tinningen. Den här helgen, var helgen när jag inte träffade dig. Och hur du går, kan du försvara mig, mot vindarna, jag ser dig på håll. Hasande, som om ena sidan vägde mer, än den andra. Som om ena benet, hade gått av. Och aldrig riktigt läkt igen. Får jag se dig i natt, på ett Downtown train? Får jag se dig i natt, på ett Downtown train? Tänk om du sitter där, med benen i kors som innefolk i Paris. Milano, New York, och London. Varje natt är precis likadan. Tänk om jag ser dig där, med uppknäppt blues, hand i hand, med en kille från Borås. Kalmar, Ljungskile, Västerås. Där modet är bara, ett sätt att klä sig, och inte en levande person. En attityd, bara för sakens skull. Ett mord, och ett rån, från en seriefigur. Kom, sätt dig här. Bredvid mig i soffan. Jag är ensam i kväll. Vi kan titta på "Clerks", "Scrubbs", "Big Brother". Vi kan titta på tecknad film, och krypa närmare. Vi kan dricka te och bara ligga där. Jag vill sova sked med dig. Jag vill vakna upp bredvid dig. Kommer du ihåg, den gången, du körde hela natten, för att träffa mig i gryningen? Du vet, ha, du vet. Jag körde samma väg för att köpa dig ett par skor. Jag körde likadant för att köpa dig ett par skor.

439. Pics of the day

"For what is a man? What has he got?
If not himself - Then he has naught.
To say the things he truly feels
And not the words of one who kneels.
The record shows I took the blows
And did it my way."

- Frank Sinatra

"Get out of town, get out of town, think I'll get out of town.
'Cause the world is turnin', I don't want to see it turn away."

- Neil Young

"If I could just speak up, I think I would say that there is no truth. There is only you and what you make the truth. So I will just sing my songs and I'll pass a hat. Then I'll leave your town and I'll never look back. No I don't look back because the road is clear and laid out ahead of me. I'll get home and meet my friends at our favorite bar. We'll get some lighter heads for our heavy hearts. And we'll share a drink. Yeah, we will share our fears and they will know how I love them. They will know how I love. They will know how I love them.

- Bright Eyes

438. 21:26, Allt är fucked up.

[2005-07-23 11:10]
11:08

en gubbe i en tvättstuga. "min duk sitter fast i mangeln". check, vi skulle börja prata ryska. låtsas att vi inte förstod, men ändå. göra sönder duken. sparka på mangeln. sparka igen. sparka hårt. hårt. hårt. göra high fives och gå därifrån.

11:10

"du är så glömsk så du kommer inte ens ihåg vad du kommer ihåg."

11:13

"alla spindlar måste ha mens idag för dom bits så hårt". det är nog inte så lätt. eller. eller. vad. ba-h-h-h-h-h-h! larzH, sommrjobbare, tog arbetsgivarens mobil, sprang in på toaletten och skrev "jag älskar dig" till alla i telefonboken. hämnd: tog larzh's mobil, skickade "jag är bög", till hans körskolelärarinna. larzH: passa dig så jag inte tar din mobil och skickar "jag gör slut" till din flickvän. - men, vi är gifta och har 3 barn ihop. det funkar nog inte så lätt. - asså, men hon kanske skulle ta en funderare... - näe.

14:11

AAA AAA aaa totalt jävla down. idag. fan. apatisk. fan. vill inte göra någonting. fan. fan. vill lyssna på fan Bright Eyes och leva igen. Nothing gets crossed out, men jag har inte den, jävla kuk, på datorn. adda mig på msn. vi kan bli bästa kompisar. om du skickar den. fuck you! aha. aha. aha. jag ska nog somna och sova i hundra år. hoppas jag vaknar någon annanstans. fan. fan. fan. där folket är som DU & JAG. dom dansar högt över varje golv.

14:14

Free BonBon-Kjell. Free Peddo-Kjell!

[2005-07-21 18:21]
18:19

Små, små, barn leker sax, påse, sten, på en gård.

- Ja, jag vann!
– Näe?
– Jo, du tappade saxen i min påse.

18:22

köpt idag: 8 stycken Lucky Stars. om hela världen brinner upp imon, så har jag iallafall min Lucky Stars. kvar. och jag ska dricka dom, ungefär, TYP, som om det vore så.

18:23

idag var mrK, 34 år, mrR, 25 år, mrL, 21 år, mrM, 35 år, mrJ, 24 år, mrF, 19 år, mrN, 19 år och chefens son, bakfulla på jobbet. jag fick köra bilen runt i hela stan. med 6 stycken i en skåpbil. 5 stycken satt där bak. 1 spydde i en tvättstuga. och mrfuckingF drog ner ett rör, som jag haaaaaa...skulle spela hjälte... och sätta upp.. så jag som inte kan nåt, fick världens fetaste stöt och trodde jag skulle dö. dom bara bah, och 123982139843 sekunder senare spydde mrL där, framför mig.

18:28

åhå. fyllehistoria från igår. chefens son och hans LAKEJ var på väg hem.. så mötte dom en tant som heter ulla, i ett gatuhörn.. och hon sa att hon skulle ta sitt liv.. och han, hahahahahahaha.. chefens son ringde polisen.. och kidden, gick med ulla upp i hennes lägenhet. 56 år. och vaxat hår. och dom drack folköl. och han klappade henne på armen, höll henne i handen, och sa att allt skulle lösa sig, och sa att det säkert fanns massa därute som älskade henne. och hon sa NEJ. och han sa, ska vi slå vad? ring dina barn! och hon sa, har bara ett kvar. dom andra två dog. och barnbarn. oj, sorry, men, se, då har du något att leva för. - NEJ! - ...jo, ska vi slå vad? så han ringde hennes barn... och barnbarnet svarade, 10 år.. 02:12, typ.. nyvaken.. - hej.. - hej, vet du vem ulla är? - nej.. - ulla g**** - aha, ja, det är min mormor.. - asså, hon sitter här, asfull, packad, dricker öl, och ska ta sitt liv... *klick* ... vänder sig till ulla, och säger: han sa att han älskar dig. - du ljuger! jag ska dö. polisen kommer. slut.

[2005-07-20 19:14]
19:13

idag, dagen då jag inte gick till onsdagsklubben. skickade massa SMS, och sa att jag var seg. imon, piggare än pigg.

21:26

allt är fucked up. allt är fucked up. allt är sönderknullat. typ, ha. HAAAAAAA:::: för, tidigare på kvällen gick jag och jacob fram till ensamma, osäkra, killar på kungsgatan.. och frågade om dom ville ha 3kant. alla blev skiträdda och vi gjorde typ high fivesss.. sen gick vi in på mcdonalds och jacob ropade att layouten var ful och att den kostade 10 spänn.. sen sa en tant att han skulle vara tyst och äta sin mat.. då ropade jacob: "det har laaaaaa inte du med att göra" och hånskrattade. på vägen dit, i tåget, sa jacob: håll käften, till en tågvärd som ville titta på min biljett.. hon blev skitsur och sa att hon skulle stanna tåget i lerum / för det var SJ-tåg / och släppa av oss där. vi sa lycka till, och öppnade ännu en öl.

sen det där.
nu det här.

fuckingjävlakukåmålTRISTESS.

22:15

svt 2, 22:35.. marvin gaye.. jag kommer ihåg när jag var 17 år och sa att marvin gaye tror att han är gud, och så jävla stor.. som en gud.. till en tyst kille, som sen, visade sig vara den största indie-killen i stan.

al green. curtis mayfield. marvin gaye.

22:35

nu börjar det. jag sitter här. fuck you. fuck me. jag är en soulhora. som sminkar mig svart, för att kunna gå runt med marvin gaye i bandaren.

[2005-07-19 21:48]
21:47

råkade peppra kanel istället för grillkrydda på pommes fritesen.. annars, ingenting. en meningslös jävla dag. pommes fritesen var dessutom. gryniga. kalla inuti. köpt på willys. tjocka. och vågiga. bleka. slajmiga. våta.

21:48

tänk att bli 40 år. med Lars Adaktusson-frisyr. och skriva ner Speedway-resultat, på små, servetter. fan, fuck me. säg att såna människor inte finns.

[2005-07-18 19:39]
19:35

idag hörde jag ett fyllesamtal som var kul. så jag ramlade av stolen. min kollega, en liten kid, ringde min chef på midsommarafton, och frågade efter taxi. och chefen sa ett nummer.. -330044, typ.. och han sa.. - va? 330054.. - NEJ, 330044.. - aha, 33öööhhh00?!54... - NEJ.. ta bort 54.. - va? ska jag ta bort 57? 57 är ju inte ens med.. - 33-00-44!!!!! - 3-3-0-0-4-4! - aha, 3300öhhhh54? ...- är du full?... - nej, är du?..nej.. du verkar full.. ja, jag har druckit sprit och jag vill hem.. - aha, märkte det.. - men, har du numret till taxin?


[2005-07-17 14:17]

14:53

JAG VILL LYSSNA PÅ: CANDI STATON - Mr & Mrs Untrue

16:42

igår, "Teenage kicks är meningen med livet"... hey.. gick till DJ'n... sa: spela Teenage kicks.. skakade hans hand.. "kom igen"... han svarade.. "eh, sorry.. men jag har redan spelat den".. det kändes som att dö. verkligen. som ett hån. blahhh. och han spelade Debaser istället. och alla på dansgolvet gick därifrån. jävlafuckingKUKsticky!

437. Pic of the day

"Jag älskar er. Om jag hittar rätt en gång, och bara står där, kom ihåg mig för min vilsenhet. Om jag blir stor till slut, vuxen och pryd, kom ihåg mig för min sårbarhet. Jag ska aldrig bli vuxen och pryd! Hur jag hänger mig över pennan, som tatueraren med sin nål, och trycker ner orden, i ådrorna; kanske djupare ändå. Vad som händer vet ingen, och så ska jag leva mitt liv. Max, i varje riktning. Utan att låtsas vara någonting. Så ska jag leva mitt liv, så kom ihåg mig, för det jag låtsades vara, men aldrig blev. Kom ihåg, att jag älskade er."

- Cassius Clay

436. Louise

Så, så, så.
Ha, ha, ha.

Så begränsar jag också min ensamhet, till min säng.
Ha, ha, ha.
Men min säng är en oas av ensamhet, har jag i alla fall begränsat den.
En slags fångenskap, att alltid ramla i. Att aldrig, hoppa av. Eller, just, innehava, äga, makten, av att komma därifrån. Det är ensamhet. Att lyssna på Pet sounds, och blunda. För att försöka, men aldrig kunna få det så vackert som där, och inse det. Min säng är ensamheten, och på något sätt, förtjänar jag väl den. Som jag slitit och jobbat för den, som jag anpassat mig, och mina tankar, för att aldrig passa in. Kunde jag inte lägga ihop ett plus två och fatta att det skulle sluta så här. Trots att, eller snarare; även om, Brian Wilson verkade lika ensam som mig, lika utanför, lika vilsen och bortkommen, i en tid, gjord för alla dom, så verkade hans värld, och inre röster, alltid kunna göra han fri. Oberoende, ett öra, mot skälvande brus. Ett öra, mot resten av världen. Ett öra, mot en värld av dån. Det gäller bara att kunna återskapa det. Den. Det. Den. Det. Om du var här i kväll. Och såg mig, jag skulle titta på dig, till och med när du sov. Ha, ha, ha. Tänk att bli kär i mig, vilket hån, vilket jävla, ha, ha, ha, hån mot mänskligheten! Tänk att fångas av mina ord, idéer, och fabler om vad jag ska bli. Knutna näve, höjda i kamp. När alla dom jag säger mig kämpa emot, har försvunnit därifrån. Eller, när alla dom jag så högtidigt föraktat, jag själv, flytt för mitt liv, för att inte se igen. Vilken bluff jag är. Jag tycker synd om alla dom, som ändå, med avbitna naglar, stirrande ögon, och lite vin, har klamrat sig fast vid min fantasi. Som om den betydde någonting. Hallå, i alla mina drömmar, hallå, drömmer inte alla likadant, hallå, hallå, hallå, HALLÅ, i mina drömmar, säger alla alltid ändå, hur det ska bli. Skepnader, gestalter, och fån, som säger att vägen tar slut, vid nästa krön. Så slutar jag mitt liv, i en stinkande gränd. Hade inte något bättre för mig, och ”Hade inte något bättre för sig”, ska det stå på min kista, och gravsten, när folket som bar den, valde plats och kyrkogård, grävde med sina bara händer, en grop, vart kistan skulle stå, i skuggan, men med morgonsol, för att snabbt vända sig om, och börja ännu ett liv. Jag är inte äldre nu, det är bara alla andra som verkar föryngra sig. Sa för många konstiga ord, dom kommer säga att jag är konstig nu. Säger konstiga ord när jag blir full. Dom kommer säga att jag är konstig nu. Men, hur, jag skulle vilja ikläda mig rollen som mig själv, egentligen. Hur jag skulle vilja vara den jag är, och den som andra tror att jag är, eller var, för att, förbättra mig, för att se världen, och förstå omgivningen. Som jag offrat mitt liv, och mina vänner, åt de konstiga orden. Bara för att inse när alla andra tröttnat på det där, att jag är ingenting, värt att satsa på. Att mina ord, inte längre kan säga hur det blev som det blev. Och varför. Hur mina ord, och mina gester, framstår lika främmande i sin spegelbild, som för namnen i min telefonbok. Som pålar över öppen eld, offrade jag er. Och kommer ångra mig. Som stjärnan i en julgran, tittar jag ner, för att se om barren är kvar. Och kottarna. För att slutligen inse att de inte betydde någonting. Och då är det slut med mig. Snälla, kom hit. Tjej i rött, Louise, håll min hand. Vi kan sova sked. Dina flätor mot min hals, jag kan säga att jag älskar dig. Och vi kan låtsas att du också, i nöd och lust, älskar mig. Vi vet att fägringens blommor, i en vas, på ett bord, säger mer om vad som finns utanför, kvar att plocka, än vad som finns runt omkring, som vissna blad, och torkad jord. Vi vet allt det där, jag är ju äldre nu. Vi vet hur allting fungerar, men jag kan fortfarande inte, släppa tanken, av att bara handfallet kasta mig in, huvudstupa mot rännstenen, för att vid uppvaknandet, se om du står kvar. Om det står någon kvar. Eller om alla, bara, gick därifrån. Louise, älska mig. Louise, älska mig?

435. Skunkbilder

***

434. Beach Boys - Pet Sounds

Jävla bögar. Jävla bögar. Fuck you. Fuck you.

Varför ska jag hånas, och spottas på, men ändå frivilligt ta steget ut och berätta för alla att jag är bög, att Beach Boys finns, att jag-älskar-Pet-Sounds = sant. Till er, som ändå, i era lädertrikåer, åtsittande skjortor, tvättade jeans, och flötiga hår, kommer sitta med ordlexikon, era jävlar, och säga att recensionen handlar lite för mycket om mig, och ingenting, nästan ingenting om musiken. Alls. (But it's nothing, really nothing, to turn off.)

Ha, ha, ha.

Jag skulle kunna skriva en biografi idag, och döpa den till Pet Sounds. Jag skulle kunna skriva en sån där, jävla, Alexander, Solsjenitsyn, om En dag i Ivan Denisovitjs liv. Hur hårt han håller fast vid sitt alterego, som om den vore hans enda hjälte, och det enda värt att offra ett liv för, i det här fallet, en simpel, dag. Ett liv, en dag, ett liv, en dag. Som kackerlackor för William S. Burroughs, och några utklippta ord. Fattar ni inte att det är folk, där ute idag, som sitter och dör för någonting. Som sitter och dör för er, som springer i cirklar och tänker, "vad ska jag bli", letar svar, och sen dör för ingenting. För att kunna skriva som Goethe på ett papper, att i dag, den 15 mars, hände ingenting. Nästan ingenting. ALLS. Den 9 april, "För trött". Fattar ni inte att det finns folk som blir galna, och går vilse, för att ni sitter där, i välutrustade hem, kabel-TV, och Volvo-bilAR utan att bry er. På era gator, utanför, ramlar folket förbi. Som AvEnYn i Göteborg. Fan ta er. Som om det betyder någonting. I may go crazy, before that mansion on the hill. I may go crazy for YOU. För såna som er, tar en tur till brevlådan, och matar in bajsat i bajspåsen, knyter ihop, och sen. Ingenting. Värt att leva för. Ha, ha, ha. Ni kommer säga, gå till din jävla blogg och stanna där. Vi behöver inte såna som dig. Du är galen, du röker hasch! Jag kommer svara, i hela mitt liv, kommer jag svara er, på påståenden, att jag har Pet Sounds under armen, som ni bär er morgontidning, till frukost och ett dukat bord med kokt ägg, och ett glas apelsinjuice. Jag bär min Pet Sounds som jag bär ett paket cigaretter. Ha, ha, ha. Det borde stå en varningstext på omslaget, "Den här skivan kan skada dig och personer i din omgivning". Lillebror bli aldrig som jag. Du stod vi dörren och sa, om det så här att vara kär när man är stor, jag dör, herre gud, men dö då!

Fuck you. Fuck you. Fattar ni inte att Brian Wilson satt hemma, blev galen, och skrev låtar, för att såna som er, skulle stega ut ur era hus, och fatta vem han var. Hälsa när han ramlade förbi, säga hej då, när han ramlat länge nog. Och fan, fuck you, fuck you, ni fattar ju ingenting.

Om jag inte hade legat och lipat i min säng till tonerna av "I'm waiting for the day", hade jag säkert bara tyckt att den var fin. Om jag inte visste att mitt jävla liv finns där, i låtraderna, och som jag lipar, med tårar sprutande i en fontän, snoret rinnande, och harklande, för att andas, ge mig luft. Era jävlar, ge mig luft. Den är så bra, så jag tvekar att lyssna mer, som jag alltid undviker de 30 senaste sidorna i Kafkas dagbok, för att jag vet hur det ska gå. Han dör ju. Brian Wilson blir senil. Och jag får känslan av att alla deras ord, fångar mig, och håller mig kvar.

I'm waiting for the day är Beach Boys mästerverk. Idag. Brian Wilsons "Be my baby". Det är, något annat. Något annat. Fuck you. Fuck you. I knappt en minut är det en kärleksförklaring, någonting som han inte hade men fick ändå. Efter en minut, åh, åh, åh, efter en minut, när han har gått därifrån, vänder han sig om och ser att hon står kvar, tyst, nästan oberörd, och han skäller. FÖR FAN ÄLSKA MIG DÅ, jag har ju gett dig allt. Efter det, tystnad, förlåt. Sen samma sak igen.

Det här, det här, det var bara, en, det var bara, en, dagboksanteckning bland alla andra.

433. Rosa elefanter och våldtäktsmän

Läser Kafka, Pessoa, och Proust, för att dom berättar för bara mig, hur världen fungerar. Vet inte riktigt om jag läser dom, i främsta syfte, för att få veta hur världen fungerar, eller för att få lära känna dom; men säkert, för att dom berättar allting för bara mig. Vandrar jag därifrån som en hemlighet, skygg för solljus. Varför skulle jag behöva nikotin, när jag kan läsa en rad till? Varför behöver jag nyheter, när allt jag behöver veta är att Kafka, den 6 juli 1912, var för trött för att orka skriva ens en rad i sin dagbok. Jag behöver inte knulla som Robinson-Robban, eller säga roliga saker som Olinda och Linda Rosing. Jag kan ligga i min säng och tänka på mitt liv. Tack, Kafka, Pessoa, och Proust, för det. Jag behöver inte våldföra mig på små barn, och skylla över konceptet på, för mycket filmvåld. Finns inget sånt, men bara film och verklighet. Finns bara föräldrar, som skriker åt sina barn att filmvåld suger kuk. Går till senaten, och skriker likadant. Med samma röst, som Jerry dödar Tommy med en sax. Med samma läte, och i samma tro, i samma mening, och med lika syfte. Och det finns föräldrar, som sätter sig ner på huk, viskar till sina barn, att människorna på TV:n är du och jag. Lika små, oskyldiga, och rädda som oss. Lika sårbara för hårda slag. Är det inte synd om oss? Finns såna som stänger av TV:n, och går därifrån. Finns dom som går in i TV:n och tittar ut. Bara för att våld finns, betyder det inte att man måste döda det. Med samma ilska, i samma inferno, som Tom dödar Jerry en gång till. Med samma förbannade min, som Ann-Marie lär sina småflickor självförsvar mot rosa elefanter och våldtäktsmän, som klistras upp på väggarna, istället för ett alfabet, för att de ska lära sig hur såna varelser ser ut. Istället för Brad Pitt. Finns föräldrar, som sätter sig ner på huk, och viskar att våldtäktsmän och rosa elefanter, också har varit barn.

432. Per automatik

Och, trots att det ibland kändes som att du var världens mest främmande person, så var det bara det att jag aldrig förut bjudit in personer att komma och hälsa på mig i min trädgård, i mitt sovrum. Istället har jag bytt kläder, vandrat ut till grinden, för att säga några väl valda ord, intränade fraser, per automatik. Det var situationen som tedde sig märklig, som tedde sig främmande. Att jag kunde se någon ligga i min famn, gjorde dig, men också mig, till de mest främmande av alla personer jag någonsin träffat på.

***

Det är självmord att inte komma hit, tänker prästen och räknar tomma bänkplatser, för dom i församlingen som inte dök upp, och i tystnaden, tycker synd om dom. Gud, förlåt dom, ägnar han lite tid, åt såna som inte längre anser sig ha tid att ägna tankar åt han, och att se han stå en hel förmiddag och förbanna sig på deras oförstånd. Har de nu så mycket förstånd, att tycka synd om honom. Och för dom, som tids nog insett, ligger livet framför som en porlande bäck i Edens lustgård. Och på bänkarna står det klottrat tagz, men ingen där bryr sig om det.

431. Som en rullande sten

Det är inte min tur, att fälla tårar till en pöl.
Jag lägger huvudet på lut. Istället.
Bandaren är bara min. Bandaren är bara min.
Jag vill alltid vränga bandaren, ut och in.
Det är inte min tur att bära bandaren.
Det är inte min tur att bära bandaren.
Jag dansar hellre, åt dom som går förbi.
Tar någon i hand. Får jag dig?
Som The Smiths, var Manchester.
Med vilken möda lever vi våra liv.
Under större kraftansträngning, än vad,
Statyer reses, och höga hus byggs.
Vaknar jag på morgonen, och ställer mig upp,
Andas, in, andas ut.
Just för att hålla mig vaken.

Så, kryper jag ihop, till en boll.
För att kunna rulla ner, för gatorna,
Och sicksack, genom allén,
Som en sten.
Jag kryper, ihop, för att kunna fällas upp,
Samlar mig, för att explodera.
Som en sten. Som en sten.
Som en rullande sten,
Hela vägen från 5th Avenue,
till 42nd Street.

***

Där musiken spelas högst, kommer jag alltid att vara.
Klunkande på en öl, rökande på en cigg.
Dansande i takt, om så dansgolvet vore en garderob.
Där ”Like a rolling stone” väller ut genom nyckelhålet,
Kommer jag alltid, att knacka på. Dörren.
Och kräva att få komma in, för lite värme och tröst.
New York är kallt, men jag gillar vart jag bor.
Det är musik på Magasinsgatan, till fem på morgonen.
Och Seven-eleven har öppet dygnet runt.

430. Pianostol

Jag var död förut.
Nu är jag full som fan på en pianostol.
Slår tangenterna, som jag slog ner bokstäverna.
För varje ord.
Försöker hitta en melodi, men tar ton.
Och låtsas att den betyder någonting.
Sjunger med, för drömmen om Kathleen.
Sjunger med, och tar strid.
Mot varje tangent, som vill att jag ska landa på dom.
Fräser, spottar, fnyser.
Blandar galla med saliv.
Det skvätter, som regnet i ansiktet. Och orden, som verkligen,
Höll mig vaken, nätterna igenom, i hopp,
Om att jag också, jag, den lilla mig, skulle landa där.
Finns såna som Tom Waits?
Kan jag börja leva nu?
Äntligen.
Eller ska jag spela det igen, för dig James Dean.
Som Sam för Humphrey Bogart.
Som Kevin Rowland för sin Eileen.
Efter 26 år i tystnaden, borde jag vara yr, av att snurra ett varv till.
Jag måste springa åt samma håll, med tiden.
För att inte totalt falla ihop. Framför framtiden,
Som står med sina profeter, gestalter, och skepnader.
Och kräver av mig, hur liten jag än är, och hur lite jag än blev,
Att jag ska landa där.

Så snälla, släpp mig fri. Att flyga med fåglarna, och låta,
Vindarna bestämma, vad jag ska bli.

429. "Mmm"

Nu är jag riktigt trött. Kvällen har varit omtumlande. Med tristess, tristess. Tristess. Och ingen rastlöshet. Tristess är saknaden, efter någon att hålla om. Rastlöshet, är att hålla om någon, alldeles, för hårt. Fångenskap, är när någon håller om en. Och drömmar, är världen utanför, tristessen. Mellan dessa fyra hörnpunkter kastas jag omkring. Som om jag var en leksak. En fotboll, och, sparka iväg mig till en värld, där såna här hörn inte finns. Hörnbitar i ett pussel. Jag vill inte pusslas klart. Jag vill inte lära mig att uthärda sånt här. Det enda som lever, min enda kontakt med verkligheten, är just smärtan. Oron, rädslan. För att bli kvar. Och vars källa, är just de fyra hörnstenarna.

***

Jag såg en man i rött. Någon sköt honom, just för att se han dö. Jag lyssnar på Beach Boys nu. Jag är helt borta. Jag är galen, kanske störd. Full, kanske bara, fångad av vardagens tristess. I all min villrådighet. Kan man hata någon som älskar en? Verkligen? Skjuter Amors pilar framför mig, i blindo, som facklor i mörkret, som ledstjärnor vid ruinens brant. Skjuter dom i självförsvar. Som en vit flagga, dränkt i blod. Kan jag lika gärna hissa flaggan på halv stång.

***

Måste i all frustration, ilska, och i mitt svårmod, tänka att såna här dagar, finns. För att andra dagar, ska verka, ändå bättre. Lysande, klarare. Men såna här dagar, utan någonting, annat än en fruktansvärd oförmåga att känna empati, att skriva eller säga ingenting annat än ord som inte betyder någonting, som inte finns, som jag inte ser. Snälla, någon, läs mellan raderna, och förklara vem jag är. Att såna här dagar finns, är rätt så uppenbart. Men såna här dagar, får bara framtiden att verka mindre klar, otydlig, längre ifrån, otillgänglig, skrämmande, och för stor, för att jag ska kunna ge den en kram, en klapp på kinden, en fläta i dess hår. Såna här dagar får bara framtiden att framstå som ett stort, apatiskt, monster, som inte bryr sig, ens för en enda sekund, om vem jag är. Tänk om monstret kommer rakt fram, och trampar på mig. För att det inte ser, vem jag är. Eller att jag finns.

***

Jag har kämpat med mig själv, och inbillat mig, att månen i natt, hänger lite längre ner på himmelen, bara för att lysa in några strålar, ett litet sken, över min säng.

***

Vad är meningen med livet, frågar alla varandra. Som om någon hade en mening med att sätta människor till att leva, skulle i första sekund, berätta för människorna, vad deras mening var. Då skulle vi ju bara kämpa där för, låta bli att tänka, och i slutändan ändå inte bli någonting, annat än robotar, som lyder order, och vad är meningen med det?

***

Idag, första natten på mycket länge, stänger jag ner datorn utan att känna dåligt samvete. Utan att ha någonting mer egentligen att tillägga. Utan att ha ord, som snurrar kvar i hjärnan, men inte vill ut. Utan att dras därifrån, stänger jag ner datorn, för att sätta på Pet sounds. Och kanske bli en bättre människa. Sen somna, och somna skönt. Om så för en väldigt kort stund. Och djupt. Hoppas bara drömmarna är snälla mot mig, sen.

***

Yo-yo mitt namn är Emil P!

Raderna om morsan är ärligt talat, bland det roligaste sen, sen, sen... Idol-Eddie rappade, "jag har skrivit det själv, med papper och penna, yo!". Kanske roligare ändå: "Din morsa är het, för hon är fet. Jag tog henne första mars, sen så rökte vi braj".

***

I dag skrattade alla på jobbet, när jag sa ”mmm”, på ett konstigt sätt. Jag låtsades skratta med, men skrattade åt dom. Jag vet hur rädda dom är, när jag bara sitter där. För att alla andra, kan dom skoja med. Med mig, kan dom bara titta på. Och hur ser dom inte på min blick, som letar falluckor, att ramla i, som letar, skotthål, att fylla igen. Som letar, efter dagg i gräset, med solljus på. Som letar, och i alla fall, letar sig därifrån.

***

Och jag blir kär i alla som tittar på mig. Vilket problem, när dom blundar, och jag tar det som ett hån. Packar väskan, och föraktfullt, vandrar därifrån. Som om jag vann, fanns ingenting där att besegra. Och vänder mig om, gång på gång, i försäkran om att dom fortfarande inte ser, när jag smyger därifrån, och plötsligt bara stänger dörren hårt, och springer i panik. Kommer snart tillbaka igen, knackande, på dörren, för att försöka, förklara, hur förlorad jag var. Men aldrig, hur förlorad, jag fortfarande är.

***

Det finns nog inga andra skivor som är så rakt igenom genialiska, som Astral weeks och Pet sounds. Även om jag inte alltid älskar dom, som jag älskar andra skivor, kan jag vissa kvällar inte undgå att låta mig fångas av deras enorma skönhet, prakt, och skörhet. Och varför jag inte alltid älskar dom, är just för att genier är från en annan planet. En planet, som går att skåda på håll, men aldrig går att fångas av, för att beskåda vad som finns inuti. Jag skulle aldrig kunna läsa vad Van Morrison tyckte, eller vad Brian Wilson gillar för politik. Dom står över allt sånt. Jag förtränger det, att dom är mänskliga varelser, som också dör. Att dom är dödliga. När deras verk, verkar härstamma från en annan tid, från en urålder, men fortfarande, vara framtiden. Och så mycket samtid, att de inte går att undvika, att lyssnas på, kännas med, och insupas, för att på alla sätt, lära sig lite mer om den man är, och om den omgivning man satts för att leva i.

***

Har ni inte känt att ni ibland, vet att ni tycker likadant som någon. Och därför inte längre vågar höra vad han tycker om sitt liv.

***

(Bruden med läppglans, får jag chans?)

428. Fåglarna i Uddevalla

Skyndar mig, kanske. Tänk att springa för fort. Och hamna där, sittandes.
55 år, vid ett dukat bord.
Mamma, säg att såna människor inte finns.
Med Lars Adaktusson-frisyr, och V-75.
Speedway-resultat skrivna på servetter, som jag förut skrev ner ord, jag aldrig riktigt förstod.
Det skulle bli så uppenbart, att jag då, förstått. Hur liten jag var. Och förrått, den lilla del av mig, som fortfarande ville vara kvar. Tar bussen till Uddevalla, för att se fåglarna, som bara kommer dit. Tror alla som står där, och tror dom vet. Men det finns böcker på latin, där såna konstiga fåglar, sträcker på sina ben. Och såna fåglar, folket i Uddevalla, aldrig kommer att få se. Och fåglarna får inte heller se dom. Bara ord, uttalade på latin. Gör ingenting, men släpp mig där. Om en fågel någonsin fångar mig i sin näbb, ska jag be den att släppa mig där. Mycket hellre än i Uddevalla. Eller Trollhättan. Tänk att hitta meningen med livet, i en liten, sparv, från Afrika. Lika gärna Arvika. En sån fågel, som bara kommer en gång vart hundrade år, till samma plats, och säger adjö med en kvast, från Blåkulla. Om jag ändå hade tvingats att ställa mig där, hade aldrig stått där, men ändå, hade jag varit han som skrek mig hes, på fåglarna att visa mig vart dom bor, egentligen. Och inte bara komma hit, på semester, som blågul charter, i stekhett Gran Canaria. Super säkert, på nätterna. Knullar, och applåderar, när flyget landar, och vingarna slås ihop, med prakt, stolthet, lika gärna förakt. För vi som står där, och höjer flaggor, för ännu en höst med sparvar i stekplattan, gör ingenting, körs på, frivilligt, för hans släkt var här 2002. Och nu är han inte längre speciell. Om jag hade stått där, skulle aldrig stå där, men ändå, så skulle jag vara mytomanen, som gick runt och inspekterade, kalla det skryt, och skröt, att ”fåglarna ni aldrig kommer att se, kom alla hit 1972, i ett busslass från Minsk, gympabyxor, och slitna skor, för en nubbe och en sill, några svenska blåbär, och ’brun 7’, på vägen hem. Men ni var väl inte födda då, FÅN!”. Och det är inte så, att jag inte gillar fåglar. Jag vill bara inte sakna dom, personligen, när dom flyger hem igen, och fortsätter sina liv. Utan vykort, eller blinkande mail, om hur dom har det, och vad folk drömmer om.

427. Pics of the day

"True love will find you in the end"

- Daniel Johnston

***



"A fireman her husband was
and so to give him duty
I duly tried to light a fire
upon his rightful booty."

- Bonnie 'Prince' Billy

***



"Vad har jag gemensamt med judar? Jag har knappast något gemensamt med mig själv och borde ställa mig helt stilla i en vrå, nöjd med att kunna andas."

- Franz Kafka

426. En DSC-tråd: Tristess

Cassius Clay 2005-07-20 20:53
jag ska nog bada nu. läsa Kafka. och lyssna på Bright Eyes. alla andra festar nu. det är tristess, för mig.
wesco 2005-07-20 20:56
själv ska jag sortera en bokhylla med böcker, gamla tidningar, foton o skräp snart... ska försöka hålla mig vaken så att jag inte missar palookaville ikväll på femman... stavade nog fel på filmtiteln...trist
Cassius Clay 2005-07-20 20:57
ohjj.. låter spännande.. vad sägs om svt2 22.35? är det värt att vara vaken då?
alternative carpark 2005-07-20 20:58
såhär. har inte badat en jävla dag i sommar. har knappt gjort ett skit annat änn grälat med mina föräldrar, bråkat med vänner och saknat gamla flickvänner, upptäckt att kk inte är samma som kärlek och upptäckt hur alla andra har så jävla bra med flickvänner och korkade vänner. så då sitter jag hellre här. fuck 'em!
alternative carpark 2005-07-20 21:03
(och nu är planen som vanligt att ta en öl diska och lyssna på magnetic fields och somna in, stänga av mobilen så det inte skrivs dumma sms osv osv)
wyldmammoth 2005-07-20 21:06
alternative carpark: Jag känner med dig. Krram!
wesco 2005-07-20 21:11
hur ska jag hålla mig vaken genom att lyssna på marvins gnylande hångelmusik?
elongate the face to be swedish 2005-07-20 21:12
gnylande?? ää, ta´rej i baken!
päter 2005-07-20 21:14
jag har så tråkigt att jag tror jag har börjat röka. när jag var lyckligt kär älskade jag att vara ensam hemma med inget att göra...men nu är det liksom _för_ ensamt.
Cassius Clay 2005-07-20 21:16
tristess är: * att vilja bajsa trots att man inte är bajsignödig * att se sina vänner logga in på MSN, och själv sitta online, men inte starta en konversation, i rädsla för att tränga sig på, och för att man inte har något viktigt att säga.. utan att någonting händer. * att kedjedricka te, men i varje klunk, ändå hejda sig, tveka, för att man tänker, att om man dricker så fort, så finns snart inget te kvar i hela världen, och vad ska man göra då? * sakna någon, som man egentligen inte tillåter sig ens att ägna en tanke åt. * att känna sig tvungen att svara på SMS som inte handlar om någonting, rykten på stan, ren NONSENS, men ändå svara.. för att man tänker att om man inte svarar, så finns man inte. * tristess är en rädsla för att bli kvar där man står, och en känsla av att inte komma därifrån, trots att man försöker. och det är tristess. och därför är tristessen inte skön, utan bara en källa till oro och obehag. tristess är en rädsla för att fastna, och helt plötsligt, inte längre, vilja gå därifrån.
wesco 2005-07-20 21:17
söt som mandelkräm i solnedgången han smeker mina öron i saltvattenflytande viktlöshetssvävande mjuka.. lena...vackra sångstämma denna man och gud i soulhjärtat mitt han lägger en vit ros...då!
Gecko 2005-07-20 21:17
jag har så tråkigt att jag funderar på om det inte hade varit roligare att jobba, men se, det kan jag inte eftersom dom jävla, ursäkta ordvalet, fittorna sparkade mig igår.
Cassius Clay 2005-07-20 21:19
beklagar Gecko.. tristess är att bry sig om sånt.
Gecko 2005-07-20 21:20
jag borde läsa, men jag orkar bara läsa 10 sidor i taget i boken jag läser just nu och det känns som det tar evigheter att bli klar med den, så jag kan gå vidare till nån annan av de femtielva böckerna jag har liggande, så istället skiter jag i att läsa den och blir verkligen aldrig klar istället. Jag kan spela golfspel på datorn, men det tröttnar jag på efter en stund, särskilt nu när det blivit för svårt att gå vidare. Letar fusk på nätet, men hittar ingenting. Jag kan bränna ut en film och kolla på den, men då blir jag rastlös eller trött och antingen så somnar jag eller så kommer resa på mig och inte bry mig om filmen. Kort sagt: GAAAAAH!!!
wesco 2005-07-20 21:20
det värsta är att man kan ofta bota tristess genom att göra någonting Gå till konsum o smygläsa tidningar eller gå på bio Men lik förbannat ligger man i sängen o glor upp i taket, samtidigt som leonard cohen gnylar
Benjamin Orff 2005-07-20 21:20
Jag ska plocka vinbär så att min mor kan göra en paj som jag inte vill äta för paj är äckligt. Lyssnar på Bob Dylan, kollar bilder på Länk och myser.
Gecko 2005-07-20 21:21
borde installera MSN igen och prata med folk där, men det är alldeles för många jobbiga människor där som jag inte vill prata med, som ger mig dåligt samvete när jag inte pratar med dom och jag har inte hjärta att blockera dom heller. Åh vad allt är tråkigt!
Gecko 2005-07-20 21:23
jag vill hitta en högupplöst bild på Charles Mansons ögon, så jag kan rasterbata den och sätta upp på väggen, men: A. Jag hittar ingen sån bild. B. Jag kan inte skriva ut skiten föränn morsan återvänder från öland, så jag kan skriva ut det på hennes jobb.
wesco 2005-07-20 21:23
dåligt samvete är att inte besöka sin storasyster på två år.
Gecko 2005-07-20 21:25
när man har så här tråkigt funderar jag på att sälja alla skivor och börja knarka istället, men imorgon kommer jag inte tänka så.
MikeSkinner 2005-07-20 21:25
Men för helvete! Gör någon åt eran situation. Detta är väl en musiksida inte en sida där alla skall tycka synd om sig själva? Ryck upp er från er patetiska tillvaro istället för att bara sitta och gnälla hela jävla tiden.
wesco 2005-07-20 21:28
vem gnäller nu'rå?
MikeSkinner 2005-07-20 21:28
Idiot.
Gecko 2005-07-20 21:29
att gnälla på gnällande människor måste vara dumhet upphöjt till två om man följer MikeSkinners resonemang.
Mos 2005-07-20 21:30
Everybody loves a pimp.
wesco 2005-07-20 21:30
det är som att äta bajs
Grave Dohl 2005-07-20 21:31
Varför fick du sparken Gecko? du kan få mitt jobb, jag vill inte ha det.
Paul Ramone 2005-07-20 21:32
Orffs länk var ett bra botemedel mot tristessen. Jag har sällan tråkigt faktiskt, även fast jag verkligen borde ha det eftersom jag nästan inte gör någonting. Men det blir så efter ett tag, man lär sig leva med tristessen.
MikeSkinner 2005-07-20 21:33
Jag orkar inte bry mig, ni är ju tydligen så skadade att ni inte fattar något alls. Jag skall nog aldrig skriva här igen.
Cassius Clay 2005-07-20 21:34
FAAAAAAAAAN... kan någon gå in på msn.. säga sin MSN.. och skicka Flowers grave med Tom Waits.. Nick Cave.. vad som helst med Tom Waits.. och såååååååå... pussss??
Gecko 2005-07-20 21:35
Grave Dohl: jag ringde inte direkt till företaget som jag jobbade åt och sjukskrev mig, utan bara till bemanningsföretaget och tydligen skulle jag ringa till företaget också, vilket jag inte behövt tidigare när jag sjukskrivit mig. Jag hade bara en månad kvar att jobba, men det känns rätt surt ändå. Så, nu är det semester till i slutet av augusti då skolan börjar.
wesco 2005-07-20 21:35
vi fattar, men vi gillar bara att retas, mikeskinner
Gecko 2005-07-20 21:36
vad har du för msn då? Cassius?
Cassius Clay 2005-07-20 21:37
det känns som att MikeSkinner föddes på forumet igår.. hur kan han annars inte hata en sån som mig.. utan att ha uttryckt det, tidigare.. blaha... MIKE SKINNER: VET DU VAD MUSIK ÄR? SJÄLVÖMKAN! ETT SÄTT ATT VARA! VET DU VAD DEN HÄR TRÅDEN? SJÄLVÖMKAN! ETT SÄTT VI ÄR PÅ. VI LEVER MUSIKEN, PRECIS SOM LEONARD COHEN SKREV CHESLEA HOTEL # 2.
Cassius Clay 2005-07-20 21:38
puss Gecko.. jag vill bara inte offentliggöra den.. eftersom det är mitt riktiga namn.. hmpff...
Grave Dohl 2005-07-20 21:39
Gecko: Äh taskigt, tror att det hade dröjt ett bra tag innan dom hade märkt att jag var borta från mitt jobb. Jävla idioter som styr stället.
Gecko 2005-07-20 21:40
mitt exjobb har marginaler som är lika tunna som ett pappersark. Fattas det en person får arbetsledarna panik och börjar behandla de som faktiskt är där jävligt taskigt. Cpföretag.
Benjamin Orff 2005-07-20 21:41
Paul: Exploding dog är jättefin!
Grave Dohl 2005-07-20 21:42
Ett bra sätt att bryta tristessen, ladda hem avsnitt 5 av dom nya family guy avsnitten, sannslöst roligt.
wesco 2005-07-20 21:42
mina arbetskamrater vet inte vad ironi är.
Grave Dohl 2005-07-20 21:43
Hehe då hade du nog trivts på mitt jobb, även om det är ruskigt tråkigt.
Grave Dohl 2005-07-20 21:44
En av mina arbetskamrat är jättekristen och spenderade sin bröllopsnatt i ett tält i sina föräldrars trädgård. Hon är jättesmart.
wormed our way through 2005-07-20 21:44
jag har varit nere med exploding dog sen dag ett. här är en annan bra länk: Länk hans internetdagbok, vilken jag läste dagligen innan var helt sjuk.
wesco 2005-07-20 21:44
jag tror att dom lärt sig leva genom att titta på big brother och att lyssna på e-types texter free like a flying demon...
wesco 2005-07-20 21:45
min arbetskamrat cyklar ibland till jobbet. en och en halv mil. lika långt hem
wormed our way through 2005-07-20 21:46
mina arbetskamrater är jätteduktiga på ironi. i <3 href="http://www.whiteninjacomics.com/" target="_blank">Länk jag kan sitta och läsa hur många som helst!
wesco 2005-07-20 21:52
HAHA white ninja, den va kul du!
wormed our way through 2005-07-20 21:53
Länk
wesco 2005-07-20 21:54
my beard was getting cold..haha!! roligt roligt
wesco 2005-07-20 21:55
du har nog räddat min kväll wormed!! thanks
alternative carpark 2005-07-20 21:56
fan att denna tråden hette "tristess" och inte "självömkan" dra!
wormed our way through 2005-07-20 21:57
Länk wesco: haha, lugnt.
Cassius Clay 2005-07-20 21:58
geckooooooooo: får jag din msn? :o
Cassius Clay 2005-07-20 21:58
alternative: som öde forum-tråden :)
Gecko 2005-07-20 21:58
team_satan@hotmail.com
Grave Dohl 2005-07-20 21:59
Hahaha
Grave Dohl 2005-07-20 22:01
Länk
Strange One 2005-07-20 22:03
Frågan är om ni vill bryta forumbarriären till er DSC-are och faktiskt ha er på MSN också. Tänk på det. ;)
Cassius Clay 2005-07-20 22:05
tristess ÄR att skratta åt dom här bilderna.. för 123103123 ggn... och nu (OBS) kommer en länk till havanna... Länk
Cassius Clay 2005-07-20 22:11
fan nu.. funkar bilderna.. Länk
kotscho 2005-07-20 22:21
la tristessa durera
päter 2005-07-20 22:23
cassius; haha. förretsne...vad snygg du är.
Cassius Clay 2005-07-20 22:23
vissa människor är för dumma för att känna tristessen. dom är just tristessen.
Cassius Clay 2005-07-20 22:25
päter: är jag? vaooooooooo... men, det är klart jag blir glad.. puss på dig
Cassius Clay 2005-07-20 22:25
päter: vad söt du är
Grave Dohl 2005-07-20 22:26
Cassuis: Haha väldigt sant. Dom är helnöjda med vad dom än gör.
kotscho 2005-07-20 22:28
jag och tristessen har ett intressant förhållande. på ett sätt är denne alltid närvarande i mitt liv, fast på ett sätt märker jag inte det
päter 2005-07-20 22:28
casse; hurra! ska vi gifta oss?
wormed our way through 2005-07-20 22:29
jag gillar tristess. det får mig att lugna ner mig. idag har jag gjort - ingenting. förutom att jobba och det var knappt jag gjorde det heller.
Cassius Clay 2005-07-20 22:29
jaaaaaaaaaaaaa... dom.. dom... i all min tristess så har jag och koffe en blogg ihop.. som vi startade igår.. och i all tristess så säger jag det här. förlåt koffe om du är sur. men du är söt, ändå. Länk det är lite som... "jag blir så trött på dumma människor.. allt dom pratar om är nonsens.. - vad pratar smarta människor om då? - dom dumma människorna".. som Oscar Wilde sa... med smarta människor, syftar jag bara på såna som anser sig vara smarta.. och det är ju.. inget bra.
Cassius Clay 2005-07-20 22:30
päter: fan! jaaaaaaaaaa... du & jag. jag vill ha någonting på min blogg.. namn på alla på DSC som jag tycker om... men jag vet inte.. jag vill bara skrika ut till alla er... att ni är söta och fina och mina lovers.
Cassius Clay 2005-07-20 22:32
fan, jag tror jag lipar till Tom Waits. mamma, är jag normal?
Cassius Clay 2005-07-20 22:33
"I know your window, and I know it's late" !!!!!!!!!!!!!!!!!!=)"¤=)#"¤SV;¤%)#¤=)%?#)%&T%(#¤&%(#%?(#¤?%(?#¤%(#?(&%#?¤(%?"#(%?#"(%?)#(%?)#
Cassius Clay 2005-07-20 22:34
TOM WAIIIIIIIIIIIIIIIIIITSSSS faaaaaaaan jaaaaaaaaag fliiiiiiiiipar ur
Cassius Clay 2005-07-20 22:36
nu börjar det. jag sitter här. fuck you. fuck me. jag är en soulhora. som sminkar mig svart, för att kunna gå runt med marvin gaye i bandaren.
fountainhead 2005-07-20 22:40
Du är full, hög eller CP.
fountainhead 2005-07-20 22:41
Inte menat som någon förolämpning.
Cassius Clay 2005-07-20 22:41
'då kontrar jag'.. kalla mig full, kalla mig hög, kalla mig CP, det är en bra metafor.
Cassius Clay 2005-07-20 22:45
everything you can think of is true
fountainhead 2005-07-20 22:46
liva upp dig med den asbra college-tonårs sex och ölpartyfilmen (om du gillar genren) "Alla var där" klockan 11.
Cassius Clay 2005-07-20 22:50
aaaa... får väl försöka med det.. :)
Cassius Clay 2005-07-20 22:51
lustigt: Länk
päter 2005-07-20 22:56
casse; yes. kontra med mespop. det är det jag alltid sagt..så kommer världen att bli bättre en dag!
päter 2005-07-20 22:56
(alltså det där lät ju lite ironisk men det var det alltså inte)
elongate the face to be swedish 2005-07-20 22:57
gör som jag som har gått på trenden, och spelar sudoku. kul hjärngympa, icke för de otåliga. Men jag såg nån artikel där tre hade klarat en sudoku på 18, 23, och 24 minuter. Jag gjorde en för en timme sen och det tog 45 minuter... Känner mig lite korkad.
Cassius Clay 2005-07-20 22:58
päter, puss, jag & du & we rule the school.. som wedding-song..
elongate the face to be swedish 2005-07-20 23:00
cassius: det fattas en skiva på din poll.
Cassius Clay 2005-07-20 23:01
elongate: aaa... säg bara.. så lägger jag väl till.. eller startar om den, då.. which??
kotscho 2005-07-20 23:03
vad gör man om man tycker att alla val är tråkiga hypar?
Cassius Clay 2005-07-20 23:05
kotscho: startar en egen blogg!
elongate the face to be swedish 2005-07-20 23:07
Want two är ingen tråkig hype. Det är the real deal. Det är kärleken, det är ett tempel, en kyrka, ett altare. Herrens gåva till mänskligheten detta år. Lyssna och bli helad.
wormed our way through 2005-07-20 23:07
haha. SMASH!
wormed our way through 2005-07-20 23:07
alltså, mitt inlägg skulle komma direkt efter cassius'.
Cassius Clay 2005-07-20 23:07
alla bra skivor jag lyssnar på gör bara sönder mig.
Cassius Clay 2005-07-20 23:08
wormed: :))) :D
elongate the face to be swedish 2005-07-20 23:11
Herrens gåva förra året var Want one förresten, men det vet ju alla med sinnena i behåll, att det är det största miraklet på denna sidan millenniet.
Cassius Clay 2005-07-20 23:11
"But no one puts flowers On a flower's grave"
Cassius Clay 2005-07-20 23:12
elongate: då kan vi lika gärna inkludera... Want 3, på 2006 års lista.. som Wars tyckte att jag skulle ha som ny poll-fråga..
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:12
Jää här var det livat!
Los sharkos 2005-07-20 23:15
vad tror ni om att jag skall bo i denna fyren när jag blir stor: Länk
wormed our way through 2005-07-20 23:15
om kjellvander får tummen ur och gör färdigt sin skiva i år kommer den spöa allt annat. inkluderat bögar i rustningar eller kvinnokläder.
Cassius Clay 2005-07-20 23:17
How does the ocean rock the boat? How did the razor find my throat? The only strings that hold me here Are tangled up around the pier
Cassius Clay 2005-07-20 23:17
it's time for me to leave. hej då, och puss, och natti!
Los sharkos 2005-07-20 23:18
rimskola? vad skall jag ta mig till? sätta mig i fyr? eller flytta till en fyr?
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:18
Los Sharkos: såg riktigt hemtrevligt ut! JAg hade enligt IE lyssnat på alla låtarna där...kommer jag inte ihåg...får lyssna igen när jag är klar med det jag lyssnar på nu och se om jag tyckte det var bra...
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:19
Jaha hej då rå o natti Cassius, precis när jag kommer ut och vill vara social :-(
Los sharkos 2005-07-20 23:19
puss, skit i min fyr. gör det, jag tänker ändå aldrig berätta var jag har tagit bilden ty den är min och endast min!
Cassius Clay 2005-07-20 23:21
los sharkos: jag vill komma och hälsa på dig jö. och sitta på klipporna och se fåglarna som häckar där. wei. fan alisteR: jag vet.. men jag tänkte.. om jag är kvar lite till.. och vi börjar prata om någonting.. så kommer jag sitta kvar hur länge till som helst.. och jag måste sova nu.. fan.. :( ta det inte så, du vet att jag älskar dig. 3-2-1... natti!!!!!!!!
Los sharkos 2005-07-20 23:22
haha alister du är ju en pärla!!! såg inte att du hade svarat på min fyr.
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:23
Cassius: haha jo jag vet hur det brukar bli... Jag får försöka klara mig utan dig :-)
Los sharkos 2005-07-20 23:23
legenden säger att den tidigare ägaren till fyren var en fyrvaktare som bodde där med sin fru och sina 14 barn (!!! katolskt land+tristess=14 barn)
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:24
Sharko: berättar du vart du tagit bilden nu då??
Los sharkos 2005-07-20 23:25
ok, tog den utanför vulkanen stromboli för några veckor sen
Los sharkos 2005-07-20 23:26
rätt så coolt med vulkaner, så nu kan man bocka av bredvid "se lava slungas upp ur en vulkan"
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:26
Ohhh seriöst??? Häftigt!! Vart ligger stromboli?? Är det ett hundhuvud som vaktar till vänster där eller?
Los sharkos 2005-07-20 23:29
till vänster... klippan till höger eller???, det är bara en klippa. det tillhör sicilien, så det ligger i havet utanför kalabrien
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:31
Joo mena klippan till höger, visst ser det ut som en hund!? Och så är det en kanin me lite närmare fyren.
Los sharkos 2005-07-20 23:32
mmm, det ser ut som något
Los sharkos 2005-07-20 23:37
natti
Alister Grönkål. 2005-07-20 23:38
Ja natti natti

425. Lasse Berghagen, Vietnam & Somaliabarn

Jag ramlar ner i sängen. Har ingenting riktigt att tillägga. Borde sova, ska nog sova. Dricker den sista klunken te, som den första klunken vin. Varsamt, och full av smak. Stod framför spegeln, länge ikväll. Granskade skäggstråna, som växer på rad. Kanske en pakt, ska dom kom hit och begrava mig? Växa, och tro att dom äger mig. Rakhyveln imon, så ska jag visa vart skåpet står, som om de var inkräktare i eldhärjat hus. Som om de vore ogräs, på bördig jord. Ska jag raka mig imon, så ska jag raka mig imon. Och hoppas att inte huden, över hakan, ner, hänger med, och kindbenen, också, lämnar mig. Mitt hår, bekymrar mig. Titta där är jag, på andra sidan spegeln. Kunde lika gärna ha varit tvärtom. Hänger över tangenterna, som Sam, play it again, i Casablanca. Tänker på Einstein ibland, för att slippa vara jag. Tänker på Cassius Clay, för att förbättra mig. När alla jag möter på stan, ser ut som Sonny Liston. Redo att döda mig. Redo att anfalla, när gongongen går. Men finns inga vackra brudar här, med rondlappar, att fästa blicken på. Jag springer hellre därifrån, eller spelar död. Än att låtsas vara någonting, lika fri som en fjäril. Men ilsken som ett bi. Är det Sonny Liston på andra sidan, rulltrappan, i motsatt riktning. Ska jag betala hans öl, på krogen. Och inträdet, till logen. För att komma därifrån. Närmare en flygstol till Vietnam. Och en parkettplats, när Apocalypse now REDUX, spelas live. I realtid. Framför mig. Har fortfarande svårt att inte se sprutande blod, som fläckar av FELIX ketschup, kanske chili-sås. Har fortfarande svårt att känna doften av Napalm, in the morning, som inte annat än mormors hemmagjorda, kanel, kardemumma, eller den söta doften av parfym, Van Morrison sjöng om i Madame George. Bryt av mitt ben, så får jag veta att jag finns. Släck min törst, med tre liter bensin. Säg att jag är svag, det räcker så. Säg att jag ska rädda världen, och slå ner, på andra sidan, i Zaire, George Foreman. Med sina schäfrar. Och sitt wannabe. Vågar inte den här gången, lita på att repen ska rädda mig. Han har nog lärt sig från förut. När rika tonåringar, letar fadderbarn, ska jag söka adoptivföräldrar, att ge mig mat. Gå runt som Groucho Marx, och spänna magen, som Somalia 97’. Jag var där. Framför TV’n satt jag alltid närmast, och följde nyheterna på högsta volym. Men stängde av, eller bytte liv, när Expedition Robinson började på kanalen bredvid, och Robinson-Robban knullade analt med den där, Åsa, eller Marie. För två korn ris. Eller något mer. Höjde jag volymen några extra snäpp. För att se vem som fick chokladkakan, och vem som gick gråtande därifrån. Det året vann Martin Melin. Och fick en sång, kallad efter sig. Som en världspolis, köpte han ett radhus, lite utanför. Men skiljde sig ändå. För sommaren i city, var Hjalle & Heavy på ett fullsatt Liseberg. Och barnen i Somalia, skrattade åt Lasse Berghagen-skämt. I alla fall om Lasse Berghagen, skrattade själv. Slog sig på knäet, som en gest, för alla på hela Skansen att veta; skratta nu. Men Stockholm blev aldrig, barnen i Somalias, stad. Och Lasse Berghagen kommer aldrig ha särskilt mycket gemensamt med barnen i Somalias, liv.

Kanske just därför,
om inte då, för, skämten, vikten, och Teddybjörnen Fredriksson.
Om inte då, för, skämten, vikten, och kärleken till The Smiths.

(Men, love, love, love, will tear them apart.)

424. Skunk-bilder

***

423. En blommas pollen

Om solen går i moln,
jävla fitta du skulle ju rädda mig!
Om löven faller ner,
får dom begrava mig.
Om regnet faller ner,
ska jag drunkna där;
i pölarna, där Olle, 4, och Lisa, 3,
doppade maskarna, på skoj,
trodde dom. Finns inga maskar kvar,
som vill "lära sig simma", nu.
Och låt dom maskarna, anfalla mig.
Som hårda stenar, på mjuk botten.
Som knottrig hud, i obalans.
Några fasta steg, mot avgrunden.
En blommas pollen,
din jävla fitta du skulle ju rädda mig!
Om lampan släcks,
kan jag gå vilse i fred.
Och alla blundar,
så att ingen ser.
Finns väl inget kvar att ta fasta på.
Men om du tänder lampan igen.
Och om du säger att du älskar mig.
Så ska jag, verkligen,
älska dig.
Den här gången på rätt sätt,
och den här gången med rätt ord.

***

Telefonen ringer, men jag svarar inte.
Telefonen ringer, och jag låter den ringa ut.
Om telefonen ringer igen, låt den klinga ut i tystnaden.
Om telefonen ringer, låt alla tröttna på dess ton.
Om telefonen ringer, ta med mig ut.
Om telefonen ringer, låt den spela en begravningshymn.
En monoton ton, som jag gjorde mina human beatbox.
En Brian Wilson-sång, som jag låg ensam varje natt.
En Joy Division, och jag försökte i alla fall.
Om telefonen ringer,
det är inte du ändå.
Låt den ringa ut. Låt den jäveln ringa ut.
Slut, slut, slut.
Finns inte mer, jag har inte bett någon,
att ringa mig. Jag har inte bett, om att få stå här.
Och titta bort, titta ut.
Titta ut, ser ni mig?
Jag klättrade för högt, för att kunna titta ner.
Men lämnade resterna, där jag var förut.
Om telefonen ringer, låt den ringa ut.
Låt den jäveln, ringa ut.

422. Nu kan du få mig så lätt

Jag känner mig ensam nu. Gud, så ensam jag är.
Alla andra har sina liv.
Men jag är inte ens kär.
Dom skickar långa SMS.
Och jag kan bara svara,
att allting är SÅDÄR.
Dekadensen, verkar så bara mig.
Så extra, jävla hårt.
Och jag har ingen ork,
att ens försöka slå på den.
Ta mig,
nu kan du få mig så lätt.
Ta mig,
nu kan du få mig så lätt.
Försöker gå, några steg framåt.
Men orkar inte längre fundera ut,
att gå på rätt sätt.
Fuck you. Fuck you.
Om jag så hade haft en röst,
att skrika och bli hes.
Om jag så hade haft nävar,
att ge dig en käftsmäll med.
Kan inte slå mig själv.
Det skulle sett så löjligt ut.
Kan inte skratta framför spegeln.
Det blir alldeles för, intimt.
Nu kan du få mig så lätt.
Nu kan du få mig så lätt.
Om du ser mig,
säg hur snygg jag är.
Om du ser mig,
säg att jag är fin.
För, mother I can feel the soil
falling over my head.
Yes, it's true.
Yes, it's true.
Om du ser mig,
säg hallå.
Säg att jag är liten nu.
Säg att du är lika liten själv.
Säg att allting kommer ordna sig.
Säg att du tror på himmelen.

421. De bruna, maskätna, äpplena.

Jag tänder eld på cigarettstumpar, innan solen går i moln.
Och låter askan, ta över mitt liv.
Mer än röken, som fyller mig. Finns bara där. I ett tidsfördriv.
Vi borde vara ensamma hemma någon gång, och lyssna på "Madame George".
Som jag en gång låg på vardagsrumsgolvet, i mörkret, och för första gången,
lyssnade på "Heroin".
Min kompis sa, blunda, och tänk på varje ord.
När jag reste mig igen, var världen lite mörkare, kanske kallare.
Men vad spelar det för roll?
När man går därifrån, hand i hand i hand, med en kompis till.
Vi borde lyssna på "Madame George", och starta någon slags, revolution.
Från sovrum till sovrum. Och på frusna isar, ska jag leva mitt liv.
Min farsa pratade alltid om den Strindberg-boken, som heter Ensamhet.
Han sa att den skulle passa mig.
Och kanske var det hans ord, som ledde mig hit.
Till en ensam stol, i en allt för stor trädgård.
Med högt gräs, och vildvuxen häck.
Där äppelträdets grenar, spretar åt olika håll.
Jag lämnar gräsets strån, att ruttna i fred.
Som varje grästrå, låter mig sitta där. Och tända,
ännu en eld. En cigarett till. Brinn ut, brinn ut,
den nya dagen gryr.
Jag ser bara de bruna, maskätna, äpplena, som redan fallit ner.
Och tänker väl ofta på dom.
Jag tänker på häcken, och hoppas, hoppas, i all förtvivlan,
för min skull, jag ber den, jag ber dig, brinna ner.
Bandaren med Bright Eyes på andra sidan, verkar så långt bort.
Som kärleken verkar på håll.
Men vägen dit är aldrig längre,
än platsen från där jag kommer i från.
Och hur många gånger har jag inte gått den, fram och tillbaka,
för att hitta, sakerna som tappades bort.
Jag lämnar dörren på glänt. För en midsommar till.
Och julafton, med julgransdans.
Kanske jag bli normal, till slut.
Och blundar hårt.
För att sakerna som hänt, sakta, sakta, ska tyna bort.
Och allt som finns kvar, bara är drömmen, jag vaknade ur.
Är jag inte där nu? Har jag inte väntat länge nog?
Borde jag inte vakna, snart, yr i min säng. Och glad.
Med händerna tomma, och blicken förtöljd.
Redo att ta mig an, vad som angår mig.
I ett, nytt, liv. Långt, långt, härifrån.